Hur vet man om man vill ha barn?

[BernT]

Tydligen. Inte helt ovanligt i min bransch heller, många väljer att "växla ned" till visserligen kanske ett yrke inom samma utbildning men med helt annan inriktning och andra krav.

2016 låg tydligen Halland (där jag bor) i botten vad avser kvinnors andel av mäns medelinkomster över ett rikssnitt (74 %).

Så här skriver t.ex. regionen när de presenterade sin studie "Från Vaggan till Graven":

1. Könsskillnaderna när det gäller ekonomi och arbetsliv, är generellt något större i Halland än i riket. Inkomstskillnaderna är större, arbeten som kvinnor ofta arbetar inom är färre, uttaget av föräldraledighet är ojämställt liksom fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnors ekonomiska situation är inte sämre i Halland än i riket, men männens är bättre vilket bidrar till ojämställdheten. Om man ser till de som lever i heterosexuella parrelationer bidrar kvinnors underordnade position till att kvinnan i högre grad blir ekonomiskt beroende av mannens inkomst.

https://rapport.vaggantillgraven.regionhalland.se/


Ska dock inte skylla endast min region för det bemötande jag upplever, det kommer nog nästan oftare från personer jag möter i mitt yrke i olika roller.

Trist, sen visst många kanske vill växla ner men tror inte att 100 % av de som gör det vill det utan kanske känner sig tvingade. Jag kan få dåligt samvete över att jag snart kommer jobba till 17. Sen ca 20-25 min restid hem. Det är så sent i min värld. Men jag är ju å andra sidan van att börja dagen 0330 och vara hemma från jobb senast 1430 eftersom det var så jag hade det i flera år, allt är ju en vanesak (hoppas jag).

 

[Poison-heart]

Jag tror helt ärligt att man aldrig kan veta innan hur man kommer känna när man har fått barn. För en del (däribland jag själv) blir det verkligen det där "livet har fått en helt ny mening"-ögonblicket och allt som var livsviktigt innan tappar markant sin vikt och för en del blir det ingen stor förändring prioritetsmässigt alls utan allt det som var viktigt innan är precis lika viktigt (eller viktigare efter).

Jag tror att det viktigaste är att vara öppen för att man kan känna hur som helst och ta det därifrån. Inte bestämma sig innan och absolut inte sätta någon värdering i hur man känner. Man är inte en bättre eller sämre förälder eller människa för att man prioriterar om eller inte alls prioriterar om.

För mig personligen kan jag såhär i efterhand se att det var sunt att få lite andra prioriteringar i livet. Jag mår oerhört mycket bättre i vardagen och "jagar" inte lika mycket som jag gjorde innan. Jag är mer nöjd med det lilla. Jag ser dock inte att jag har tappat bort mig själv eller hinner med hälften. Just nu är det här hur jag vill leva och prioritera. Om det ändras imorgon, om en månad, om ett år, om fem år eller om 10 år så gör jag dom förändringarna då. Så länge man vågar lyssna på sitt hjärta och vara det troget (och har en livssituation med människor runt omkring som tillåter det) tror jag aldrig att man kommer ångra något i livet!

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Precis så är det! Livet är föränderligt, med barn eller inte. Man utvecklas/ändras ständigt som person. Och för mig har det definitivt blivit till det bättre.

 

[BernT]

Det tänkte nog inte de heller.
Men jag fattar inte hur en del av männen orkar ha sina jobb och småbarn heller. Nån annan tar ett stort lass hemma. Det är ofta resor som är största problemet, eller att man förväntas jobba hela jul och nyår.

Stort lass och stort lass. Så himla jobbigt tycker iaf jag inte att det varit att ha barn. Vi har förvisso bara ett. Men tvätta måste man ju oavsett barn eller ej. Samma med matlagning och städning. Vi har drillat ungen att städa efter sig själv också enda jobbiga är dåliga samvetet för mig, att jag borde va med min kiddo 24/7.

 

[Blyger]

Halvt rån och lite återväckning av tråden.

Jag har tänkt som Ts, jag vill inte ha barn.

Sen har jag för första gången i mitt liv träffat någon som är mer än ett tillfälligt tidsfördriv.
Jag är snart 30, lever för mina hundar och är nöjd med allt just nu.
Och tänket har gått från att jag gillar barn på avstånd, till att dom är ganska söta nära också, inte heller fullt så läskiga som innan heller.
Sen har jag läst alla dessa barn/icke barn trådarna här på sistone, men inget har riktigt fastnat förrän @Hyacinth skrev om att det var en erfarenhet hon velat vara utan, nu har den meningen snurrat hos mig i ett par veckor.

Hela detta tänk om jag vaknar upp om 10 år och inser allt jag missat?

Samtidigt, jag är ju nöjd, jag har mina hundar, har någon som älskar mig.
Men blir detta ett halvt liv?
Min pojkvän är drygt 10 år äldre och klar med barn, han har sina. Sen är han fortfarande bunden till ena som kommer bo hemma i många år till. Så jag kommer inte få hela det här bo tillsammans heller.
Ska jag vara krass så är det inget för alltid förhållande, för mycket hinder och olikheter ger mycket stormar, men vi älskar varandra och är nöjda med hur det är nu.
Jag kan inte avsluta det för att jag kanske träffar någon annan som jag gillar om 5 år för att eventuellt ändå inte skaffa barn.

Äsch blev nog bara väldigt långt svammel, men ni får gärna bidra med tankar!

Jag tänker att för dig verkar det handla om två saker; vill du ha barn måste du även ha en annan partner. Vilket såklart gör ekvationen mer komplicerad..

Som många andra mammor varit inne på är jämställdhet viktigt om man ska orka/kunna ha kvar mycket av sitt 'gamla' liv (oavsett om det är häst, hund, vänner eller knyppling).

Så, hur vet man?

 

[Pontevecchio]

Oj, vad trist, jobbigt när man blir den som ”sticker ut”. Men väljer kvinnorna alltså inte bara att gå ner i tid på befintlig arbetsplats utan man väljer helt enkelt ett helt annat/nytt jobb och jobbar deltid där? Det var news to me, trodde man iaf stannade på sitt vanliga jobb men gick ner i tid.

Det är ofta inte möjligt att rodda ett chefsjobb på 75%. Du får jobba 100 men får lägre lön och mer stress.

 

[Pontevecchio]

Stort lass och stort lass. Så himla jobbigt tycker iaf jag inte att det varit att ha barn. Vi har förvisso bara ett. Men tvätta måste man ju oavsett barn eller ej. Samma med matlagning och städning. Vi har drillat ungen att städa efter sig själv också enda jobbiga är dåliga samvetet för mig, att jag borde va med min kiddo 24/7.

det handlar med om tider på förskolan, att barnet ska hinna hämtas, du kan inte ta oplanerad övertid. förskolan har APT så du måste hämta 16. har du resor i jobbet så vem tar barnet? Många är 2 men har båda samma typ av arbete blir det svårt att få ihop.

 

[BernT]

Det är ofta inte möjligt att rodda ett chefsjobb på 75%. Du får jobba 100 men får lägre lön och mer stress.

Sant, och det suger ju. Inte att man inte kan skära ner till 75 % utan att man ska känna sig tvingad att gå ner i tid som kvinna.

 

[Poison-heart]

Det är ju just det där med att många så totalt blir personlighetsförändrade och vill offra allt som gör att jag absolut inte vill ha barn. Det skulle göra mig så olycklig och bitter om jag börjar välja bort sånt jag mår bra. Speciellt sen när barnet blir stort och skaffar ett eget liv och jag inser att jag tappat bort mig själv på vägen och inte hunnit med hälften av det jag velat med livet. Nej, här blir det inga barn alls utom en man som tar absolut minst 50% av ansvaret.

