Jag älskar dig!

[Raderad medlem 6459]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

 

[Energi]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Barnet säger jag det till flera gånger om dagen. Partnern varje kväll. Det ena syskonet säger jag det till lite då och då och likadant med mina föräldrar.

 

[Bison]

Till min hund typ.

 

[EmmaBovary]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Säger det ofta till den jag är tillsammans med, sedan händer det väl till förälder emellanåt men mer sällan.

 

[Raderad medlem 94602]

Man och son.

 

[Hazel]

Jag funderade lite på det häromdagen fast lite annorlunda. Jag säger nämligen till min mamma ganska ofta nuförtiden att jag älskar henne, men jag kan inte minnas att någon av mina föräldrar sa det under min uppväxt. Min pappa har en gång på fyllan sagt till en bekant att "man älskar ju sina barn" men det är så nära man kommer där. Jag har aldrig haft problem att säga det till mina partners heller, även om det är ett stort steg för mig, men det faktum att mina föräldrar inte sagt det under min uppväxt har alltså inte gjort det svårt för mig att säga det till en partner.

 

[LadyCovergirl]

Min dotter och mina djur.
Jag har sagt det till partners också men det börjar bli ganska många år sen nu.

 

[Kilauea]

Säger det till barnet och sambon minst en gång dagligen. Till min mamma var det oftare förut, när jag var yngre, men det sker fortfarande.

 

[mandalaki]

Detta tror jag är ålders- och klasspåverkat. Jag säger det bara till partners men jag skulle gärna vilja säga det till min systers barn och deras respektive, och till syrrans barnbarn. Men vid min ålder och med min uppväxtbakgrund (arbetar-) så är det svårt!

Jag ångrar så att jag inte sa det till mina föräldrar ens när de var på väg att dö. De sa det heller aldrig till mig, mer än möjligen när jag var så liten att jag inte minns det. Men nog älskade de mig och jag dem.

 

[Ja88]

Mannen och barnen. Dagligen. Fick aldrig höra det när jag var liten, upplevde alltid min mor som rätt kylig. Det var inte så mycket ömhetsbetygelser i någon bemärkelse. Jag tror det bara har gjort det viktigare för mig att inte själv vara sån som mamma.

 

[TygerTyger]

Jag har sagt det till min man en gång. Det var mellan vigseln och minglet när vi gick och hämtade något i bilen och det slog mig att det kanske var lite konstigt att jag inte hade nämnt det. Troligen gjorde jag det mest för att jag tänkte att det förväntades av mig. Ser inte riktigt poängen. Det framgår väl mellan raderna?

Minns inte att jag har sagt det till någon annan i vuxen ålder.

 

[stjarnhimmel]

Skulle bara säga det till en partner.
Har aldrig varit med om att vi sagt det i familjen eller till vänner.

 

[mandalaki]

Jag har sagt det till min man en gång. Det var mellan vigseln och minglet när vi gick och hämtade något i bilen och det slog mig att det kanske var lite konstigt att jag inte hade nämnt det. Troligen gjorde jag det mest för att jag tänkte att det förväntades av mig. Ser inte riktigt poängen. Det framgår väl mellan raderna?

Minns inte att jag har sagt det till någon annan i vuxen ålder.

Den där förväntningen känner jag igen. Den är jobbig.

 

[Raderad medlem 6459]

Svarar alla: vad intressant! Med något undantag är det typ som i min familj då. Jag säger det otroligt ofta till min partner och mina syskonbarn men till mina föräldrar och min syster blir det mycket mer sällan. Tror jag främst sagt det till mina föräldrar när pappa varit sjuk och det har varit läskigt. Mamma säger det ibland till mig, pappa typ aldrig. Men jag vet ju såklart att de älskar mig oavsett .

@TygerTyger Givetvis framgår det mellan raderna men det finns ju många saker som gör det men som man ändå uttrycker .

 

[Raderad medlem 6459]

Troligen gjorde jag det mest för att jag tänkte att det förväntades av mig.

Den där förväntningen känner jag igen. Den är jobbig.

Gud vad jobbigt! Känner ni att den förväntningen har kommit från en partner, från omgivningen eller typ 'samhället'? (om ni vill svara, annars behöver ni inte!)

 

[Sharpless]

Jag är alldeles för emotionellt handikappad för att klara av att säga sådana ord.

 

[Linta]

Till bästa vännen och min partner. Men det är sällan det är just ”jag älskar dig” utan snarare ”älskling”, ”älskade vän”, och liknande. Till tidigare partners har jag sagt det mest för att man skulle. Alltså, jag har älskat dom, men att faktiskt säga det kommer inte helt naturligt för mig av någon anledning. Nuvarande partner är fåordig på den fronten och det innebär att inte heller jag måste/förväntas säga det hela tiden. Jätteskönt.

 

[Sel]

Till hundarna så gott som varje dag. På senare tid även till mormor som säger det till mig och behöver höra det tillbaka, men annars är det ingenting vi säger i familjen. Det är andra fraser som "puss och kram" eller "Ta hand om dig" istället.

 

[mandalaki]

Gud vad jobbigt! Känner ni att den förväntningen har kommit från en partner, från omgivningen eller typ 'samhället'? (om ni vill svara, annars behöver ni inte!)

Typ samhället. Man SKA säga det vid ett visst läge för att visa på allvaret i relationen. Och ”samhället” har också lastat in så jäkla mycket i ordet. Första morgonen jag vaknade hos han som kom att bli min sambo sa han att han älskade mig och jag tänkte men wtf, det här kommer aldrig att gå, så där slarvigt kan man inte hantera de orden.

 

[Bison]

Jag har sagt det till min man en gång. Det var mellan vigseln och minglet när vi gick och hämtade något i bilen och det slog mig att det kanske var lite konstigt att jag inte hade nämnt det. Troligen gjorde jag det mest för att jag tänkte att det förväntades av mig. Ser inte riktigt poängen. Det framgår väl mellan raderna?

Minns inte att jag har sagt det till någon annan i vuxen ålder.

Jag hade tyckt det varit tråkigt im jag inte fått höra det i relation. Men så tycker jag om att bekräfta i både ord och handling och vill ha samma sak tillbaka för att må bra.