Ilska är en känsla

Jag har varit deprimerad i väldigt många år och under åren har jag känt att jag blivit mer och mer avslagen i mina känslor, inte pga antidepp för det har jag haft många olika genom åren utan att det hjälpt alls utan det antagligen deppigheten som gjort känsloregistret mer och mer platt med tiden. När jag tänker efter så skrattar jag i princip inte alls längre, världen har helt enkelt varit jämngrå.

Iaf så åkte jag in på akutpsyk för några veckor sedan för situationen va helt enkelt inte hållbar. Fick jättefin hjälp där inne och fick också ett uppföljningsmöte, fick redan på att en hel massa läkare och psykologer gått igenom min historik, som är ganska svår eftersom jag svarar så dåligt på antidepp. Läkaren jag träffade nu tyckte vi skulle prova Lamotrigin, jag är inte bipolär (har Autism och ADHD) men han menade att med tanke på min historik och att jag är så permanent "nere på botten" så kan det vara en medicin att prova. Har ätit den i två veckor nu, inga biverkningar

Men jag är arg. Inte så att jag går runt förbannad eller ens irriterad hela tiden men just nu verkar ilskan ligga närmare än innan då jag bara blev ledsen och inte ville mer.

Lite känner jag att ilska, det är ju faktiskt en känsla? Jag menar inte att jag aldrig känt känslor på dessa åren, det har jag naturligtvis, men jag har definitivt känns mig "död inuti", kanske ilskan kan ses som något positivt? Eller så kanske ilskan är en biverkning..

Jag hoppas att den här medicinen ändå kan hjälpa mig att känna något mer än ilska med tiden

 

[Grazing]

Jag har varit deprimerad i väldigt många år och under åren har jag känt att jag blivit mer och mer avslagen i mina känslor, inte pga antidepp för det har jag haft många olika genom åren utan att det hjälpt alls utan det antagligen deppigheten som gjort känsloregistret mer och mer platt med tiden. När jag tänker efter så skrattar jag i princip inte alls längre, världen har helt enkelt varit jämngrå.

Iaf så åkte jag in på akutpsyk för några veckor sedan för situationen va helt enkelt inte hållbar. Fick jättefin hjälp där inne och fick också ett uppföljningsmöte, fick redan på att en hel massa läkare och psykologer gått igenom min historik, som är ganska svår eftersom jag svarar så dåligt på antidepp. Läkaren jag träffade nu tyckte vi skulle prova Lamotrigin, jag är inte bipolär (har Autism och ADHD) men han menade att med tanke på min historik och att jag är så permanent "nere på botten" så kan det vara en medicin att prova. Har ätit den i två veckor nu, inga biverkningar

Men jag är arg. Inte så att jag går runt förbannad eller ens irriterad hela tiden men just nu verkar ilskan ligga närmare än innan då jag bara blev ledsen och inte ville mer.

Lite känner jag att ilska, det är ju faktiskt en känsla? Jag menar inte att jag aldrig känt känslor på dessa åren, det har jag naturligtvis, men jag har definitivt känns mig "död inuti", kanske ilskan kan ses som något positivt? Eller så kanske ilskan är en biverkning..

Jag hoppas att den här medicinen ändå kan hjälpa mig att känna något mer än ilska med tiden

Skulle definitivt säga att ilska faktiskt är åt det positiva hållet. Det är ett steg framåt att saker och ting börjar tina upp litegrann.

 

[animalasia]

Jag håller också med, ilska kan fungera som en drivkraft och motivation. Jag upplever att efter jag kom i klimakteriet så har jag blivit lite mer jämn i humöret, inte så mycket upp och ner. Lite tråkigt faktiskt, det är ju skönt att vara arg ibland.

 

[gammalek]

Ilska är kraft, det ger kraft. Ilska är liksom framåtsyftande, det för med sig förändring. Ilska är bra

 

[Lyan]

Nu är ju jag (troligen iallafall. Jag vet knappt vad jag är längre) bipolär, men lamotrigin är den enda medicinen som får mig tillräckligt över botten för att de andra medicinerna också ska kunna göra lite nytta. Jag mår ju inte direkt bra fortfarande, men utan lamotrigin så hade jag nog inte levt alls.

Jag hoppas att den ska kunna hjälpa dig och att du kommer kunna känna andra känslor än ilska också med tiden

 

[Otherside]

Ilska är ju också en sån känsla som många av oss håller tillbaka. Av konflikträdsla, kanske? Jag visar väldigt sällan ilska och när jag gör det kan jag få dåligt samvete efteråt, även fast ilskan var klart berättigad. Framförallt om jag blir arg över nåt inom familjen, då kan jag få hemska skuldkänslor. (Och jag exploderar typ aldrig, men kanske uttryckte ilska).

Så det är nog ett gott tecken att du känner ilska. Kanske du HAR en hel massa som du ska vara arg över men som tryckts undan - av ditt mående eller vad som helst.

