Jag kvävs

[CillaW]

Sv: Jag kvävs

Problemet är att du riskerar att skjuta dig själv i foten i stället för att träffa mannen i knät.
Eller skrevet är det väl som du siktar på i detta fallet.

Måste bara få säga att det där var en underbart beskrivande kommentar!!

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag har varit i kontakt med familjerätten och vi har blivit tilldelade handläggare.

Det här är vad familjerätten säger:
-vi kan hjälpa till att medla
-vi hjälper till med rådgivning
-om båda vårdnadshavarna är överens kan vi upprätta ett juridiskt bindande samarbetsavtal som har samma juridiska kraft som en domstolsdom.
-inga register förs
-inga anteckningar sparas från mötena
-allt sker under sekretess
-samtalen och allt runt dessa är frivilliga och de har inga befogenheter att tvinga dit barnens pappa om han inte vill.

OM ärendet dras via tingsrätten så kan tingsrätten ge familjerätten de juridiska befogenheter som krävs för att barnens bästa ska tillgodoses, men vi har ingen juridisk tvist i dagsläget och därför har de inga juridiska befogenheter. Det ska till att det blir en amälan på vår familjesituation eller att vi själva (någon av oss) drar det inför rätta.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och om pappan nu under relativt kontrollerade former kan få chansen att lära känna och knyta an till sina barn, utan att bli satt på pottkanten på en gång, så kanske de känslor han utvecklar för barnen kommer att få honom att växa in i ansvaret och bli en riktigt fin pappa. Så jo, jag tycker nog att det är att sabotera för honom och barnen.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Bra , nu kan du andas ut tills nästa sak dyker upp. Du har gjort att bra jobb så här långt.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och om pappan nu under relativt kontrollerade former kan få chansen att lära känna och knyta an till sina barn, utan att bli satt på pottkanten på en gång, så kanske de känslor han utvecklar för barnen kommer att få honom att växa in i ansvaret och bli en riktigt fin pappa. Så jo, jag tycker nog att det är att sabotera för honom och barnen.

Det är lite som om någon på jobbet skulle sätta mig i en position att jag skulle behöva sköta arbetsuppgifter som jag inte har utbildning och kompetens för och varken få internutbildning eller en inskolningsfas.

Jag må tycka vad jag vill om pappan, men jag anser fortfarande att han ska ha chansen till att få utveckla sin relation till barnen i en takt som inte knäcker honom - just för att han har varit frånvarande, just för att pappor också är viktiga i barnens liv och just för att han just nu i alla fall tror att han vill och jobbar för att få en relation till barnen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Tack, jag kämpar på så gott jag kan utifrån den jag är och med alla mina svagheter och begränsningar.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Jag tycker du tänker helt rätt.

 

[morgaine]

Sv: Jag kvävs

Tack, jag kämpar på så gott jag kan utifrån den jag är och med alla mina svagheter och begränsningar.

Jag tycker inte du är svag och begränsad, jag tycker du är stark och handlingskraftig -för att inte säga storsint mot en karlslok som inte gjort sig förtjänt av sådan kamratlig behandling.
Lycka till med flytt och försäljning!

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag tycker du tänker helt rätt.

Tack, jag jobbar mycket med mina känslor runt det här. För även om jag tycker och står för allt det jag skriver här, så är mina tidigare erfarenheter av hans föräldraskap så tydliga att oron inte släpper i första taget.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Tack! Svagheter och begränsningar har vi alla, men man får försöka jobba runt dem efter bästa förmåga.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Vilken familj
Härligt att se att du har ett så fint stöd.

Japp. Vi är inga höginkomstagare rent ekonomiskt, men känslomässigt och kärleksmässigt tror jag vi är bland de rikare i världen

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Fantastiska nyheter!

Jag tycker du ska tacka Inte_Ung för hennes ifrågasättande för det har gjort att du på ett mycket tydligt rakt sätt fått formulera svåra svar på en del tuffa frågor. Det må vara irriterande, men det förde något gott med sig. Du är i mina ögon oerhört tydlig med vad du vill (barnens bästa) och har tuffat på dig rejält.

Om inte annat så får det mig att tänka till en gång till. Men i och med att vi inte är dragna inför rätta på något plan så måste jag säga att jag hoppas och tror att de handläggare vi kommer att möta har så stor erfarenhet av att jobba med människor och små familjer i kris att de faktiskt kan utröna vad man vill och menar utan att för den skull leta efter osämja och missunsamhet där den inte finns. De måste ju ha träffat personer med avsevärt mycket mer bristande verbal förmåga än mig, eller?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Ok till er som är duktiga på att dissikera ner det jag säger i atomer. Framgår mina intetioner och önskningar på ett korrekt sätt om jag uttrycker mig så här då:

Jag vill inte ha en ökad arbetsbelastning på mig för att han ska få den frihet och ledighet och den livssituation som han önskar, men tycker att en ökad arbetsbelastning och mer jobb från min sida är ok om det är för att tillgodose barnens bästa.

Och ja, jag blir rätt tufft bemött, men det är inget som knäcker mig då allt annat i den här historien är hundra resor värre. Däremot har jag rätt dåligt självförtroende och kan faktiskt börja tvivla på mig själv och min förmåga - både förmågan att uttrycka mig så jag blir förstådd och min förmåga att se och sätta barnens bästa i fokus. Samtidigt så måste jag ju utgå ifrån mig själv när jag resonerar kring vad jag tycker är bäst runt barnen. Det är mina (våra - om någon nu skulle reagera på ordvalet) barn och hur många barn ni andra i tråden än har eller har träffat, så måste jag ju ändå tro att jag känner mina barn och deras behov bäst.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Det är väl bättre att barnen redan nu lär sig att mamma kan vara borta (även hela dagar) utan att världen rasar samman? Det är ju trots allt vad de har att vänta resten av livet?

Att jobba, kanske ta en middag med vänner efter jobbet och sedan åka hem är väl knappast något ovanligt scenario ens för en småbarnsmamma? Och något som fadern till barnen bör kunna hantera, om han känner sig redo att ha barnen veckor i stöten efter separationen.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Men jag undrar lite varför då ? Om TS vill vara hemma för barnens skull och för sin egen. De är ju mitt i en skitjobbig situation som det är och jag förstår att TS i allra första hand vill dämpa fallet för barnen (och sig själv) så mycket det bara går. Om man inte litar på att den andra föräldern helt kan ta sitt föräldraansvar så är jag övertygad att det är bättre att vara närvarande om inte annat så för sin egen mentala hälsas skull. Det är inte att curla den andra föräldern.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jag tycker att du ger dubbla budskap.

Å ena sidan så vill du inte lägga energi på att låta pappan få barnfri tid men å andra sidan så vill du inte låta honom varken ha båda barnen på egen hand eller bara ett av dem.

Nå hur vill du egentligen ha det?

Vill du att pappan har båda barnen var annan vecka?
Vill du att pappan har det större barnet var annan vecka?
Vill du att pappan bara har båda barnen var annan helg?

Eller vad är du ute efter för lösning?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Det är väl bättre att barnen redan nu lär sig att mamma kan vara borta (även hela dagar) utan att världen rasar samman? Det är ju trots allt vad de har att vänta resten av livet?

Att jobba, kanske ta en middag med vänner efter jobbet och sedan åka hem är väl knappast något ovanligt scenario ens för en småbarnsmamma? Och något som fadern till barnen bör kunna hantera, om han känner sig redo att ha barnen veckor i stöten efter separationen.

JAg har varit borta med jobbet under 2-3 dygn i flera omgångar, så den äldre har varit med om att jag varit borta. MEn det är ju ingenting som händer varje vecka, det normala är väl att man i familjer har en vardag när man träffas i princip dagligen. Att jämföra någon kväll då och då, eller någon helg med att säga att jag ska avlägsna mig från familjen och barnen under hela resten av hans föräldraledighet (=3 månader) är absurt.

Bebisen som är mitt uppe i åldern som brukar kallas för separationsfasen (och ja, det är tydligt att bebisen är inne i den) tjänar absolut ingenting alls på att jag försvinner och tvingar henne tilla tt förstå att mammor också kan vara borta. För i separationsfasen så är det i mina ögon extra viktigt att man är tydlig med att man inte alls har för avsikt att försvinna. Dessutom så har jag inte tagit middag med vänner och kommit hem sen t om det påverkat amningen av mina spädisar, utan jag har ansett att vännerna finns kvar och middagen kan vi ta när amningen är avslutad. Det är så kort period av barnets liv att jag inte ens reflekterat över att jag skulle göra så. Jag fattar inte varför det är en sån debatt om att man måste lämna ifrån sig bebisarna så tidigt. Jag har känt att de är mogna för kvällsbarnvakt/nattbarnvakt när de är strax över året och då gör jag det som jag känner mig trygg med runt mina barn. Jag har fått höra med sonen att mitt val att inte lämna bort honom som spädis skulle göra att han aldrig skulle kunna skolas in på dagis för att vi inte "övat" på att lämna bort honom i förväg, men pedagogerna tycker att han har varit ett av de tryggaste barnen de skolat in. Kanske är det hans personlighet eller kanske så fick han möjligheten att känna att jag inte utsätter honom för något som är ångestframkallande och otryggt.

Och bebisen kommer han inte att ha veckor i stöten efter separationen eftersom hon är för liten för det och all forskning pekar på att så små barn inte klarar av växelvis boende med så långa perioder i taget.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag tycker att du ger dubbla budskap.

Å ena sidan så vill du inte lägga energi på att låta pappan få barnfri tid men å andra sidan så vill du inte låta honom varken ha båda barnen på egen hand eller bara ett av dem.

Nå hur vill du egentligen ha det?

Vill du att pappan har båda barnen var annan vecka?
Vill du att pappan har det större barnet var annan vecka?
Vill du att pappan bara har båda barnen var annan helg?

Eller vad är du ute efter för lösning?

Jag har överhuvudtaget inte kommenterat vilket upplägg/lösning vi ska ha på barnen efter separationen, så runt det kan jag inte ha gett några dubbla budskap - då tolkar du in saker i min text utifrån dina egna erfarenheter. Anledningen till att jag inte har kommenterat det är för att jag inte har riktigt bra kunskap om hur det görs för att bli på bästa sätt för barnen (jag vill ha mer underlag/studier/rapporter/whatever för vad olika upplägg kan ha för konsekvenser för barnet innan jag vet vad jag tycker är applicerbart på just mina barn och deras personligheter). Det här har jag bett om hjälp med via samtalet på familjerätten och de har lovat att de ska bistå med fakta och kompetens och diskussionsunderlag för detta.

Vad jag säger är att min energi och ork ska gå till mitt liv och mina barn, inte för att underhålla min exsambos fritidsintressen och bära/skapa/underhålla hans relation med barnen.

Däremot vill jag att han och barnen ska ha alla möjligheter att ha/skapa en relation och det vill jag inte sätta käppar i hjulet för, men jag tänker inte skapa den relationen åt honom =hans ansvar.

Om det av någon anledning kommer fram att jag borde ha barnen på heltid (säg att han flippar och inser att han inte pallar med ungarna efter en sjukhelg eller dyl, eller att något annat vad det än nu må vara händer) så är inte det merjobbet några problem för mig om det är för barnens bästa.
Är det för barnens bästa att träffa pappan oftare än varannan helg så vill jag inte ställa upp och ta dem när han ringer i sista sekund och kommer på att det är roligare att träna än att ha umgänge med barnen. Utan då anser jag att för barnens bästa så får han faktiskt ta sitt ansvar och träna när barnen är hos mig i stället.

Det enda jag vet är att jag vill att bebisen har sin fasta punkt hos mig till en början då jag fortfarande ammar (lägg ner den diskussionen, för jag tänker inte sluta amma bara för att han väljer att lämna vår relation) och att vi måste komma fram till någon typ av umgänge som gör att de inte förlorar kontakten. Detta innefattar inte att han ska ha längre föräldraledighet och "flytta in" i mitt nya boende. Dock kan han ha sina föräldradagar och ta ut det när ledighet krävs framöver, t ex sommarlov eller andra lov framöver. Jag vet också att jag tycker att han ska ha stora delar av umgänget med båda barnen då det är så jag hoppas att det kommer att se ut när hela den här infasningsperioden är över (för utifrån mina barn så tycker jag att det är grymt att låta syskonen växa upp i olika hem).

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Men det blir ju svårt att både låta det äldre barnet bo på halvtid hos sin pappa, låta bebisen ha en fast punkt och inte dela på syskonen samtidigt.
Det är en ekvation som inte går ihop.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Ok till er som är duktiga på att dissikera ner det jag säger i atomer. Framgår mina intetioner och önskningar på ett korrekt sätt om jag uttrycker mig så här då:

Jag tycker det framgår oerhört tydligt vad du vill och varför, och tycker inte du behöver försvara det på något sätt. Du känner dina barn och vet hur du vill uppfostra dem. Jag instämmer helt i att det är viktigare att du är rädd om din bebis och anknytningen till den, än att ha din "frihet" just nu. Och att avsluta amningen på det sätt och i den tid som du vill.

Varannan veckas boende inte en bra lösning för den minsta, och vad som är möjligt och i vilken takt får väl era samarbetsavtal visa. Jag skulle verkligen råda dig att ha ett schema skriftligt för umgänget och att hålla på överenskomna tider redan från början.