Jag kanske blir med hund igen..

Det var ett tag sen det sov en hund i våra soffor. När jag träffade min man hade jag My, en stor och flamsig blandrashund. Men min man är allergisk och blev ganska sjuk av henne. Så hon fick flytta till min bästa vän. Idag bor hon i Stockholm hos vännens föräldrar och tar hand om hennes pappa som fått svår epilepsi, hon fyller 12 år i mars och är väldigt fin förutom att hon börjar se lite dåligt.

Men till saken.
Min mamma har en väldigt trevlig amstafftik. Dock har mamma bara det senaste halvåret fått svårt att röra sig. Hon har psoriasis artrit. Det har lett till att hunden blivit understimulerad och lite tjock. Idag frågade hon mig om jag ville ta över henne. Jag är så klart kluven. Vet inte alls om maken tål henne eller om jag orkar med en hund egentligen.

Hunden är supertrevlig. Älskar barn, snäll mot katter och andra hundar. En sån hund som är nöjd med långa promenader, en soffa och lite hjärngympa.

Vi ska börja med att testa om det går att ha henne här i och med makens allergi. Jag saknar överlag att ha hund även fast jag egentligen inte vet om jag vill ha hund på heltid. Mysiga promenader i skogen är aldrig fel och då måste man dessutom ut och röra på sig utan att komma på miljoner ursäkter.

Vi får dock se hur det blir. Maken är också tveksam. Han gillar hunden och hon gillar honom. Lägger sig alltid över honom när vi hälsar på mamma. Så relationen finns där

 

[IngelaH]

Det är ju alltid ett risktagande. Jag har vänner, som kan ha både hund och katt... Tack vare att de äter allergimediciner som fungerar. Men så kan det också förvärra allergin.

Jag hoppas att det fungerar för er. Men bli inte besvikna om det inte fungerar.

 

[et_flickan]

Det är ju alltid ett risktagande. Jag har vänner, som kan ha både hund och katt... Tack vare att de äter allergimediciner som fungerar. Men så kan det också förvärra allergin.

Jag hoppas att det fungerar för er. Men bli inte besvikna om det inte fungerar.

Nej. Jag har redan ställt in mig på att det inte kommer fungera. Vi har en back up plan ifall vi inte kan ha hunden. Då ska jag höra med hennes förra ägare. Mamma är nog aldelles för fäst vid hunden för att höra av sig till henne. Egentligen vill hon ju inte göra sig av med henne alls. Hon är en trygghet för min mamma som har ptsd. Men samtidigt får mamma dåligt samvete att hon inte får den tiden hon behöver och motionen hon behöver.

 

[IngelaH]

Nej. Jag har redan ställt in mig på att det inte kommer fungera. Vi har en back up plan ifall vi inte kan ha hunden. Då ska jag höra med hennes förra ägare. Mamma är nog aldelles för fäst vid hunden för att höra av sig till henne. Egentligen vill hon ju inte göra sig av med henne alls. Hon är en trygghet för min mamma som har ptsd. Men samtidigt får mamma dåligt samvete att hon inte får den tiden hon behöver och motionen hon behöver.

Men prata med läkare, det kan ju som sagt finnas hjälp att få.

 

[et_flickan]

Men prata med läkare, det kan ju som sagt finnas hjälp att få.

Min man äter redan medicin för allergi pga våra katter. Det funkar bra. Men han är betydligt mer allergisk mot hundar, tyvärr.

 

[IngelaH]

Min man äter redan medicin för allergi pga våra katter. Det funkar bra. Men han är betydligt mer allergisk mot hundar, tyvärr.

Det brukar ju faktiskt vara tvärtom... Tack o lov att man inte fick den genen... allergi-genen...

 

[et_flickan]

Det brukar ju faktiskt vara tvärtom... Tack o lov att man inte fick den genen... allergi-genen...

Jag är inte heller allergisk. Mot någonting. Men har alltid haft djur. Hästar, hundar, katter och tamråttor. Maken är inte uppväxt med djur och hans allergi kom när han flyttade hemifrån i vuxen ålder.

Dottern är också allergisk mot katt enligt test på vårdcentralen. Men har än så länge inga symptom. Tack och lov.

 

[IngelaH]

Syrran o jag har klarat oss.. Brorsan hade falsk krupp och barnastma, gräsallergiker som liten... Som vuxen blev han även allergisk mot katt och hund. Vi har haft katt och kanin under uppväxten och mor och far skaffade hund, när vi barn flög ut. Det är besvärligt för honom, men han klarar sig hyfsat om han premedicinerar. Och nu bor hunden hos vår systerdotter, då mor o far inte orkar att rasta hunden ordentligt längre, så lite samma problem som er.