Jag tycker att @Sofie_B svarade bra på detta så jag behöver egentligen inte säga så mycket mer. Men jag är inte personlighetsförändrad, jag har kvar mina djur och reser och gör precis det som jag gjorde innan. Jag var precis till Florida med min bebis så att det går att leva livet även som mamma kan jag tillägga

 

[BernT]

det handlar med om tider på förskolan, att barnet ska hinna hämtas, du kan inte ta oplanerad övertid. förskolan har APT så du måste hämta 16. har du resor i jobbet så vem tar barnet? Många är 2 men har båda samma typ av arbete blir det svårt att få ihop.

Ja vi hämtar ju alltid innan 16 så berörs ju inte av APT som tur är. Sen vet en ju inte hur det ser ut om typ 1-2-3-10 år. Iofs går hon inte på föris om 10 år kom jag på. Resor i tjänst har vi inga spontana utan när/om det är har vi vetat i god tid och kunnat planera efter det. Ingen av våra branscher jobbar egentligen så mycket övertid heller så så sett har vi ju tur med vad vi valt för branscher där det går att göra bra karriär men ändå hinna med familjen.

Men jag förstår vad du menar. Spånade mest vidare lite

 

[Pontevecchio]

Ja vi hämtar ju alltid innan 16 så berörs ju inte av APT som tur är. Sen vet en ju inte hur det ser ut om typ 1-2-3-10 år. Iofs går hon inte på föris om 10 år kom jag på. Resor i tjänst har vi inga spontana utan när/om det är har vi vetat i god tid och kunnat planera efter det. Ingen av våra branscher jobbar egentligen så mycket övertid heller så så sett har vi ju tur med vad vi valt för branscher där det går att göra bra karriär men ändå hinna med familjen.

Men jag förstår vad du menar. Spånade mest vidare lite

vad är det för branscher?

 

[BernT]

vad är det för branscher?

Okej bransch kanske var fel ordval för det finns shitty företag med såklart. Men vi har arbetsgivare som underlättar för tex föräldrar eftersom det sällan är resor och övertid ses mest som att den som måste jobba övertid är ineffektiv och dålig på sitt jobb så därför förekommer det extreeeeemt sällan.

 

[Pontevecchio]

chefsjobb innebär ofta att saker sker utanför arbetstid, dvs saker man inte kan styra och vara mer effektiv på.

 

[SaraMara]

Okej bransch kanske var fel ordval för det finns shitty företag med såklart. Men vi har arbetsgivare som underlättar för tex föräldrar eftersom det sällan är resor och övertid ses mest som att den som måste jobba övertid är ineffektiv och dålig på sitt jobb så därför förekommer det extreeeeemt sällan.

Låter härligt, närmast utopiskt, för kvalificerade ”karriärsjobb”. Känner ingen i ansvarsposition som har det så lyxigt så att ni båda lyckats är ju en oerhörd flax! Njuuut! Själv har jag iofs ingen övertid (bortavtalad), men jobbar vackert så många timmar per dygn som krävs för att bli klar i tid, passar uselt med fasta tider på förskolan men för givande för att bytas bort.

 

[BernT]

Låter härligt, närmast utopiskt, för kvalificerade ”karriärsjobb”. Känner ingen i ansvarsposition som har det så lyxigt så att ni båda lyckats är ju en oerhörd flax! Njuuut! Själv har jag iofs ingen övertid (bortavtalad), men jobbar vackert så många timmar per dygn som krävs för att bli klar i tid, passar uselt med fasta tider på förskolan men för givande för att bytas bort.

Ingen av oss har ju personalansvar på något sätt. Men för mig är inte chef = bra jobb/bra karriär. Min sambo har månadslön på 70+ och han har noll personalansvar eller chefstjänst, när han slutar för dagen slutar han liksom. Sen klart han kan jobba lite på kvällen osv om jag går och tränar eller pysslar med något annat typ som när jag tentapluggat osv. Men iaf, jag tycker ändå man kan kalla hans jobb bra iaf med tanke på lön, sen om det inte räknas som karriär för vissa eftersom det inte är en chefstjänst är det väl så. Han jobbar inom tech.

 

[Mischmasch]

det handlar med om tider på förskolan, att barnet ska hinna hämtas, du kan inte ta oplanerad övertid. förskolan har APT så du måste hämta 16. har du resor i jobbet så vem tar barnet? Många är 2 men har båda samma typ av arbete blir det svårt att få ihop.

Jag har insett att om jag skulle bli ensamstående skulle jag behöva byta jobb typ. Har jobbresor med övernattningar vilket kräver att någon annan kan vara hemma med barnet, har jobbresor över dagen som gör att jag är flera timmar bort om något skulle hända så jag och min man måste alltid synka så vi inte reser båda två samtidigt (även om det skulle funka med förskoletiderna).

När barnet började förskolan tyckte jag det var jättesvårt att sätta förskoleschema eftersom jag inte har några fasta arbetstider. Så länge jag sköter mitt jobb så spelar det ingen roll när på dygnet jag lägger timmarna. Nu har vi löst det så att jag lämnar och min man hämtar för det är ofta så att jag inte kan sluta exakt när jag tänkt mig. Ibland måste saker bli klara helt enkelt.

Försökte även gå ner i arbetstid ett tag men slutade med att jag ändå jobbade heltid (men för mindre lön). Min chef tyckte att precis som en som jobbar heltid kan behöva "jobba över" så kan du behöva "jobba över" fast du jobbar deltid. Men eftersom vi inte har övertidsersättning och jag gått ner i lön så kände jag bara nej, nej, nej. Och gick upp till heltid istället.

Nu brottas jag mest med vabben. Vabben påverkar min bonus vilket gör att vi förlorar rätt mycket på att jag vabbar men av ren princip vill jag ändå att vi delar lika på den. Men det gör mig bitter att jag "straffas" för det på jobbet..

 

[SaraMara]

Ingen av oss har ju personalansvar på något sätt. Men för mig är inte chef = bra jobb/bra karriär. Min sambo har månadslön på 70+ och han har noll personalansvar eller chefstjänst, när han slutar för dagen slutar han liksom. Sen klart han kan jobba lite på kvällen osv om jag går och tränar eller pysslar med något annat typ som när jag tentapluggat osv. Men iaf, jag tycker ändå man kan kalla hans jobb bra iaf med tanke på lön, sen om det inte räknas som karriär för vissa eftersom det inte är en chefstjänst är det väl så. Han jobbar inom tech.

Det har (typ) inte jag heller, men än större än personalansvar är i mitt yrke ansvaret för det aktuella projektet och att hinna klart - på bästa sätt dessutom - innan deadline. Jag är så van vid den miljön, liksom många av mina vänner i andra branscher, att jag tycker att det låter som närmast en nobelprislösning att föreläsa om att så totalt ha hittat nyckeln till work-life-balance som era respektive arbetsgivare har gjort, utan att behöva göra avkall på utveckling och ansvar.

 

[BernT]

Det har (typ) inte jag heller, men än större än personalansvar är i mitt yrke ansvaret för det aktuella projektet och att hinna klart - på bästa sätt dessutom - innan deadline. Jag är så van vid den miljön, liksom många av mina vänner i andra branscher, att jag tycker att det låter som närmast en nobelprislösning att föreläsa om att så totalt ha hittat nyckeln till work-life-balance som era respektive arbetsgivare har gjort, utan att behöva göra avkall på utveckling och ansvar.

Tja det är så vi har det iaf, men du jobbar ju i en helt annan bransch med en helt annan kultur. Ingen av våra arbetsgivare har iofs direkt gjort något för att påverka någon balans. Finns säkert kollegor som inte får ihop sina liv och känner sig stressade över allt. Men vi gör det inte öht.

 

[SaraMara]

Tja det är så vi har det iaf, men du jobbar ju i en helt annan bransch med en helt annan kultur. Ingen av våra arbetsgivare har iofs direkt gjort något för att påverka någon balans. Finns säkert kollegor som inte får ihop sina liv och känner sig stressade över allt. Men vi gör det inte öht.

Ja, just mitt exempel är ju en ytterlighet åt andra hållet, men blir ändå fascinerad över lyxen i kvalificerade yrken där man kan satsa på sin karriär utan stress över behov av kvälls-, helg- eller semesterjobb eller panik över vab vid helt fel tillfälle. Jag har vänner och bekanta i så många olika branscher som vittnar om samma bekymmer att jag trodde det på något vis vara oundvikligt. Redovisning, ekonomi, finans, statliga myndigheter, media, reklam, IT, livsmedel och miljöteknik tex - alla vittnar de om problemet med att hålla ihop höga ambitioner och yrkets krav på tillgänglighet med familjelivet och något som det ständigt arbetas med, studeras med hjälp av dyra HR-konsulter och pratas massor om. Och så har ni båda lyckats hitta dessa promillejobb som möjliggör karriär utan behov av oregelbundna arbetsinsatser och där jobbet kan pausas utan bekymmer vid frånvaro. Jag är ruttet avis!

 

[BernT]

Ja, just mitt exempel är ju en ytterlighet åt andra hållet, men blir ändå fascinerad över lyxen i kvalificerade yrken där man kan satsa på sin karriär utan stress över behov av kvälls-, helg- eller semesterjobb eller panik över vab vid helt fel tillfälle. Jag har vänner och bekanta i så många olika branscher som vittnar om samma bekymmer att jag trodde det på något vis vara oundvikligt. Redovisning, ekonomi, finans, statliga myndigheter, media, reklam, IT, livsmedel och miljöteknik tex - alla vittnar de om problemet med att hålla ihop höga ambitioner och yrkets krav på tillgänglighet med familjelivet och något som det ständigt arbetas med, studeras med hjälp av dyra HR-konsulter och pratas massor om. Och så har ni båda lyckats hitta dessa promillejobb som möjliggör karriär utan behov av oregelbundna arbetsinsatser och där jobbet kan pausas utan bekymmer vid frånvaro. Jag är ruttet avis!

Fast min sambo jobbar kväll emellanåt. Och har aldrig lunch så han jobbar ju 5 timmar mer i veckan än han ”ska” egentligen. Men aldrig helg eller på semester. Inte jag heller. Men ja vi har bara ett barn och våra övriga intressen är typ träning (båda) och köpa dyra väskor (jag). Sen vet en ju inte vad som händer längre fram tänker jag med karriär och familjeliv. Men jag tycker vi har det väldigt chill just nu. Å andra sidan bollade jag förut jobb på timmar typ heltid + heltidsplugg + ett eget företag, så med bara ett jobb tycker jag att det är typ semester 24/7. Har iofs kvar företaget men ska nog likvidera alt lägga det vilande ett tag. Vi får se hur jag gör. Gör iaf inte så mkt i det just nu förutom att plocka ut lite lön när jag vill ha något dyrt

 

[MiniLi]

Ja, just mitt exempel är ju en ytterlighet åt andra hållet, men blir ändå fascinerad över lyxen i kvalificerade yrken där man kan satsa på sin karriär utan stress över behov av kvälls-, helg- eller semesterjobb eller panik över vab vid helt fel tillfälle. Jag har vänner och bekanta i så många olika branscher som vittnar om samma bekymmer att jag trodde det på något vis vara oundvikligt. Redovisning, ekonomi, finans, statliga myndigheter, media, reklam, IT, livsmedel och miljöteknik tex - alla vittnar de om problemet med att hålla ihop höga ambitioner och yrkets krav på tillgänglighet med familjelivet och något som det ständigt arbetas med, studeras med hjälp av dyra HR-konsulter och pratas massor om. Och så har ni båda lyckats hitta dessa promillejobb som möjliggör karriär utan behov av oregelbundna arbetsinsatser och där jobbet kan pausas utan bekymmer vid frånvaro. Jag är ruttet avis!

Jag tänker att det nog ändå finns många kvalificerade yrken där man kan göra karriär utan att ständigt jobba kvällar/helger osv. Sen att det finns många arbetsplatser och branscher med en kultur som kraftigt försvårar är ju också sant.