Hur svarar ni i telefon

[Hyacinth]

Svarar med mitt namn bara, ”MiniLi”.
Svarar oftast på samma sätt oavsett vem som ringer.

På jobbet svarar jag ”arbetsplats, det är MiniLi”.

Jag med. Men är det mamma eller pappa brukar jag pipa MAMMMMMMMMMA eller PAAAAAAPPA.

 

[Marty]

Folk jag känner väl: "Hallå!"
Andra: "Hej det är Marty"
Sen ibland är jag väldigt nära på att svara som på jobbet "*Arbetsplats*, det är Marty"

 

[Araminta]

Hej!, Tjena!, hallå! när det är vänner/familj. Är det helt okänt nummer svarar jag i regel inte alls. Är det väntade samtal från företag eller liknande så svarar jag med "Hallå det är Ida".

På jobbet blir det "Arbetsplats, det är Ida". Känner väl att jag egentligen borde ha med hela namnet när jag svarar i jobbtelefon men det blir en så himla lång hälsningsfras och så är det sällan någon får med sig efternamnet ändå

 

[kryddelydd]

Vad säger ni när ni svarar på telefonsamtal, både när ni vet vem som ringer och när ni inte vet?

Vet jag vem det är så kör jag på ”hallå”.

Är det en okänd som ringer så svarar jag med ”ah, de e xx”. Låter bedrövligt egentligen.

Om det är okänt nummer (gissningsvis telefonförsäljare) så brukar jag svara "hallå?"
När det är någon jag känner så skiljer det beroende på vem det är som ringer. Precis som jag hälsar olika på olika vänner/bekanta när jag träffar dem i verkligheten.

Ibland kan jag svara "ja?"
Eller så kan jag svara "ja, det är kryddelydd". Som sagt, det skiljer.

(lite kuriosa, kanske: det formella sättet att svara i telefon på ryska är (översatt) "lyssnar")

 

[Unafraid]

Jag känner spontant: jag måste börja med mer spårade hälsningsfraser när det är folk jag känner!

 

[Bison]

Folk jag känner väl: "Hallå!"
Andra: "Hej det är Marty"
Sen ibland är jag väldigt nära på att svara som på jobbet "*Arbetsplats*, det är Marty"

Haha!
Jag har en jobbmobil och ibland när jag är trött vet jag inte vilken telefon jag svarar i och svarar med tågnummer. Lite förvirrande om det är någon okänd som ringer på min privata som möts av ett 8563

 

[Anna]

Jag har samma telefon till jobb och privat och svarar oftast med för- och efternamn om det är i jobbet, även om jag ser vem det är. Man vet aldrig om man hamnar på högtalare i något möte liksom, då är det lika bra. Är det någon närstående svarar jag nog mest hej hej eller hallå, är det någon halvkänd säger jag nog "Ja, det är Anna", eller något åt det hållet.

När mamma ringer svarar jag i och för sig oftast "Ja, det är Stefan", på grund av ett urgammalt internskämt som jag knappt minns hur det kom till.

 

[Singoalla]

Om jag vet vem som ringer, och känner personen bra eller hyfsat så blir det "Hej Anna!". Eller vad personen nu heter. Vilket visserligen skapar lite förvirring ibland då personen i luren svarar "Hej det är An.. ja, precis!"

Vet jag inte vem det är blir det "Singo" (privat) eller "Företagets namn du pratar med Singo" (jobb).

 

[monster1]

Privat telefon svarar jag mitt namn, om jag tror det är en säljare svarar jag med efternamnet av någon anledning, eller om jag hinner se vem det är som ringer så säger jag hej och personens namn. På jobbet svarar jag fullständigt namn och förvaltning.

 

[Korven]

På hemtelefonen som bara försäljare ringer på svarar jag hallå. Frågar de efter Korven säger jag att hon är inte hemma, för jag orkar inte med att tacka nej ett antal gånger då de inte kan ta ett nej . På mobilen svarar jag med förnamnet

 

[Hoarfrost]

Med förnamn, oavsett vem som ringer

 

[Tarnin]

Svarar aldrig med mitt namn, har blivit uppringd av för mig okänd man (men känd telefonstalkare) som visste i princip allt om hur jag bodde och vad jag hade för mig. Har även haft "konstiga" konversationer förr när jag svarade med mitt namn. Numera svarar jag inte på okända nummer utan kollar upp dem först. Hallå/hejsan när det är någon jag känner.

 

[Badger]

Vad säger ni när ni svarar på telefonsamtal, både när ni vet vem som ringer och när ni inte vet?

Vet jag vem det är så kör jag på ”hallå”.

Är det en okänd som ringer så svarar jag med ”ah, de e xx”. Låter bedrövligt egentligen.

Kör alltid Hallå! eftersom det är min mobiltelefon. Är det en fast telefon, eller undandtag, någon annans mobiltelefon, svarar jag alltid med hela namnet. Eller när jag var liten -telefonnumret märkligt nog. Ringer de min mobil får de skylla sig själva om de inte vet vem de ringer. (har inte mobil som jobbtelefon)

 

[Kattennizze]

privat svarar jag nog mest öh.

 

[MCP]

Är det någon jag känner så blir det oftas bara ett "Hej".
Någon okänd, eller känd men inte nära så med förnamn.
När jag var yngre och bodde hemma ännu så svarade jag i fasta telefonen med efternamn.

 

[mandalaki]

När jag ringer mitt ex svarar han ”Jouren?”

Påfallande ofta är det ett adekvat svar.

 

[Raderad medlem 6459]

På jobbet: XX organisationen, det är niphredil
På mobilen och jag inte vet vem det är: Det är niphredil
På mobilen och jag tror att det är telefonförsäljare: Ja, det är niphredil? (med rätt skarp röst)
På mobilen och det är kompisar: aaah de e niphredil
På mobilen och det är min syster: hallållå/migaylo!/jalala
På mobilen och det är min make: BABE! HI!

 

[Lovisaleonora]

När jag ringer mitt ex svarar han ”Jouren?”

Påfallande ofta är det ett adekvat svar.

Sånt är alltid lite jobbigt

 

[mandalaki]

Sånt är alltid lite jobbigt

Ja visst är det

 

[Kilauea]

Brukar svara med mitt förnamn. Är det nån jag känner, sambon eller mamma tex, brukar det bli ett "hej" eller "hallå" bara.