Hur tämjer man ett lodjur?

[Sryoqwe]

Var hamnade det lilla lodjuret till slut? Vad tycker de nya ägarna?

Han hamnade på andra sidan fältet

Vet inte riktigt vad de nya ägarna tycker, de har inte hört av sig och vi har inte frågat. Ett äldre par som inte verkade helt bekväma med teknik, så vi är inte förvånande över att de inte hört av sig. Skulle inte förvåna mig om mannen i paret blir lille lodjurets människa, han verkade bra med djur. Hon var inte dålig hon heller. Vi kommer nog träffa på dem förr eller senare, vi har vägarna förbi då och då, men jag tänker lita på att det går bra. De kändes seriösa.

Modern och mormodern har vi än så länge kvar, men katthemmet kan förhoppningsvis ta dem snart. Då kan vi nämligen ta de sista katterna, hanar som är inne så inget akut men ägaren vill inte ha kvar dem.

 

[Sryoqwe]

Kan ju uppdatera lite, även om det lille Lodjuret inte är närvarande, och detta inte pågrund av dess egna åsikter. Jag har inte hört något från köparna så antar att det går bra.

Lodjurets moder, Siri/Fläcken, bor kvar. Hon hör numera till mina morgonkatter, hon håller sig på behörigt avstånd (oftast) men är ofta närvarande. Framförallt om det är kött framme, och då framförallt kaninkött. Hon var med någon gång när jag styckade och efter det är vi vänligt inställda bekanta. Hon närvarar också vid middagsbordet, någon meter från mig, prydligt satt med invikta tassar och svans, och mycket spetsade öron. Får hon något hon tycker om åker svansen upp och vibrerar. Där är hon lik sin son, de har samma svansuttryck.

Jag får inte klappa henne och ingen annan får minsta chans till att försöka. Jag har lyckats en gång och blev då väst på. Men hon är ett trevligt sällskap, på avstånd.

 

[tanten]

Eller en liten, vild kattunge. Han kom in till oss med sin mor då han har ca 3.5 veckor och har blivit socialiserad sedan dess. Nu är han omkring 6 veckor gammal och inte alls tam. Han är med sin mor i ett eget rum större delen av tiden, hon är inte tam. Äter utan problem med oss närvarande och när vi tar med honom till köket och matar där, men spottar, fräser, morrar, piskar med svansen och är väldigt tydlig med att han inte vill ha med människor att göra. Han verkar gärna ta till aggressivitet som lösning, t ex så har han gjort utfall mot hundarna och oss när han hade kunnat fly. Han är inte bara skygg, utan ilsken. Hans mor verkar hyfsat normal som otämjd katta, mormodern är rejält ilsk. Hans morbror, några veckor äldre och född här, är som vilken kattunge som helst. Denne lille har inte mycket till intresse för den andre.

Nu är det ju så att han inte kan vara vildkatt. Han måste gå att hantera någotsånär, sen får han gärna vara stallkatt hos någon, då vi inte kan behålla honom pga andra katter. Behöver inte bli kelen, men såhär vild kan han inte vara. Hur hade ni gjort för att nå dit?
Visa bifogad fil 172782

Jag tog en katt från kattjhemmet. De fångades halvårsgammla vid containrarna vid en mataffär.
Brodern blev tam men inte han. Bodde på katthemmet i ett år innan jag tog hem honom.
Blev aldrig klapp-tam. Men levde i symbios med mig i 12 år innan jag fångade honom och tog honom till vet för avlivning.
Gick in och ut som han ville. Ut på våren, in på hösten. Fångade godis på volley, sov under min säng tills jag skaffade hund.
Jag var inte intresserad av gosekatt men vi levde tillsammans och han hade pli på mig. Mössen och råttorna höll han undan effektivt.