När man släppt ut sin ilska kanske andra känslor får mer plats? Filosoferar där, men kanske?

 

[Hazel]

Tycker jag är lite mindre arg nu, men det har inte funkat jättebra att öka medicinen. Dels har jag haft en del klåda (men inte så att man behöver va orolig) och dels har jag fått sämre sömn, och eftersom min sömn redan är katastrof så är det inget hit direkt. Jag ska in till psyk igen den 24 tror jag, jag vill ju fortsätta på denna medicinen känner jag, den har på några veckor funkat bättre för mig än någon antidepp någonsin har gjort men jag vet inte om jag klarar av att sova sämre.

Kanske gjorde jag en miss som satte ut saroten med. Jag har haft den länge och inte haft nån effekt av den och tagit upp det massa gånger, när jag fick denna så frågade jag om jag kunde sätta ut saroten med och det va ok. Har inte haft massa utsättningssymptom men kanske hade ändå sarotenen hjälpt sömnen nu ihop med lamotrigin? jag vet inte riktig, så länge jag bara åt 1 tablett om dagen så sov jag helt ok men när jag ökade till 2 blev det skit. Jag tål sällan höga doser medicin men 2 tabletter är verkligen inte en hög dos, kanske är det bara tillfälligt

 

[Lyan]

Tycker jag är lite mindre arg nu, men det har inte funkat jättebra att öka medicinen. Dels har jag haft en del klåda (men inte så att man behöver va orolig) och dels har jag fått sämre sömn, och eftersom min sömn redan är katastrof så är det inget hit direkt. Jag ska in till psyk igen den 24 tror jag, jag vill ju fortsätta på denna medicinen känner jag, den har på några veckor funkat bättre för mig än någon antidepp någonsin har gjort men jag vet inte om jag klarar av att sova sämre.

Kanske gjorde jag en miss som satte ut saroten med. Jag har haft den länge och inte haft nån effekt av den och tagit upp det massa gånger, när jag fick denna så frågade jag om jag kunde sätta ut saroten med och det va ok. Har inte haft massa utsättningssymptom men kanske hade ändå sarotenen hjälpt sömnen nu ihop med lamotrigin? jag vet inte riktig, så länge jag bara åt 1 tablett om dagen så sov jag helt ok men när jag ökade till 2 blev det skit. Jag tål sällan höga doser medicin men 2 tabletter är verkligen inte en hög dos, kanske är det bara tillfälligt

Skönt att det känns bättre, men skit med sömnen! Vilken dos tar du och tar du den på morgonen eller kvällen? Jag kan inte ta den på morgonen för då blir sömnen förstörd så jag tar den det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Den slår också ut zopiklon och zolpidem för mig så de tappar effekten helt, men melatonin hjälper väldigt mycket med insomningen och så tar jag propavan för att inte vakna en massa på natten.
Jag kan heller inte öka ”som man ska” utan jag ökar först när depressionen börjar bryta igenom för mycket. När jag började med den så tog jag 25mg och sedan ökade jag 25mg åt gången. Ökade jag mer än 25mg så blev jag hypomanisk. När jag kom upp i 175-200mg så slog det över totalt och jag blev så manisk att jag har aldrig vågat ta så mycket igen. Jag minns inte vilka intervall jag höjde med i början, men med någon månads mellanrum har jag för mig. När jag kom upp i 150mg och den började sluta funka så fick jag sätta ut den ett tag och sedan börja om på 25mg igen. När jag började ta seroquel så ökade tiden mellan doshöjningarna rejält och ännu mer när andra mediciner lades till (minns dock inte vilka och i vilken ordning) och nu har jag legat på 150mg i nog nog ett par år. Jag kan också öka 50mg åt gången utan att bli alltför hypomanisk.
Så nu när jag tänker på det så borde jag nog ta upp med min läkare om att sätta ut den och sedan börja om igen om någon månad för att se om jag får tillbaka någon effekt Så det var bra att du skrev denna tråden för jag hade helt glömt bort hur jag brukade göra med den tidigare!

 

[Hazel]

Skönt att det känns bättre, men skit med sömnen! Vilken dos tar du och tar du den på morgonen eller kvällen? Jag kan inte ta den på morgonen för då blir sömnen förstörd så jag tar den det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Den slår också ut zopiklon och zolpidem för mig så de tappar effekten helt, men melatonin hjälper väldigt mycket med insomningen och så tar jag propavan för att inte vakna en massa på natten.
Jag kan heller inte öka ”som man ska” utan jag ökar först när depressionen börjar bryta igenom för mycket. När jag började med den så tog jag 25mg och sedan ökade jag 25mg åt gången. Ökade jag mer än 25mg så blev jag hypomanisk. När jag kom upp i 175-200mg så slog det över totalt och jag blev så manisk att jag har aldrig vågat ta så mycket igen. Jag minns inte vilka intervall jag höjde med i början, men med någon månads mellanrum har jag för mig. När jag kom upp i 150mg och den började sluta funka så fick jag sätta ut den ett tag och sedan börja om på 25mg igen. När jag började ta seroquel så ökade tiden mellan doshöjningarna rejält och ännu mer när andra mediciner lades till (minns dock inte vilka och i vilken ordning) och nu har jag legat på 150mg i nog nog ett par år. Jag kan också öka 50mg åt gången utan att bli alltför hypomanisk.
Så nu när jag tänker på det så borde jag nog ta upp med min läkare om att sätta ut den och sedan börja om igen om någon månad för att se om jag får tillbaka någon effekt Så det var bra att du skrev denna tråden för jag hade helt glömt bort hur jag brukade göra med den tidigare!

Jag tog 25 mg 2 veckor och tar nu 50 mg, ska inte öka mer före jag varit hos psyk igen så det blir ju längre innan upptrappning nu.

Jag tar på morgonen, tyckte jag blev trött men när jag provade ta den på kvällen sov jag INGENTING, låg seriöst hela natten och bara stirrade ut i mörkret. Så det får va på morgonen istället, den tröttheten jag får känns mer hanterbar än att inte sova alls. Jag tar imovane och melatonin till natten

 

[Lyan]

Jag tog 25 mg 2 veckor och tar nu 50 mg, ska inte öka mer före jag varit hos psyk igen så det blir ju längre innan upptrappning nu.

Jag tar på morgonen, tyckte jag blev trött men när jag provade ta den på kvällen sov jag INGENTING, låg seriöst hela natten och bara stirrade ut i mörkret. Så det får va på morgonen istället, den tröttheten jag får känns mer hanterbar än att inte sova alls. Jag tar imovane och melatonin till natten

Oki. För mig händer det väldigt mycket varje gång jag ökar, bland annat att sömnen blir sämre. Så jag tror att det är bra att du håller dig på 50mg längre än bara två veckor eftersom du också är känslig för högre doser mediciner.
Jag tar de andra som ska tas på morgonen på kvällen också för då verkar de så jag blir lite piggare när jag vaknar. När jag tar dem på morgonen så är jag som en zombie fram till jag ska gå och lägga mig och då blir jag ”pigg” och kan inte somna. Du kanske kan prova att ta dem tidigare på morgonen så det går fler timmar innan du ska sova? Imovane är samma som zopiklon och på mig försvann precis ALL effekt av zopiklon och zolpidem direkt jag började med lamotrigin så det var ett bra tag med mycket dålig sömn fram till jag började med seroquel och propavan som gjorde att jag sov lite bättre och senare melatonin som har gjort underverk för min sömn

 

[Hazel]

Oki. För mig händer det väldigt mycket varje gång jag ökar, bland annat att sömnen blir sämre. Så jag tror att det är bra att du håller dig på 50mg längre än bara två veckor eftersom du också är känslig för högre doser mediciner.
Jag tar de andra som ska tas på morgonen på kvällen också för då verkar de så jag blir lite piggare när jag vaknar. När jag tar dem på morgonen så är jag som en zombie fram till jag ska gå och lägga mig och då blir jag ”pigg” och kan inte somna. Du kanske kan prova att ta dem tidigare på morgonen så det går fler timmar innan du ska sova? Imovane är samma som zopiklon och på mig försvann precis ALL effekt av zopiklon och zolpidem direkt jag började med lamotrigin så det var ett bra tag med mycket dålig sömn fram till jag började med seroquel och propavan som gjorde att jag sov lite bättre och senare melatonin som har gjort underverk för min sömn

Har inte märkt nån effekt av den på imovanen, skönt för imovane är en av de få mediciner som faktiskt funkar för mig. Har inte nån jättebra effekt av melatonin på sömnen MEN jag upplever att den har hjälpt på min hjärndimma så antagligen så ger det ändå lite bättre kvalitet på sömnen iaf. Jag ska ta upp med dom om jag kan få nåt mer för sömnen eller prova med saroten igen.

 

[Lyan]

Har inte märkt nån effekt av den på imovanen, skönt för imovane är en av de få mediciner som faktiskt funkar för mig. Har inte nån jättebra effekt av melatonin på sömnen MEN jag upplever att den har hjälpt på min hjärndimma så antagligen så ger det ändå lite bättre kvalitet på sömnen iaf. Jag ska ta upp med dom om jag kan få nåt mer för sömnen eller prova med saroten igen.

Vad skönt att den fortfarande funkar för dig! Att inte kunna sova förstör så jäkla mycket. Jag får lite ångestdämpande effekt av melatonin förutom bättre sömn så det verkar ju som att det påverkar mer än vad man kan tro. Hjärndimma är vidrigt! Jag får panik när inte mitt huvud funkar