Inget mer att göra? (en halv roman)

[Liten tiger]

Hejsan!

Jag har ett korsningssto (eng.fbl/am.vbl) på 12 år som inte verkar vilja bli frisk. Nån som har en idé om vad det kan vara? Eller vad jag ska göra?

Pärlan har haft lite otur i sitt liv. Det började med en skadad sena på ena fram när hon var 9 månader. Sommaren -02 blev hon påkörd men ett snett bäcken och yttreböjsenan vä.bak av till 75% som resultat. Friskförklarades i januari -03. Sen så har det varit lite småskador titt som tätt under åren. Hon är lite klantig!

När hon kom in från bete förra sommaren var hon jättefin. Hur mysig som helst att rida. Så skulle jag träna för en ny tränare. Pärlan satte sig på rumpan redan mot första hindret. Med nöd och näppe kom vi tillslut över men där fick det vara nog tyckte hon. Jag är inte den som mesar om min häst vägrar men jag fick henne inte över hindrerna. Inte ens om de var nerplockade. Tillslut satt jag av och klev själv över då följde hon tveksamt med. Resten av lektionen stod jag i ett hörn och höll i henne. Ett flertal gånger försökte hon då lägga sig ner. Inte likt henne.

Efter det blev hon inte sig själv igen och den 16 oktober åkte vi till kliniken. Kotledsinflamation i båda fram, hö.bak och inflamation i glidlederna hö.bak. Alltså alla ben förutom det som tidigar varit skadat. Röntgades från alla möjliga håll men inga pålagringar eller andra skellettskador. Behandlades med tuppkam och cortison. Skulle äta butta i 10 dagar. Åkte hem för att promenera i tre veckor.

Återbesök... Inte halt på hö.bak längre men lika illa i båda fram. Ny sprutomgång, endast fram den här gånden. Hem igen för att promenera.

Återbesök... Den här gången fick vi träffa kiropraktorn också som försiktigt försökte rätta till hennes bäcken. Inga sprutor men recept på naproxen och ordinerade tömkörning på rakt spår. Den som såg mig mala sönder alla naproxenpiller och lägga dem i portionspåsar måste tro att jag hade en egen liten drogfabrik hemma

Blev lite oren under tömkörning och vi fick åka tillbaka till vet. tidigare än beräknat.

Halt på höger bak igen! Kiropraktorn gick igenom henne igen och så åkte vi hem men endast promenad som ordination den här gången.

Återbesök... 4... Röntages igen. Vi hittade en liten förändring i en sena hö.fram. Ordinerades adequanin som sprutades i halsen på henne var tredje dag, 7 doser. Sen tyckte de att jag skulle försöka skritta igång henne försiktigt så att det inte var så att hon blev sämre av att röra sig så lite.

I Januari flyttade vi till en ny stad och vi började skritta i skogen. Superkul Så i början av feberuari blev hon sparkad i hagen en morgon. Fula sår över hela hö. bak och till en början halt och svullen. Hältan avtog men svullnaden ville inte ge med sig.

Fick en tid på en närliggande praktik, Röntgenbilderna visade att ena griffelbenet var avsparkat. Men det var så tunnt så de trodde inte att det var något att operera. Lite lustigt är ju att det andra griffelbenet inte verkade existera över huvudtaget. Så åkte vi hem och gumman skulle stå i liten hage själv. Alla i stallet var supergulliga och hjälpte till att ta in henne om hon blev orolig i hagen eftersom hon inte fick springa där.

Återbesök... vi passade på att ta en koll på framenen då också. Det gick nästan inte att böja vä.fram vi fick avbryta. Jag undrade över bakbenet om det inte borde ultraljudas för att kolla senor och så. Men det tyckte inte vet. Vi skulle åka hem och rida igång henne lite tufft så att det inte frambenen berodde på att hon stått stilla.

Sötnosen var hur glad som helst och bockade gärnet i skogen hela tiden.

Tre veckor senare och det femtielfte återbesöket... Fortfarande lika öm i frambenen. Bedövade bort båda kotorna fram. Vet. tittade på när vi sprang. Sen ville hon att jag skulle prova att rida på hästen. Jag red runt där och väntade på att hon skulle komma och titta. Även min kompis red ett tag ch jag kunde då tydligt se att det var något som inte stämde med bakbenen. Men vet. kom inte upp och tittade. När vi kom tillbaka sa jag att det måste sitta nått i bakbenen. Då sa hon kunde inte råda mig att fortsätta leta efter lösningar. Hon skulle självklart hjälpa mig om jag ville fortsätta men det bästa råd hon egentligen kunde ge mig var att leta efter en ny häst. Fortfarande trodde hon inte att det var någon fara med hö.bak. Svullnaden hade fortfarande inte gått ner helt.

Jag ville ha ett andra utlåtande innan jag bestämde mig för att det inte blir bättre.

Vi åkte till ytterligare en klinik där det snabbt konstaterades att hon hade en ganska stor skada på gaffelbandet men att den börjat läka. VI SOM ORDINERAT ATT RIDA IGÅNG HENNE!!!
Skickades hem med en buttakur på 10 dagar.

Vi har varit hos en equiterapeft två gånnger sedan slutet av maj. Första gången var hon stel men känndes mycket finare andra gången. I början av juni gick hon ut på sommarbete. Nu har jag börjat gå promenader med henne inför återbesöket i augusti. Jag tycker inte att hon rör sig ordentligt...

Nån som varit med om något liknande? Har jag missat något som jag borde pröva? Tacksam för svar

 

[dreddgirl]

Sv: Inget mer att göra? (en halv roman)

Vilken soppa, som man säger en skada kommer sällan ensam, hästar är ju tunga djur som avlastar och kompenserar med andra delar av kroppen och de kan lätt bli en ond cirkel. Fel på fel på fel dyker upp. Är nog bra att du kollar upp med andra veterinärer för ibland kan den man har träffat snöa in sig och de är ju inte mer än människor så de kan helt klart också ha fel och missa vissa saker. Jag skulle nog börja fundera i tankarna kring att låta henne gå som sällskaps häst altenativt pensioneras för att få vila ordentligt och sedan sätta igång henne men med inte allt för stora förhoppningar. Svårt att få dem att läka när de har så mycket skador. Något som jag kan rekommendera om du vill prova är en riktigt bra massör, inte kiropraktor eller equiterapeut, bara rejält med massage, de har hållit min gamla man fräsch i många år på övertid. Kan ju hjälpa till om hon blivit stel av att stå och stå. Hoppas de löser sig!

 

[Alexandra_W]

Sv: Inget mer att göra? (en halv roman)

Jag har inte riktigt tid att svara nu, men om du söker lite i mina gamla trådar, om mitt ungsto (kele) så tror jag du iaf får lite tröst i att du är inte ensam om att ha gjort den där resan.

Rent spontant så även fast hon har haft otur och fått 'extraskador' som komplicerat, så tror jag att hon har ett grundproblem som sitter i det ben som varit 'friskast', dvs VB, det som tidigare varit skadat och det hon var rent på förra sommaren. Och att frambenen får ta smällen och överbelastas.

Jag är helt övertygad om att du har rätt i att problemet kommer bakifrån.

vad du ska göra är ju mycket beroende på om du vill kämpa mer eller inte? Jag kämpade ju för min lilla i 3 år, men i april i år 'gav jag upp', då hade hennes framben packat ihop igen, och hon hade fått röntgenförändringar. Problemet var inte fram egentligen utan bak (vurpade som 1½ åring, slog sig sned i bäckenet vilket inte upptäcktes förrän nästan ett år senare. Hon hade upprepade ledinflammationer under det året. Hon rättades, blev bra, men sen i samband med narkos blev hon sned, det började om men vi hävde det igen, sen kom nästa narkos.. Hennes största problem var att hon återgick i snedhet, och då överbelastade fram. Kunde vi hålla henne rak var hon UA. Men hålla henne rak var inte det lättaste, minsta vurpa, eller då t ex narkoser, och hon var sned igen. Antagligen så var ligament/stödstruktur uttänjd och hon hade lättare än en normal häst att bli sned. Och hennes framben fick ju för varje inflammation nedsatt 'hållbarhet' och klarade för var gång sämre och sämre av att tåla överbelastningen när bak avlastades. Det ben hon nästan aldrig var halt på, men uppenbart sparade, var mest troligt roten till det onda. Fanns inget fel att hitta i benet dock, och fanns/finns inget bra sätt att få svar på om teorin med ligament etc uppe kring bäckenet håller. Hon kan ju haft även rena lligamentskador där t ex, och inte bara 'uttänjt').

Men, jag gav upp i april, då hon återigen kom in tvärhalt båda fram (gick inte att böja, hon bara reste sig, och bara av pyttemesböjning 3 grader halt BF..), det gick helt enkelt inte att bryta den onda cirkeln och reparera skadan, utan det blev bra ett tag, sen var det igång igen. Som längst höll det sig prima i 9 månader, men det var bara lånad tid. Och när då frambenen fick rtgförändringar pga överbelastningen, så..

(Hon klarade inte ens gå i hagen, hon blev MYCKET sämre av det. Mellan nästa sista och sista besöket gick hon 6 v i hagen. Näst sista besöket var hon igång och UA. Men stod 6 v för en svalginfektion. Efter det var hon som sagt tvärhalt BF... Så sällskapsdam var nte ett alt för min. Det syntes genomgående hela tiden att vila var det sämsta, samtidigt måste man ju för att sätta igång få dem såpass fräscha att det går)