Inte bara nätdejting next part

[Red_Chili]

Den här tråden är dum. Jag satt och läste här igår innan jag somnade. Resultatet? jag drömde att jag var på dejt med en snygg, lite märklig man Denna man finns dessutom i verkligheten, jag träffar honom då och då genom jobbet (han har sambo, har ett vanligt monogamt förhållande och är inte min typ egentligen, så nej, det finns ingen som helst liten chans/risk att min nattliga dröm berättade något om hur framtiden blir)

 

[stjarnhimmel]

Den här tråden är dum. Jag satt och läste här igår innan jag somnade. Resultatet? jag drömde att jag var på dejt med en snygg, lite märklig man Denna man finns dessutom i verkligheten, jag träffar honom då och då genom jobbet (han har sambo, har ett vanligt monogamt förhållande och är inte min typ egentligen, så nej, det finns ingen som helst liten chans/risk att min nattliga dröm berättade något om hur framtiden blir)

Haha..
Jag läste en annan tråd och sen drömde jag att jag var på VC eller akuten och ville få träffa en psykolog men fick inte det. Och att jag blev frustrerad och orolig. Blev tacksam när jag vaknade i min egen säng.

 

[tott]

Många tar nog beteende som hans som kärleksbevis. Men ni två passar nog helt enkelt inte ihop, och det är illa att han inte förstår när du försöker få honom att tagga ner omhändertagandet.

Fast han ska ju inte behöva ändra på sig för att passa för @Kivina. Håller nog med - verkar inte vara en bra match.

 

[mandalaki]

Fast han ska ju inte behöva ändra på sig för att passa för @Kivina. Håller nog med - verkar inte vara en bra match.

Nej, jag menar inte att han ska ändra sig. Jag skrev ju att han inte förstår - och förståelse, lyhördhet och respekt går i samma led för mig. Hon skriver att hon är tydlig med att hon vill ha space men han verkar inte svara Så tråkigt att du uppfattar min omsorg som begränsande - eller något i den stilen. Då hade de nog kunnat få igång ett samtal om det.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast han ska ju inte behöva ändra på sig för att passa för @Kivina. Håller nog med - verkar inte vara en bra match.

Jag tycker inte heller att han ska ändra sig - däremot måste man ju vara lyhörd. Annars funkar det ju inte. Jag och min partner till exempel är väl lite som @Kivina och partner light; dvs min partner är väldigt fysisk och väldigt omhändertagande; han vill pyssla om, hjälpa till och skulle kunna vara klistrad till mig i måååånga timmar innan han tröttnar. Jag tycker om det till en viss gräns, sen blir jag jätteless och vill vara i fred. För oss blir det här inga problem - han vet hur jag fungerar och respekterar ju mina gränser, dvs backar långt innan jag blir irriterad.

Hade han bara kört på hade jag förmodligen blivit tokig och gjort slut.

 

[Petruska]

Nej, jag menar inte att han ska ändra sig. Jag skrev ju att han inte förstår - och förståelse, lyhördhet och respekt går i samma led för mig. Hon skriver att hon är tydlig med att hon vill ha space men han verkar inte svara Så tråkigt att du uppfattar min omsorg som begränsande - eller något i den stilen. Då hade de nog kunnat få igång ett samtal om det.

Man kan ha samtal om överskott av omsorg lite då och då genom livet. Men det bygger ju på att man kan ha samtal. Dvs att båda parter kan prata om att "här är vi lite olika/har lite olika behov", och sedan se om det är värt besväret att hantera det.

Några husdjur kan vara till god hjälp.

Men om det känns kvävande och begränsande redan efter ett kvartal, skulle jag ge upp utan vidare spisning.

 

[mandalaki]

Man kan ha samtal om överskott av omsorg lite då och då genom livet. Men det bygger ju på att man kan ha samtal. Dvs att båda parter kan prata om att "här är vi lite olika/har lite olika behov", och sedan se om det är värt besväret att hantera det.

Några husdjur kan vara till god hjälp.

Men om det känns kvävande och begränsande redan efter ett kvartal, skulle jag ge upp utan vidare spisning.

Men jag håller med, absolut. Jag är själv alldeles för på när det gäller omsorg, jag måste hejda mig.

Jag menade alltså inte att Kivina skulle stanna kvar, bara att det är trist/låter ogörligt när han inte förstår.

 

[Lampan]

Om man vill ha en partner för att man har dåliga erfarenheter av singellivet, så är väl det också sorgligt i så fall? Dåliga erfarenheter behöver inte vara så dramatiska. Det kan tex handla om att man inte har råd med den där hästgården eller inte kan få barn på egen hand.

Ja, det är sant
Val som görs enbart pga av att alternativet har gett dåliga erfarenheter är lite sorgliga
Ofta grundar vi våra val på det sättet? (Eller jag gör det iaf, det gäller säkert inte "alla")

 

[Ness]

Åh vad skriver en när en bara kan tänka på hångel?

 

[Lampan]

Något som är riktigt sorgligt är väl de som klänger sig fast i relationer där de verkligen vantrivs, för de har ju i alla fall någon...

Ja, det är det värsta tänkbara!
Då har valet gjorts för att singellivet är "värre"

Jag har själv levt som singel under lång period och trivts kanon med det, jag förstår att en del väljer att leva så, det ger en frihet.

Mitt första inlägg som tog upp frågan, gällde en person som ville ha en relation, men som inte visste om hen "passade" att leva i relation

 

[Kivina]

Oj jösses vad det drog iväg med inlägg om min relation. Javisst, massor av tjejer hade dött för att ha den pojkvännen jag har, men jag dör en smula för varje gång han gör nåt sånt där.

Har fått lite ändrade planer för dagen och funderar på att åka hem redan idag. Så jag kan klämma ur mig vad jag behöver. Det känns inte schysst att göra det 45 mil från bostadsorten och sen tvinga honom att åka med hela vägen upp igen... Just nu ser jag bara fördelar med att vara singel. Enda jag känner att jag kommer att sakna är sexet, men det kan man ju inte bygga nån relation på...

 

[Kivina]

Alltså grejen med hans omtanke är att han BEHÖVER vara så omtänksam och pysslig för att må bra. Vi har pratat om det flera gånger och det är jag som fått "acceptera" att han är så. Jag pallar bara inte längre.

 

[Raderad medlem 6459]

Vi har pratat om det flera gånger och det är jag som fått "acceptera" att han är så.

Nej men det går ju inte.

 

[stjarnhimmel]

Alltså grejen med hans omtanke är att han BEHÖVER vara så omtänksam och pysslig för att må bra. Vi har pratat om det flera gånger och det är jag som fått "acceptera" att han är så. Jag pallar bara inte längre.

Ja då blir det ju jobbigt.
Han vill inte kompromissa alls alltså? Förstår han att du inte mår bra av det dvs förstår han allvaret?

 

[Bubbla]

Alltså grejen med hans omtanke är att han BEHÖVER vara så omtänksam och pysslig för att må bra. Vi har pratat om det flera gånger och det är jag som fått "acceptera" att han är så. Jag pallar bara inte längre.

Just nu skulle jag ge mycket för att ha en sån man i mitt liv, för jag har lite abstinens på närhets- och omtankefronten. Men normalt sett så förstår jag dig precis. Skulle bli vansinnig av någon som var så jämt.

Jag har som sagt lite tvärtomproblem just nu. Jag dejtar en karl som aldrig har tid att ses...det är barn, sjuka barn, jobb och jobb (och nu har det ju iofs varit jul och nyår så lite speciellt). Jag dejtar ju inte för att smsa och prata i telefon, jag dejtar ju för att umgås, kramas och ha sex. Känns ju dumt att avsluta något som i övrigt är bra för att en inte kan ses. Men det känns som att det är åt det hållet det är på väg. Jag ger det ett par veckor till, blir det ingen förändring får jag kasta mig ut på HP igen...

 

[starcraft]

Ja, det är sant
Val som görs enbart pga av att alternativet har gett dåliga erfarenheter är lite sorgliga
Ofta grundar vi våra val på det sättet? (Eller jag gör det iaf, det gäller säkert inte "alla")

Fast måste det vara sorgligt? Om en är nöjd med att vara singel och är mestadels olycklig i förhållanden? Är det inte mer sorgligt att känna sig tvingad att vara i en relation för att man "måste"?

Om man applicerar det på andra saker i livet som man går "miste" om för att man färgas av tidigare erfarenheter eller gör egna val så är oftast inte reaktionen att det är sorgligt. Tex jag gillade inte att jobba på kontor, alltså undviker jag sånt jobb. Jag har andra jobb som passar mig bättre där jag får använda kroppen och slipper sitta still, det är ingen som tycker det är sorgligt att jag inte vill/kan jobba på kontor, snarare att det är fint att jag hittat något som passar mig.

 

[Petruska]

Alltså grejen med hans omtanke är att han BEHÖVER vara så omtänksam och pysslig för att må bra. Vi har pratat om det flera gånger och det är jag som fått "acceptera" att han är så. Jag pallar bara inte längre.

För mig är det helt obegripligt att man skulle kunna ens ha ett sådant behov och nästan lika obegripligt att man tolkar sina egna känslor som ett sådant behov. Men om det är så han ser på det och du känner dig kvävd, så är det ju inget att spara på.

 

[Bison]

Just nu skulle jag ge mycket för att ha en sån man i mitt liv, för jag har lite abstinens på närhets- och omtankefronten. Men normalt sett så förstår jag dig precis. Skulle bli vansinnig av någon som var så jämt.

Jag har som sagt lite tvärtomproblem just nu. Jag dejtar en karl som aldrig har tid att ses...det är barn, sjuka barn, jobb och jobb (och nu har det ju iofs varit jul och nyår så lite speciellt). Jag dejtar ju inte för att smsa och prata i telefon, jag dejtar ju för att umgås, kramas och ha sex. Känns ju dumt att avsluta något som i övrigt är bra för att en inte kan ses. Men det känns som att det är åt det hållet det är på väg. Jag ger det ett par veckor till, blir det ingen förändring får jag kasta mig ut på HP igen...

Mycket därför jag har barnfri som krav

 

[rutans]

Kastar in ett litet nätdejting-inlägg här bland alla runk- och ligginlägg

Fick ett "hej"-meddelande av en man som enligt uppgifterna var 41 år. Jag har gränsen på 45-53. Svarade snubben "45-53?", och han skrev "jag 50". Stort ordförråd och goda tankar om sig självverkar han iaf ha. Frågade honom varför han ljuger då, men har inte fått svar på det ännu. Iosf vet jag redan svaret..."jag känner mig så mycket yngre"

Jag har reagerat på att flera sett äldre ut än de anger sig att vara... Det där är ju bara ett tecken på det. Träffade även en son såg ut att vara 37 istället för 27. Iofs skulle jag kunna dejta båda åldrarna... Men då är det principen.

 

[Kivina]

För mig är det helt obegripligt att man skulle kunna ens ha ett sådant behov och nästan lika obegripligt att man tolkar sina egna känslor som ett sådant behov. Men om det är så han ser på det och du känner dig kvävd, så är det ju inget att spara på.

Det är det för mig också. Jag har ju kommit till insikt att jag inte är kär och det här är nog en stor del i det hela. Vi har många likheter, men han har egenskaper som jag inte klarar av att leva med. Sen känns det som att han till stor del hänger upp sitt liv på mig.

Vi har tidigare pratat om att ev. flytta ihop i min gamla stad till våren. Jag frågade om han trodde att han skulle trivas där. Till svar fick jag "Bara jag får vara med dig så trivs jag". Gaaah, get a life!