Hur tror ni andra ser på er?

Jag upplevs som rätt jobbig av typ kollegor/chefer, jag är hård och rak, någon som alltid lägger sig i, aldrig kan vara tyst och nog rätt irriterande klämkäckt positiv ibland. Och så uppfattar de som att jag har svar på typ allt. Mina vänner å andra sidan ser mig nog mer som en mjuk och lugn person som är lite blyg och försiktig.
 
Jag vet inte riktigt hur andra ser mig. Eller rättare sagt, när det väl blivit diskussioner om det med andra så blir jag ofta förvånad. Troligen dömer jag mig själv hårdare än vad andra gör.

Det jag vet är att flera vänner hör av sig till mig när de känner att de behöver någons ärliga åsikt om något viktigt. De kanske inte håller med mig, men de litar iaf på att jag är helt ärlig och inte säger något för att det "låter bra".

Envis har jag fått höra från många håll, och att jag är väldigt social och pratig (det förvånar mig alltid). Att jag är klantig är ett faktum som nog ingen kan bortse från. Jag krockar med min mor även om vi båda står stilla i samma rum och kollegorna har slutat reagera när det smäller till och jag skriker "AJ!" för full hals, ibland skrattar de och säger att man behöver ha ett säkerhetsavstånd på 3 meter till mig för att klara sig.

Många uppfattar mig som duktig med mina hundar och jag får ofta höra att mina hundar lever lyxliv.

Jag skulle gärna veta mer om hur andra uppfattar mig, mycket för att jag stundtals tänker att alla i hela världen avskyr mig och då vore det skönt att veta hur mycket sanning det finns i det. Jag hatar att inte ha koll på läget och trasslar gärna till tankarna helt i onödan.
Känner igen mig i mycket. När det gäller hunden får jag beröm typ hela tiden, av främlingar på stan eller i parken, på kurserna, tävlingar och av vänner/familj. Det har blivit min identitet, tjejen som är bra med hästar, hundar och alla djur vilket gör mig otroligt glad då jag lever för djuren (numera endast min hund men planerar en valp till våren)

Som barn var jag extremt blyg och pratade endast med familj och närmaste kompisarna dvs inte på släktträffar eller skola, var rädd för folk som pratade eller skrattade högt och när jag väl pratade var det så snabbt och tyst att ingen hörde vad jag sa, gör det fortfarande får jag höra. Jag tycker att jag typ skriker hela tiden och att jag pratar lugnt och tydligt men får alltid höra att det är tyst och jätte snabbt som jag pratar nu med vilket jag inte får det att gå ihop i huvudet.

Numera pratar jag typ hela tiden :D Fröken frågvis är nog en bra beskrivning av mig, på kurser och föreläsningar så vill jag liksom veta allt och mer och mer och frågar massor av saker, kommer med kommentarer och nu på sista kursen mailade jag kursledare och bad om ursäkt för att jag frågade så mycket men hon sa att det bara var bra, att det hjälpte henne att göra ett bra jobb. Frågade även deltagarna och dom sa att det inte alls var jobbigt utan bara bra för jag frågade det som ingen annan vågade fråga:p

Jag tänker ofta som dig att det känns som att hela världen avskyr mig och inte passar in alls. Trasslar till tankarna gör jag hela tiden vilket jag får höra typ 50% av alla gånger jag öppnar munnen eller försöker få ordning själv i huvudet, trassel, trassel.
 
Mycket intressant tråd!
Jag får ofta känslan av att ingen egentligen vet vem jag är. Andra betraktar mig som snäll, glad, hjälpsam, ambitiös och ordningssam. Det stämmer in bra förutom att jag har en väldigt mörk sida som jag aldrig visat någon annan. Så varje gång en person säger ”Du är alltid så positiv” så känner jag mig helt rutten och falsk, jag är otroligt självkritisk, både till mitt utseende, min personlighet och mina drömmar och mål. Tycker sällan jag räcker till och har ofta dåligt samvete. Jag kan till och med må dåligt för andras skull trots att jag många gånger sitter i ett sämre läge.

Det finns en del personlighetstest på nätet man kan göra för att lättare förstå sig själv och andra. Det kanske inte funkar 100% men dessa två tycker jag stämde in ganska bra. Mitt resultat har vid båda dessa tester blivit ISFJ(-T)

https://www.jobbsafari.se/persontypstest
https://www.16personalities.com/sv
Dom ska jag testa, tack för tipset!
 
Jo just det, en sida hos mig själv som jag avskyr är när jag "spelar dum", låtsas att jag inte kan saker för att låta den andra personen få känna sig duktig och att hen vet saker som hen kan förklara och känna sig kompetent. Hatar mig själv för det och jobbar verkligen med det, pinsamt nog är det här något jag förr gjorde mest med killar och män och till och med väldigt ofta med min egen bror, som att jag var den lilla dumma, okunniga flickan som inte visste så mycket som jag egentligen gjorde. Fy, fy, fy vad det är hemskt att trycka ner sig själv och spela någon sorts teater som bara mobbar mig själv.

Men är mycket bättre nu, jag orkar inte spela dum, jag är inte korkad, jag är smart och kompetent och bara för att jag inte kan något inom alla områden så kan jag mer än andra inom andra områden och då får jag förklara.
 
Ingen aning om hur andra ser på mig. Jag har hört "försiktig, fast bra!" och då syftade nog hen som sa det på att jag gärna tar det säkra före det osäkra, och tänker innan jag bestämmer mig för något eller säger något.
Jag har även hört "Som en häxa" :D Jag vet inte riktigt om jag förstår vad det betydde, men personen sa det på ett sätt så det lät positivt, så jag väljer att tolka det så.

Jag går mina egna vägar, och finns ingen väg så klampar jag rätt ut i terrängen. Så tycker min pappa, där håller jag väl med lite. Han brukar även säga att jag ibland när jag tänker och pratar kan spåra åt alla håll och som att tusen olika tankar och ord bara ramlar ut åt olika håll. Jag måste väl hålla med lite där - jag har ändå sagt saker som "ska vi diska de platta sakerna på golvet i spinneriet?" ... Det betyder "Ska vi tvätta mattorna?"

På jobbet säger de att jag är logisk, lugn, trygg, trevlig, ordningssam. Men så är jag inte alls på fritiden. Dessutom verkar det som att kollegor tror att jag, bara för att jag är hjälpsam, är lätt att köra över och att man kan bete sig hur som helst med mig. De ser alltid lika chockade ut när jag ryter ifrån.
 
De jag har hört trevlig, hjälpsam, tillmötesgående, häxa,kärring, skonsam, funderare, kan vara hård och rak, pratglad, nyfiken , otrevlig.

Vissa saker stämmer in rätt bra, känner mig själv blyg . Som häxa ,kärring och otrevlig är sällan men ibland blir de för mkt när folk jagar mig inom kort tid
 
Snäll är nog det jag hör från typ alla och det stämmer nog rätt bra om man gör en svepande generalisering sådär.

Sedan upplever jag att folk ändå märker av att jag trots min snällhet och orimligt höga mått av empati innerst inne står mig själv närmst. Och trivs jävligt bra med det, mig kan jag alltid lita på. Jag lägger inget förtroende i andra människor och då håller de sig på det där tillräckliga avståndet 🙏

Och pga det så känner jag mig också ganska ond och det tror jag säkert många också tycker jag är 😅

I många situationer är jag för pk, för mycket paragrafryttare, för petig, för rak och håller för lite tyst. För mig ska rätt vara rätt, jag minns alleles för många tvetydigheter och detta gör att jag då upplevs som jobbig. Well, gör din uppgift korrekt och var ärlig så är jag inte jobbig 🤷‍♀️
 
Vilken intressant tråd!

Jag har en väldigt instabil självbild skulle jag nog säga, även om jag jobbar mycket på att förbättra den. Men min värsta farhåga är att folk ska uppfatta mig som en "smitare", lat, oduglig, självisk. Jag bryr mig extremt mycket om vad andra människor tycker och tänker, och hur dom mår. Jag är också väldigt observant på subtila signaler och om någon beter sig annorlunda, är kort mot mig exempelvis, då kan jag få för mig att hen hatar mig. Detta är jobbigt främst för mig själv.

I nära relationer är det annorlunda. Där är jag mer safe. Tror att dom flesta som känner mig väl uppfattar mig som känslosam, lite impulsstyrd, en drömmare och lite barnslig. Samt att jag har svårt att engagera mig om jag inte tycker nånting är verkligt intressant.
 
Jag vet att folk ganska ofta ser mig som kall, hård och svår och att många blir lite rädda för mig i början. När de lär känna mig tycker dom att jag är rolig, omtänksam och generös.

Jag själv tycker att jag är blyg, menlöst snäll och att jag borde tuffa till mig betydligt för att inte ge för mycket av mig själv till alla andra.
 
Jag vet egentligen inte, jag kan uppfattas lite olika skulle jag tro. För vissa tyst och analyserande, för vissa pratglad. Impulsiv (både till det negativa och positiva), lyssnande och omtänksam. Jag bryr mig.
Något jag dock fått höra är att jag ser människan, inte deras sjukdom/diagnos/whatever.
Jag är hjälpsam i den mån jag kan och orkar (psykiskt och fysiskt).
 
Ush, om jag ska svara på hur jag tror andra ser på mig så blir det bara en masa negativa saker.
 
Jag vet att folk ganska ofta ser mig som kall, hård och svår och att många blir lite rädda för mig i början. När de lär känna mig tycker dom att jag är rolig, omtänksam och generös.

Jag själv tycker att jag är blyg, menlöst snäll och att jag borde tuffa till mig betydligt för att inte ge för mycket av mig själv till alla andra.
Så vet jag att en del uppfattar mig. Även -Fråga Korven , hon säger som det är.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 360
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 335
Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 389
Senast: cewe
·
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 942
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp