Bukefalos 28 år!

Inför hembesök, vad ska jag göra? Boendestöd.

Ninnurur

Trådstartare
Imorgon kommer det en biståndshandläggare från kommunen hem till mig för att bedöma mitt behov av boendestöd som jag har ansökt om. Just nu är köket ganska rörigt, men det går fort att fräscha till, likaså hall och vardagsrum. Sovrummet däremot är fullt av kläder. Rena kläder i tvättkasse, halvanvända på golv och klädhängare och resväskan från semestern som vi kom hem från för tre veckor sen står fortfarande halvt ouppackad på kistan i hörnet. Så, frågan är hur mycket jag ska göra åt det här innan biståndshandläggaren kommer hit? Det är ju just sånt här jag behöver hjälp med att klara av, just därför tänker jag att jag kanske borde låta bli? Samtidigt får jag en gnagande rädsla om att hon ska tycka att jag är olämplig som mamma :( Nu vet jag ju att det inte är så illa, men oron finns ändå där... Å andra sidan så ber jag ju nu om hjälp eftersom jag vet att jag själv brister, det borde väl ses som positivt?

Så, hjälp en nervös själ! Vad ska jag göra och inte, och hur ska jag "vara" när hon kommer imorgon?
 
Sovrummet däremot är fullt av kläder. Rena kläder i tvättkasse, halvanvända på golv och klädhängare och resväskan från semestern som vi kom hem från för tre veckor sen står fortfarande halvt ouppackad på kistan i hörnet

Låter som om det var min lägenhet du beskriver ;) Vet att jag borde ta tag idet, men är man bara hemma 30 - 40 timmar var annan helg känns det som om det kvittar.
 
Gör inget. Visa hur det ser ut och varför du behöver hjälp. Du är inte en olämplig mamma för att du söker hjälp. Tvärtom, du är en mycket lämplig mor.

Tack! :bow: Det var precis något sånt jag behövde få höra! Jag vill ju ha hjälp och inte behöva skämmas om det kommer oväntat besök...

Låter som om det var min lägenhet du beskriver ;) Vet att jag borde ta tag idet, men är man bara hemma 30 - 40 timmar var annan helg känns det som om det kvittar.

Nu tillbringar ju dottern och jag betydligt mer tid än så här hemma, därför behöver lägenheten vara i bättre skick.


Ett av mina största "hinder" är diskmaskinen. Jag fyller den och kör den, men sen kan det gå dagar innan jag plockar ur den. Jag hatar att tömma diskmaskinen! Ibland gör jag det inte förrän jag måste ha nytt porslin för att allt annat är skitigt, och då har ju hela köket hunnit rasa igen i ett kaos såklart så att det är bra mycket jobbigare att ta tag i allt...
 
Så, hjälp en nervös själ! Vad ska jag göra och inte, och hur ska jag "vara" när hon kommer imorgon?
Låt det vara som det är och var bara dig själv så går det bra ska du se. Får du avslag på ansökan så kan du överklaga inom 3 v. (Tror det är 3 v men jag kan minnas fel).
 
Åhh, vad jag känner igen mig! Högar (berg!) med olika saker och kläder överallt, diskar inte förrän jag måste, klädkammaren var helt igenknödd med saker så det gick inte ens att öppna dörren.
Jag har inga barn men var livrädd att de skulle tycka att mina hundar levde i en dålig miljö men det är ju inte alls därför biståndshandläggaren är där!
Låt det se ut som det gör, det är ju som sagt därför du behöver hjälp!!
Jag tyckte att det var skitjobbigt när de kom hem till mig men de är vana vid det mesta och jag försöker tänka att det finns säkert de som har det ännu värre...
Lycka till nu, hoppas att du får igenom din ansökan!
Min gick igenom löjligt lätt, nu har jag boendestöd 2 ggr/vecka och vi har hunnit med en hel del även om jag får bakslag emellanåt.
 
@Linda8142 - Nu tror jag ju egentligen inte att jag kommer få avslag eftersom jag iaf hos neuro räknas som högpriopatient eftersom jag är ensamstående mamma till småbarn och har adhd, men det är bra att veta att man kan överklaga!

@Lona - skönt att höra att man inte är ensam! :) Jag har i dagsläget väldigt mycket hjälp av min mamma, men meningen är ju att hon ska slippa hjälpa mig med mer än barnvaktande. Handläggaren har gett ett väldigt gott intryck på telefon hittills, och det har gått fort ändå, det är bara en månad sedan jag skickade in ansökan. Hon skulle egentligen kommit redan förra veckan men blev magsjuk så vi fick skjuta på det, tack och lov för det! :D
Jag hoppas också på att få två ggr i veckan och jag hoppas att jag kan få hjälp med att söka jobb, eftersom man får noll och ingen hjälp från AF numera.

Tack för pepp, nu börjar jag se fram emot morgondagens besök! :)
 
Du kan säkert få hjälp att söka arbete, min ena boendestödjare hjälper mig med "läskiga papper" som jag annars bara brukar lägga i en hög och hoppas att de försvinner av sig själva :angel:.
Jag har turen att ha en bra socialsekreterare, hon fattar till exempel att man ringer inte till mig, man messar eller mejlar! När jag var tvungen att ställa in ett möte eftersom min hund var livshotande sjuk och vi satt på djurakuten med henne så messade hon sedan och undrade hur hunden mådde och om jag var ok. Sånt värmer :love:!
Det är ju så det SKA vara men oftast tycker jag att man möter empatilösa människor som man undrar hur i hela friden de hamnade på det jobb de har.
Lycka till igen för morgondagen!

(Jag tycker också att det är skönt att träffa på andra i samma sits, man tror att man är ensam men det är man inte...)
 
Du kan säkert få hjälp att söka arbete, min ena boendestödjare hjälper mig med "läskiga papper" som jag annars bara brukar lägga i en hög och hoppas att de försvinner av sig själva :angel:.
Jag har turen att ha en bra socialsekreterare, hon fattar till exempel att man ringer inte till mig, man messar eller mejlar! När jag var tvungen att ställa in ett möte eftersom min hund var livshotande sjuk och vi satt på djurakuten med henne så messade hon sedan och undrade hur hunden mådde och om jag var ok. Sånt värmer :love:!
Det är ju så det SKA vara men oftast tycker jag att man möter empatilösa människor som man undrar hur i hela friden de hamnade på det jobb de har.
Lycka till igen för morgondagen!

(Jag tycker också att det är skönt att träffa på andra i samma sits, man tror att man är ensam men det är man inte...)

Åh! Det är ju verkligen så det ska vara!! :) Min sköterska på neuro har också börjat kommunicera via mail med mig nu, det är toppen :) Jag slipper till och med ringa telefonsvararen för att be om receptförnyelse, det räcker med ett mail till henne.

Och det där med att ringa. Jag hatar det. Hatar. Och imorgon måste jag få tummen ur och ringa för att boka gravsättning av sambons urna. Blä. :(

Och du, vi är ju inte ensamma, för nu har vi iaf varandra :)
 
Och det där med att ringa. Jag hatar det. Hatar. Och imorgon måste jag få tummen ur och ringa för att boka gravsättning av sambons urna. Blä. :(

Det kan ju begravningsbyrån göra åt dig! Eller så mailar du :) eller vet du vart du ska ringa? Jag kan ringa åt dig, gör sånt dagarna i ända.
 
Det kan ju begravningsbyrån göra åt dig! Eller så mailar du :) eller vet du vart du ska ringa? Jag kan ringa åt dig, gör sånt dagarna i ända.

Begravningsbyrån har ju avslutat ärendet för länge sen, det är 3½ månad sen begravning. Jag har nummer och allt, måste bara kolla vilka datum som alla kan. Det har jag fått på lappar men inte orkat kolla på lapparna än. Det är liksom inte bara jag som ska vara där utan sambons föräldrar, syster, mormor, farmor och säkert nån mer som jag inte vet om. Hade det inte blivit sånt jävla liv hade jag gjort det ensam... Men tack för erbjudandet, det uppskattas verkligen! :love:
 
Mjo, jag gillar inte det där med alla. Men det ska väl vara de närmaste... Insåg precis att jag känner mig alldeles för ensam i såna situationer. Oftast kan jag "gömma" mig bakom dottern men nu kommer det bara vara jag.
 
Ett av mina största "hinder" är diskmaskinen. Jag fyller den och kör den, men sen kan det gå dagar innan jag plockar ur den. Jag hatar att tömma diskmaskinen! Ibland gör jag det inte förrän jag måste ha nytt porslin för att allt annat är skitigt, och då har ju hela köket hunnit rasa igen i ett kaos såklart så att det är bra mycket jobbigare att ta tag i allt...

Ska man inte göra så ? :o

Jag håller med flera om att du ska lämna det som det ser ut. Behöver du stöd för att orka sköta vardagen - visa att den inte "fungerar" (även om en stökig köksbänk inte är direkt disfunktionellt)
 
Som socionom måste jag bara få säga att det faktum att det är stökigt kommer inte att bedömas som att du är en olämplig mamma, så oroa dig inte :) som flera andra skriver så kan ju vem som helst ha det stökigt hemma (t.ex. har jag själv inte en kvadratcentimeter på golvet i sovrummet som inte täcks av kläder). Och som svar på frågan om vad du ska göra/hur du ska bete dig imorgon säger jag också: VAR DIG SJÄLV.

Lycka till imorgon! :)
 
Du är en jättebra mamma åt din dotter.
Oroa dig inte för det.
Jag har det också stökigt hemma och gruvar mig för "läskiga papper".
Och mig har de inte kunnat sätta någon diagnos på alls - även om de har försökt.

Det viktiga är er fina kontakt sinsemellan.
 
Vanliga människor kommer i olika former. Så är det. Vissa har det totalstädat, andra inte. Och inte faller någon ur fungerar-ramen för det.

Jag kan inte riktigt föreställa mig att det gäller oreda i stil med Maniska Samlare eller liknande.

Det finns ingen anledning till panik eller ångest om det inte luktar Ajax varje dag, varje vecka (jo, jag har haft en arbetskamrat som fick panikattacker om det inte luktade Ajax hemma hela tiden).
 
Åh, det kommer att gå bra!! Jag skulle bli mer fundersam om jag kom till ett kliniskt hem som luktade rengöringsmedel och där allt var pedantiskt perfekt. Hu!! Du skulle se hur det ser ut hos oss !! Nån sa, att om barn och djur trivs i ens hem, är det ett bra hem! Inget om städning. (Så länge det inte handlar om ett sånt där samlar-hem man ser på TV...)
Du är en jättebra mamma!! Klart du ska få hjälp när allt nu blivit så jobbigt. Men oroa dig inte!
Du kan ju alltid vädra innan dom kommer. Lägg en kanelbulle i micron en stund så det doftar nybakat!
Lycka till! Det kommer att gå finemang!
 
"Hemmet speglar hur man har det i huvudet" så ett kliniskt rent hem,,,,,,,,,, nää tror inte det va? :p

Här är det "Nån Annan" som stökar till, inte skitigt eller diskbänken full med odiskad disk men allmänt stökigt men folk får ta det som jag har det. Mina närmsta grannar ursäktade sig till en början med att "ja vi skulle ju städa grovköket" men med 10 personer i familjen, 2 hundar och 3 hästar och ingen sadelkammare så,,,,,,,,,,, :o

Jag TROR dom gett upp nu (äntligen) för vi vet ju allihop att utrymme som finns måste utnyttjas ibland till det det aldrig var avsett till, dessutom har han sina dyra mätutrustningar och annat till sina grävmaskiner där på en hylla samt lite vanliga allmänna verktyg och fettpatroner och annat som måste stå torrt och varmt.

Dom är familjehem och hittills har ingen klagat trots röra ibland. :)
 
Jag skulle bli mer fundersam om jag kom till ett kliniskt hem som luktade rengöringsmedel och där allt var pedantiskt perfekt. Hu!!
Folk får väl ha det som de vill hemma? Städat eller ostädat? Att hua över andras hem känns smått osympatiskt kan jag tycka, ingen tvingar ju dig att ha det så.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 963
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Hej! Jag har sedan cirka 5 år tillbaka varit deprimerad mer eller mindre och jag känner inte igen mig själv från när jag inte var det...
Svar
19
· Visningar
1 705
Senast: pajaztar
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 745
Senast: Lhas
·
Kropp & Själ Ursäkta den luddiga titeln, tänkte rätt länge men kom inte på något bättre. Ber också om ursäkt på förhand för att det här troligtvis...
2
Svar
20
· Visningar
2 326
Senast: Exile
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp