Jag blir inte riktigt klok..

[Alexandra_W]

Jags aknar en röd tråd att förklara herrns beteende här i veckan. Hästen är orutinerad hoppare och har hoppat lite men är en naturbegåvning.

Första gången han hoppades uppsuttet var på vad jag lyckats skrapa ihop härhemma, och med en milt sagt nervös matte. Det avbröts ganska fort då dressyrsadeln jag hade då inte var lämpad för hoppning och störde för mycket. Trots detta bjöd hästen klockrent mot hindret, och hoppade de mest konstiga grejer.

Sen gick det 1½ år tills jag gav mig på det igen (med ny sadel). Jag var ungefär lika nervös då Denna gång på hinder med målade bommar. Hästen tittade, vinglade men hoppade. Efter att ha fått skutta det ett par gånger och 'vant' sig vid det hoppade han glatt, lugnt och bra. Slutade på ca 60 cm och inga problem.

För att få lite mer hopptillfälle (jag har inga hinder hemma och på ridbanan finns typ tre hinder totalt) så anmälde jag till en CR-hoppning på frihöjd. Hästen hoppar utan problem enkelhinder med målade träbommar på framhoppningen men uppför sig som om plastbomshindret BITS. Efter en del stopp och sen vingel och tvekan men hopp så 'lossnar' det och han hoppar det utan minsta tvekan och lugnt och fint och tar tag i det själv etc.

Inne på banans er han en sjö av plasthinder och får stora skälva. Trots detta så tar vi oss runt felfritt, men han vinglar och tittar väldigt på hinderna, men går att rida framåt och hoppar när hindret kommer. För att ge honom en chans att få en bättre avslutning låter jag honom gå en klass till, på exakt samma bana. På framhoppningen är det inga problem, men på banan är det trots att han sett hindren en gång innan samma visa somf örra klassen, vingel, tittar men hoppar, får dock ett pet.

Låte rhonom avsluta på framhoppningshindren utan problem. Till saken hör förresten att hästen hoppar sämre om det är 'för lågt', så jag misstänkte att 40 kanske var liiite i fegaste laget.

Men för att verkligen låta honom se olika sorters hinder, men inte på tävling så är jag med på en hoppträning veckan efter, i unghästgrupp. Och tja, han vinglar och tittar men hoppar den inledande låga studdserien. Dock slutar han inte vingla och titta ens efter fjärde gången (inte likt honom). Sen skulel det hoppas andra hinder och det första tittar han på och stannar men hoppar det om än vingligt gång två. Nästa nya hinder som är ett riktigt TITTHINDER deluxe vinglar han mot men hoppar efter en sekunds tvekan. Sen vetefan vad som händer man han VÄGRAR hoppa det med och motorn dör och han går emot skänkeln redan 10 meter från hindret. Inte heller tränaren fick honom att hoppa det. Vi tar bort värsta tittgrejen på det och sänker ett snäpp och han hoppar det både med mig och tränaren, men vinglar och tvekar. Sen fick han pusta och jag avslutade med studsserien, som han FORTFARANDE vinglar och tvekar mot (???)

Kände inte alls igen min häst, och kände inte riktigt att jag kunde skylla det på att det var i ridhus, ny miljö etc heller.

I alla fall, i väntan på nästa träning så bestämde jag mig att idag se vad som händer om jag gör titthinder hemma. Lyckas hitta två pallbockar och en illröd trästege och konstruerar ett hinder av det, först låågt och utan att låta honom gå fram och titta eller så rider jag an. Han tvekar inte ens, han titta till en halv sekund men saktar inte ens av, och hoppar det sedan lugnt och utan tvekan.

För att verkligen TESTA så höjer jag upp det, konstaterar när jag sitter där att 'det är är väl höööögt' och känner mig lite osäker på om JAG ska våga. Dvs nu har vi ev mattenerver med i sammanhanget med. Rider an, hästen går lugnt och stadigt, jag känner ilningen i maggropen och är NÄRA att avbryta men tar mantag och ber en bön. Och han hoppar det lugnt och fint och utan problem, och även efterföljande gång när jag var lugn med. Och det låg på 80 cm, vilket är högre än han hoppat någonsin förr.

Så, jag blir inte klok på VAD som får honom att 'tappa' så, det är uppenbarligen inte att jag är rädd/nervös, att han tycker höjden är för hög eller att det är 'titthinder' som han måste vänja sig vid. Utan det enda jag kan komma på är att det är det att det är en hel BANA han störs på, även om han bara hoppas ETT hinder av det så störs han av att det är 'hinder överallt'? Samtidigt förklarar inte det varför han gick runt, om än vingligt, två klasser på tävlingen på hinder han inte sett innan första klassen, medan han på träning vinglar konstant och har en hel del stopp, trots att hans ett hindren innan?

Teorier? Min sista teori att det blivit 'för mycket' för honom mentalt och att han tappat självförtroendet att hoppa dog ju idag när han utan tvekan hoppade stegen. Så nu är jag ganska lost (men v får väl se om det plötsligt är som 'vanligt' nästa träning eller ej..)

 

[popeye]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Var det första gången han kom ut på främmande ställe och hoppa en hel bana?
Det kan ju vara något sådan som påverkar, om ni hemma bara hoppar något enstaka hinder då och då.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Var det första gången han kom ut på främmande ställe och hoppa en hel bana?
Det kan ju vara något sådan som påverkar, om ni hemma bara hoppar något enstaka hinder då och då.

Jo, det var första gången det var bana. Och jag tyckte ju han skötte sig jättebra på tävlingen, just för det var första gången bana och första gången nytt ställe och knappt hoppad (två ggr uppsuttet, enstaka hinder bara) innan. Det jag inte förstår är reaktionen på TRÄNINGEN sedan veckan efter. Där han dels inte vinglade men hoppade, utan vinglade och stoppade nu och då. Och inte 'vande' sig vid hindren någon gång.

Som han var på träningen känner jag inte igen honom ALLS. Och jag var ju lite oroad att jag skulle gjort för mycket för fort så han tappat självförtroendet, men dagens hoppning visar ju på att förtroendet är det inget fel på.

Nåja, vi får väl se hur han är på nästa träning, men jag fattar verkligen inte vad det beror på

 

[Nyrelski]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Unghästar kan vara så där, ena dan går det bra och andra inte. Han kanske var trött?
Oroa dig inte för mycket, det brukar lossna

 

[Arwyn]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Har du åkt iväg mycket med honom, utan hinder inblandat? Hur gammal är han?

 

[gylle]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Stutsserie hade jag hållt mig långt ifrån med tanke på hans hasledsdefekt, extremt påfrestande på bakbenen. Kan mkt väl vara så att det var pga den han tappade gnistan, kan mkt väl ha känts i benet. Sedan om han tog i lite för att hoppa titthindret så kändes det kanske igen och därför ville han inte vara med och leka längre. Vet i fasiken om jag hade hoppat överhuvudtaget med en häst som precis blivit triangelmärkt för en hasledsdefekt, hur fräch han än känns för stunden enligt mig är det att gå över gränsen och be om problem.

 

[Trissa]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Jo, det var första gången det var bana. Och jag tyckte ju han skötte sig jättebra på tävlingen, just för det var första gången bana och första gången nytt ställe och knappt hoppad (två ggr uppsuttet, enstaka hinder bara) innan. Det jag inte förstår är reaktionen på TRÄNINGEN sedan veckan efter. Där han dels inte vinglade men hoppade, utan vinglade och stoppade nu och då. Och inte 'vande' sig vid hindren någon gång.

Så där är det ju när det gäller inlärning, ofta när det går bra glömmer man att det behöver sjunka in hos hästen. Man blir ju självklart glad när det går bra, och ger sig kanske på grejer man borde väntat lite med istället. Och så får man det i nacken....

Jag föredrar att träna (måttligt förstås) under en period, och sen låta det vila lite så att hästen kan bearbeta det som hänt. Tycker det fungerar mycket bättre än att prova lite då och då. Det är också bra att gå tillbaks och göra enklare grejor ofta, som hästen redan kan, för självförtroende.

Helt ärligt så tycker jag det är att be om problem när man ger sig ut på nytt ställe och hoppar en hel bana efter att bara hoppat uppsuttet två gånger innan.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Har du åkt iväg mycket med honom, utan hinder inblandat? Hur gammal är han?

Han är 10 år, så ingen unghäst åldersmässigt, men hopperfarenhetsmässigt så är han det.

Han har åkt en del utan hinder inblandat och är cool borta, eller han är som han är hemma, dvs cool men kan vara tittig om han har en sån dag.

 

[Louelle]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Stutsserie hade jag hållt mig långt ifrån med tanke på hans hasledsdefekt, extremt påfrestande på bakbenen. Kan mkt väl vara så att det var pga den han tappade gnistan, kan mkt väl ha känts i benet. Sedan om han tog i lite för att hoppa titthindret så kändes det kanske igen och därför ville han inte vara med och leka längre. Vet i fasiken om jag hade hoppat överhuvudtaget med en häst som precis blivit triangelmärkt för en hasledsdefekt, hur fräch han än känns för stunden enligt mig är det att gå över gränsen och be om problem.

Håller med!

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Stutsserie hade jag hållt mig långt ifrån med tanke på hans hasledsdefekt, extremt påfrestande på bakbenen. Kan mkt väl vara så att det var pga den han tappade gnistan, kan mkt väl ha känts i benet. Sedan om han tog i lite för att hoppa titthindret så kändes det kanske igen och därför ville han inte vara med och leka längre. Vet i fasiken om jag hade hoppat överhuvudtaget med en häst som precis blivit triangelmärkt för en hasledsdefekt, hur fräch han än känns för stunden enligt mig är det att gå över gränsen och be om problem.

Det skulle kunna stämt, om han inte hoppat studsserien efteråt, och hoppade utan problem titthindret när den 'tittiga' delen plockats bort.

'Precis' T-märkt är ju lite en bedömningsfråga vad man lägger in i 'precis', han blev det maj 04.

Men man får självklart ha åsikten att det är att gå över gränsen och be om problem, men det ger inget svar på min fundering, så det hjälper föga i den här diskussionen.

Och kände han av hasen FÖRE (eller under) träningen borde han DEFINITIVT gjort det EFTER och t ex nu igår...?

Sen ÄR det mycket möjligt att jag går över gränsen och ber om problem, men det är problem jag isf tar då, och jag har i annan tråd i annat forum väl motiverat hur jag resonerat mig fram i frågan.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Så där är det ju när det gäller inlärning, ofta när det går bra glömmer man att det behöver sjunka in hos hästen. Man blir ju självklart glad när det går bra, och ger sig kanske på grejer man borde väntat lite med istället. Och så får man det i nacken....

Det var just för att få en kort period med lite 'mer' hoppning för att sen låta det sjunka in som jag hoppade banan, och sen hade en efterföljande träning.

Jag föredrar att träna (måttligt förstås) under en period, och sen låta det vila lite så att hästen kan bearbeta det som hänt. Tycker det fungerar mycket bättre än att prova lite då och då. Det är också bra att gå tillbaks och göra enklare grejor ofta, som hästen redan kan, för självförtroende.

Precis det som var min mening. Att INTE ha de här 'ett språng var tredje år' (eller för den delen ett språng i månaden), utan få en period med lite 'mer' hoppning och sen låta det sjunka in. Så det var just oftare och enkelt istället för sällan och svårare.

Helt ärligt så tycker jag det är att be om problem när man ger sig ut på nytt ställe och hoppar en hel bana efter att bara hoppat uppsuttet två gånger innan.

Nytt ställe var det inte. Jag stod mellan blåbärstävlingen och en träning. Jag har nämligen inte möjlighet att i egen regi på välkänt ställe hoppa mer än enstaka hinder. Pga bristen på hindermaterial. Men när då hemmaklubben har sin blåbärstävling på samma ridbana som V varit på förr, varav några veckor innan under tävlingsmässiga förhållanden. Så ansåg jag att det blev bättre än träning iom att det var just välkänt. En hel bana eller ej bedömde jag som tämligen oväsentligt. Om han hoppar ett hinder ett par gånger, sen nästa hinder och sen ett annat hinder, eller om han hoppar samma hinder ett par gånger, sen ett annat hinder ett antal gånger till och sen hoppar fem hinder 'i följd' kändes oväsentligt. Och iaf de träningar jag genom åen bevittnat kör redan från unghästtiden med hoppa enstaka hinder (låta dem se alla hinder eller nästan alla) och sen som avslutning en 'bana', för att hästarna inte ska bli för vana med att det är ETT hinder och sen är det slut.

 

[Arwyn]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Det är faktiskt ganska stor skillnad (som regel) för hästen att hoppa bana motför att hoppa ett enda hinder, men jag tycker inte att du på något sätt gjorde fle som "tävlade" så pass tidigt. Det är ju som sagt inte en unghäst du sitter på, så den borde kunna smälta intryck relativt fort ändå.
Jag tycker att det låter knepigt det hela. Min allra första tanke, om än lite långsökt, var att han inte tycker om "riktiga" hinder, utan vill hoppa lite mer "naturtypiga" hinder, finns massor av hästar med den inställningen. Men jag vet ju inte riktigt hur dom hindren han har hopat ser ut?
Som jag har förstått det är du inte heller den inbitne hoppryttaren? Kan det ha med dig att göra? Blev du kanske lite omedvetet spänd och överförde det på honom?
Mitt tips är att du fortsätter åka på unghästträningen, blir det inte bättre med dig i sadeln föreslår jag att du låter någon annan, rutinerad och lugn, sitta upp på honom, mest för att se om det är dig eller honom det hänger på, så att du vet varifrån du ska jobba!

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Det är faktiskt ganska stor skillnad (som regel) för hästen att hoppa bana motför att hoppa ett enda hinder, men jag tycker inte att du på något sätt gjorde fle som "tävlade" så pass tidigt. Det är ju som sagt inte en unghäst du sitter på, så den borde kunna smälta intryck relativt fort ändå.

Jo, vet ju det är skillnad med bana, när det kommer nya/fler hinder 'på varandra' och hästen inte 'kan' stanna upp och titta till eller stanna upp och 'pausa' emellan. (Även om jag faktiskt tog ner honom i skritt i en del svängar för att ge honom en chans att se hindret ordentligt och hinna tänka lite med i andra klassen). Men någon gång måste de ju som sagt ändå börja hoppa hinder i följd, så..

Jag tycker att det låter knepigt det hela. Min allra första tanke, om än lite långsökt, var att han inte tycker om "riktiga" hinder, utan vill hoppa lite mer "naturtypiga" hinder, finns massor av hästar med den inställningen. Men jag vet ju inte riktigt hur dom hindren han har hopat ser ut?

Det där trodde jag också. För det jag hoppat hemma är just 'naturhinder'. Det har varit björkbommar, trästege (som grind) och sånt 'bråte'. Dvs inga målade bommar. Fast det är då det lilla han linhoppat och den (pga sadeln) misslyckade hoppgången hemma. Gång två uppsuttet var på målat (men slitet iofs) hinder på ridbanan.

Och på framhoppningen på tävlingen var de ju målade. Hoppade utan att tveka det måla trähindret men var VÄLDIGT skeptiskt mot plasthindret. Men det släppte ju efter ett par språng och sen inne på banan å hoppade han ju enbart målade plasthinder (om än vingligt och tveksamt).

På träningen fanns både målade plasthinder och målade trähinder. De i studsen var målat trä som var slitet och i ganska mörkblå neutral färg.

Så det känsn inte riktigt som det heller. Utan det enda jag har kvar som 'teori', men den känns väldigt långsökt, är att det för honom blev 'för mycket' hinder på en gång, att han reagerade på att det var 'hinder överallt', och reagerade ännu starkare på det i ridhuset eftersom själva ridhuset ju är 'stängt'? (Tävlingen och det han hoppat innan har varit utomhus, han har dock varit i ridhus förr, och brydde sig inte alls om ridhuset i sig).

Som jag har förstått det är du inte heller den inbitne hoppryttaren? Kan det ha med dig att göra? Blev du kanske lite omedvetet spänd och överförde det på honom?

Jag är avdankad hoppidiot på bättringsvägen? På ponny hoppade jag extremt mycket och var total hoppidiot. Sen har jag hoppat sparsamt ett par år efter det, och sen 2000 har jag hoppat bara de gånger valacken har hoppat. Och första gången nu innan tävlingen, dvs andra gången han hoppades uppsuttet var jag ganska rädd, men han hoppade jus nällt ändå, och ännu bättre när jag insåg att det är bättre jag låter HONOM sköta det hela och ger fan i att stör honom. På tävlingen DOG den 'nypåkomna' hopprädslan.
Men jag var inne på det själv, därför jag igår som test satte upp såpass 'högt' hinder (80 cm), högre än han hoppat, och högre än JAG kände var riktigt bekvämt. Jag var som sagt en halvs ekund från att avbryta anridningen, och han lyssnade på det och var beredd att avbryta, sen ändrade jag ju mig och tog mantag (och la ner all ridning och bara åkte med) och tyckte 'hoppa du om du törs så följer jag med' och han gick ju över som ingenting. Sen tog vi om det med matte onervös (det släpper fort sådan där 'är det där inte lite högt?) och inga problem då heller.

Mitt tips är att du fortsätter åka på unghästträningen, blir det inte bättre med dig i sadeln föreslår jag att du låter någon annan, rutinerad och lugn, sitta upp på honom, mest för att se om det är dig eller honom det hänger på, så att du vet varifrån du ska jobba

Tränaren satt ju upp på hoppträningen, men lyckades inte ett DUGG bättre än mig. Tyvärr kanske ska tilläggas. Han betedde sig likadant med tränaren på ryggen som med mig på ryggen. På etts ätt skönt - att det inte var jag, på ett sätt hade det ju varit lättare OM det varit jag, då vet man ju vad man ska jobba med.

 

[Trissa]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Det var just för att få en kort period med lite 'mer' hoppning för att sen låta det sjunka in som jag hoppade banan, och sen hade en efterföljande träning.

Jag tycker dock att de perioderna med mer hoppning ska innebära några språng varje dag, för att avdramatisera det hela, inte en hel bana efter bara några språng tidigare. Det behöver inte vara reguljär "träning", utan kan vara i skogen eller som omväxling i markarbetet.

Även om man hemma inte har tillgång till tex plasthinder så tycker inte jag det spelar någon roll. Det är själva hoppmomentet som måste bli bekvämt och invant, har man väl befäst det och fått hästen att lita på ryttaren spelar inte hindrens utseende så stor roll. (Fast här pratar jag förstås inte om vatten och murar och sånt.)

Jag tror helt enkelt att du gett hästen en för svår uppgift för tidigt, och fått resultat därefter. Det är betydligt jobbigare för ovana hästar att hoppa flera hinder i rad än vad man föreställer sig. I dina kläder hade jag nu backat ordentligt i utbildningen, för att bygga upp hästens självförtroende igen. Det faktum att din tränare inte lyckades bättre än du tycker jag talar för den teorin.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Jag tycker dock att de perioderna med mer hoppning ska innebära några språng varje dag, för att avdramatisera det hela, inte en hel bana efter bara några språng tidigare. Det behöver inte vara reguljär "träning", utan kan vara i skogen eller som omväxling i markarbetet.

Även om man hemma inte har tillgång till tex plasthinder så tycker inte jag det spelar någon roll. Det är själva hoppmomentet som måste bli bekvämt och invant, har man väl befäst det och fått hästen att lita på ryttaren spelar inte hindrens utseende så stor roll. (Fast här pratar jag förstås inte om vatten och murar och sånt.)

Jag tror helt enkelt att du gett hästen en för svår uppgift för tidigt, och fått resultat därefter. Det är betydligt jobbigare för ovana hästar att hoppa flera hinder i rad än vad man föreställer sig. I dina kläder hade jag nu backat ordentligt i utbildningen, för att bygga upp hästens självförtroende igen. Det faktum att din tränare inte lyckades bättre än du tycker jag talar för den teorin.

Om det handlade om FÖRTROENDE skulle han pallnitat med besked på den 'höga' grinden hemma. Så endera är det det enda jag har kvar som teori, att han blir 'stressad' när det är hinder 'överallt', dvs en hel bana uppbyggd, eller så var träningen helt enkelt en dålig dag.

Att tränaren misslyckades när han blev vrång, tja de FÅ tillfällen den hästen blir vrång så tja, då kan inte mer än naturkrafter få honom på andra tankar, så..

Men soms agt, snart träning igen och då kommer de sista svaren ge sig, dvs om det var en dålig dag eller om han 'stressas' av att det är en hel bana uppbyggd (även om han bara ska hoppa enstaka hinder, som t ex då på träningen).

Hoppa några språng varje dag är INTE ett alternativ pga hälsoskäl. Och 'ger' faktiskt ingenting heller då han soms agt skulle hoppa vad som helst då, utan minsta tvekan eller problem.

 

[Trissa]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Hoppa några språng varje dag är INTE ett alternativ pga hälsoskäl.

Påfrestningen blir ju inte direkt mindre av att hoppa en hel bana eller vara med på en träning, även om det inte är så ofta.... För jag antar att det är benen det handlar om?

 

[Zenith]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Alex, jag hoppas inte hopp- och tävlingsidioten vaknat i dig.
Ta det lugnt med Vision och lyssna till honom som du brukar göra. Det är bara Vision som har svaret.
Orkar inte ta ett ordentligt snack just nu, men jag tror helt enkelt att Vision inte vill. Och det känner han av en anledning. Gör nu inget dumdristigt.
Se det här som en liten varningsflagg från min sida. Bara som en liten påminnelse.
Att du inte ser en röd tråd kan vara för att Vision står i lite "valet och kvalet" (kunde inte komma på nåt bättre uttryck...). Dels vill han inte egentligen, men sen vill han ändå göra dig nöjd och "spelar" glad åt att hoppa.

Kom ihåg hur du för ett tag sen sa att du gjorde detta för Visions skull. För att han skulle ha kul. Ta du dig en funderare på om han tycker det här verkligen är kul. Jag vet vad jag tror. Men det är ändå din häst. Vad jag uppfattar är endast det jag får genom dig.

MVH Z

 

[Arwyn]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Jaadu, då har jag faktiskt inga fler tips att ge dig!, Om det inte är som Zenith säger, men som sagt, det känner du ju bäst själv.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Alex, jag hoppas inte hopp- och tävlingsidioten vaknat i dig.
Ta det lugnt med Vision och lyssna till honom som du brukar göra. Det är bara Vision som har svaret.
Orkar inte ta ett ordentligt snack just nu, men jag tror helt enkelt att Vision inte vill. Och det känner han av en anledning. Gör nu inget dumdristigt.
Se det här som en liten varningsflagg från min sida. Bara som en liten påminnelse.
Att du inte ser en röd tråd kan vara för att Vision står i lite "valet och kvalet" (kunde inte komma på nåt bättre uttryck...). Dels vill han inte egentligen, men sen vill han ändå göra dig nöjd och "spelar" glad åt att hoppa.

Kom ihåg hur du för ett tag sen sa att du gjorde detta för Visions skull. För att han skulle ha kul. Ta du dig en funderare på om han tycker det här verkligen är kul. Jag vet vad jag tror. Men det är ändå din häst. Vad jag uppfattar är endast det jag får genom dig.

MVH Z

Om hopp- och tävlingsidioten var den som bestämde skulle jag GLATT tycka att 'jo men skutta några språng varje dag' var en bra ide

Om Vision inte vill hoppa slipper han, och om Vision inte vill hoppTRÄNA slipper han det. Men eftersom han så gärna och fullständigt okomplicerat hoppar hemma så känns det som att är det något han inte vill så är det hoppträna alternativt hoppa när det finns en hel bana uppbyggd (dvs han vill inte det ska vara en massa hinder runtikring). Men både när det gäller bra och dåligt så lever jag efter 'en gång är ingen gång'. Dvs en hoppträning drar jag inga slutsatser av, är han dock likadan på nästa, så kommer han få slippa och så hoppar vi 'bara' hemma.

Och som sagt, valet och kvalet rent generellt är han ju knappast i eftersom han hemma hoppar utan några problem någonstans. Utan det är i så fall träningen eller att det står många hinder på ytan där hans ka hoppa (även om han bara ska hoppa ett enda) som han inte gillar/stressar/stör. Och är det så så kommer han slippa de situationerna. Hela resonemanget 'faller' ju om inte han har kul.

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag blir inte riktigt klok..

Påfrestningen blir ju inte direkt mindre av att hoppa en hel bana eller vara med på en träning, även om det inte är så ofta.... För jag antar att det är benen det handlar om?

Det är hasleden det handlar om, och jo påfrestningen är mindre att hoppa mer men med längre mellanrum än lite hela tiden, eftersom säg att man genom att hoppa befinner sig nära 'gränsen'. Om man då hoppar 15 språng (bara för att ta ett exempel på antal) en gång var tredje vecka så har han 20 dagar mellan tillfälle att 'vila' hasen. Om man hoppar 2 - 3 språng varje dag så är man där och 'naggar' hela tiden.

Sen, det är dock inte den anledning jag ffa tänkte på, även om den såklart spelar in. Utan anledningen varför det INTE är ett alternativ att hoppa två - tre språng per dag pga hälsoskäl är för att jag inte skulle hoppa NÅGON häst så, speciellt inte en med en underliggande problem. Jag har ingen ridbana så det det hoppas på 'hemmavid' är HÅRT underlag. Alltså blir några språng varje dag inte bra ur hälsoskälsperspektiv varken ur 'retningsgrad' eller underlaget. Jag skulle inte hoppa så om han så vore kärnfrisk, just för underlaget.