Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

[Sandra_L]

Jag står nu i det där valet som vi alla hundägare måste gå igenom förr eller senare.. Min hund är nu nyss fyllda 11 år (Amstaff/pitbull hane) och jag vet inte riktigt vad jag bör göra nu.. På senaste månderna har allt bara rasat. Han blev sjuk för ca 3 månader sedan och spydde blod och var jättedålig i flera dagar. Veterinären sa att det troligtvis var en influensa eftersom han kräktes ett par ggr men kunde senare behålla mat/vatten utan att få ut det igen. Vi bestämde oss för att avakta och han piggna på sig igen.. Men det är efter det här som det bara kommer mer och mer problem och han har "åldras" i sinnet väldigt fort.. Senaste tiden tål han ingen mat alls (inte ens sin gamla mat han haft i åratal)det enda som han inte blivit lika dålig av är överkokt ris och tonfisk så det är vad som finns på hans meny...

Han har börjat få bölder i huden både på och under, och han magrar nått kopiöst (troligtvis för att han inte kan äta nått annat än ris/fisk) han har diaree perioder, och vissa dagar orkar han inte mycket alls pga att han troligtvis får i sig för lite näring ..Nu senaste veckorna börjar jag inse att det här är den tid jag måste inse att det bästa vore för honom att somna in..
Men när vet jag vilken dag som är den bästa? borde jag inte ge honom en mysig dag ute i solen bara sitta och mysa men med ett hopp innerst inne att han kanske piggnar på sig igen och kan leva nått halvår/år till? eller ska jag vänta tills det att han kanske blir mer eller mindre akut dålig..? Veterinären säger inte så mycket.. Det enda dom kan erbjuda är att vi ska börja rota i honom.. undersökningar, prover osv osv.. men jag känner att jag vet inte om det är värt längre.. jag vill heller inte ge honom det som hans sista dagar i livet... Alla mina hundar har gått igenom det innan dom har fått somna in dom har lidigt , haft ont, gått på mediciner...

Nu har jag bestämt att jag inte vill att han ska gå samma väg som dom.. men hur fasiken ska jag hitta den där dagen? hur kan man orka ta beslutet att beställa en tid och gå iväg med en hund som är glad, äter/dricker och leker...? fyfan det här är så fruktansvärt vidrigt och det tär på en 24 h per dygn vecka in och vecka ut! hur ska man veta? när ska man bestämma sig? är det nu jag ska ta beslutet? eller ska jag vänta? vad är bäst för honom? hur vet man?.....

 

[Alfakrulls]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

I mina ögon är de nog dags att säga hej då.
Själv tycker jag det är lättare att låta dem somna in medans det endå finns lite gnista i dem kvar, så man minns dem glada å goa ända in i slutet.

Ska själv ta bort min samojed tik nu, som endats är 3 år, pga kroniska ledinflamationer, och nej, de är aldrig lätt och det finns nog ingen dag som passar bättre än någon annan.

Man får helt enkelt ta ett djupt andetag, ringa veterinären, och sen får man gråta och krama om sin älskade vovve och tacka för alla fina åren man fått och inse att man gjorde det rätt även om de inte känns så just då.

Sen när han är borta får man gråta, gråta och åter gråta och inse att man nu varit duktig som kunde släppa sin älskade vänn innan han måde för dåligt, så han fick minnas livet på jorden med glädje och du själv bara kan minnas de bästa med honom.

Dåligt kommer man må, men med tiden kommer man inse att man gjorde rätt, de är inte rätt att hålla dem i livet, bara för att man själv mår dåligt är det ingen ursäkt att hålla dem i livet till vilket pris som helst.


Så, lycka till och jag tror du kommer ta de rätta beslutet!

