Jag kvävs

[monster1]

Sv: Jag kvävs

Men han kan väll inte vara pappa ledig de dagar han inte har vårdnaden om barnen?

 

[Luff]

Sv: Jag kvävs

Säg inte det. Grannen skilde sig och tog långledig "semester" med nya flamman. Sina två pappamånader + jobbsemester. Barnen? Jo några dagar då och då träffade han dom när han mellanlandade mellan utflykterna. Farmor täckte upp när exet blev ilsken.

 

[monster1]

Sv: Jag kvävs

Vad säger försäkringskassan om det då?

 

[Luff]

Sv: Jag kvävs

Vad ska dom säga? Det finns ju ingen regel som säger att du måste vistas på samma ställe som dina barn för att du är föräldraledig. Barnen var helst hos mamma nere i samhället där kompisarna fanns. Dom var så pass stora att dom kunde tala för sig. Mamman var sjukskriven och hemma.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Men är det inte bättre att en pappa med begränsad föräldraförmåga får ha ett barn i taget och klara av det än att ha båda barnen samtidigt och inte klara av det?

Vem är det som ger dubbla budskap nu då? Nyss hette det att jag skulle lämna honom själv med båda barnen och försvinna från hemmet för att han skulle komma på att han inte ville ha barnen alls...

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag har lite svårt att förstå alla "råd" (känns inte som att de är råd i all välmening längre, utan att det går någon prestige i att ha "rätt") som kommit här på sistone. Jag kände att jag måste klargöra några saker.

- Det föreligger ingen juridisk tvist, dvs jag kommer inte att bli förhörd.
- Familjerätten är kontaktad för rådgivning, för att jag (vi?) vill ha deras expertis i samtalen runt barnens bästa, dvs jag måste inte alls ha klart för mig hur jag vill ha det när jag går dit. Det är ju för att få hjälp med det som vi går dit överhuvudtaget.

Det har bara gått 5 (FEM!!!) veckor drygt. Jag har ALDRIG tidigare behövt fundera över hur man ska lägga upp det för barnen vid en separation. På de här fem veckorna har jag alltså blivit totalt golvad av mitt ex (i det ligger alla krossade drömmar). Jag har varit tvungen att ta tag i de känslorna, hämta mig från chocken, börjat arbeta heltid igen (samtidigt som jag nattammar och har ni haft bebisar som sover illa så vet ni hur jobbigt det är), haft kontakt/möte med familjerådgivningen, varit på banken och sett över min ekonomi samt fått lånelöfte, varit på flertalet husvisningar, lagt bud, skrivit på köpekontrakt (yeay - huset är mitt, heja mig), ordnat besiktning och ornat samtalskontakt på familjerätten. Jag har packat ner varenda pryl som inte används till vardags i flyttlådor samt städat ur hela stallet, haft hemma en städcontainer och slängt allt stort skräp, sålt en häst och haft några visningar på den andra, sålt hästsläpet och förhoppningsvis är den andra hästen såld inom ett par veckor (håll tummana att det går vägen). Dessutom har jag kommit hem varenda eftermiddag och umgåtts med barnen, lagat, mat, diskat och tvättat som vanligt. Busat med barnen, badat dem, läst sagor osv och hållit masken uppe inför hans vänner, hans familj och våra barn.

Ovanpå det anser ni alltså att jag - där jag står idag - ska ha hunnit fundera runt varenda tänkbar lösning runt barnen?

Alltså, då får jag bara erkänna att jag är så jävla ofullkomlig som människa att jag faktiskt inte klarar det.

Däremot har jag, i min strävan mot att lösa den här soppan jag blivit satt i, hjälp av min pappa som jobbat inom socialtjänsten i över 20 år. Han har åkt runt och föreläst i hela Norden pga sin kompetens. Han är smart nog att hela tiden säga att han inte är den bästahjälpen dock, i och med att han är känslomässigt involverad. Så han har förmedlat kontakt till en tidigare kollega från familjerätten som hjälper mig att bena ut den här soppan och som även hjälper mig om detta skulle behöva drivas vidare.

Jag har avvisat alla gemensamma vänner/bekanta som undrat om jag vill prata av mig med dem, med motivationen att "jag vill inte skämma ut honom eller göra ner honom inför hans vänner och i min värld har han ju betett sig som ett riktigt ärkepucko och det färgar ju allt i diskussionerna om oss och vårt förhållande". Dessutom är jag hyggligt trevlig på hemmaplan (förutom en grinig kväll när han provocerade mig rakt upp i ansiktet).

Vad mer kräver ni av mig för att jag ska kunna gå härifrån med huvudet högt och känna att jag faktiskt har gjort mitt allra bästa?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och tack till alla er som peppar

Som sagt, jag har egentligen ingen att vända mig till här på plats, men jag har vänner och familj på distans. Det hjälper också att det finns helt okända m änniskor bakom en dataskärm som hejar på och peppar. Är hjärtligt tacksam över den omtänksamhet som ändå utdelas till en för er helt okänd person på nätet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Vem är det som ger dubbla budskap nu då?

Men jag skall inte ge några budskap egentligen.
Jag föreslår alternativ.

Massor av olika alternativ.

Det är du som måste veta och kunna förmedla vad du vill och tror är bäst.
Annars så kommer någon annan att bestämma åt dig.
Som nu när du får för dig att mina olika förslag skulle vara något sorts facit på vad du skall göra.

Du måste sluta haka upp dig på andra och göra en plan för dig själv och barnen som du kan stå för och som fungerar i praktiken.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Vad mer kräver ni av mig för att jag ska kunna gå härifrån med huvudet högt och känna att jag faktiskt har gjort mitt allra bästa?

Du skall sluta upp med att försöka dansa efter andras pipa.
För det är vad du gör nu.
Du undrar vad du skall göra för att andra skall bli nöjda.

Du måste sätta i första rummet att barnen och du blir nöjda.
Skit i vad andra tycker.

Här så får du en massa beskrivningar på hur man kan göra för att det skall bli på olika sätt.
Det betyder att du skall välja mellan sätten du vill ha det på inte att du skall köra alla råden rakt av.

 

[FreSus]

Sv: Jag kvävs

Fy fan vad bra och FY FAN vad du är duktig. Många många skulle inte orka med EN sak av det du har listat upp, under denna korta tid.

Du ska gå med ditt huvud högt, hela tiden. Vissa dagar kommer det vara tungt och du kommer ha blicken i backen men vet du, du verkar vara en fantastisk människa och i allra högsta grad, en fantastisk mamma!

Du kommer inte alltid göra eller veta vad som är rätt, men det är ok. Stor kram till dig och lycka till på färden!

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Du måste sätta i första rummet att barnen och du blir nöjda.
Skit i vad andra tycker.

Här så får du en massa beskrivningar på hur man kan göra för att det skall bli på olika sätt.
Det betyder att du skall välja mellan sätten du vill ha det på inte att du skall köra alla råden rakt av.

Det är det jag försöker resonera mig fram till ju, men det är inget som är gjort i en handvändning. Mycket på grund av att jag inte litar på barnens pappa och hans "kompetens" för fem öre. Men inlägg efter inlägg här säger att jag måste bestämma mig för hur jag vill ha det och jag håller inte med.

Jag menar att jag måste vända och vrida på det säkert hundra gånger till innan jag landar i något av en övertygelse.

Så fort jag inte har ett bra svar så ses jag som missunnsam , otydlig, använder barnen som slagpåse i hämnden mot min sambo etc.

Jag är VERKLIGEN ingenting av ovanstående. Om något så bortprioriterar jag alltid mig, använder mig själv som slagpåse och låter andra ta ut sin hämnd och ilska på mig, trots att jag inte gjort dem ett endaste skit. Jag lägger alltid ner mig för andra och kompromissar bort mig själv. Det är inte bara bara att kliva ur det och bli totalego och bara se om mig själv och barnen.

För att kunna vara sann mot mig själv och mina värderingar så måste jag - trots allt jag känner inför den här personen - bete mig medmänskligt och inte trycka ner honom, förstöra för honom. Jag vill bara inte behöva ansvara för hans fortsatta liv och hans fortsatta relation till barnen.

 

[Annelian]

Sv: Jag kvävs

Det har bara gått 5 (FEM!!!) veckor drygt. Jag har ALDRIG tidigare behövt fundera över hur man ska lägga upp det för barnen vid en separation. På de här fem veckorna har jag alltså blivit totalt golvad av mitt ex (i det ligger alla krossade drömmar). Jag har varit tvungen att ta tag i de känslorna, hämta mig från chocken, börjat arbeta heltid igen (samtidigt som jag nattammar och har ni haft bebisar som sover illa så vet ni hur jobbigt det är), haft kontakt/möte med familjerådgivningen, varit på banken och sett över min ekonomi samt fått lånelöfte, varit på flertalet husvisningar, lagt bud, skrivit på köpekontrakt (yeay - huset är mitt, heja mig), ordnat besiktning och ornat samtalskontakt på familjerätten. Jag har packat ner varenda pryl som inte används till vardags i flyttlådor samt städat ur hela stallet, haft hemma en städcontainer och slängt allt stort skräp, sålt en häst och haft några visningar på den andra, sålt hästsläpet och förhoppningsvis är den andra hästen såld inom ett par veckor (håll tummana att det går vägen). Dessutom har jag kommit hem varenda eftermiddag och umgåtts med barnen, lagat, mat, diskat och tvättat som vanligt. Busat med barnen, badat dem, läst sagor osv och hållit masken uppe inför hans vänner, hans familj och våra barn.

Säger bara - oj jäklars! (Ursäkta språket ) Men oj vad du har hunnit och orkat med trots att det gått så kort tid. Mitt ex var inte bra för mig på något sätt heller, men efter en månad var jag fortfarande bara en blöt liten pöl i stort sett. Grät för minsta lilla och hade ingen ork alls.

Jag håller ju på att flytta nu och har ändå inte ditt tempo, trots att det gått snart ett år... Jag gissar att du går en hel del på adrenalin och jävlar anamma just nu?

Glöm inte att pausa också bara! Visst är det skönt när allt är klar och över och du kan börja återgå till vardagslivet med barnen igen, men stupa inte på vägen snälla Inte för att jag tror att du gör det, du är jättestark, men det är kanske just då man riskerar att ta ut sig för mycket tror jag.

I alla fall, jag är imponerad! Heja dig!!!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Jag måste säga att du är helt fantastisk! Du är handlingskraftig och stark och du har fått mer gjort de senaste veckorna än vad många får under ett helt liv.
Grattis till att du fick huset jag hoppas att ni kommer trivas ypperligt där.
Även om endel av någon anledning skriver en massa märkliga och endel rent elaka saker så försök att inte ta åt dig av vad de skriver. Jag vet att det är svårt men du ska veta att du gör ett superjobb och du gör och har gjort mer den senaste tiden än vad någon kan begära. Jag menar, att jobba när man inte får sova utan har en liten som pockar på uppmärksamhet på natten är jobbigt nog. Du har dessutom fixat massor med andra saker trots att jag kan tänka mig att sorgen är fruktansvärt stor. Du ska ha en jätteelog för att du försöker minimera skadorna för dina barn så mycket som möjligt. Att du mitt i allt fortsätter att amma, att du kämpar för att sonen ska få gå kvar på samma dagis och att du står på dig för deras skull.
Du finns i mina tankar hela tiden och jag hejjar verkligen på dig och sänder en massa styrkekramar

Till er som går på Ts så hårt så undrar jag hur ni tänker? Sluta skylla på att det är bra att hon förbereds inför familjerätten genom era frågor och påståenden. Det är så genomskinligt det ni gör och det är ren elakhet. Det är ingen rättegång och om Ts hade behövt förberedas så hade hon haft en advokat som hade hjälpt henne, det behöver inte ni göra. Varför stöttar ni henne inte istället för att skriva en massa saker varav endel är riktigt elaka? Tror ni verkligen att Ts behöver mer elakhet i sitt liv just nu? Det tror verkligen inte jag.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Om något så bortprioriterar jag alltid mig, ...

Det där måste du omedelbart sluta upp med.

Du kommer först i ditt liv.
Och måste därför ha högsta prioritet.
Efter barnen då, men det är ju tidsbegränsat.

Man behöver inte uppföra sig illa för det.

 

[Mabuse]

Sv: Jag kvävs

Men han kan väll inte vara pappa ledig de dagar han inte har vårdnaden om barnen?

Vårdnaden har han väl alla dagar, om de har delad vårdnad? Men mina och dina dagar blir inte aktuellt förrän man delar väldigt ojämnt på dagarna, det är ju väldigt liten del av föräldraledigheten som är öronmärkt för endera föräldern. De flesta är ju bådas.

 

[Mabuse]

Sv: Jag kvävs

Du skall sluta upp med att försöka dansa efter andras pipa.
För det är vad du gör nu.
Du undrar vad du skall göra för att andra skall bli nöjda.

Du måste sätta i första rummet att barnen och du blir nöjda.
Skit i vad andra tycker.

Här så får du en massa beskrivningar på hur man kan göra för att det skall bli på olika sätt.
Det betyder att du skall välja mellan sätten du vill ha det på inte att du skall köra alla råden rakt av.

Så först ger du en massa råd, eller snarare order, till ts, och när hon försöker förhålla sig till det, så är det också fel, för hon borde vara mer självständig?

Ibland är du väldigt mycket som en ångvält i en porslinsbutik, och den här tråden är ett sånt tillfälle. Mitt tips skulle vara att sluta kommendera och beordra TS, du formulerar dig inte som råd utan som order, och försök avhålla dig en liten stund att hacka på henne vad hon än gör. En tumregel kan ju vara att om man tänker när man skriver inlägget att "hoppas ts har vett nog att bortse från detta", så kanske det är läge att inte skriva inlägget alls.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

... "hoppas ts har vett nog att bortse från detta", ...

Så är det inte.
Utan jag vill att TS överväger varje förslag noga för att reda ut om det är vad hon vill eller inte.

TS skriver att hon vill en sak.
Hon får råd om hur det kan göras.
Sedan så var det inte vad hon ville i all fall.
Och det är ju bra att reda ut här på ett forum där hon inte måste stå till svars för sina uttalanden senare.

När detta är över för TS så är den här tråden med sitt resonemang historia och kan inte skada TS.
Fel ord i familjerätten kan hon få äta mycket länge.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Jag har skriver det förut och jag skriver det igen. Du är helt fantastisk. Mycket handlingskraftig och jättestark.
Jag hoppas att du då och då får lite ljusa fina stunder med dina barn och orkar njuta lite av sommaren

Jag hoppas också att du får ur dig så mycket skit som det går. När jag blev lämnad av dåvarande (mitt under min tvillinggraviditet) så var jag också väldigt arg, orolig och ledsen, men jag bestämde mig också för att inte låta all skit jag kände för honom spridas runt bland alla som ville lyssna, utan det blev så att en av min kompisar blev hon som fick vara avfallskvarn, alla andra var helt frågande till hur lugn jag var, men det var helt medvetet, jag ville inte att mina barns far skulle bli nergjord även om jag var skitarg just då. Så mina två cent är att om du har möjlighet så prata med EN eller kanske två om hur jobbigt det, för ut måste det nog också komma. Det kändes i allafall bättre för mig att göra så. Du kanske redan gör det.

Grattis till hus och hästförsäljning !!

 

[Texaz]

Sv: Jag kvävs

Skriver under på det!

Tycker du sköter det hela otroligt bra, och det praktiska är nog bra "terapi". Glöm inte att stanna upp och andas ibland, och luta dig mot någon när det blir för mycket.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Fel ord i familjerätten kan hon få äta mycket länge.

Jag har under trådens gång vid flera tillfällen undrat varför du tror att det är din uppgift att "förbereda" TS för familjerätten?

TS har överhuvudtaget inte bett om sådan hjälp, och det finns i dagsläget inget som tyder på att det ens kommer att bli en rättstvist av det hela.