Hur skulle du reagera?

[Amha]

Glömde ju skriva att jag såklart frågade när vi skulle till att börja laga mat vad han tänkt att vi skulle äta. Och då ryckte han till på axlarna och sa typ: "Nej jag har inte tänkt på något åt er "

Alltså. Första inlägget hade jag kanske kunnat snälltolka, mest för att jag själv är så himla virrig. Det där däremot hade jag lackat på. Om han nu skulle vara virrig ber man väl ändå om ursäkt tänker jag.

 

[Anonymulois]

Att du är orolig för att ställa honom mot väggen och ifrågasätta hans beteende och istället väljer att vänta för att inte riskera ett gräl ger mig riktigt obehagliga vibbar. Vad är du rädd för? Vad har han gjort tidigare i er relation som gör att du drar dig för en så nödvändig diskussion?

Jag blir mörkrädd över hans beteende men jag blir faktiskt lika orolig över ditt. Det är inte sunt att inte kunna/få/våga bli riktigt förbannad på sin partner när han beter sig på det här sättet.

Jag vet av tidigare erfarenheter att det är svårt att beskriva en situation eller i det här fallet en relation i ett inlägg så att det genast blir glasklart för alla utan det brukar bli lite fel här och var. Ibland behöver jag komplettera för att situationen ska bli tydligare. Jag tänker inte försvara min makes beteende under gårdagen på något vis (ja jag vet att jag kallade honom sambo i originalinlägget, men vi är gifta).

Men det Zinfernia skriver är så långt från verkligheten att här måste jag kommentera och försöka rätta. Jag är inte det dugg orolig för min mans reaktion om jag skulle ta upp ämnet, och heller inte orolig om det skulle blivit ett gräl. Anledningen att jag inte tog upp det igår är dels att jag blev förvånad/ besviken men framför allt för att jag av andra anledningar redan var rätt förbannad och på någon helt annan. Jag ville inte riskera ett gräl igår för JAG var på helt fel ställe i mitt huvud för att det skulle blivit vettigt. Min man har aldrig uppfört sig hotfullt eller aggressivt mot mig. Jag är absolut inte rädd för att provocera/ reta/ mucka gräl, han skulle aldrig göra mig något.

Vad gäller mina två första inlägg så blev er reaktion mycket större än vad jag trodde den skulle bli. Till viss del tror jag att jag förklarat situationen/ relationen dåligt då ni skriker "Lämna honom/ kasta ut honom", för det är inte aktuellt. Men samtidigt om jag läser mina två första inlägg och tänker mig att hela relationen sett ut så så hade jag inte bott kvar. Eller haft 3 barn med honom.

 

[Pilot]

Jag vet av tidigare erfarenheter att det är svårt att beskriva en situation eller i det här fallet en relation i ett inlägg så att det genast blir glasklart för alla utan det brukar bli lite fel här och var. Ibland behöver jag komplettera för att situationen ska bli tydligare. Jag tänker inte försvara min makes beteende under gårdagen på något vis (ja jag vet att jag kallade honom sambo i originalinlägget, men vi är gifta).

Men det Zinfernia skriver är så långt från verkligheten att här måste jag kommentera och försöka rätta. Jag är inte det dugg orolig för min mans reaktion om jag skulle ta upp ämnet, och heller inte orolig om det skulle blivit ett gräl. Anledningen att jag inte tog upp det igår är dels att jag blev förvånad/ besviken men framför allt för att jag av andra anledningar redan var rätt förbannad och på någon helt annan. Jag ville inte riskera ett gräl igår för JAG var på helt fel ställe i mitt huvud för att det skulle blivit vettigt. Min man har aldrig uppfört sig hotfullt eller aggressivt mot mig. Jag är absolut inte rädd för att provocera/ reta/ mucka gräl, han skulle aldrig göra mig något.

Vad gäller mina två första inlägg så blev er reaktion mycket större än vad jag trodde den skulle bli. Till viss del tror jag att jag förklarat situationen/ relationen dåligt då ni skriker "Lämna honom/ kasta ut honom", för det är inte aktuellt. Men samtidigt om jag läser mina två första inlägg och tänker mig att hela relationen sett ut så så hade jag inte bott kvar. Eller haft 3 barn med honom.

Vad säger han om situationen som skedde igår?

 

[Fd Diabetikern]

Till TS

Nä hela ralationen döms såklart inte i ett inlägg även om man som läsare genast tyder in mer.

Min åsikt står ändå fast i att jag skulle bli fly förbannad och skulle det fortsätta upprepas som i ett mönster och jag förväntas göra allt med mat och partner inte verkar bry sig hade jag ändå funderat på att lämna.

 

[Stefffie]

Också till TS. Jag är glad att du känner att er relation är värd det på det hela, men jag blir - som singel - väldigt förvirrad över nästan hur du kan känna som så.

Mannens "det har jag inte tänkt på" kan inte jag höra som annat än "Jag bryr mig inte vad/om du äter" och "Jag ser bara efter mig själv".
Hur kan det vara en partner?

Jag kan inte tänka mig att ge upp mitt singelliv som bryr sig så lite när jag ber om hjälp

 

[vilde]

Jag fattar inte hur han tänkte och jag är för ledsen och sårad just nu för att kunna fråga utan att det kommer utmynna i ett "gräl". Men jag vill ändå ha er åsikt, är jag helt galen som blir ledsen? Och hur kan jag ta upp det med honom utan att det blir anklagande?

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

 

[MacGyver 2.0]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

"Inte lita på hans egen förmåga", antingen är man efterbliven eller en fullblodsegoist om man inte ens klarar av eller bryr sig om en sån basal sak som att köpa mat som alla tycker om, hade det hänt hos mig hade den som inte skötte sig först fått en rejäl utskällning och med vändande post fått åka och köpa mat alla tyckte om och sen hade jag funderat på om jag verkligen ville fortsätta i dom invanda spåren eller få till en förändring asap.

Kan också nämnas att personligen hade jag inte satt mig i den situationen från början att dela samma byggnad som en vuxenbebis.

 

[Vinur]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

Det är inte raketforskning att gå till affären och handla mat som alla kan äta. Bara för att det inte är ens vanliga syssla så borde man ju som vuxen människa kunna 1. Hålla reda på vad ens barn äter och inte äter 2. Gå till affären och köpa mat och laga den till något alla vill ha

Den enda ursäkten jag kan tänka mig är om mannen är mentalt handikappad på något sätt.

Om man ändå på något vis misslyckas med punkt ett och två, så ber man om ursäkt när TS frågar och rycker inte bara på axlarna.

 

[Zinfernia]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

Jaha, så man ska inte kunna lita på att en vuxen man klarar att fixa mat åt sin partner och sina barn? Inte ens köpa pizza på vägen hem?
Hur detaljerad måste inköpslistan vara? Bilder på alla varor och helst en karta över hela butiken där det tydligt framgår vilken hylla?

TS, jättebra att du inte känner dig utsatt i ditt förhållande! Jag reagerar dock fortfarande på att du undrade hur du skulle kunna ta upp det här med partnern "utan att det blir anklagande". Jag förstår inte varför det inte får vara anklagande i den situationen när din partner uppenbarligen har betett sig riktigt illa mot både dig och barnen?

 

[sjoberga]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

Att kunna sörja för att ens barn får i sig mat är ett väldigt basalt krav på en förälder och "maten är någon annans ansvar" är helt enkelt inte en acceptabel förklaring när det med EXTREM övertydlighet var ENBART dennes ansvar just denna dag.

Jag skulle inte heller lita på partnerns egen förmåga i fortsättningen och se till att barnen slipper utsättas för effekterna av oförmågan om inte omedelbar och ordentlig uppskärpning sker, både i praktisk handling och i beteendet kring det egna totala misslyckandet. Då får partner bo på egen hand och fixa sin egen mat.

Jag har för övrigt en partner som är helt ointresserad av matlagning och jag ordnar också maten 9 av 10 dagar från planering, inköp, matlagning till servering och disk - men sedan slutar likheterna med startinlägget.

 

[Inte_Ung]

Strategisk inkompetens.

Ett fantastiskt bra uttryck.

 

[Zinfernia]

Kan också nämnas att personligen hade jag inte satt mig i den situationen från början att dela samma byggnad som en vuxenbebis.

Den här typen av självförhärligande kommentarer är så otroligt ohjälpsamma.
1. Ska vi alla ställa oss upp och applådera åt att du minsann inte hade gjort ditten eller datten?
2. Få människor som lever eller har levt tillsammans med vuxenbebisar hade tänkt sig det från början. Det finns hur många kvinnor som helst som vittnar om att deras förhållande varit hyfsat jämställt tidigare men som efter att barn tillkommit i relationen fått dra alltmer tyngre lass och projektleda Familjen AB för att mannen inte gör sin del.
Få relationer börjar liksom med att mannen dyker upp på första dejten iförd blöja och napp.

 

[Midsommarblomster]

Få relationer börjar liksom med att mannen dyker upp på första dejten iförd blöja och napp.

Det hade ju varit otroligt underhållande, om inte annat!

 

[Midsommarblomster]

Jag vet av tidigare erfarenheter att det är svårt att beskriva en situation eller i det här fallet en relation i ett inlägg så att det genast blir glasklart för alla utan det brukar bli lite fel här och var. Ibland behöver jag komplettera för att situationen ska bli tydligare. Jag tänker inte försvara min makes beteende under gårdagen på något vis (ja jag vet att jag kallade honom sambo i originalinlägget, men vi är gifta).

Men det Zinfernia skriver är så långt från verkligheten att här måste jag kommentera och försöka rätta. Jag är inte det dugg orolig för min mans reaktion om jag skulle ta upp ämnet, och heller inte orolig om det skulle blivit ett gräl. Anledningen att jag inte tog upp det igår är dels att jag blev förvånad/ besviken men framför allt för att jag av andra anledningar redan var rätt förbannad och på någon helt annan. Jag ville inte riskera ett gräl igår för JAG var på helt fel ställe i mitt huvud för att det skulle blivit vettigt. Min man har aldrig uppfört sig hotfullt eller aggressivt mot mig. Jag är absolut inte rädd för att provocera/ reta/ mucka gräl, han skulle aldrig göra mig något.

Vad gäller mina två första inlägg så blev er reaktion mycket större än vad jag trodde den skulle bli. Till viss del tror jag att jag förklarat situationen/ relationen dåligt då ni skriker "Lämna honom/ kasta ut honom", för det är inte aktuellt. Men samtidigt om jag läser mina två första inlägg och tänker mig att hela relationen sett ut så så hade jag inte bott kvar. Eller haft 3 barn med honom.

Reaktionerna på män som beter sig kan verkligen bli starka här på Buke. Det beror nog på att vi är många här som helt enkelt inte har någon acceptans kvar för män som välter över sin del av bördan på sina kvinnor. Det ursäktas alldeles för ofta, och på olika sätt. Vi kvinnor måste liksom kollektivt sluta upp med det. Med det sagt kan det verkligen dras på lite stora växlar ibland. Jag tänker att det varken behöver vara strategisk inkompetens eller misshandel av barnen, däremot en förvånande hög nivå av själviskhet och oförmåga att tänka på någon annan än sig själv.

Jag tror att du har fått svar på din fråga, alltså hur andra här hade reagerat. Men om jag vore du skulle jag fundera över hur hans ansvarstagande ser ut i andra situationer i ert äktenskap. Om min man hade gjort, och sagt, sådär så hade jag blivit så ställd att jag hade trott att han hade drabbats av ett akut sjukdomsfall. Inte för att han är en perfekt människa men för att det hade varit så långt ifrån hur han brukar agera. Om det är så, så hade jag frågat honom vad i hela fridens namn som flög i honom!? I en stund när inte barnen är med, såklart. Med tanke på att du ändå reagerar så starkt så måste du blivit förvånad, tänker jag. Om du däremot anar dig ett mönster så hade jag försökt kartlägga det och få grepp om hur ansvarsfördelningen egentligen ser ut, er emellan, och om det finns andra saker han "glömmer bort" när det inte gynnar honom.

 

[vilde]

Jag har för övrigt en partner som är helt ointresserad av matlagning och jag ordnar också maten 9 av 10 dagar från planering, inköp, matlagning till servering och disk - men sedan slutar likheterna med startinlägget.

Kosten är en EXTREMT viktig del av uppfostran av barn och när du skriver att din partner inte alls tar sitt ansvar i denna del så är väl rådet till dig att SKÄLLA UT HENNE och sen skilja dig?

Alltså utifrån hur du och andra svarat i tråden.

 

[Sirap]

Jag är förvånad över att du ens funderar över hur du ska ta upp det. Om ni dessutom har levt tillsammans länge, så är det ju riktigt illa om du går och tassar på tå, rädd för att stöta dig med honom. Det hela låter fruktansvärt osunt.
I en normal relation så säger man väl helt enkelt hur man tänker, rent ut, i en sådan situation. Jag tycker att just det, att du funderar över hur du ska ta upp det, är värre och mer oroande än det han faktiskt gjorde. Och då var ändå det väldigt illa.

 

[Enya]

Kosten är en EXTREMT viktig del av uppfostran av barn och när du skriver att din partner inte alls tar sitt ansvar i denna del så är väl rådet till dig att SKÄLLA UT HENNE och sen skilja dig?

Alltså utifrån hur du och andra svarat i tråden.

Bara för att man inte gör betyder väl inte att man inte kan när det behövs? Jag är inte bra i köket men har varit ensamstående med tre, friska, barn som i dag saknar min mat. Man behöver inte försätta sig med en nobelmiddag den dag det är ens tur att fixa mat, man gör det man kan och köper det man inte kan. Och det finns recept att följa.

 

[Hermelin]

Jag är förvånad över att du ens funderar över hur du ska ta upp det. Om ni dessutom har levt tillsammans länge, så är det ju riktigt illa om du går och tassar på tå, rädd för att stöta dig med honom. Det hela låter fruktansvärt osunt.
I en normal relation så säger man väl helt enkelt hur man tänker, rent ut, i en sådan situation. Jag tycker att just det, att du funderar över hur du ska ta upp det, är värre och mer oroande än det han faktiskt gjorde. Och då var ändå det väldigt illa.

Å andra sidan. Det är väl ganska vanligt i en relation att man reflekterar över när det är som bäst att ta upp något till diskussion? Det är sällan gynnsamt att ta en diskussion kring något när den ena parten är uppretad. Ibland är det nödvändigt, men lika ofta får man en mer givande diskussion om man tar diskussionen vid ett bra tillfälle.

 

[Enya]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

Det Är en särskild sak, egoismen i det, i kommentarerna från honom.

Hur skulle det vara om hon hamnade på sjukhus en vecka? Två av barnen får svälta medan det ena och han själv får mat? Att ha det som uppgift är en sak, men nu blev det hans ansvar, inte så jävla svårt att laga mat till alla om man är vuxen och bryr sig om sin familj. Man SKA kunna lita till andras förmågor även om det inte är uppdelat åt deras håll.

 

[sjoberga]

Kosten är en EXTREMT viktig del av uppfostran av barn och när du skriver att din partner inte alls tar sitt ansvar i denna del så är väl rådet till dig att SKÄLLA UT HENNE och sen skilja dig?

Alltså utifrån hur du och andra svarat i tråden.

Jag tror du helt missförstod vad jag skrev. Ungefär 100%.