Jag får inte sova.....

  • Småbarn
  • Trådstartare Trådstartare Warmia
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 38
  • Visningar Visningar 2 952
W

Warmia

Jag står inte ut längre, vad ska jag göra?
Dotterna är 3år och har alltid fått somna i sin säng i sitt rum, när hon vaknar på natten ropar hon eller kommer in till oss i vår säng och sover vidare. Har gått jättebra hela tiden tills nu. Hon vill sova näst intill på mig ska ligga och snurra sina fingrar i mitt hår och ligga nära nära nära. Jag har svårt att flytta henne närmare mitten av sängen då jag inte vill väcka henne och hon har även insetta att hon snabbt är tillbaka och tränger. Jag ligger på kanten och vaknar hela tiden, har huvudvärk på morgonen nu efter en dålig natt efter natt efter natt.
Hur vande ni över era barna att sova hela natten i egen säng? Hur gör man bäst?
 
Sv: Jag får inte sova.....

En variant på temat är att barnet har en stor och skön säng som den vuxne kan fly till.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Gar det inte att forklara for henne att du inte kan sova sa? Att hon garna far sova i din sang men hon kan inte ligga sa nara for da kan inte du sova.

/har aldrig haft en 3-aring sa jag spanar fritt.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag hade tvärvägrat att ha henne i sängen och förklarat varför. Hade m a o följt henne tillbaka till sängen när hon kommer. Har själv gjort så, utan att det blivit varken gråt eller tandagnisslan.
 
Sv: Jag får inte sova.....

jag har absolut tänkt på detta att gå med henne till sitt rum igen. Då kommer mina skuldkänslor fram, jag vet att dottern är i en period just nu som gör att hon är rädd för att vara själv i annat rum när det är mörkt ute. Vet inte vart detta kommit ifrån då vi alltid sista året har haft nattlampa i rummet och även i hallen utanför hennes rum. Hur vi än har uppmuntrat henne och tänt lampor så går hon aldrig till ett annat rum på kvällen utan oss.



Jag tror inte hon vet att hon ligger och trycker sig så nära och håller i håret hela natten, tror hon sover och gör det omedvetet.....
Vi har sagt till henne i vaket tillstånd att mamma inte gillar att hon pillar i håret men att hon får göra det på pappa som gillar det men då förklarar hon för oss att hon tycker bara om långt hår som mamma och inte pappas korta hår :crazy::love:

kl

Har funderat på att ställa in hennes säng till vårt rum och hon lär sig ligga i sin säng hos oss:confused:
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag tycker inte ni ska tvärvägra henne att sova med er!

Barn har ofta en period där dom bli extra känslig ( brukar komma kring 3 års ålder ) och att då tvinga barnet att sova själv känns iaf för mig väldigt väldigt främmande.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag flyttar efter barnen om de trängs för mycket och bryr mig inte om att de vaknar. Vaknar de så säger jag bara att jag får inte plats så jag måste flytta efter dem (försöker ta till så jag sedan kan flytta mer på sidan om de börjar trängas igen).

Vi har som regel att barnen ska somna i sin egen säng men givetvis är de välkomna i vår säng om de vaknar på natten efter en mardröm!
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag tycker inte ni ska tvärvägra henne att sova med er!

Barn har ofta en period där dom bli extra känslig ( brukar komma kring 3 års ålder ) och att då tvinga barnet att sova själv känns iaf för mig väldigt väldigt främmande.

Det beror sig väl på hur man "tvingar". Man får vara lite smart. Som mamma har man också rätt till sömn, varför jag valt att ALDRIG ha barnen i sängen förutom speciella tillfällen. Trygghet kan de få ändå.

Jag anser att man sänder ut signaler som säger att barnets rädsla är befogad om man låter dem sova i ens säng p g a att de säger att de är mörkrädda t ex. Visa istället hur mysigt det är i egna sängen och ha en nattlampa tänd om det skulle behövas.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Och jag tänker inte alls så som dig så det är inte konstigt att vi tänker/handlar olika :)

Självklart har man som mamma rätt till sömn!

Beror på hur man tvingar och man får vara lite smart, hur menar du då ?
 
Senast ändrad:
Sv: Jag får inte sova.....

Ha, ha, har du stulit min dotter, som är 5 år???;)

Exakt så där är hon och har alltid varit, ska ligga nära, nära, gärna på mej. Detta resulterar i att jag ligger längst ut på kanten och balanserar.

Vi har gjort som så att dottern får somna i sin egen säng och sedan när hon kommer in till oss så puttar jag helt enkelt bort henne in mot mitten, hon vaknar inte. Ibland när det är som värst så går jag in och lägger mig i hennes säng.

Helt ärligt så har jag även lärt mig att sova med henne tätt intill, det har ju även en viss mysfaktor:laugh:.

Men som sagt jag puttar bort henne och ibland ersätter jag mig själv med en kudde, då ligger hon sked med kudden istället.

Jag skulle aldrig vägra henne att komma in till oss då hon har varit väldigt mörkrädd och även har blivit skrämd när hon hade grävlingsslagsmål utanför sitt öppna fönster i sommras. Hon vaknade då och var helt hysteriska av skräck och efter det så blev det värre ett tag men nu är det bättre igen.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag anser att man sänder ut signaler som säger att barnets rädsla är befogad om man låter dem sova i ens säng p g a att de säger att de är mörkrädda t ex.

Äh, inte då! Man kan lika gärna säga att de får sova i ens säng tills de inte är rädda längre och jag lovar att man kommer få ha sin säng ifred förr eller senare.

Ts det verkar vara en bra idé att ta in hennes säng i ert sovrum, lagom kompromiss!
 
Sv: Jag får inte sova.....

Och jag tänker inte alls så som dig så det är inte konstigt att vi tänker/handlar olika :)

Självklart har man som mamma rätt till sömn!

Beror på hur man tvingar och man får vara lite smart, hur menar du då ?

Nä, absolut inte konstigt. Fast börjar man se det som ett problem att ha barnet i sängen kanske man bör fundera i andra banor.

Som jag skrev i förra inlägget så är det inte dumt att göra barnets säng mysig och inbjudande samt visa för barnet hur mysigt det är.."Här kan mamma ligga" osv..

Jag sa till mitt ena barn att jag satte mig utanför dörren så att hon kunde sova gott i sin säng, sen smet jag ju naturligtvis efter några minuter :D

Man får helt enkelt klura ut vad som kan funka på sitt egna barn.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Men TS barn är ju inne i en period, dvs det har fungerat bra och nu är barnet i en fas och just i den åldern kan dom bli mycket känsliga.

Att börja fundera på att vägra barnet att sova med föräldrarna när barnet är inne i en känslig period, tja det kan ju kanske funka men det känns som fel tillfälle för mig iaf.

Barnet har ju sovit med nattlampa och mys, det har fungerat bra men nu fungerar det inte alls från det ena till det andra.

Men jag håller med, man får klura klura klura vad som kan tänkas passa för individen :)
 
Senast ändrad:
Sv: Jag får inte sova.....

Just i 3 års åldern har båda våra barn haft ett stort behov av att vara nära, även nattetid. Så en period då har de sovit i våran säng eller att någon av oss har legat brevid dem i deras säng. När jag inte har orkat ligga brevid någon av dem i våran säng har jag gått och lagt mig i deras säng eller så har maken gått och lagt sig där.

Nu är sonen drygt fyra, vill helst ligga i våran säng fortfarande men där handlar det inte om att han är rädd utan att han vill bara få sin vilja igenom, jag lovar jag märker skillnaden och agerar utifrån vilket det är. Oftast när han vaknar på nätterna så ropar han, man går in, han säger att han vill ligga i våran säng för att hans säng är för varm/för kall/för hård/för mjuk osv Det går inte säger man, du ska sova i din säng men jag kan sitta här brevid tills du somnar. Varpå han suckar, lägger ner huvudet på kudden och somnar...

Men är han rädd så gråter han, eller oxå så hör man helt enkelt att han är rädd eller har ont och då får han komma till våran säng eller om någon av oss lägger sig brevid honom så han lugnar sig.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag har aldrig haft barnen i min säng för jag fixar inte att sova med folk (och fä) som trängs.
När de varit sjuka ok men inte i vanliga friska fall.
Däremot har vi haft barnens sängar i vårat rum så länge de velat. Har de velat ha sängen intill våran har det varit helt i sin ordning men inte i min säng.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Ja här sitter jag utan barn och läser i föräldrar forumet och nu va jag tvungen att skriva något..

jag va likadan när jag va mindre.. Kunde inte sova ensam i ett rum eller där det va mörkt och tyst... Mor och far flyttade in min säng till deras rum då gick det kanon.. När jag sedan flyttade sängen till mitt egna rum så va dom alltid vakna till jag somnat och jag hade ett kasettband på repeat =)..

Man kanske får ta en del i taget liksom? först flytta in hennes säng i erat rum sen eftersom flytta ut henne till sitt rum? och hoppas hon stannar där..:)

Tur att jag har en långhårig sambo så när vi väl skaffar barn så får barnet linda in fingrarna i hans hår:grin:
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag sa till mitt ena barn att jag satte mig utanför dörren så att hon kunde sova gott i sin säng, sen smet jag ju naturligtvis efter några minuter :D

Och om barnet kollat och du inte fanns där? Hur reparerar man den förtroendekrisen och hur ska barnet våga lita på dig igen?

