Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.
 

Ville bara skriva att jag tycker så hemskt synd om dig @Marty och det är verkligen så otroligt orättvist! 💔

Jag vet hur j***ligt det är att förlora en älskad häst, och man känner alltid att det är ens eget fel, att man borde gjort något annorlunda, osv. Det gör så ont och det tar så lång tid att komma över och kunna tillgi sig själv.

Skickar massa styrkekramar, och hoppas du snart får uppleva lite glädje igen. :heart
 
Hon finns inte längre. I förrgår kväll fick jag det samtal jag väntat på men inte ville ha. Kimbi hade blivit sämre och det fanns inte längre något hopp. Vi fick hit barnvakt så jag och sambon satte oss i bilen och körde de där 2 timmarna för att ta farväl av min bästa vän. Hon hade ont. Det fanns ingen tvekan om att beslutet var rätt. Hon var svår att nå fram till, men efter en stund kunde jag klia henne i örat en sista gång och känna att vanliga Kimbi fortfarande fanns där inne. Jag grät, kramade och pussade henne och talade om för henne hur mycket jag älskade henne. Jag tackade för allt. Det var sista gången jag fick göra det. Vi åkte med en tom transport hem, och lika tom kände jag mig. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen.

Tack min underbara vän för allt! Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig ❤️

Kimbi
2005-2022
received_10156809530300109.jpeg
 
Hon finns inte längre. I förrgår kväll fick jag det samtal jag väntat på men inte ville ha. Kimbi hade blivit sämre och det fanns inte längre något hopp. Vi fick hit barnvakt så jag och sambon satte oss i bilen och körde de där 2 timmarna för att ta farväl av min bästa vän. Hon hade ont. Det fanns ingen tvekan om att beslutet var rätt. Hon var svår att nå fram till, men efter en stund kunde jag klia henne i örat en sista gång och känna att vanliga Kimbi fortfarande fanns där inne. Jag grät, kramade och pussade henne och talade om för henne hur mycket jag älskade henne. Jag tackade för allt. Det var sista gången jag fick göra det. Vi åkte med en tom transport hem, och lika tom kände jag mig. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen.

Tack min underbara vän för allt! Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig ❤️

Kimbi
2005-2022
Visa bifogad fil 93033
Beklagar så hemskt mycket ❤️❤️ Hade hoppas att hon skulle friska till igen efter ha följt er i tråden för dräktiga ston under vintern 😭

Vissa människor drabbas av allt och andra ingenting, världen är bra konstig.
 
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Bara att livet är så fruktansvärt orättvist. Du, eller någon, förtjänar inte käftsmäll efter käftsmäll. Ord räcker inte till. Jag tänker på dig och Kimbi och hoppas att någon dag när du är helt frisk att du kan se tillbaka och glädjas åt alla fina år ni hade tillsammans.

Fuck cancer

:heart :heart :heart
 
Senast ändrad:
Hon finns inte längre. I förrgår kväll fick jag det samtal jag väntat på men inte ville ha. Kimbi hade blivit sämre och det fanns inte längre något hopp. Vi fick hit barnvakt så jag och sambon satte oss i bilen och körde de där 2 timmarna för att ta farväl av min bästa vän. Hon hade ont. Det fanns ingen tvekan om att beslutet var rätt. Hon var svår att nå fram till, men efter en stund kunde jag klia henne i örat en sista gång och känna att vanliga Kimbi fortfarande fanns där inne. Jag grät, kramade och pussade henne och talade om för henne hur mycket jag älskade henne. Jag tackade för allt. Det var sista gången jag fick göra det. Vi åkte med en tom transport hem, och lika tom kände jag mig. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen.

Tack min underbara vän för allt! Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig ❤️

Kimbi
2005-2022
Visa bifogad fil 93033
[/QUOTEo
Ord räcker inte riktigt till….Så otroligt sorgligt💔
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp