Hur var ni som barn, tama eller vilda?

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag läste massor också.
Det var ju ett sätt att vara på äventyr utan att ställa till det.
Med en bok så satt jag i alla fall stilla en stund.
Och så byggde jag med lego och det tycker jag fortfarande är kul.

Då får du och jag bygga med lego sedan Vi får boka legot från mina Småfolk så de håller sig ur vägen då

 

[Rosett]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Himla många som läser en massa böcker! Finns det ingen här som tycker att det är skittrist att läsa?!

Och lego verkar ha funnits i mångas hem! Skulle du kunna bygga en massa i lego i dag??

Numera läser jag bara biografier, skönlitteratur känns meningslöst, det är ju inte på riktigt.
Skulle gärna bygga med lego igen men har inte plats och känner mig för gammal.

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Vadå för gammal?! Någon sa till mig att ålder bara är en siffra, då innebär det att man aldrig kan bli för gammal!!

 

[cambodia]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jo, det legot finns fortfarande fast nu har det gått och blivit mer "prinsessigt" , fast det är fortfarande hästar och så iaf, alltid nåt, haha. Lekte mest med det legot men hade en del vanligt också.

Lekte mycket med dockor när jag var liten också, hade två jag gillade bäst - en ljus- och en mörkhyad. Den mörka hette Cassandra och den andra Ida, av någon anledning (ja, undrar varför?)
Lekte med Barbies också. Och ett tag lekte jag arkeolog, det ville jag bli när jag var liten, tog in stenar och borstade på, tvättade osv
Och My Little Ponies förstås! Hade en skola till dem minns jag Åh, jag blir nostalgisk...

Ritade gjorde jag mycket också, men det gör jag ju fortfarande!

 

[cambodia]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Vadå för gammal?! Någon sa till mig att ålder bara är en siffra, då innebär det att man aldrig kan bli för gammal!!

Jag håller med du!!

 

[nexxa]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Från det att jag var nyfödd var jag alltid glad, lugn och harmonisk. Grät i princip aldrig. Den enda gången mina föräldrar kan minnas att jag gjort var på en flygresa till utlandet och jag trillade ur en barnsäng och slog huvudet (när jag ser bekymrad ut kan man än idag ana en liten grop i pannan)

Satte mig någonstans stannade jag där och lekte lugnt och fint. Jag var väldigt "tjejig" och lekta mycket med dockor, My little Ponys och någon form av Belivile tror jag det hetta som var en sorts lego-variant med hästar, stall, hästtjejer osv. Mamma klädde mig i rosa, spets och söta smycken.

Började rida som 5-åring och ville alltid ha ridskolans största häst Axel som nog var 180 vilket fick min stackars mamma nervös från läktaren.
Vi bodde i Skåne fram tills jag fyllde 10, så från 5 års ålder upp till dess varierades ridning med tennis, innebandy, gymnastik, aerobik, fiol, handboll, fotboll, dans osv. Väldigt aktiv!

Vi flyttade till Halland, jag fortsatte med ridning och började med badminton. Slutade leka med dockor och andra leksaker och pysslade mycket samt tecknade och skrev brev med mina klasskompisar (nödvändigt när man ses varje dag, verkligen )

Som 11-åring fick jag min första häst, från den dagen tog jag också helt ansvar för honom. Tidiga mornar, sena kvällar osv. Detta höll i sig med hästeriet tills min första häst fick avlivas och ett år efter avvecklade jag det helt pga att jag tappat lusten.

Byttes mot jogging och gym 7 dgr/vecka. Var den mest aktivit joggande kvinna i Halland enl en viss sida
Blev dock svårt sjuk sedan och har varit i ca 1,5 år med en sjätte operation på ingång.
Jag var ju som ni ser mycket aktiv så det är en kamp att vara stilla för att fysiken inte funkar när huvudet vill mer

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jo, det legot finns fortfarande fast nu har det gått och blivit mer "prinsessigt" , fast det är fortfarande hästar och så iaf, alltid nåt, haha. Lekte mest med det legot men hade en del vanligt också.

Lekte mycket med dockor när jag var liten också, hade två jag gillade bäst - en ljus- och en mörkhyad. Den mörka hette Cassandra och den andra Ida, av någon anledning (ja, undrar varför?)
Lekte med Barbies också. Och ett tag lekte jag arkeolog, det ville jag bli när jag var liten, tog in stenar och borstade på, tvättade osv
Och My Little Ponies förstås! Hade en skola till dem minns jag Åh, jag blir nostalgisk...

Ritade gjorde jag mycket också, men det gör jag ju fortfarande!

Ah, jag hade också en ljus och en mörk docka Lekte också med dockor, men bara lite.

Fråga din mamma om hon vet varför dockorna hette just så! Min dotter har några av mina dockor från när jag var liten, och min ena dockvagn också. En sådan BRIO, med riktigt aluminiumchassi (tror jag...). Dagens dockvagnar är rätt plastiga....

Har du sparat dina stenar? Mina barn samlar ibland stenar "Titta mamma, så snygg den är och den glänser, du får den" Och snäll som jag är ställer jag den i min bokhylla, har en massa stenar där framför böckerna, ser nog inte klokt ut, men jag har faktiskt barn Gjorde din mamma så?

Intressant så olika men lika man ändå är som barn

kl

En sak som jag visserligen inte minns men som jag har fått berättat för mig mer än en gång, är att jag skrek konstant från jag föddes till jag var 9 månader gammal. När jag var runt 7 månader gjorde mamma ett självmordsförsök p.g.a. mitt skrikande och fick då utskrivet sömnmedel till mig som hon hällde i vällingen, så att jag höll käften lite. När jag var ca 8 månader insåg mina föräldrar att när vi åkte till min farmor var jag tyst, när vi kom hem skrek jag. Vi åkte till farmor och stannade några dagar och jag var tyst och glad, vi åkte hem och jag skrek och skrek igen. Tydligen gjorde mina föräldrar så här lite och fick sedan en lägenhet i samma trappuppgång som min farmor och vi flyttade dit och från den dagen slutade jag skrika. Jag undersöktes av läkare några gånger men de hittade inget fel på mig. Så istället för att göra en grundligare undersökning tyckte de att sömnmedel för att tysta mig var en bra idé

Mamma däremot tror på spöken och andar och att det var det jag märkte av. Jag har sökt lägenhet i det bostadsområdet där vi bodde då och jag ska villigt erkänna att jag från början funderade mer än en gång om det var någon god idé

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Ja du har varit både lugn och väldigt aktiv! Förstår att det är frustrerande att inte kunna vara lika aktiv nu längre Kommer du kunna bli lika aktiv igen?

Du måste ha varit ett väldigt lätt barn faktiskt

 

[Pigalle]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Oj och jag som inte vågar min 11,5 åriga son cykla många meter utan mig Han är i och för sig för lat för det! Var dina föräldrar inte oroliga att låta dig cykla så och dessutom släppa ut hästar?

Nope ingen oro där
De gav nog mig och syrran rätt mkt frihet. Har ett minne av att vi nattsuddade som små då mamma och pappa låg och sov.
Syrran och jag var hungriga och gjorde mackor och korv mitt i natten. Jag var nog kring 4 då, syrran 7.

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Nope ingen oro där
De gav nog mig och syrran rätt mkt frihet. Har ett minne av att vi nattsuddade som små då mamma och pappa låg och sov.
Syrran och jag var hungriga och gjorde mackor och korv mitt i natten. Jag var nog kring 4 då, syrran 7.

Jösses, mina barn hade rivit stället i den åldern om de gjort mackor!

 

[nickan1]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag hade en vild och en lugn sida. Jag kunde läsa när jag var sex år och sen slukade jag alla böcker jag kom över och läser massor fortfarande. Jag fick börjar rida när jag var 7 år, satte mig gärna på stallets mest omöjliga hästar så småningom och fick gärna rida nykomlingar för att de skulle lära sig att gå med på lektioner och komma in i miljön. Red ut på hästar som ingen annan vågade rida ut på även privathästar. Hanterade allt från russ till stora hästar, den största på över 1,80 i manken redan som barn, kanske var tur att föräldrarna inte visste om precis allt jag gjorde i stallet och exakt vilka hästar jag red. Vet att min mamma blev förskräckt en gång när hon kom lite tidigare än planerat för att hämta mig och såg mig i ridhuset på privathäst som stod mer på två än fyra ben och däremellan lade av några serier bocksprång så att jag till slut flög av och hamnade i en prydlig hög en bit ifrån hästen. Dock skadade jag mig inte speciellt och när jag satt upp igen så så jag mammas bleka ansikte i förbifarten. Idag med kunskaperna jag har så hade jag nog startat med markträning av en sån häst men så tänkte jag inte då.

Det var ganska sällsynt att hon hämtade mig oftast tog jag bussen eller cyklade men de vill ha hem mig i tid just den dagen p.g.a. gäster hemma. Fick min beskärda del och lite till av avramlingar p.g.a. typen av hästar jag red. Började rida unghästar tidigt också.

Bodde väl mer eller mindre i stallet förutom de stunderna jag var hemma och förlorad i nån bok.

Hade i princip bara stallkompisar, min syster red också så vi hade sällskap till stallet. Sen fanns det väl det vanliga med syskonbråk, vådliga cykelvurpor för att man testade backar och nån gång när mina bromsar inte fungerade och jag åkte utför en brant backe så blev det totalkrasch till slut och det blev det färd i blåljusbil till akuten men återhämtade mig utan större bestående men.