Inspirationstråd feminism!

[MiniLi]

Vad säger du när den andra personen svarat ja på din fråga? Det är ju då det är svårt att inte komma med en komplimang.

Ingenting. Pratar väl om ngt annat istället.
Möjligen typ ”roligt med nytt” eller så.
Är det frisyr så kan jag fråga om personen är nöjd.

 

[mandalaki]

Jag hade inte nämnt det alls. Hade totalt ignorerat faktumet.
Om personen själv nämner viktnedgången hade jag bemött det med ngn funktionell aspekt som känns rekevant. Kanske om man tex vet att personen haft ont i knäna så hade jag nämnt det ”har du mindre knäsmärta nu eller hänger det i fortfarande?”

Beror ju på situation. Men jag ignorerar totalt vikt- och kroppsförändringar åt alla håll oavsett hur uppenbart det är.

Hon och jag har pratat dieter och vikt i alla år, så jag har svårt att komma undan det. Men jag kanske kan säga "Åh, du ser ut att må bra" i stället för "Åh vad smal och fin du är, vad har du gjort?" som förmodligen väldigt många säger.

Det du säger om det funktionella är bra. Jag vet att hon haft just ont i knäna så det kan jag ta upp och så kan ju samtalet få handla om sådana saker.

Tack!

 

[MiniLi]

Hon och jag har pratat dieter och vikt i alla år, så jag har svårt att komma undan det. Men jag kanske kan säga "Åh, du ser ut att må bra" i stället för "Åh vad smal och fin du är, vad har du gjort?" som förmodligen väldigt många säger.

Det du säger om det funktionella är bra. Jag vet att hon haft just ont i knäna så det kan jag ta upp och så kan ju samtalet få handla om sådana saker.

Tack!

Jag hade varit försiktig med ”må bra” men just konkreta funktionella saker är bättre. Så kan man fortsätta prata om knän istället för vikt och figur.

Men jag är ju liksom yrkesskadad också. Är nog lite extrem i det här, möter för många människor där de där ”oskyldiga” kommentarerna blivit jättefel.

 

[mandalaki]

Jag hade varit försiktig med ”må bra” men just konkreta funktionella saker är bättre. Så kan man fortsätta prata om knän istället för vikt och figur.

Men jag är ju liksom yrkesskadad också. Är nog lite extrem i det här, möter för många människor där de där ”oskyldiga” kommentarerna blivit jättefel.

Jag förstår det ... Men med tanke på hur mycket vi pratat om vikt under åren, viktväktat samtidigt osv, så blir det svårt att öppna med "Åh, ser att dina knän måste kännas bättre nu" typ. Jag får nog köra med må bra. Viktfixerad är hon ju oavsett vad jag säger, egentligen.

 

[Petruska]

Till varann eller till andra när en av dem inte är närvarande?

En grej jag brottas med är vad vi säger till varann. Jag vill ju vara snäll och omtänksam. Men feministiskt skaver det att säga Vad fin du blev när du klippte dig eller Åh vilken fin tröja du har i dag. Det skaver för att jag som kvinna förväntas att engagera mig i sånt, lägga märke till sånt och ha åsikter om det. Det skulle alltså inte hjälpa om jag försökte jämna ut genom att säga sånt även till män, för då visar jag också den där förväntade kvinnliga uppmärksamheten på utseende.

Men säger jag inte sånt är jag ju osnäll och missar tillfället att ge en annan person bekräftelse.

Hur löser man detta?

Till varann. Snygg tröja. Bra kombo. Fin klippning..osv.

 

[Petruska]

Jag tycker det låter som att du ”gör saker”. Vi kanske bara använder orden olika

Ah förstår! Sånt gör inte jag heller.

För mig är det nog att livet ÄR sådant. Jag tycker mig se olika könsmönster, och då pratar jag om dem. Jag TÄNKER inte på det som feministiska strategier, men det är så klart vad det är.

 

[the_connemara]

Jag hade varit försiktig med ”må bra” men just konkreta funktionella saker är bättre. Så kan man fortsätta prata om knän istället för vikt och figur.

Men jag är ju liksom yrkesskadad också. Är nog lite extrem i det här, möter för många människor där de där ”oskyldiga” kommentarerna blivit jättefel.

Just sådant hade jag velat bli så mycket bättre på! Folk brukar inte hålla med mig men jag tycker själv jag är väldigt socialt klumpig, ingenting kommer naturligt för mig. Så det normativa är liksom knappt ens vad jag lyckas få ur mig om jag inte är väl förberedd.

 

[the_connemara]

Jag förstår det ... Men med tanke på hur mycket vi pratat om vikt under åren, viktväktat samtidigt osv, så blir det svårt att öppna med "Åh, ser att dina knän måste kännas bättre nu" typ. Jag får nog köra med må bra. Viktfixerad är hon ju oavsett vad jag säger, egentligen.

Hur ser det ut med din egen relation till vikt? Kan det vara öppningen till en diskussion om problemet med viktfixering istället för att bli en diskussion om hennes vikt kanske?

 

[the_connemara]

@mandalaki fortsättning. Jag har en väns vän (vi ses alltid vi tre) som gått ner massor genom gbp. Och även nyligen en kollega. Jag har inte tagit upp det utan istället valt haka på när samtalen handlat om hur det känns nu, vad som varit jobbigt att som person tappa så mycket vikt osv.

Men då är jag ju också kollegan som normalt sett inte deltar i samtalen utan sitter med mobilen på rasterna även om fler har rast samtidigt och den aktuella vännen här jag träffat främst på kaosfester eller så då vi tre tillsammans där de är nära vänner så det ämnet har varit avhandlat månader innan jag träffat hen efter operation o viktnedgång. För dig blir det såklart svårare. Jag hade nog tagit en lätt ingång i början och kanske längre fram styrt in på sundare samtal om du upplever jobbig vikthets?

 

[MiniLi]

För mig är det nog att livet ÄR sådant. Jag tycker mig se olika könsmönster, och då pratar jag om dem. Jag TÄNKER inte på det som feministiska strategier, men det är så klart vad det är.

Ah okej, jag förstår

Jag tycker att det finns en poäng med att ha det uttalat för sig själv. Men jag delar också din upplevelse av att det är så livet är.

 

[Petruska]

Ah okej, jag förstår

Jag tycker att det finns en poäng med att ha det uttalat för sig själv. Men jag delar också din upplevelse av att det är så livet är.

Det är nog på den punkten det liksom tystnar med åren. Den uttalade, alltså. Uttalat blir det mest när det krockar med andra på något sätt, eller av pedagogiska skäl.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur ser det ut med din egen relation till vikt? Kan det vara öppningen till en diskussion om problemet med viktfixering istället för att bli en diskussion om hennes vikt kanske?

Men blir inte det lite märkligt? Alltså, ibland tycker jag att det känns som att såna här förslag på hur man ska ta sig runt vissa sociala situationer känns så forcerade och styltiga.

 

[mandalaki]

Hur ser det ut med din egen relation till vikt? Kan det vara öppningen till en diskussion om problemet med viktfixering istället för att bli en diskussion om hennes vikt kanske?

@mandalaki fortsättning. Jag har en väns vän (vi ses alltid vi tre) som gått ner massor genom gbp. Och även nyligen en kollega. Jag har inte tagit upp det utan istället valt haka på när samtalen handlat om hur det känns nu, vad som varit jobbigt att som person tappa så mycket vikt osv.

Men då är jag ju också kollegan som normalt sett inte deltar i samtalen utan sitter med mobilen på rasterna även om fler har rast samtidigt och den aktuella vännen här jag träffat främst på kaosfester eller så då vi tre tillsammans där de är nära vänner så det ämnet har varit avhandlat månader innan jag träffat hen efter operation o viktnedgång. För dig blir det såklart svårare. Jag hade nog tagit en lätt ingång i början och kanske längre fram styrt in på sundare samtal om du upplever jobbig vikthets?

Nejdå, jag upplever inte jobbig vikthets.

Jag borde kanske inte ha skrivit om det där, det känns som att det fått för står plats. Det var bara så att jag råkade vara på orten där hon bor häromdagen och funderade på att åka förbi och säga hej, så jag hade henne färsk i minnet. Men jag borde nog inte blandat in henne i en tråd om hur man ”bör” förhålla sig feministiskt.

Det enda jag funderade över var hur jag skulle hantera de första sekunderna av mötet när jag träffat nån som gått ner jättemycket i vikt. Det blir konstigt att nonchalera det, det blir ”ofeministiskt utseendefixerat” att kommentera det.

Men som sagt, det fick lite för stor plats så jag släpper det gärna.

 

[YorkWann]

Jag jobbar dagligen med barn och som volontär på ett skyddat boende för kvinnor. Jag tycker det är extremt viktigt att arbeta med värdegrundsarbete varje dag med barnen, ta diskussioner med dem som anses svåra, både inom feminism, intersektionalitet, rasism etc. Det är otroligt viktigt att inte bara släta över och tänka att de är ju bara barn ( som många kollegor gör) även om jag kan förstå att man kanske inte orkar. Däremot orkar jag inte ta diskussioner på nätet i samma uträckning som förr.

 

[monster1]

Jag följer den här testen/diskussionen med utseendefixering men vet faktiskt inte hur jag ska ställa mig till det hela. Jag jobbar med färg och form men inte på människor så utseende är i stort sett hela mitt liv. I mitt yrke jobbar jag ju med människor upplevelse av miljöer vilket är mycket baserat på utseendet på miljön i min fritid jobbar jag med utseende på andra ting. Det som är intressant när man jobbar med formgivning är ju att det oftast inte finns ett rätt utan det intressanta är varje miljö eller tings egna karaktär, den avvikelse som gör tinget till sitt eget.
För mig blir det jättekonstigt att ignorera att andra människor ser ut. Alla människor är ju vackra varför ska man ignorera det, ger det verkligen positiva effekter, finns det några bevis på det? Är tanken att man ska sluta säga att någon gör bra saker eller så också vi vill ju inte att människor ska känna sig mer eller mindre värda pga av vad de presterar eller för hur de mår? Jag är inte helt med på hur det här är tänkt att fungera helt enkelt. Är det fulare att utrycka sig via sitt utseende om det nu må vara mot idealet eller mer åt något antiideal. Jag förstår nog helt enkelt inte, för mig är "form" allt det är där jag lever och andas, men utan aspekten att det finns en rätt och en fel form, men där finns en form och den är viktig.

 

[MiniLi]

Jag följer den här testen/diskussionen med utseendefixering men vet faktiskt inte hur jag ska ställa mig till det hela. Jag jobbar med färg och form men inte på människor så utseende är i stort sett hela mitt liv. I mitt yrke jobbar jag ju med människor upplevelse av miljöer vilket är mycket baserat på utseendet på miljön i min fritid jobbar jag med utseende på andra ting. Det som är intressant när man jobbar med formgivning är ju att det oftast inte finns ett rätt utan det intressanta är varje miljö eller tings egna karaktär, den avvikelse som gör tinget till sitt eget.
För mig blir det jättekonstigt att ignorera att andra människor ser ut. Alla människor är ju vackra varför ska man ignorera det, ger det verkligen positiva effekter, finns det några bevis på det? Är tanken att man ska sluta säga att någon gör bra saker eller så också vi vill ju inte att människor ska känna sig mer eller mindre värda pga av vad de presterar eller för hur de mår? Jag är inte helt med på hur det här är tänkt att fungera helt enkelt. Är det fulare att utrycka sig via sitt utseende om det nu må vara mot idealet eller mer åt något antiideal. Jag förstår nog helt enkelt inte, för mig är "form" allt det är där jag lever och andas, men utan aspekten att det finns en rätt och en fel form, men där finns en form och den är viktig.

Jag förstår nog inte kopplingen mellan att arbeta med färg, form och människors upplevelse av miljöer/saker och att kommentera utseende?

Man kan ju vara jätteintresserad av formgivning/mode/whatever utan att prompt kommentera folks utseende och kroppar.
Man kan dessutom notera och säga saker om just färg/design osv på ett sätt som inte är kropps/utseendefixerat.
Tex ”vilken härlig färgkombination!” är ju väldigt annorlunda mot ”snygg du är!”.

Just vikt och kroppsform ser jag ingen poäng någonsin att kommentera. Det fyller inget vettigt syfte alls utan förstärker bara normer om idealkroppar.

Man kan ju bekräfta människor på så många sätt och man kan prata om så mkt. Jag tycker inte det borde vara så svårt att prata om mer meningsfulla saker än kroppar och utseende.

 

[monster1]

Jag förstår nog inte kopplingen mellan att arbeta med färg, form och människors upplevelse av miljöer/saker och att kommentera utseende?

Man kan ju vara jätteintresserad av formgivning/mode/whatever utan att prompt kommentera folks utseende och kroppar.
Man kan dessutom notera och säga saker om just färg/design osv på ett sätt som inte är kropps/utseendefixerat.
Tex ”vilken härlig färgkombination!” är ju väldigt annorlunda mot ”snygg du är!”.

Just vikt och kroppsform ser jag ingen poäng någonsin att kommentera. Det fyller inget vettigt syfte alls utan förstärker bara normer om idealkroppar.

Man kan ju bekräfta människor på så många sätt och man kan prata om så mkt. Jag tycker inte det borde vara så svårt att prata om mer meningsfulla saker än kroppar och utseende.

Men är det skilland på härlig och snygg? Det är ju svårt att vara positiv till att någon ändrat någon utan att värdera det de gjort?

 

[MiniLi]

Men är det skilland på härlig och snygg? Det är ju svårt att vara positiv till att någon ändrat någon utan att värdera det de gjort?

Exemplet var ”härlig färgkombination” (kommenterar en färgsättning) och ”snygg du är” (kommenterar en person). Det är alltså inte orden härlig/snygg som är poängen utan vem/vad du kommenterar och hur.

Kommentera en persons utseende/kropp/vikt eller dylikt = dåligt.
Kommentera en sak/färg eller dulikt på ett neutralt sätt och som inte tangerar att man kommenterar kroppen/personen = ok.

Personligen gör jag det enkelt och skippar de flesta kommentarer om kläder osv. Undantaget är väl att kommentera på sätt som inte ligger i linje med ideal/norm, typ att något ser bekvämt ut eller liknande.

 

[monster1]

Exemplet var ”härlig färgkombination” (kommenterar en färgsättning) och ”snygg du är” (kommenterar en person). Det är alltså inte orden härlig/snygg som är poängen utan vem/vad du kommenterar och hur.

Kommentera en persons utseende/kropp/vikt eller dylikt = dåligt.
Kommentera en sak/färg eller dulikt på ett neutralt sätt och som inte tangerar att man kommenterar kroppen/personen = ok.

Personligen gör jag det enkelt och skippar de flesta kommentarer om kläder osv. Undantaget är väl att kommentera på sätt som inte ligger i linje med ideal/norm, typ att något ser bekvämt ut eller liknande.

Vart går gränsen då? En färg på håret avviker det från en färg på kläder, en färg på smink avviker det från en färg på skorna? Vart går gränsen? Är det bra eller dåligt att kommentera ett klädesplagg alls i och med att det formas av kroppen det sitter på, harmonierar med de färgtoner som människan har på sitt hår och hy, ögonfärg etc? På förskolor ska man ju inte kommentera positivt eller negativt om barnens kläder för att det ger en utseendefixering. Jag känner mig verkligen förvirrad i detta. Speciellt som jag själv uppskattar att få positiva kommentarer om min person, hellre än om min prestation faktiskt.

 

[MiniLi]

Vart går gränsen då? En färg på håret avviker det från en färg på kläder, en färg på smink avviker det från en färg på skorna? Vart går gränsen? Är det bra eller dåligt att kommentera ett klädesplagg alls i och med att det formas av kroppen det sitter på, harmonierar med de färgtoner som människan har på sitt hår och hy, ögonfärg etc? På förskolor ska man ju inte kommentera positivt eller negativt om barnens kläder för att det ger en utseendefixering. Jag känner mig verkligen förvirrad i detta. Speciellt som jag själv uppskattar att få positiva kommentarer om min person, hellre än om min prestation faktiskt.

Alltså det är inte så att jag sitter på ngt allsvetande facit. Men om du inte vill riskera att bidra till kropps- eller utseendehets så är det säkrast att helt hålla sig borta från utseendekommentarer.
Annars kan ju en riktlinje vara att hålla sog borta från saker som kan kopplas till normer och ideal.
Jag gillar iofs inte prestationsfokus heller, men det är en annan fråga.

Jag tycker helt enkelt att det går jättebra att prata om helt andra saker. Det är ju inte så att det sociala spelet kraschar om man slutar prata utseende.