Sv: Hur valde ni ras?
När jag bodde i Frankrike växte tankarna om en alldeles egen hund och det tog ungefär ett år innan val av ras var färdigt! Jag har pendlat mellan många raser som jag sökt fakta och erfarenheter inom. Jag ville hitta en hund som passade mig som 'handen i handsken'. Men jag var heller ingen typisk hundmänniska och har alltid vägrat plocka upp hundskit och borsta hundar, tycker det är döäckligt
Jag var egentligen bara kär i bilden över att ha en söt hund vid min sida när jag var ute och gick och red med hästen...
Som TUR VAR har jag en hundkunnig syster som guidade mig genom hunddjungeln, ras efter ras sa hon nej till, dem passar inte mig.
Sen började jag surra lite om att jag hört vinthundar är trevliga (läst på nätet antagligen) och syster rekommenderade mig att läsa på om dem. Jag kollade i min nu sönderbläddrade hundbok och såg borzoien, hjärtat smälte och pulsen gick i taket. TÄNK att JAG har chansen att ÄGA en sån hund, eller nej det är ingen hund det är en....en...magisk varelse
Jag ringde syster och hon sa hon bara hört gott om dem, så jag började kontakta sveriges uppfödare och läsa ALL litteratur jag kunde hitta om dem. Syster ringde tillbaka och sa hon förstått fel, hon trodde jag sa SALUKI och inte Borzoi, och att jag skulle akta mig för borzoi dem kan vara lömska. Men vid det laget var jag nerkärad. Ska jag äga en borzoi nån gång i livet är detta rätt tidpunkt i livet!
så på den vägen var det och jag har aldrig ångrat mitt val. Från att ha varit uppfödd med shillerstövare och irländsk setter till äga en egen borzoi har varit en underbar resa som inte är slut än!
Jag har bara hittat en enda nackdel med rasen, och det är jaktinstinkten (vilket jag var medveten om vid valet av hund). Och kanske kommer min nästa hund ha en lägre sådan. Men i övrigt är jag supernöjd och glad att jag faktiskt kan plocka upp skiten efter min egna hund och borsta honom. Andra hundar är fortfarande ganska äckliga
Men jag har utvecklats mycket som hundmänniska och vill nog inte leva utan hund nu. 
När jag bodde i Frankrike växte tankarna om en alldeles egen hund och det tog ungefär ett år innan val av ras var färdigt! Jag har pendlat mellan många raser som jag sökt fakta och erfarenheter inom. Jag ville hitta en hund som passade mig som 'handen i handsken'. Men jag var heller ingen typisk hundmänniska och har alltid vägrat plocka upp hundskit och borsta hundar, tycker det är döäckligt
Som TUR VAR har jag en hundkunnig syster som guidade mig genom hunddjungeln, ras efter ras sa hon nej till, dem passar inte mig.
Sen började jag surra lite om att jag hört vinthundar är trevliga (läst på nätet antagligen) och syster rekommenderade mig att läsa på om dem. Jag kollade i min nu sönderbläddrade hundbok och såg borzoien, hjärtat smälte och pulsen gick i taket. TÄNK att JAG har chansen att ÄGA en sån hund, eller nej det är ingen hund det är en....en...magisk varelse
Jag ringde syster och hon sa hon bara hört gott om dem, så jag började kontakta sveriges uppfödare och läsa ALL litteratur jag kunde hitta om dem. Syster ringde tillbaka och sa hon förstått fel, hon trodde jag sa SALUKI och inte Borzoi, och att jag skulle akta mig för borzoi dem kan vara lömska. Men vid det laget var jag nerkärad. Ska jag äga en borzoi nån gång i livet är detta rätt tidpunkt i livet!
så på den vägen var det och jag har aldrig ångrat mitt val. Från att ha varit uppfödd med shillerstövare och irländsk setter till äga en egen borzoi har varit en underbar resa som inte är slut än!
Jag har bara hittat en enda nackdel med rasen, och det är jaktinstinkten (vilket jag var medveten om vid valet av hund). Och kanske kommer min nästa hund ha en lägre sådan. Men i övrigt är jag supernöjd och glad att jag faktiskt kan plocka upp skiten efter min egna hund och borsta honom. Andra hundar är fortfarande ganska äckliga