Hur skulle du reagera?

[Sirap]

Å andra sidan. Det är väl ganska vanligt i en relation att man reflekterar över när det är som bäst att ta upp något till diskussion? Det är sällan gynnsamt att ta en diskussion kring något när den ena parten är uppretad. Ibland är det nödvändigt, men lika ofta får man en mer givande diskussion om man tar diskussionen vid ett bra tillfälle.

Förstår hur du menar, men känner väl mest att det där inte var en sådan gång där man inväntar läge att diskutera. Katastrofdåligt gjort och behöver inte "lindas in". Inget som ens förtjänar en djupare diskussion.

 

[monster1]

Glömde ju skriva att jag såklart frågade när vi skulle till att börja laga mat vad han tänkt att vi skulle äta. Och då ryckte han till på axlarna och sa typ: "Nej jag har inte tänkt på något åt er "

Rent krasst tänker jag att han borde fått ge sig ut och leta reda på något åt er att äta. Så otroligt egoistiskt. Jag hade blivit väldigt upprörd, vad är det för jäkla sätt?

 

[karamelldrottningen]

Glömde ju skriva att jag såklart frågade när vi skulle till att börja laga mat vad han tänkt att vi skulle äta. Och då ryckte han till på axlarna och sa typ: "Nej jag har inte tänkt på något åt er "

Men perfekt! Du vet du att du aldrig behöver tänka mer på vad han ska äta. Han får fixa sin egen mat själv i fortsättningen

 

[Hermelin]

Förstår hur du menar, men känner väl mest att det där inte var en sådan gång där man inväntar läge att diskutera. Katastrofdåligt gjort och behöver inte "lindas in". Inget som ens förtjänar en djupare diskussion.

Kanske var det så. Jag var inte där.

Men om man är rädd om sin relation, vilket jag antar att TS är, så får man ibland välja resultat framför reaktion. I mina relationer, både nära relationer och i t ex jobbet, så är jag väldigt mån om att vi ska gå stärkta ur en relation. Tillsammans! TS man har uppträtt helt underkänt. Men här får man anta att TS gynnas mest av att beteendet förändras, mindre av ett gräl. Och visst har du rätt. Ibland är det rimligt att reagera direkt och spontant.

 

[Vinur]

Kosten är en EXTREMT viktig del av uppfostran av barn och när du skriver att din partner inte alls tar sitt ansvar i denna del så är väl rådet till dig att SKÄLLA UT HENNE och sen skilja dig?

Alltså utifrån hur du och andra svarat i tråden.

Det är ju just nonchalansen som är problemet i min värld. Jag är ganska usel på att laga mat och hade lätt kunnat leva på en meny med tre olika rätter resten av livet, så min man lagar oftast mat. Nu när han är sjuk så har jag självklart tagit över matlagningen och gör rätter som jag vet att han gillar. När jag bränner något så ber jag om ursäkt och fixar något annat.

Jag kan göra alla basala hushållssysslor som att laga maten och handla den utan en instruktionsmanual från min partner.

 

[monster1]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

Men är det inte rimligt om man helt missat att skaffa mat till sin partner och sina barn att man ber om ursäkt, inte bara rycker på axlarna och tycker klara er själva. Det är väll inte så mycket missen med maten som att han verkar helt obrydd om partnerns och barnens behov.

 

[Skojamindoja]

Eftersom jag är den absolut mest kräsna individ som någonsin funnits och har enorma issues kring mat hade jag nog inte reflekterat så mycket över om han hade missat att laga något som just jag äter, för det är så väldigt mycket som jag inte äter. Men däremot hade jag blivit skogstokig på att han valde att laga något som han vet att två av tre barn inte äter. Snacka om att bara göra detta för att han aldrig ska behöva laga mat igen...

Och med det sagt, jag hade bara förlåtit beteendet gentemot mig för att jag vet om att jag är en extremt svår människa att tillfredsställa vad gäller maten. Hade en väninna haft samma problem som du hade jag haft all förståelse i världen för att även hon (och du) hade blivit skogstokig för egen del.

 

[Midsommarblomster]

han valde att laga något som han vet att två av tre barn inte äter. Snacka om att bara göra detta för att han aldrig ska behöva laga mat igen...

Det här har nog TS bäst känsla av själv men personligen hade jag inte tolkat det var så pass genomtänkt. Varken när det kommer till att två av tre barn inte äter maten, eller att han har listat ut att om han gör saker undermåligt så kommer han inte behöva göra det igen. Jag hade tolkat det som att han gick in i affären, såg något han ville ha och köpte det för att han ville ha det. End of tankegång. Vem mer som sen äter eller inte äter maten var ett slumpvis utfall. Det är ju fortfarande under all kritik men min erfarenhet är i högre grad att män inte tänker, snarare än att de skulle vara utstuderat grymma. Förmodligen för att det är vanligt att de uppfostras så, att de på sin höjd behöver se efter sina egna behov ibland men att andra behov av upplevelser av saker inte dyker upp innanför skallbenet.

 

[Skojamindoja]

Det här har nog TS bäst känsla av själv men personligen hade jag inte tolkat det var så pass genomtänkt. Varken när det kommer till att två av tre barn inte äter maten, eller att han har listat ut att om han gör saker undermåligt så kommer han inte behöva göra det igen. Jag hade tolkat det som att han gick in i affären, såg något han ville ha och köpte det för att han ville ha det. End of tankegång. Vem mer som sen äter eller inte äter maten var ett slumpvis utfall. Det är ju fortfarande under all kritik men min erfarenhet är i högre grad att män inte tänker, snarare än att de skulle vara utstuderat grymma. Förmodligen för att det är vanligt att de uppfostras så, att de på sin höjd behöver se efter sina egna behov ibland men att andra behov av upplevelser av saker inte dyker upp innanför skallbenet.

Jag hade varit mycket mer benägen att tro som du efter bara första inlägget. Men mannens reaktion på det hela i inlägg två får mig ändå att misstänka att han faktiskt inte brydde sig om att det blev fel överhuvudtaget. Hade han köpt fel hade han väl i alla fall kunnat brösta det och erkänna "jag gjorde fel, jag köpte nått jag var sugen på själv och tänkte inte på att ni inte äter det, men jag går tillbaka till affären/handlar pizza/whatever".

Men ja, det är så klart bara TS som vet hur mannen fungerar.

 

[Midsommarblomster]

Jag hade varit mycket mer benägen att tro som du efter bara första inlägget. Men mannens reaktion på det hela i inlägg två får mig ändå att misstänka att han faktiskt inte brydde sig om att det blev fel överhuvudtaget. Hade han köpt fel hade han väl i alla fall kunnat brösta det och erkänna "jag gjorde fel, jag köpte nått jag var sugen på själv och tänkte inte på att ni inte äter det, men jag går tillbaka till affären/handlar pizza/whatever".

Men ja, det är så klart bara TS som vet hur mannen fungerar.

Absolut. Hans kommentar får mig också att fundera på om det är något som ligger och pyr hos honom.

 

[Stefffie]

Helt rimligt att bli ledsen och dåligt av mannen att inte visa mera omtanke men man kan inte vara på topp hela tiden och inte någon särskilt stor sak i det stora hela tycker jag. Eftersom maten är ditt område hos er så konstruktivt att hantera det bör väl vara att nästa gång säga åt honom vad han skall köpa och inte lita på hans egen förmåga.

Vad tillför en sådan partner ens liv?

Jag vill ha en annan vuxen som jag kan lita på, luta mig på, och ta mig an livet tillsammans med.
Inte någon som jag behöver ge instruktioner till för grundläggande vuxenbeteende.

 

[stjarnhimmel]

När jag läser sånt här blir jag alltid nyfiken på om han beter sig likadant på jobb och i andra sammanhang dvs är helt obrydda om andra människor

 

[Bulldoozer]

Alltså, förlåt men här är rollerna omvända typ. Maken lagar nästan all mat, jag gör det ett fåtal gånger. Om jag blir ombedd att fixa/handla mat så fixar jag ju nåt han äter om han skulle säga att inget finns hemma??

Jag hade tappat det ärligt talat, hade jag gjort en sån jättetabbe att jag köpt nåt han inte äter så hade jag satt mig i bilen och åkt en extra vända till affären eller hämtat take away .

 

[Mkb]

När jag läser sånt här blir jag alltid nyfiken på om han beter sig likadant på jobb och i andra sammanhang dvs är helt obrydda om andra människor

Undrar exakt samma sak, har han problem med perspektivtagande och empati i alla sammanhang eller enbart privat? Och om enbart privat, är det såhär i alla hans relationer eller bara med närmsta familjen?

Samtidigt så får ts reaktion det att verka som om detta inte är ett särskilt återkommande problem, så har det hänt något innan som ledde till det här? Även för människor som i grunden inte har några problem med att förstå eller bry sig om andras perspektiv så kan de hamna i en slags spiral av minskande empati av olika orsaker. Eller är ts helt enkelt vanligtvis väldigt bra på att täcka upp, så att mannens problem sällan eller aldrig får möjlighet att blomma ut såsom de gjorde här?

 

[BernT]

Det här har nog TS bäst känsla av själv men personligen hade jag inte tolkat det var så pass genomtänkt. Varken när det kommer till att två av tre barn inte äter maten, eller att han har listat ut att om han gör saker undermåligt så kommer han inte behöva göra det igen. Jag hade tolkat det som att han gick in i affären, såg något han ville ha och köpte det för att han ville ha det. End of tankegång. Vem mer som sen äter eller inte äter maten var ett slumpvis utfall. Det är ju fortfarande under all kritik men min erfarenhet är i högre grad att män inte tänker, snarare än att de skulle vara utstuderat grymma. Förmodligen för att det är vanligt att de uppfostras så, att de på sin höjd behöver se efter sina egna behov ibland men att andra behov av upplevelser av saker inte dyker upp innanför skallbenet.

Tror ändå det var hyfsat medvetet. Om de är tre barn och två vuxna så är det ganska mkt mat som ska köpas för en måltid om det ska räcka åt 5 personer. Har han bara köpt så det räcker till honom själv och ett barn till så är det ju tämligen utstuderat. Men så detaljerad är ju inte ts. Har han däremot köpt så det skulle räcka till 5 så kan jag köpa att han glömde av att de andra inte äter det.

 

[Mkb]

Jag fattar inte hur han tänkte och jag är för ledsen och sårad just nu för att kunna fråga utan att det kommer utmynna i ett "gräl". Men jag vill ändå ha er åsikt, är jag helt galen som blir ledsen? Och hur kan jag ta upp det med honom utan att det blir anklagande?

Hade nog sagt något i stil med "jag upplevde det som att du ryckte på axlarna åt att jag, barn A och barn B blev utan mat i onsdags när du handlade enbart åt dig och barn C och inte åt oss andra, hur upplevde du det hela?" och sedan tagit det därifrån.

Skulle säga som övriga att det är din mans beteende som är avvikande, du är absolut inte galen som blir ledsen och fundersam.

 

[starcraft]

Jag hade blivit förbannad och skogstokig. Att inte laga mat till sin partner är riktigt illa, men jag kan på något sätt ändå se förbi det, men att två av barnen blev utan mat. Nä, där går en gräns som inte går att backa enligt mig. Har man inte koll på vad sina barn äter så får man snabbt som attan hitta en plan b och lösa det.