Inspirationstråd feminism!

Feminism är ingenting som jag praktiserar. Feminism är lika självklart för mig som att andas. Men jag förstår hur du menar. Förr undvek jag att ge mig in i feministiska diskussioner irl för att jag helt enkelt inte vågade/orkade, beroende på situation och vilka som befann sig där alltså.

Idag umgås jag bara med folk som också är feminister. Det är ju inte så att jag valt ut de som enbart kallar sig feminister, utan det har bara blivit så. Vi delar samma värderingar och även om vi såklart inte har lika åsikter om allt så är våran grundvärdering likadan. Sen är det väl klart att jag har bekanta i min omgivning som är såna där som inte vill kalla sig för feminister "pga att feminism har fått en negativ klang". Även fast de har samma grundvärdering som mig. Så egentligen är dessa personer ju feminister också. Men vill de inte kalla sig det så är det väl så. Inget som jag egentligen bryr mig speciellt mycket om. För åter igen, vi delar samma grundvärderingar och det är det viktigaste.

Jag följer många feministiska personer och konton på instagram där jag hämtar kraft och inspiration.
Sen har en bekant till mig dragit igång "feministfika" en gång i veckan. Jag har inte haft energi att gå än, men ska göra det. Det ser ut som att dom har väldigt trevligt på dessa fikor.
 
Snäll du är 😊

Jag är totalt icke-diplomatisk egentligen. Jag är som någon slags bulldozer som bara kör. Rakt på sak och lindar inte in saker så mkt. Får ofta höra att jag verkar typ kall eller lite elak av folk som inte känner mig särskilt väl (eller folk som jag tycker är korkade och de därmed får kalla handen direkt).
Tur att jag är bra på att uttrycka mig i både tal och skrift, annats hade det nog sett annorlunda ut. Och ofta tex här på buke så ger jag mig inte in i diskussioner om jag är på dåligt humör..

Ja. Jag kan ibland bli lite deppig och känna att jag har för lite analytiska feminister omkring mig. Jag upplever att många är snälla och normalvettiga men det känns sååå fattigt för mig ibland. Liksom ingen intellektuell stimulering alls när nivån är så låg.

Jag vill ha en vän som du 😍
 
Ni som inte praktiserar/gör feminism, hur menar ni?

Feminism är självklart för mig men jag ser det ändå som ett görande. Ingenting förändras ju av att man bara tänker feminism, jag tycker att det behövs aktiva val i vardagen.
Jag har svårt att tro att det finns feminister som är så frikopplade från normer att allt är automatiserat?

Jag upptäcker ständigt nya saker. Hela tiden nya val för att komma framåt.
Klart att jag skulle vara feminist även annars, men då skulle ju min feministiska utveckling stagnera. Om alla feminister stagnerar så kommer inte samhället längre framåt. Det skulle inte jag känna mig så nöjd över.
 
Btw. Jag är rätt naiv och tänker ofta att folk ska tycka saker jag tycker är bra är självklara.

Första gången jag öppnad käften var ang föräldraförsäkring på jobbet med två kollegor precis i början när jag insett mina feministiska värderingar. Något om de där 3 månaderna kom upp och jag uttryckte att jag tyckte den skulle vara helt delad.

De totalt sågade mig, blev extremt upprörda, att staten ska fan inte bestämma allt, familjen vet bäst, att ena föräldern kanske inte kan eller vill vara hemma, hen som mamma skulle ALDRIG tillåta någon att ta barnen ifrån henne så tidigt, att jag som inte hade barn inte kunde förstå.

Det satte liksom ribban för vad som kunde hända om jag yttrade något.
Det är då jag brukar ta till lite fakta (man kan tjuvgoogla om folk är upptagna av sig själva) och exempelvis räkna upp risker. Typ kvinnor får mindre i pension, mindre löner etc på den vägen. Frånvarande pappor är ett samhällsproblem som leder till bla bla bla. BRÅ har massa statistik som är nyttig.

Det har hänt ganska många gånger att någon ny kollega tar upp nåt på ämnet, de andra börjar snegla på mig och suckar ”ånej, dra inte igång henne igen..” Jag tar det som en komplimang:D
 
Oj! Jag möter i princip aldrig så mycket okunniga och direkt misogyna åsikter som just på buke. Ingenstans i mitt vardagliga liv, tar tex någon upp att kvinnor minsann också begår mord, inte bara män, när mäns farlighet diskuteras.
Men på grund av de där åsikterna så dyker dessa kloka feministiska inlägg upp med bra argumentation osv, det är från dessa som jag samlar styrka från. Det är väldigt tyst annars i min vardag, det är inte så diskrimerande men just därför talar man inte så mycket om feminism. Om du förstår vad jag menar.
 
Det där är så sant för mig också 😁 Helt klart var buke/vissa användare på buke det som gjorde att jag ens fick upp ögonen för feminism, det har alltid varit en ickefråga i min värld och min enda tanke var att feminister var rabiata galningar som inte intresserade mig 🙈
Jag har personligen nog alltid varit feminist men det var inte förrän jag började läsa på buke som jag blev mera passionerad över det.
 
Det är då jag brukar ta till lite fakta (man kan tjuvgoogla om folk är upptagna av sig själva) och exempelvis räkna upp risker. Typ kvinnor får mindre i pension, mindre löner etc på den vägen. Frånvarande pappor är ett samhällsproblem som leder till bla bla bla. BRÅ har massa statistik som är nyttig.

Det har hänt ganska många gånger att någon ny kollega tar upp nåt på ämnet, de andra börjar snegla på mig och suckar ”ånej, dra inte igång henne igen..” Jag tar det som en komplimang:D

Det lilla jag hunnit uppfatta då försökte jag med men jag har aldrig varit bra på den där biten, att tvinga på folk fakta som de aggressivt antingen brädar med någon annan sk fakta åt andra hållet eller helt enkelt bara konstaterar att de skiter de i, staten ska inte lägga sig i MITT liv (trots att de påverkar oss andra...). Helt makalöst imo. Kan tänka mig att du är helt sanslöst bra på detta :D

Men på grund av de där åsikterna så dyker dessa kloka feministiska inlägg upp med bra argumentation osv, det är från dessa som jag samlar styrka från. Det är väldigt tyst annars i min vardag, det är inte så diskrimerande men just därför talar man inte så mycket om feminism. Om du förstår vad jag menar.

Ja precis så! Jag reagerade ju inte alls på min vardag tidigare (förutom hilterälskaren) mer än att vissa saker kändes obekväma i maggropen. Jag har nog alltid haft lättare att identifiera rasism än sexism men sexismen har nog egentligen varit mer närvarande i min faktiska omgivning. Utan att jag uppmärksammat det.
 
Ni som inte praktiserar/gör feminism, hur menar ni?

Feminism är självklart för mig men jag ser det ändå som ett görande. Ingenting förändras ju av att man bara tänker feminism, jag tycker att det behövs aktiva val i vardagen.
Jag har svårt att tro att det finns feminister som är så frikopplade från normer att allt är automatiserat?

Jag upptäcker ständigt nya saker. Hela tiden nya val för att komma framåt.
Klart att jag skulle vara feminist även annars, men då skulle ju min feministiska utveckling stagnera. Om alla feminister stagnerar så kommer inte samhället längre framåt. Det skulle inte jag känna mig så nöjd över.
Livet är ju ett görande.

Vilken sorts aktiva val tänker du på?

Jag tänker - men jag kan ju vara fel ute - att rätt många saker, som tex att praktisera hyfsad jämställdhet i hushållet, har jag i nuvarande relation hållit på med i typ 22 år. Det är inte aktiva val flera gånger om dagen, det är mycket vanor.

Eller att välja litteratur skriven av kvinnor till mina studenter. Jag måste välja litteratur i vilket fall som helst, då försöker jag jämna ut könsobalansen. Det har jag också gjort i 20 år.

