I
Issa
Har nyss kommit in från en kvällspromenad med hunden och mötte en människa med hund som gjorde mig minst sagt väldigt arg och upprörd i efterhand!
Först lite om min hund: Han är en hittehund upphittad från ingenstans på ca. 3 år som jag tagit över för ett år sedan från djurskyddet. Ingen vet vad han tidigare varit med om i livet. Från början var han rent ut sagt hemsk vid hundmöten, kunde se en hund på 20 meters avstånd, bli hyperstressad, försöka bita av kopplet, vilket han hade lyckats med hos de som tog hand om honom efter han blivit upphittad och alltså lärt sig att det funkar. Sen förra året har han slutat med detta, gör det aldrig längre, han går förbi de flesta hundar av olika typer utan bekymmer, men sen har han vissa han fortfarande har svårt för. Det är främst rottweilers. Det blev värre efter att han blivit skrämd av en stor hanne förra vintern som drog sin husse över isen och upp i arslet på honom och morrade.
Vi går regelbundet på allmänlydnadträning en gång i veckan. Han har gjort enorma framsteg från att varit helt blockerad och galen och arg till att blivit väldigt fin och duktig trots att vi fortfarande har en del att jobba på.
När han möter en rottweiler blir han jätte stressad, tuggar, okontaktbar och osäker helt enkelt. Går man dessutom på en smal väg känner han sig ofta trängd och gör då utfall. Det enda sättet att få honom lugn är att säga åt honom att sitta och stå brevid och då sitter han lugnt och kollar då den går förbi istället för att göra utfall.
Till incidenten på promenaden:
Jag kommer och går längs en smal gångväg. En tjej kommer och går med sin rottweiler. Min hund spänner sig och visar osäkerhet. Jag gör som vi nu tränat att jag sätter honom brevid mig och han lyssnar bra och sätter sig. Sedan sitter han tyst och tittar utan att röra sig då hon går förbi med rottweilern. Detta är jätte bra för att vara honom till att börja med tycker jag!
Då tjejen går förbi hör jag hur hon tyst men tillräckligt högt för att jag ska höra säger: "Din hund har fortfarande sin blick och öron framåt, detta måste du bryta, inte bara stanna upp" Detta säger hon samtidigt som hon går jätte snabbt förbi. Jag uppfattade först inte att hon pratade till mig förrän jag hört hela meningen, så jag hinner inte ens uttala mig tillbaka!
Blir så irriterad, hur kan hon säga något sådant? Hon vet ju inte min hunds förutsättningar och tidigare historia.
Att han kan sitta lugnt och fint tycker jag är ett för honom stort steg framåt. Han behöver känna sig trygg och inte osäker att den andra hunden ska göra något mot honom. Än så länge är kontakten dålig vid möte, det vet jag och det är något vi tränar en massa på!
Åsikter!? Vad tycker ni? Ska man uttala sig om hur andra tränar sina hundar om det inte är något som är skadligt för hunden då vill säga!
Först lite om min hund: Han är en hittehund upphittad från ingenstans på ca. 3 år som jag tagit över för ett år sedan från djurskyddet. Ingen vet vad han tidigare varit med om i livet. Från början var han rent ut sagt hemsk vid hundmöten, kunde se en hund på 20 meters avstånd, bli hyperstressad, försöka bita av kopplet, vilket han hade lyckats med hos de som tog hand om honom efter han blivit upphittad och alltså lärt sig att det funkar. Sen förra året har han slutat med detta, gör det aldrig längre, han går förbi de flesta hundar av olika typer utan bekymmer, men sen har han vissa han fortfarande har svårt för. Det är främst rottweilers. Det blev värre efter att han blivit skrämd av en stor hanne förra vintern som drog sin husse över isen och upp i arslet på honom och morrade.
Vi går regelbundet på allmänlydnadträning en gång i veckan. Han har gjort enorma framsteg från att varit helt blockerad och galen och arg till att blivit väldigt fin och duktig trots att vi fortfarande har en del att jobba på.
När han möter en rottweiler blir han jätte stressad, tuggar, okontaktbar och osäker helt enkelt. Går man dessutom på en smal väg känner han sig ofta trängd och gör då utfall. Det enda sättet att få honom lugn är att säga åt honom att sitta och stå brevid och då sitter han lugnt och kollar då den går förbi istället för att göra utfall.
Till incidenten på promenaden:
Jag kommer och går längs en smal gångväg. En tjej kommer och går med sin rottweiler. Min hund spänner sig och visar osäkerhet. Jag gör som vi nu tränat att jag sätter honom brevid mig och han lyssnar bra och sätter sig. Sedan sitter han tyst och tittar utan att röra sig då hon går förbi med rottweilern. Detta är jätte bra för att vara honom till att börja med tycker jag!
Då tjejen går förbi hör jag hur hon tyst men tillräckligt högt för att jag ska höra säger: "Din hund har fortfarande sin blick och öron framåt, detta måste du bryta, inte bara stanna upp" Detta säger hon samtidigt som hon går jätte snabbt förbi. Jag uppfattade först inte att hon pratade till mig förrän jag hört hela meningen, så jag hinner inte ens uttala mig tillbaka!
Blir så irriterad, hur kan hon säga något sådant? Hon vet ju inte min hunds förutsättningar och tidigare historia.
Att han kan sitta lugnt och fint tycker jag är ett för honom stort steg framåt. Han behöver känna sig trygg och inte osäker att den andra hunden ska göra något mot honom. Än så länge är kontakten dålig vid möte, det vet jag och det är något vi tränar en massa på!
Åsikter!? Vad tycker ni? Ska man uttala sig om hur andra tränar sina hundar om det inte är något som är skadligt för hunden då vill säga!