 

[alfur]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Man gör det bara. Ingen dag var enklare än nån annan för mig och vi gjorde det när vi egentligen var där på en av hans vanliga undersökningar. Alla visste nog vad som skulle ske men om vi ville kunde vi ta med honom hem igen om det blev för svårt. Det gick att genomföra men det var det svåraste jag gjort. I efterhand är jag glad att vi gjorde det så snabbt, jag hade oroat mig så länge. Hade tänkt som du att han skulle få några veckor där han fick leka och slippa alla restriktioner och mediciner men är glad att jag tänkte om för det hade varit en hemsk väntan.

Jag lider med dig och vet hur svårt det är men om hunden nu är 11 år och har så mycket fysiska problem är det nog dags. Pussa och krama din kompis och hjälp honom den sista biten. Kram till dig.

 

[lady_vip]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Jag hade kollat med en annan vet. först, men det är väl kanske för att jag blivit riktigt lurad av ett oseriöst djursjukhus som höll på att ta livet av min hund.

Om du litar på din vet. så får du nog kolla till symptomen din hund visar (och hans ålder) och ta det tunga beslutet.

 

[escodobe]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Jag hade sagt hejdå så snart som möjligt. Det är tufft när man gör det men jag kan garantera att det känns lättare än att älta i efterhand att man låtit hunden lida.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Nu har jag bestämt att jag inte vill att han ska gå samma väg som dom.. men hur fasiken ska jag hitta den där dagen? hur kan man orka ta beslutet att beställa en tid och gå iväg med en hund som är glad, äter/dricker och leker...? fyfan det här är så fruktansvärt vidrigt och det tär på en 24 h per dygn vecka in och vecka ut! hur ska man veta? när ska man bestämma sig? är det nu jag ska ta beslutet? eller ska jag vänta? vad är bäst för honom? hur vet man?.....

Jag tog tidigare bort en tik på 2,5år pga dåliga höfter och benpålagringar. Hon hade börjat halta lite men var oförskämt glad, pigg och mådde i övrigt kanon. En hund med livsglädje nog för tre hundar.
Jag valde att ge henne en sista bra sommar, med en ny hundkompis och hon blev grymt bortskämd. Sen fick hon somna in.

Kanske hade hon kunnat leva lite längre om jag hållit henne kopplad, simtränat m.m. men jag resonerade som så att jag hellre ville ge henne en bra sista tid än en begränsad. Men visst var det asjobbigt att boka tiden... Och att åka dit.
Men nu i efterhand är jag nöjd med beslutet. Jag gjorde det jag ansåg var bäst för hunden och det ger lite tröst faktiskt.

Men när vet jag vilken dag som är den bästa? borde jag inte ge honom en mysig dag ute i solen bara sitta och mysa men med ett hopp innerst inne att han kanske piggnar på sig igen och kan leva nått halvår/år till? eller ska jag vänta tills det att han kanske blir mer eller mindre akut dålig..?

Vad är egentligen ett halvår till om det kostar att hunden blir akut dålig (när det är väntat)...

 

[skrocken]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Ja du, det är inget lätt beslut att ta! Sitter själv just nu och kramar på min egen gamling som jag har tid hos vet nu ikväll.... Har också haft en period med en hund som successivt tappat gnistan alltmer. För mig blev det tydligt att det bara fanns en väg att gå efter att jag varit borta från hunden några dagar. När jag kom hem igen fick jag nästan en chock när jag verkligen såg i vilket skick min älskade kamrat var i.
Trodde nog att vi kunde ta sommaren på oss att ta farväl, men nu har jag insett att det var mest för min egen skull.
Men det är tungt!! Men det är oerhört tungt att hela tiden se hur den tidigare så glada o pigga hunden tacklar av i en förfärande hastighet också. O jag vill inte att min kämpe ska behöva tappa all värdighet innan jag tar beslutet.

Så jag skickar en uppmuntrande o tröstande kram! Innerst inne vet du nog att det är dags. Helt rätt dag finns inte! Man kan bara göra det bästa av situationen o se till att det blir så rätt det kan!

 

[Madde_padde]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Lider med dig! men tror du gör de bästa för hunden!

Avlivade för lite drygt en månad sen min 8 åring, de var fruktansvärt men endå så skönt att få de gjort veta att han inte har ont längre, inte är stressad och allt är bara bra för honom nu.

Jag vaknade en dag å tänkte idag gör jag de, ringde strömsholm för att boka tid och fick prata med en super gullig tjej, kunde inte ens hålla tårarna borta när jag pratade med henne i telefon men hon var förstående till max.
Åkte dit veckan efter, satt med honom hela tiden, allt var väldigt enkelt och smärtfritt med papper osv. Jag satt länge å tog farväl av honom och personalen var toppen, då gick de upp för mig att nej de här är inte ett bra hundliv.

Sista 6 månaderna var egentligen 6 månader för mycke, MEN dessa 6 månader ebhövdes för mig att kunna släppa taget.

ta den tid du behöver på dig, njut av sista tiden tillsammans låt hundne bli lite bortskämd, ta ett sista farväl.

 

[Skogstroll]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

*kl*

Jag är lite förvånad över att man tar bort hunden på djursjukhus och kliniker..Skulle aldrig låta min hund somna in någon annanstans än hemma.Den dagen det måste göras får min distriktare komma ut och göra det hemma.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Min hund tyckte det var skitkul att få morsa på veterinären innan hon fick den första lugnande. Fanns ingen anledning att göra det hemma.

 

[escodobe]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

*kl*

Jag är lite förvånad över att man tar bort hunden på djursjukhus och kliniker..Skulle aldrig låta min hund somna in någon annanstans än hemma.Den dagen det måste göras får min distriktare komma ut och göra det hemma.

Äsch varför då? Inga av mina hundar har haft något emot veterinärer. Ibland undrar jag hur klyftiga de är som allihop glatt rusar in och får hållas i hårt för att inte hälsa allt för intensivt och glatt på samma personer som gör illa dem stup eller gör dom "fulla". Men det beror nog mycket på hur man som ägare hanterar veterinärbesök, inte ens min hund som var mentalt skräp hade något emot veterinären.

Tiken min var så härdad och van att hon sträckte fram tassen på egen hand när sprutan kom, det skar visserligen i hjärtat eftersom vi hade hoppats på att kunna rädda henne när vi kom dit.

 

[Gnist]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Min gamling har inte ett av symptomen som din hund har och vi har redan börjat fundera på när vi ska ta bort honom och den dagen blir innan han hamnar på detta stadium.

Således är min åsikt att hunden i detta fall mår bäst av att få avsluta sina dagar asap.

 

[lady_vip]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Inte för att försvara TS funderingar, hennes hund är ju sjuk.

Men varför skulle inte hundar kunna få bli gamla? Inte så att de mår dåligt, men att höra lite sämre, inte vara riktigt lika pigg eller se lite sämre, varför är det fel?

Klart att man inte ska hålla liv i en sjuk hund eller en hund som inte har ett värdigt liv, men jag har så himla svårt för att när hunden är 10 ska den pensioneras och sen ska den avlivas...

 

[Gnist]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Det kan jag inte svara på eftersom Rix blir 11 år i år och fortfarande är en tämligen aktiv jakthund som startade jaktprov så sent som i höstas och igen, för andra året i rad blev länets älghundsveteran. Han lär jagas med och gå jaktprov även denna höst som det ser ut idag.

Han ser definitivt inte lika bra som i sin ungdom, han hör förmodligen också sämre än i sin krafts dagar och givet är han lite långsammare och stelare än när han var på topp, men han har livskvalitet, livsglädje, inga sjukdomar eller andra vidriga symptom som inverkar på det dagliga välmåendet.

Jag personligen har extremt svårt att förstå hur man kan ha kvar en sjuk hund månad efter månad efter månad utan att ta bort den. Det övergår mitt förstånd hur man med gott samvete kan göra så. Därav att mina hundar avlivas innan de tappar livskvaliteten.

 

[lady_vip]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Men då förstår jag dig, tolkade det som att hunden ska tas bort innan den blir gammal öht, oavsett skick.

Men då fattar jag hur du menar och jag håller fullständigt med dig!

 

[Gnist]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Jag tänkte väl jag också

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

*kl*

Jag är lite förvånad över att man tar bort hunden på djursjukhus och kliniker..Skulle aldrig låta min hund somna in någon annanstans än hemma.Den dagen det måste göras får min distriktare komma ut och göra det hemma.

Nyfiken på varför?

Mina har somnat hos vet alltihop, de flesta fullt medvetet.

Bella blev akut sjuk, och togs bort akut mitt i natten på Ultuna. Det var kanske inte vad jag skulle ha valt (en främmande veterinär och stor klinik), men där var det urakut så inget val. Hade jag fått välja hade hon tagits bort av min dåvarande 'hemmaveterinär' i bilen utanför veterinärmottagningen.

Pappas Sally som jag åkte med somnade precis så. Med huvudet i mitt knä, bak i bilen. Hon var också akut, och min snälla hemmaveterinär ställde upp en lördag fm.

Bork somnade hos hemmavet. Han älskade hemmavet, han hade inget emot veterinär/kliniker, och han älskade hemmavets hund. Två gamla knarriga gubbar som blev som unga på nytt när de fick syn på varandra.

Millis somnade också hos hemmavet, men inte på kliniken. Mills älskade vet och vets hundar, men var livrädd för veterinär-lukt typ. Även hans klinik. Hon fick gå in genom privata ingången (vet har kliniken i del av huset), den ena av vets hundar som älskade Millis kom, och den hunden låg tätt intill Millis hela tiden, ända tills hon var borta. Då slickade han henne på örat, mig på näsan och knallade iväg efter 'avklarat bistånd i svår stund'.

Utter togs planerat bort hos hemmavet. Även han var förtjust både i vet och inga problem alls med kliniker.

De de märker är ju första stunden. De kommer in, som för vilket besök som helst, får kel och kli och så som vanligt, en lugnande spruta och sen är de inte medvetna mer.

Millis var med när Bork togs bort, och Utter var med när Millis togs bort btw. Bella tog jag med hem så Bork och Millis fick se att hon var död.

Förutom Bella (och pappas Sally) så kremerades mina, dvs det kändes extra bra att ta bort hos vet. Ta bort hemma och se vet lasta in kroppen och åka skulle känts värre faktiskt.

En veterinärrädd hund, som t ex Millis var, skulle jag om jag kunde undvika det låta bli att ta bort på klinik och/eller med en okänt vet. Är det akut finns det inte mycket att välja på dock, men då skulle jag om jag visste att jag åker in för att avliva, be dem göra det ute i bilen. Bilen var trygghet liksom, och sen fick de ta in kroppen. Men ofta när det blir akut föregås beslutet av ett veterinärbesök, och då är de där rädda redan skärrade och obekväma, så då är det inte mycket att göra mer än beklaga.

Men hund som inte ska begravas hemma känns det bara bakvänt och bökigt ta bort hemma faktiskt.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

TS - jag ser ingen som helst tvekan i hur jag skulle gjort - låtit hunden somna snarast. Det finns inga bra dagar dock, visst vill man ha en sista solig dag med en pigg, glad hund. Men risken är den dagen tyvärr inte kommer. Så man får GÖRA dagen så bra det går, och ffa så varje förkortad dag av lidande är en bra dag. Hur man vet - man vet innerst inne, och mellan raderna känns det som du vet redan. Det är dags nu. Dina funderingar är mer 'hur ska jag klara det' än 'hur vet jag om jag gör rätt?'

Ofta i efterhand så önskar man att man gjort det tidigare för de där som är sjuka. Det behöver inte vara för man väntat förlänge, utan man kan ha försökt behandla och det kan ha varit god prognos, men det gick inte vägen. Men i efterhand så är det ändå ofta så att man önskat man kunnat ha en kristallkula och kunnat sluta tidigare, även fast man bara kunnat veta med facit i hand.

Idealet, som är omöjligt att uppnå, är ju för mig eg 'dagen innan de skulle börjat tackla av'.. Om det var möjligt skulle jag vilja att mina gick med flaggan i topp, men inte varken en dag för tidigt eller en dag för sent. Så enkelt är det ju inte, men..

Att en gammal hund hör dåligt eller ser dålig t ex, men är pigg och glad osv anser jag inte är ett problem. Om hunden däremot blir otrygg eller är besvärad av att se/höra dåligt då är det ett problem. När deras vardagliga liv påverkas. Och då menar jag det vardagliga livet såsom det VAR. Inte efter diverse justeringar. Just justera är lätt. Den gamla hunden som innan varit pigg, busat, lekt och så, men som börjar bli stel i lederna, slutar leka, slutar gå upp på övervåningen etc är det lätt att ändra 'normen' till att det är normalläget. Men som jag ser det så där påverkas det dagliga livet på ett sätt som inte är okej, och den hunden är det dags att låta gå - om man inte kan hjälpa den bli sitt gamla jag.

Givetvis får gamla hundar bli lite mindre smidiga, och slå av en aning på tempot, men det gäller att skilja på det och att sakta tackla av. Och just det där sakta tackla av är så lätt bli hemmablind för, man anpassar sig och ändrar vad man anser är 'normalt för hunden' steg för steg. Vet folk som får LYFTA ut lilla hunden på gräsmattan för den ska kissa och bajsa, och sen lyfta in den. Hunden kan vara hur vaken, alert, matglad och kelig som helst, men det är INTE okej att en hund måste bäras så. Men husse/matte som sett den först få lite problem att resa sig/lägga sig, sen hur den tagit trappan saktare och saktare, sen börjat hjälpa den med just trappan och lyfta den upp/ner för den osv osv, de reflekterar inte alltid på samma sätt över det horribla i en hund som inte kan gå ut och kissa själv, utan det har blivit normalt, och de tittar på de andra tecknen.

 

[Rie]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Man hittar styrkan.
Vi beställde att vår distriktare - som hunden kände väl "privat". Dock kunde han inte komma förrän om ca 14 dagar och de dagarna var de längsta i mitt liv. En sådan ångest jag hade, väl vetandes att jag kunde ändra beslutet med ett telefonsamtal. Vet inte hur jag klarade av att jobba.
Men hunden skulle ju inte bli bättre för det.Så jag höll ut.

Vår älskling var rädd för djurkliniken men somnade gott- och för alltid - i min famn i köket.
Ett sätt jag inte tvekar att använda igen. Även om hunden inte skulle ha haft något emot att knalla in på kliniken så var det betydligt bättre för husse och matte.

 

[dpmatte]

Sv: Jag behöver råd/hjälp/avlivning...

Du står inför ett väldigt jobbigt beslut. Tänker på dig.

Jag håller med dig om att en gammal hund ska inte behöva gå igenom stora undersökningar och få tagit en massa prover. Det enda jag skulle göra om jag var i dina kläder skulle möjligtvis vara att röntga hans mage. Så att du får reda på varför han endast kan äta ris och tonfisk, och ändå få diarré av och till. Du säger att han har fått "bulor" på kroppen och det får mig att undra vad som finns i hans mage/tarmar. Om du vet hur det står till med hans mage tror jag att du har lättare för att ta beslutet hur och när du ska ta bort honom.

Veterinären gav mig ett bra riktmärke på när det var dags. Och jag var livrädd att missa det. Han sa att den dagen hunden visar att han inte vill längre då är det dags. Dagen kom när han tydligt visade att han inte ville varken äta, sova, gå ut, så jag hade inte behövt oroa mig. Min hund hade en tumör i gommen som inte gick att operera bort och det var när han troligtvis fick svårt för att andas som han visade att han inte ville längre.