- Svar: 21
- Visningar: 2 036
Jag startar en dagbokstråd om alkohol, för att sortera och dokumentera mina tankar. Det jag har tagit med mig från det här året är att det finns mycket generella uppfattningar om alkohol. Men människors genetik, historik, personlighet, kropp, kulturella och sociala umgängen samspelar väldigt mycket med hur väl alkohol fungerar i ens liv. Jag har behövt sortera väldigt mycket i allt brus för att få grepp om vad det är som skaver hos mig, och vad jag tyckt om. Så därför skulle jag vilja undanbe generaliseringar och förenklingar i tråden. Det jag har kommit fram till är att:
1. Min kropp mår inte bra av alkohol. Det gör givetvis ingen kropp, men just nu upplever jag att mina marginaler är mycket små. Jag klarar inte av påfrestningar så bra och 1-2 glas räcker för att jag ska få hög puls, bli lite snurrig och få dålig sömn. Något som jag tycker sämre och sämre om för varje gång det sker.
2. Jag vill gärna ge folk den version av mig som de önskar i stunden. Jag vill gärna släta ut allt som kan upplevas som socialt skav, för att alla ska få det som de önskar av tillfället. Det har varit en utmaning för mig det här året, att vara den som kan uppfattas som återhållsam och inte generös med mitt deltagande. Det drar i mig varje gång, och jag har vid en del tillfällen tackat ja till ett till glas för det sociala samkvämets skull trots att jag egentligen inte velat. Det har gjort mig besviken på mig själv, och ju mer jag funderat över detta ju större inser jag att det här people-pleaser beteendet är. Alkoholen är inte central i den insikten utan bara en av många situationer. Det är både smärtsamt och viktigt att inse i vilka situationer jag sätter andras bekvämlighet före min egen, och varför. Jag har också druckit mindre alkohol än någonsin det här året, vilket också innebär att jag uppenbarligen börjat utmana invanda beteenden.
3. Jag tycker inte att det är fullkomligt galet att en del önskar att man tog ett glas. Jag tycker inte att det gör folk till dåliga människor. Vi tycker om att göra saker tillsammans och dela upplevelser. Vi lagar mat till varandra, bakar, festar ibland. Vi tänker igenom hur vi vill ha en bjudning eller en kväll. Någon har valt ett vin till en maträtt, en annan hade önskat sig en sen festnatt eller suddiga samtal över några glas vin i solnedgången. Vissa behöver alkohol själva för att bli lite modiga eller avslappnade och en annans nyktra ögon på en gör en lite självmedveten. Man kan både respektera folks val, framför allt prioritera ens sällskap och samtidigt tycka att det är en liten uns av trist eller obekvämt, och det är okej. Vi alla har våra grejer, och den ödmjukheten har hjälpt mig i olika situationer där andra dricker och jag själv inte gjort det.
4. Att "dricka lite" innebär en hel del tankemöda. Jag trodde inte att det skulle vara så men efter att ha tagit del av en del vittnesmål från folk som slutat dricka helt så verkar det vara flera som upplever samma sak. På festen på lördag, ska jag dricka alkohol då eller inte? Vad är det för värd, och gör det någon skillnad för dem? Om jag dricker något, hur mycket? Ska jag ta ett glas och sen kunna ta bilen hem? Om inte, kommer jag kunna tacka nej när någon står med flaskan redan lutad över mitt glas och en frågande blick? Behöver jag tänka igenom vad jag ska säga, så jag inte blir stressad i stunden och tackar ja?
5. Det är svårt att omvärdera vem man är. När man en gång i tiden alltid var den som gick hem sist, den som hade de mest galna historierna, den som ropade "pour it up!" efter en tuff dag på jobbet. Den som tog fram en flaska oavsett om det var firande eller deppande. Den som involverade alkohol i alla sina planer. Den som sen växte till sig och började matcha vin med mat. Valde länge och noggrant. Som med åren samlat på sig vänner med samma historik, minnen, vanor. Och så vill man bara helt plötsligt inte längre.
Jag vet att en del tycker att jag både komplicerar och övertänker saker. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte, för vi är de vi är. Jag är en social analytiker, och det är till stor fördel ibland. Särkilt i mitt yrke. Det kan också komplicera saker. Jag lägger ingen värdering i det. Jag försöker utgå från hur jag är som person, och vilka förutsättningar jag getts i ett samhälle som lärt många kvinnor att man bär allas sociala bekvämlighet på sina axlar. Och utmana det. Jag hoppas att den här tråden ska bli en plats där jag kan fortsätta tänka högt, och alla som vill är givetvis välkomna att bidra.
1. Min kropp mår inte bra av alkohol. Det gör givetvis ingen kropp, men just nu upplever jag att mina marginaler är mycket små. Jag klarar inte av påfrestningar så bra och 1-2 glas räcker för att jag ska få hög puls, bli lite snurrig och få dålig sömn. Något som jag tycker sämre och sämre om för varje gång det sker.
2. Jag vill gärna ge folk den version av mig som de önskar i stunden. Jag vill gärna släta ut allt som kan upplevas som socialt skav, för att alla ska få det som de önskar av tillfället. Det har varit en utmaning för mig det här året, att vara den som kan uppfattas som återhållsam och inte generös med mitt deltagande. Det drar i mig varje gång, och jag har vid en del tillfällen tackat ja till ett till glas för det sociala samkvämets skull trots att jag egentligen inte velat. Det har gjort mig besviken på mig själv, och ju mer jag funderat över detta ju större inser jag att det här people-pleaser beteendet är. Alkoholen är inte central i den insikten utan bara en av många situationer. Det är både smärtsamt och viktigt att inse i vilka situationer jag sätter andras bekvämlighet före min egen, och varför. Jag har också druckit mindre alkohol än någonsin det här året, vilket också innebär att jag uppenbarligen börjat utmana invanda beteenden.
3. Jag tycker inte att det är fullkomligt galet att en del önskar att man tog ett glas. Jag tycker inte att det gör folk till dåliga människor. Vi tycker om att göra saker tillsammans och dela upplevelser. Vi lagar mat till varandra, bakar, festar ibland. Vi tänker igenom hur vi vill ha en bjudning eller en kväll. Någon har valt ett vin till en maträtt, en annan hade önskat sig en sen festnatt eller suddiga samtal över några glas vin i solnedgången. Vissa behöver alkohol själva för att bli lite modiga eller avslappnade och en annans nyktra ögon på en gör en lite självmedveten. Man kan både respektera folks val, framför allt prioritera ens sällskap och samtidigt tycka att det är en liten uns av trist eller obekvämt, och det är okej. Vi alla har våra grejer, och den ödmjukheten har hjälpt mig i olika situationer där andra dricker och jag själv inte gjort det.
4. Att "dricka lite" innebär en hel del tankemöda. Jag trodde inte att det skulle vara så men efter att ha tagit del av en del vittnesmål från folk som slutat dricka helt så verkar det vara flera som upplever samma sak. På festen på lördag, ska jag dricka alkohol då eller inte? Vad är det för värd, och gör det någon skillnad för dem? Om jag dricker något, hur mycket? Ska jag ta ett glas och sen kunna ta bilen hem? Om inte, kommer jag kunna tacka nej när någon står med flaskan redan lutad över mitt glas och en frågande blick? Behöver jag tänka igenom vad jag ska säga, så jag inte blir stressad i stunden och tackar ja?
5. Det är svårt att omvärdera vem man är. När man en gång i tiden alltid var den som gick hem sist, den som hade de mest galna historierna, den som ropade "pour it up!" efter en tuff dag på jobbet. Den som tog fram en flaska oavsett om det var firande eller deppande. Den som involverade alkohol i alla sina planer. Den som sen växte till sig och började matcha vin med mat. Valde länge och noggrant. Som med åren samlat på sig vänner med samma historik, minnen, vanor. Och så vill man bara helt plötsligt inte längre.
Jag vet att en del tycker att jag både komplicerar och övertänker saker. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte, för vi är de vi är. Jag är en social analytiker, och det är till stor fördel ibland. Särkilt i mitt yrke. Det kan också komplicera saker. Jag lägger ingen värdering i det. Jag försöker utgå från hur jag är som person, och vilka förutsättningar jag getts i ett samhälle som lärt många kvinnor att man bär allas sociala bekvämlighet på sina axlar. Och utmana det. Jag hoppas att den här tråden ska bli en plats där jag kan fortsätta tänka högt, och alla som vill är givetvis välkomna att bidra.
Det ledde ju onekligen till att den som sa nej samtidigt ville förklara sig på ett sätt som inte behövs längre. 
va på aw innan semestern, och då dracks det. Gott vare oxå och trevligt sällskap, men priserna alltså, fyfan. Och jag hann ju nyktra till typ 3 gånger under eftermiddagen/kvällen, så va ju lagom less när jag väl klev av bussen för att få skjuts hem sista biten.
