paradiset
Trådstartare
Jag har kämpat på många olika sätt med min hund, utvärderat en metod i taget. Koppelgåendet har blivit mycket bättre absolut men det sista fattas! För det första är hunden så på helspänn hela tiden så lärdomen verkar inte riktigt gå in, jag tror inte han riktigt greppad VAD jag vill dels är det HAN vill större än intresset för mig oberoende av hur gott godis eller leksaker/lekar jag erbjuder. Han har helt enkelt lärt sig fel så länge så han vägrar släppa på det. Bryr sig inte så mycket om korrigeringar osv och vid beröm är det full fart framåt igen trots att vi jobbar med att beröm inte betyder fri. Det är hans inre stress som är värst. Även om vi är ensamma i en rasthage och ska träna tex så är fokus mycket sämre än inomhus. Tror det är lite bättre på en neutral plats än där han brukar leka men samtidigt vill jag kunna slappna av att han inte ser en hund före mig för då ska han dit.
Vad jag vill ha av min hund är följsamhet och vilja att vara nära mig. Han är inte följsam det är hans lag eller ingen lag. Han är ju en otrygg individ så då är det extra viktigt han känner sig trygg med mig och jag önskar han stannade vid mig både kopplad och lös vid hundmöten eftersom jag vet han egentligen inte vill hälsa på alla, det är han osäkerhet som styr.
Ja koppelgåendet då. Han drar, i sele oxå-det är ett lätt men jämnt segdragande som känns mindre i selen. Han vägrar vara i jämnhöjd utan måste vara först och gärna 1 m bort från min sida. När jag testade lyfta upp halsbandet under öronen så vips, hunden går på lätta fötter utan att dra det minsta, inte strypas eller klökas och är följsam. Frågan är då ÄR det så hemskt att han halsbandet på halsens känsligaste del när hunden faktiskt inte drar alls då medans den skadar sig själv när halsbandet är nere? Sele är visserligen skonsamt men den lär han sig inget av.
Vad jag vill ha av min hund är följsamhet och vilja att vara nära mig. Han är inte följsam det är hans lag eller ingen lag. Han är ju en otrygg individ så då är det extra viktigt han känner sig trygg med mig och jag önskar han stannade vid mig både kopplad och lös vid hundmöten eftersom jag vet han egentligen inte vill hälsa på alla, det är han osäkerhet som styr.
Ja koppelgåendet då. Han drar, i sele oxå-det är ett lätt men jämnt segdragande som känns mindre i selen. Han vägrar vara i jämnhöjd utan måste vara först och gärna 1 m bort från min sida. När jag testade lyfta upp halsbandet under öronen så vips, hunden går på lätta fötter utan att dra det minsta, inte strypas eller klökas och är följsam. Frågan är då ÄR det så hemskt att han halsbandet på halsens känsligaste del när hunden faktiskt inte drar alls då medans den skadar sig själv när halsbandet är nere? Sele är visserligen skonsamt men den lär han sig inget av.