Jag förstår inte varför man skaffar en hund av ickehundgårdsras och sätter i hundgård typ hela dygnet och straffar den till tystnad och inte vill umgås med den, och jagar med den 10 gånger om året?
Vill man ha en jakthund skaffar man väl en just jakthund (de är väl inte utpräglade hundgårdsraser egentligen?) och har inne i hemmet som alla andra hundar?
Vill man ha en hundgårdshund som man bryr sig om nån gång i den blå månen så funkar polarhundar nog bättre- de VILL!! vara ute, speciellt om man har två! De fixar att lämnas sedan också som vuxna, de fixar det osociala osv, de är så i raserna, men jakthundar? Alltså nej.
Vill man ha andra raser än polarhundar i hundgård, tänker jag att man kan bygga hundgård intill sitt hus och ha hundlucka så hunden kan gå in och ut från huset-fri tillgång mellan hus och gård, fri mellan människa och utevistelse. i övrigt känner jag att det är få hundar som fixar mer än arbetstiden i hundgård.
Jag kan sätta de flesta hundar i hundgård, det är inte det, utan dygnetruntverksamheten som det är på tal om här. Det är ingen som fixar det om det inte handlar om huskysar typ. Ett gäng huskysar som arbetar som draghundar.
För mig är hundgård för alla andra hundar något man har när man jobbar och så resten av tiden är hunden till 100 % med människorna, 100 % utan undantag. Och då tror jag automatiskt att hunden sällan behöver "tränas" i att vara specifikt tyst i hundgården heller. Blir dens basala behov tillgodosedda med motion, kommunikation, aktivering och sociala behov så är tiden i hundgård, som måste vara berikande i sig och inte bara ett nät utan innehåll tid för lugn och ro och eftertanke för hunden snarare än just straff, ensamhet och hemskhet osv.