Alla löser ju sina problem på sitt sätt men för mig känns det otänkbart att ljuga för ungarna angående en sådan sak. Då säger jag hellre att jag vaktar från det ställe jag befinner mig i huset.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Hur vande ni över era barna att sova hela natten i egen säng? Hur gör man bäst?

Jag har två 3.5-åringar som är väldigt olika. Det där med läskiga saker i rummet och mörkrädsla tillhör nog åldern. De pratar mycket om spöken och monster och att det är mörkt ute osv. När de frågar om vi har monster i huset eller i deras rum så säger jag att ja, de var här innan idag, men jag sa till dem att nu får de minsann vara ute istället och då försvann de ut, allihop. Barnen blir ytterst nöjda med det svaret!:laugh:

För mig är det superviktigt att barnen får komma in och sova hos oss om de vill det. Det var en stor trygghet för mig när jag växte upp. Det är i stort sätt bara dottern som kommer in. Jag tar den plats jag behöver ha, så hon får maka på sig, vilket inte är några problem. Sonen kommer sällan in och blir han orolig och man går in och frågar om han vill sova i vår säng så säger han nästa alltid nej. Men det händer att han vill att man ligger bredvid honom ett tag. Våra barn har stora sängar så skulle jag inte komma till ro så går jag in och lägger mig i dotterns säng.

/Timsetim
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag har inge barn men kan dela med mig om hur min mamma gjorde. När jag var i 3-årsåldern (tror jag) gick jag alltid in till mamma och pappa på natten och sov i deras säng till morgonen, av ren vana och för att det var mysigt snarare än att jag var rädd.

Mamma sa att om jag sover i min säng 10 nätter i rad så skulle jag få välja något i leksaksaffären (fick annars bara grejer på julafton och födelsedag). Första natten hade jag kommit in och frågat om jag verkligen behövde sova hela 10 nätter och sen snällt gått och lagt mig i min säng igen.

Och ja, efter dom 10 nätterna hade jag vant mig av vid att gå in till dom och sov sen i min egen säng. Förutom vid mardrömmar, då var jag givetvis välkommen.
 
Sv: Jag får inte sova.....

Jag står inte ut längre, vad ska jag göra?
Dotterna är 3år och har alltid fått somna i sin säng i sitt rum, när hon vaknar på natten ropar hon eller kommer in till oss i vår säng och sover vidare. Har gått jättebra hela tiden tills nu. Hon vill sova näst intill på mig ska ligga och snurra sina fingrar i mitt hår och ligga nära nära nära. Jag har svårt att flytta henne närmare mitten av sängen då jag inte vill väcka henne och hon har även insetta att hon snabbt är tillbaka och tränger. Jag ligger på kanten och vaknar hela tiden, har huvudvärk på morgonen nu efter en dålig natt efter natt efter natt.
Hur vande ni över era barna att sova hela natten i egen säng? Hur gör man bäst?

Jag hade flyttat in barnets säng i ert sovrum, om den får plats, och låtit henne sova precis jämte dig, men i sin egen säng. Då är hon nära, och du kan sträcka ut handen och lugna henne och hon kan vara trygg med att du är där, men förhoppningsvis får du sova bättre. Jag hade oxå varit noga med att hon skall sova i SIN säng, och inte kravla över till dig. OM hon inte kan somna utan att gosa med dig, år det bättre att du ligger i hennes säng och sedan flyttar dig när hon somnat, och som ngn skrev ge henne en gosig kudde att krama.... ( jag är 30 år gammal och kramar fortfarande min kudde på natten btw....)

Jag tror det är en fas hon går igenom och jag skulle inte göra ngn stor sak av det, ett tu tre så kommer hon på att hon äör stor tjej som kan sova själv igen!

Lycka till!
 

Liknande trådar

Småbarn Hej, Önskar lite input här men om ni ska döma och ge kommentarer om hur taskigt det är att inte låta barnen sova med föräldrar kan ni...
Svar
17
· Visningar
1 093
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Det sägs ju vara ganska vanligt men vi känner oss verkligen helt ensamma. Vår gosse fyller 6 i sommar och kissar fortfarande mycket på... 2
Svar
27
· Visningar
2 098
Senast: Amha
·
Småbarn Sonen på snart 15 månader har inte att sova på sin favoritlista. Han sov bra de första två månaderna i sitt liv sedan hände något. Han... 2
Svar
23
· Visningar
1 663
Senast: Badger
·
Kropp & Själ Jag har haft problem med att det kryper och rycker i benen på kvällar och nätter sedan jag brände ut mig i våras. Det blev än värre när... 2
Svar
23
· Visningar
1 167

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp