mino
Trådstartare
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mitt problem. Det hela handlar nånstans om att jag inte vet hur ofta jag ska bråka om saker och hur ofta jag ska låta bli, detta kan gälla privat men framför allt på jobbet. Jag upplever det som att antingen tjafsar jag för mycket (vilket tar alldeles för mycket energi och ger ganska lite, men då har jag i alla fall inte gått med på dumheter) eller så tjafsar jag för lite (enligt principen att "man kan inte tjafsa om allt" och går med sånt jag tycker är felaktigheter). Det är som att jag inte hittar balansen med detta.
I morgon tex, har jag två situationer som är typiska. Det ena är ett möte med några kollegor. Mötet är viktigt för en av våra arbetsuppgifter men jag har en stark misstanke om att två personer inte kommer att dyka upp på mötet eftersom de förmodligen så påpassligt har "glömt bort" det. Anledningen till detta har inte just med detta möte att göra, utan snarare en kultur vi har som inte är bra. Frågan är då: ska man tjafsa om detta? Vad leder det till? Ska man inte tjafsa om detta, vad leder det i sin tur till? Ska jag påminna dem fast de är vuxna människor? Jag avskyr att behöva täcka upp för slackers som har noll ordning och struktur och gömmer sig bakom den allmänna låt-gå-mentaliteten. Samtidigt vet jag att jag kan förändra ganska lite genom att tjafsa om detta.
Sedan har jag handledning med en student, denna mailade precis att hen tar med sig en annan student som också vill ha handledning, trots att jag har sagt att handledningen ska vara individuell. Dessa två studenter är lite allmänt förvirrade (viss språkförbistring) och risken är att de dyker upp båda två även om jag mailar att de inte ska göra så. Frågan är: ska jag ta igenom det jag har sagt tidigare och som jag egentligen tycker, eller ska jag skita i det och låta dem komma båda två och så får de mindre tid vardera? Samma sak här, jag gillar inte att vara låt-gå:ig, men jag orkar inte heller tjafsa varenda gång folk inte håller överenskommelser. Men vilka bör jag tjafsa om? Ska jag aldrig tjafsa och ge efter helt?
Så här håller mitt liv på hela tiden. Och det känns som om det bara blir värre och värre, folk blir alltmer "flexibla" med tider och löften. Känner nån igen det här, hur gör man för att slippa fundera kring om/när man ska säga ifrån eller inte??
I morgon tex, har jag två situationer som är typiska. Det ena är ett möte med några kollegor. Mötet är viktigt för en av våra arbetsuppgifter men jag har en stark misstanke om att två personer inte kommer att dyka upp på mötet eftersom de förmodligen så påpassligt har "glömt bort" det. Anledningen till detta har inte just med detta möte att göra, utan snarare en kultur vi har som inte är bra. Frågan är då: ska man tjafsa om detta? Vad leder det till? Ska man inte tjafsa om detta, vad leder det i sin tur till? Ska jag påminna dem fast de är vuxna människor? Jag avskyr att behöva täcka upp för slackers som har noll ordning och struktur och gömmer sig bakom den allmänna låt-gå-mentaliteten. Samtidigt vet jag att jag kan förändra ganska lite genom att tjafsa om detta.
Sedan har jag handledning med en student, denna mailade precis att hen tar med sig en annan student som också vill ha handledning, trots att jag har sagt att handledningen ska vara individuell. Dessa två studenter är lite allmänt förvirrade (viss språkförbistring) och risken är att de dyker upp båda två även om jag mailar att de inte ska göra så. Frågan är: ska jag ta igenom det jag har sagt tidigare och som jag egentligen tycker, eller ska jag skita i det och låta dem komma båda två och så får de mindre tid vardera? Samma sak här, jag gillar inte att vara låt-gå:ig, men jag orkar inte heller tjafsa varenda gång folk inte håller överenskommelser. Men vilka bör jag tjafsa om? Ska jag aldrig tjafsa och ge efter helt?
Så här håller mitt liv på hela tiden. Och det känns som om det bara blir värre och värre, folk blir alltmer "flexibla" med tider och löften. Känner nån igen det här, hur gör man för att slippa fundera kring om/när man ska säga ifrån eller inte??