Eller vad tänker du?
 
Livet är ju ett görande.

Vilken sorts aktiva val tänker du på?

Jag tänker - men jag kan ju vara fel ute - att rätt många saker, som tex att praktisera hyfsad jämställdhet i hushållet, har jag i nuvarande relation hållit på med i typ 22 år. Det är inte aktiva val flera gånger om dagen, det är mycket vanor.

Eller att välja litteratur skriven av kvinnor till mina studenter. Jag måste välja litteratur i vilket fall som helst, då försöker jag jämna ut könsobalansen. Det har jag också gjort i 20 år.

Eller vad tänker du?
Jag tänker nog att jag gör saker eller aktiva val även om det är saker jag gjort länge.
Och då och då bestämmer jag mig för att börja göra nya saker.

För min del så måste jag ändå tänka mig för när det kommer till jämställdhet i relationen. Om jag bara skulle gå på vana och automatik skulle det inte bli som jag önskade i slutändan. Små saker egentligen men ändå viktiga. Sitta kvar i soffan när partner lagar mat. Inte projektleda, osv.

Det finns ju saker jag önskar att jag skulle göra mer feministiskt och ibland tar jag tag i ngt. Har en längre tid jobbat med att känna mig bekväm med orakade ben tex.
 
Jag tänker nog att jag gör saker eller aktiva val även om det är saker jag gjort länge.
Och då och då bestämmer jag mig för att börja göra nya saker.

För min del så måste jag ändå tänka mig för när det kommer till jämställdhet i relationen. Om jag bara skulle gå på vana och automatik skulle det inte bli som jag önskade i slutändan. Små saker egentligen men ändå viktiga. Sitta kvar i soffan när partner lagar mat. Inte projektleda, osv.

Det finns ju saker jag önskar att jag skulle göra mer feministiskt och ibland tar jag tag i ngt. Har en längre tid jobbat med att känna mig bekväm med orakade ben tex.
Sitta kvar i soffan har jag inga problem med, det kommer nog helt naturligt. Inte som feminism, utan mer som lättja - som jag försvarar med feministiska motiv.

Min projektledarproblematik - eller snarare min partners behov av projektledare som projicerades på mig och jag misslyckades med att värja mig - är i stort sett bortjobbad.

Min genusperformance är rätt ofeminin som det är, jag rakar bara benen de enstaka gånger per decennium jag tvingas bära klänning av formella skäl.

En grej som vi har diskuterat mycket i mitt förhållande handlar om att inte dölja maktobalanser. Just mellan oss två, är jag av olika skäl starkast på många sätt (jag tjänar mer, jag har mycket bättre hälsa och lite annat), så det är kanske inte en typisk jämställdhetsfråga. Men jag tycker att det är viktigt att inte kamoflera maktobalanser i relationer. Där har vi någon sorts pågående samtal. Och inför plastbarnbarnet - rätt spontant sköter min partner måltiderna, toabesöken osv, medan jag står för andra saker. Det har gått enkelt, vi hade ju redan övat på just att dela ansvar för barn.

Nu kanske jag minns fel, eller kanske har jag tidigare tolkat dig lite för kritiskt, men om jag inte missminner mig så har du haft en rätt lång samborelation som var betydligt mer genuskonventionell? Det har jag för all del också, men jag dumpade för sådär 28 år sedan, så spåren från det har jag väl hunnit frigöra mig från vid det här laget.
 
Sitta kvar i soffan har jag inga problem med, det kommer nog helt naturligt. Inte som feminism, utan mer som lättja - som jag försvarar med feministiska motiv.

Min projektledarproblematik - eller snarare min partners behov av projektledare som projicerades på mig och jag misslyckades med att värja mig - är i stort sett bortjobbad.

Min genusperformance är rätt ofeminin som det är, jag rakar bara benen de enstaka gånger per decennium jag tvingas bära klänning av formella skäl.

En grej som vi har diskuterat mycket i mitt förhållande handlar om att inte dölja maktobalanser. Just mellan oss två, är jag av olika skäl starkast på många sätt (jag tjänar mer, jag har mycket bättre hälsa och lite annat), så det är kanske inte en typisk jämställdhetsfråga. Men jag tycker att det är viktigt att inte kamoflera maktobalanser i relationer. Där har vi någon sorts pågående samtal. Och inför plastbarnbarnet - rätt spontant sköter min partner måltiderna, toabesöken osv, medan jag står för andra saker. Det har gått enkelt, vi hade ju redan övat på just att dela ansvar för barn.

Nu kanske jag minns fel, eller kanske har jag tidigare tolkat dig lite för kritiskt, men om jag inte missminner mig så har du haft en rätt lång samborelation som var betydligt mer genuskonventionell? Det har jag för all del också, men jag dumpade för sådär 28 år sedan, så spåren från det har jag väl hunnit frigöra mig från vid det här laget.
Ja alltså min förra relation var en enda stor konflikt just eftersom han hade ojämställda värderingar som jag vägrade ställa upp på. Vet inte om det är rimligt att säga att relationen var ”genuskonventionell”, men vi var konstant osams om just sådana saker.
Jag har alltså inte behövt ändra min ”roll” om det var det du tänkte på, upplever inte att jag har spår därifrån.

Men jag ser ingen poäng med att nöja mig. Jag tänker att det inte finns en enda människa som lever 100% feministiskt/jämställt. Har extremt svårt att tro att du skulle vara något undantag där?
Inget personligt alltså, jag tror bara inte att sånt existerar idag.
Så sålänge jag inte lever 100% jämställt finns det alltid nya saker att ”göra”.
 
En grej som vi har diskuterat mycket i mitt förhållande handlar om att inte dölja maktobalanser. Just mellan oss två, är jag av olika skäl starkast på många sätt (jag tjänar mer, jag har mycket bättre hälsa och lite annat), så det är kanske inte en typisk jämställdhetsfråga. Men jag tycker att det är viktigt att inte kamoflera maktobalanser i relationer. Där har vi någon sorts pågående samtal. Och inför plastbarnbarnet - rätt spontant sköter min partner måltiderna, toabesöken osv, medan jag står för andra saker. Det har gått enkelt, vi hade ju redan övat på just att dela ansvar för barn.

Hur menar du här rent praktiskt?

Intressant med litteraturen! Sådana saker ger mig energi o inspiration att höra!
 
Ja alltså min förra relation var en enda stor konflikt just eftersom han hade ojämställda värderingar som jag vägrade ställa upp på. Vet inte om det är rimligt att säga att relationen var ”genuskonventionell”, men vi var konstant osams om just sådana saker.
Jag har alltså inte behövt ändra min ”roll” om det var det du tänkte på, upplever inte att jag har spår därifrån.

Men jag ser ingen poäng med att nöja mig. Jag tänker att det inte finns en enda människa som lever 100% feministiskt/jämställt. Har extremt svårt att tro att du skulle vara något undantag där?
Inget personligt alltså, jag tror bara inte att sånt existerar idag.
Så sålänge jag inte lever 100% jämställt finns det alltid nya saker att ”göra”.
100% jämställt tror jag inte ens är genomförbart i ett ojämställt samhälle. Det gäller så klart även mitt förhållande. Men det är inte så utmanande, eftersom det är osannolikt att partner eller jag skulle identifiera en ojämställd punkt oss emellan där vi inte är ense om problembeskrivningen. Vi skulle högst troligt också vara ense om strategin - om vi kunde komma på någon strategi. Det kan vi så klart inte alltid.

Jag känner ofta att jag "räddas" av att vara den som tjänar mest i mitt hushåll.

Jag tror inte att jag är ett undantag, alltså. En grej, som mer handlar om omvärlden än om just partner och mig, och som vi pratar om ibland, är att vanlig vardagsklädsel fan kan vara hur sjavig som helst på en man, medan kvinnor bör upprätthålla en miniminivå av prydlighet. Det ser man ju också när man ser heteropar på stan; kvinnan är nästan alltid mest välvårdad, oavsett vilken "nivå" de båda håller. Partner och jag är ense om att han borde klä upp sig mer, för att vi ska bli tvärtom. Men han orkar och vill verkligen inte. Jag är redan så nedklädd att det inte kan vara att jag klär ner mig ytterligare som är lösningen.
 
Fast där ingår också i viss mån att inkluderas i grupper / på platser där liknande info kommer.

Jag är ex med i ett gäng facebookgrupper - ingen ansträngning för mig, men det ploppar upp intressanta artiklar i mitt flöde med jämna mellanrum.

Annars tolkade jag nog frågan lite mer vardagsnära än att det skulle konkretiseras ed punkter i aktivt utförande av feministiska handlingar dagligdags. Där vet jag inte hur mycket jag gör.
Ja, på sociala medier har jag ju också sånt.
 
Vilka strategier då? Känner mig fortfarande hopplöst förvirrad i hur jag ska bemöta omvärlden :( Jag har egentligen extremt kort stubin när det gäller orättvisor. Jag driver många frågor extremt hårt men det är alltid när det är sådana tydliga grejer som att saker lovas och inte hålls, regler inte följs osv.

Kanske är det därför det blir så jobbigt för mig när jag ser så mycket orättvisor jag tycker känns fel inom områden som rasism o antifeminism och jag inte har en tydlig/enkel lösning att fokusera på?
Strategier som att du hittat kvinnan på jobbet, att du analyserat släkten så mycket att du börja våga avbryta och också sett vinsten med att bryta helt med de värsta.
 
Ni som inte praktiserar/gör feminism, hur menar ni?

Feminism är självklart för mig men jag ser det ändå som ett görande. Ingenting förändras ju av att man bara tänker feminism, jag tycker att det behövs aktiva val i vardagen.
Jag har svårt att tro att det finns feminister som är så frikopplade från normer att allt är automatiserat?

Jag upptäcker ständigt nya saker. Hela tiden nya val för att komma framåt.
Klart att jag skulle vara feminist även annars, men då skulle ju min feministiska utveckling stagnera. Om alla feminister stagnerar så kommer inte samhället längre framåt. Det skulle inte jag känna mig så nöjd över.
När jag svarade tänkte jag på konkret engagemang. Jag är inte med i en enda kvinnogrupp IRL, har aldrig varit engagerad i ett politiskt parti, har inte ens demonstrerat på 8 mars på jättemånga år. ”Fortbildar” mig heller inte särskilt genom att läsa nya feministers böcker osv.
 
Strategier som att du hittat kvinnan på jobbet, att du analyserat släkten så mycket att du börja våga avbryta och också sett vinsten med att bryta helt med de värsta.

Tro det eller ej men det är faktiskt jobbigt att läsa, vet inte ens varför. Men ditt svar hjälper mig!
 
När jag svarade tänkte jag på konkret engagemang. Jag är inte med i en enda kvinnogrupp IRL, har aldrig varit engagerad i ett politiskt parti, har inte ens demonstrerat på 8 mars på jättemånga år. ”Fortbildar” mig heller inte särskilt genom att läsa nya feministers böcker osv.

Och ändå bidrar du till sjukt mycket här! Det tycker jag är superintressant och bra. Jag tycker det är viktigt att bredden värdesätts, inte att ens vikt som feminist ses som avhängigt tex de sakerna du räknar upp.

Men jag hade ändå velat fråga dig om du aldrig känner att du borde göra mera? Likt frågan av skuldkänsla jag tog upp i TS, känner du aldrig något liknande? Varför tror du? Jag tycker det är jobbigt ibland, jag har ett fett simpelt och bra liv men orkar ändå inte engagera mig mer. Det är väl iofs en bredare fråga om privilegier men jag personligen känner oftast av det iom feminism.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp