Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

[paradiset]

Jag har kämpat på många olika sätt med min hund, utvärderat en metod i taget. Koppelgåendet har blivit mycket bättre absolut men det sista fattas! För det första är hunden så på helspänn hela tiden så lärdomen verkar inte riktigt gå in, jag tror inte han riktigt greppad VAD jag vill dels är det HAN vill större än intresset för mig oberoende av hur gott godis eller leksaker/lekar jag erbjuder. Han har helt enkelt lärt sig fel så länge så han vägrar släppa på det. Bryr sig inte så mycket om korrigeringar osv och vid beröm är det full fart framåt igen trots att vi jobbar med att beröm inte betyder fri. Det är hans inre stress som är värst. Även om vi är ensamma i en rasthage och ska träna tex så är fokus mycket sämre än inomhus. Tror det är lite bättre på en neutral plats än där han brukar leka men samtidigt vill jag kunna slappna av att han inte ser en hund före mig för då ska han dit.

Vad jag vill ha av min hund är följsamhet och vilja att vara nära mig. Han är inte följsam det är hans lag eller ingen lag. Han är ju en otrygg individ så då är det extra viktigt han känner sig trygg med mig och jag önskar han stannade vid mig både kopplad och lös vid hundmöten eftersom jag vet han egentligen inte vill hälsa på alla, det är han osäkerhet som styr.

Ja koppelgåendet då. Han drar, i sele oxå-det är ett lätt men jämnt segdragande som känns mindre i selen. Han vägrar vara i jämnhöjd utan måste vara först och gärna 1 m bort från min sida. När jag testade lyfta upp halsbandet under öronen så vips, hunden går på lätta fötter utan att dra det minsta, inte strypas eller klökas och är följsam. Frågan är då ÄR det så hemskt att han halsbandet på halsens känsligaste del när hunden faktiskt inte drar alls då medans den skadar sig själv när halsbandet är nere? Sele är visserligen skonsamt men den lär han sig inget av.

 

[hastflicka]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

Det kan ju inte vara hemskt nar han inte drar? Jag har halsbanded hogt pa min rottis ocksa. Sitter det dar stoppar hon sjalv plotsliga utfall efter kaniner (UGH) men sitter det langre ner drar hon omkull mig. For mig ar det ett latt val.

 

[paradiset]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

För mig är det oxå solklart men tydligen så anses man som djurplågare här i Sverige av många om han har halsbandet där alla nerver sitter???

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

Han vägrar vara i jämnhöjd utan måste vara först och gärna 1 m bort från min sida.

Jag undrar om du har misstolkat din hund? Du beskriver honom som osäker och stressad och det är förmodligen därför han håller ett avstånd, det är en lugnande signal. (Läs Turid Rugaas "Lugnande signaler".)

Min tik är (var värre förut) väldigt undergiven. Hon ville absolut inte gå närmare min sida än en meter. Av respekt och för att inte "provocera" mig höll hon avstånd från mig. Det visade sig även vid apporteringen då hon inte ville gå fram till min hand med apporten utan alltid släppte den en meter framför mig.

Istället för att köra upp halsbandet under öronen på hunden och tvinga den närmare skulle jag, om jag var du (och det var jag under en period) jobba på att få hunden att känna tillit och förtroende för dig så att han vill och törs komma närmare. Om han, som du beskriver, inte fattar VAD det är du vill att han ska göra så bidrar det bara till att han blir ännu mera osäker? Visa honom istället vad det är du vill och beröm när han gör rätt. (Jag kan rekommendera "Kontaktkontraktet" som är en ruggigt bra bok både när det gäller koppelfasoner och kontakten med hunden.)

Tycker du då själv att det är en trevlig metod att hissa upp halsbandet och dra honom närmare när du själv skriver att hunden är osäker, stressad och inte fattar vad du vill att han ska göra? Klart han går på tå då....

 

[paradiset]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

OJ.....hur har jag kunnat missa den signalen! Vsst är det så! Han gjorde oxå så med apporten!! Tills jag klickade in avlämning i min handflata som handtarget. Hmm borde jag kanske börja träna inomhus? Det går inte riktigt in ute. Men HUR ska jag få honom komma närmare, försökte igår med klicker och kloss men nej....det bästa var 30 cm avstånd och bakom mig Har kontaktkontraktet, får nog bläddra igen.

Hur ska nära mig bli avslappnat? Leka? Idag gick jag med kopplet runt midjan och han tog spontan kontakt med mig ofta, skvallrar t ex bra på människor, och fick då en mild klapp på huvudet varje gång eller lugnt beröm.

Jag har tränat koppelgående enligt konstens alla regler och den boken, fungerar inte. Måste nog jobba mer på tilliten och vilja vara nära.

 

[hastflicka]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

Well... Min valdigt trygga stadiga tjej kommer att ha det dar nar vi ar i Sverige ocksa. Hon har lart sig att dra min son (pa rollerblades) nar det sitter langt nere... Har hon det dar och vi ar ute och gar och hon ser en kanin (om jag ser att hon focuserar fixar jag det med ett "Leave it") och hon drar ivag drar hon latt omkull mig.

 

[Blandrastik]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

Nägra "Göra matte intressantare-tips", från utbildning av Eva Bodfält som skrivit kontaktkontraktet.

1. Indianen, stuva ner hundens frukost i fickorna, gå ut i skogen. Helt plötsligt så kastar sig matte ner på knä och krafsar intesivt i marken. Matte är mycket fokuserad på mossan i skogen. När hunden närmar sig, så reser sig matte och går därifrån. Kvar på marken har matte "lämnat" lite mat.
"Hunden tänker, värsta nosen, bäst att hålla kolla på henne"

2. Tråkmånsen, görs med medhjälpare. Du är ute och går med din hund kopplad, helt plötsligt dyker en annan mäniska upp och bara greppar kopplet och går därifrån med släpiga steg. Människan som tar kopplet är skittråkig, ingen ögonkontakt, inga ord. Bara drar hunden därifrån -baaaa tråååkig.
När hunden vänder sig om efter matte efter hjälp. Då klickar matte.
Ser du att hunden verkligen inte vill vara hos tråkmånsen, så ber du denna släppa, så du kan "rädda" din hund.

3. Belöna alltid spontan kontakt

4. Lär hunden gilla läget, verkar positivt på relationen. Ta på din hund, överallt och närsom helst. Lär hunden att fysisk kontakt med matte är båda ett måste men något man kan lära sig tycka om.

Håller med trollet, kolla in hennes bok en gång till.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

Jag klickade också in apporteringen med handen som target, funkade perfekt.

Se över ditt kroppspråk när du tränar fotgåendet! Vrider du på överkroppen och tittar på hunden, hänger du möjligtvis lite över honom? För mig gjorde det stor skillnad om jag inte fokuserade så mycket direkt på hunden (vilket hon tolkade som att jag ville ha hennes utrymme = hon backade). Titta rakt fram, locka med godis och beröm med mjuk röst när hunden kommer närmare utan att titta ner på honom. Jag klappar inte heller på huvudet för då duckar hon. Istället sätter jag mig på huk och kliar under hakan/på bröstet och talar mjukt pep-talk. Ju tuffare hon har blivit desto mer har jag kunnat "riva runt i pälsen" på henne, idag kan jag därför busa med henne fysiskt utan att hon sjunker ihop och halvt skrämd/halvt road gör en undanmanöver.

Kelar du mycket med hunden? Kommer han nära då? Vi har haft "terapistunder" i tv-soffan (och jag fick en knähund på köpet ).

Hunden behöver lära sig hur du fungerar, lika mycket som du behöver lära dig hur han fungerar. Ju mer konsekvent du blir desto tryggare hund. Fysiska balansövningar (skogsagility) höjer självförtroendet på hunden, det tycks sitta ihop med kroppsligt självförtroende.

Och ja, jag tycker absolut att du ska börja leka med hunden! (om du inte redan gör det) I leken lär ni känna varandra, var gränserna går för vad som känns ok och du kommer också att hitta nya sätt att berömma hunden på.

Läs Turid Rugaas också, den gav mig flera aha-upplevelser. Vill du låna den så har jag den.

 

[paradiset]

Sv: Hur tolkar ni detta? Halsbandet långt upp

Ska försöka svara på allt. Ja hunden är en riktigt kontaktsökande hund som vill vara med flocken hela tiden och kräver mycket närhet som han får. Han vill helst ligga intill oss, sover med oss avslappnat på rygg och biter gärna på tuggben mitt i knät på oss, ja överkroppen då. Slickas ofta.

Idag tränade vi lite fritt följ eller vad det nu kallas men iallafall gå fint lös. Vi hade en vuxen pudeltik med som inte ville veta av min "jobbiga" hund och då tog vi tillfället i akt att träna lite! Han började med att vilja sätta sig framför mig och det är mitt fel eftersom jag i så många månaders tid när han var ny accepterade detta. Jag ignorerade detta och tillslut stod han bredvid/lite bakom mig när jag stannade och sedan blev det att han satte sig iallafall på nästan rätt plats! Men han har verkligen svårt för fokus ute, han var visserligen trött det var hans andra promenad för dagen. Han betedde sig sm om vi aldrig tränat appportering och sket totalt i att hämta bollen. Har tyvärr tappat bort pipgummileksaken som såg ut som en liten appportbock den älskade han, bollar har aldrig varit intressesant vilket är skönt när barnen leker med boll!

Ja visst övar vi balans ute, ofta! Agillity kör vi ju varje tisdags och jämför man den unga hunden i höstas när jag hade ägt honom i 3 mån ( då 16 mån ) och inte vågade vare sig A-hinder eller balanshindret som är högt upp i luften ( namn ?) Eller vippbrädan eller stända tunneln. Nu tar han allt!

Hmm vad heter Tuurid boken, jag kan ha läst den, lånar regelbundet böcker från stadsbiblioteket och kan låna den annars. Läste just nu, inkallning är så mycket mer med Memea Mohlin. Vad tycker du om den?

Vi har tagit in bilburen och han har börjat gå in i de frivilligt. Tanken är att den ska med på längre utflykter så han har en trygg plats att vara på. Men ibland när jag bara ska till en lekpark med barnen känner jag det borde vara roligare för hunden att följa med och få en tur och sedan sitta i skuggan men han håller inte med och skäller det där obehagliga rädda skallet. Kan inte ta med buren utan bil för den är ändå skrymmande och rätt tung ändå. Kan en filt som luktar som jag hjälpa då tro & ev ett fyllt ben? Det handlar ju inte bara om trygghet utan också att faktiskt acceptera att ej få vara med hela tiden! Inomhus går han inte efter oss hela tiden.