Skola & jobb Jobbpendla? Hur funkar det?

Petruska

Trådstartare
Jag tänker att de flesta inte försöker kombinera två jobb. Det låter för mig som stressigt, jobbigt och alldeles för bökigt. Jag skulle kunna tänka mig ett sådant upplägg om jag fick ihop alla veckans timmar mån-tors och därmed alltid fick långhelg och att restiden kan användas som arbetstid också, men att dela så där på sig skulle inte fungera för mig.

Jag är uppvuxen med en pappa som jobbade utomlands mån-tors varannan vecka under massa år. Det var en väldigt tuff period, både för honom och för mamma som fick ta hand om hushåll och barn på heltid de dagarna. Men resandet är tufft och tar på krafterna.
Fast jobben hänger ihop, liksom. Det skulle lika gärna kunna vara två delar av samma anställning som två olika.

Restiden kan utan vidare vara arbetstid. Jag har förtroendetid, så det blir liksom arbetstid automatiskt om jag jobbar. Och då kan jag jobba på tåget.
 
Ja, det är sånt jag tänker på. Folk verkar orka sånt!

Just det där att missa allt hemma, att det tar tid att komma ini hemmalivet när man kommer hem och att inte riktigt ha sitt eget liv när man är borta - det är nog det jag tycker verkar jobbigast. Och det är det som är det jobbiga med de resor jag redan nu har i jobbet.
Ja och jag fattar verkligen inte hur!

Precis. Det kom smygande när det började komma barnbarn för hans del. Med små barn kan man omöjligt undgå att inse hur värdefull den där tiden man spenderar med dem är.
 
På det lilla universitet jag läst mest vid, och har störst anknytning till, så verkar det vara mer regel än undantag att de anställda har sitt primärboende på annan ort. Det är väl inte toppen för forskningsmiljön, samtidigt så håller väl folk hårt i de anställningar som de har och hänger i under rätt många år.
 
@Petruska jag tror att en del tycker att det är skönt. Min pappa jobbade så under ett par år, han åkte på måndagen och kom hem på torsdagen. Fredagen la han hemma, städa, tvättade, handlade och lagade mat, något han gjorde hela helgen. Men det slet på mamma så klart att ha ensamt ansvar för familjen i veckorna. Då bodde vi dock så till att jag och syrran kunde ta oss på alla aktiviteter själva.
Men pappa jobbade sent, gillade att laga mat åt sig själv och periodvis delade han lägenhet med en kollega som verkligen uppskattade att få mat och tog hand om disken. Han missade visserligen mycket av våra liv men han trivdes bra trots det.
 

Petruska

Trådstartare
På det lilla universitet jag läst mest vid, och har störst anknytning till, så verkar det vara mer regel än undantag att de anställda har sitt primärboende på annan ort. Det är väl inte toppen för forskningsmiljön, samtidigt så håller väl folk hårt i de anställningar som de har och hänger i under rätt många år.
Jo. Så är det ju. Men jag fattar ändå inte riktigt hur de får sitt liv att kännas som ett sammanhängande liv. Men det kan ju vara jag som är mån om att ha just den känslan.
 

Petruska

Trådstartare
@Petruska jag tror att en del tycker att det är skönt. Min pappa jobbade så under ett par år, han åkte på måndagen och kom hem på torsdagen. Fredagen la han hemma, städa, tvättade, handlade och lagade mat, något han gjorde hela helgen. Men det slet på mamma så klart att ha ensamt ansvar för familjen i veckorna. Då bodde vi dock så till att jag och syrran kunde ta oss på alla aktiviteter själva.
Men pappa jobbade sent, gillade att laga mat åt sig själv och periodvis delade han lägenhet med en kollega som verkligen uppskattade att få mat och tog hand om disken. Han missade visserligen mycket av våra liv men han trivdes bra trots det.
Jag skulle inte tycka att det var skönt, annat än undantagsvis eller så. Men frågan är om jag kan leva med det?

Den där tidsplaneringen jag tänkte mig när jag startade tråden, är också lite mer arbetsgivarvänlig, så att säga, än jag egentligen tror skulle vara nödvändigt. En natt borta per vecka borde räcka.
 
Jag pendlar ca en vecka i månaden ca 6 timmar enkel väg, partner pendlar tre dagar varannan vecka ca 4 timmar enkel väg. På det har jag häst 2-4 dagar i veckan. Allt går om man vill. Haft det så här i över 3 år och jag vågade tack vare buke! Har turen med barn som är med i stallet plus flexibla arbetstider. Fördelen är att vi får egentid med barnet, negativa är när ett husdjur dör när man är borta....

Jag skulle nog dö lite om bara partner pendlat, just att vi båda far är det som räddar oss. Samma åt andra hållet om jag endast pendlat.
 
Jag tror man får som två liv, ett jobbliv och ett hemma liv. De jag känner som veckopendlat har oftast jobbat sjukt långa timmar de dagar de varit på plats och sedan tagit en längre helg.
 

Petruska

Trådstartare
Jag pendlar ca en vecka i månaden ca 6 timmar enkel väg, partner pendlar tre dagar varannan vecka ca 4 timmar enkel väg. På det har jag häst 2-4 dagar i veckan. Allt går om man vill. Haft det så här i över 3 år och jag vågade tack vare buke! Har turen med barn som är med i stallet plus flexibla arbetstider. Fördelen är att vi får egentid med barnet, negativa är när ett husdjur dör när man är borta....

Jag skulle nog dö lite om bara partner pendlat, just att vi båda far är det som räddar oss. Samma åt andra hållet om jag endast pendlat.
Att det skulle ha någon särskild betydelse för mitt förhållande, tror jag faktiskt inte. Vi har inte heller hemmavarande barn längre.
 
Jag känner en som jobbar så. Han får dock ofta fara söndag kväll på grund av lång pendlingstid. Han tjänar ruskigt bra och får komma hem torsdag. Sambon får sköta djur och hus under tiden.

Absolut inget för mig, oavsett lön.
Precis så har vi. Min man trivs bra och hade inte haft något mot att fortsätta pendla om inte jag och dottern funnits.
Är rätt många här i norra Sverige som veckopendlar.
 

Petruska

Trådstartare
Precis så har vi. Min man trivs bra och hade inte haft något mot att fortsätta pendla om inte jag och dottern funnits.
Är rätt många här i norra Sverige som veckopendlar.
Jag tänker att man aldrig riktigt landar om man veckopendlar? Plus stor risk att det blir jobbjobbjobb på veckorna och sen lägga om tak och klippa gräs på helgerna?
 
Känner ingen som jobbpendlar så utan dom jobbar i 2 veckor och hemma nästan 3 (kan vara restid på över ett dygn). Funkar ju om det inte finns småbarn eller djur med i bilden.

Tycker det upplägget du är inne på låter mycket mer tärande med tanke på att det är så lite ledighet i mellan.
 
Mitt jobb ligger 24 mil bort (ca tre timmar med bil). Jag är som "grunddeal" på kontoret två dagar i veckan (dvs en natt), resten jobbar jag hemifrån. Anpassar mig dock, så någon gång då och då blir det tre dagar borta. Jag har två små barn och tre hästar. Det funkar, tack vare barnens pappa, ljudbok i bilen samt att jag sover hos min lillebror när jag är på jobborten :)
 
Jag tänker att man aldrig riktigt landar om man veckopendlar? Plus stor risk att det blir jobbjobbjobb på veckorna och sen lägga om tak och klippa gräs på helgerna?
Vet inte om det också spelar in hur man jobbat innan?
Min mamma har veckopendlat i drygt 15-20 år. Men innan dess hade hon ett jobb där hon verkligen jobbade konstant, kvällar och helger hela tiden. Sen började hon veckopendla och då jobbade hon intensivt när hon var iväg och var faktiskt ledig på helgerna.
Jag tror nästan jag träffade min mamma mer när hon började veckopendla än innan, även om jag som barn förvisso spenderade ganska mycket tid på hennes jobb.

Men ja, det är en hel del förberedelser och praktiska saker på helgerna.
 
Jag har råkat snubbla över ett uppdrag som jag funderar på om jag kan söka. Men restiden mellan hemorten och den arbetsorten, är runt fem timmar med tåg.

Uppdraget är på halvtid under tre år. Det är fullt möjligt för mig att reglera arbetstiden på mitt vanliga jobb, så att jag kan jobba ungefär heltid sammanlagt.

Men pendlandet? Jag föreställer mig tex att jag åker iväg tidigt måndag morgon och sedan kommer hem på onsdagen. Jag måste alltså ha någon form av rum/bostad på jobborten. Vid hemkomsten sticker jag direkt till stallet (medryttare och stallkompisar antas alltså ha löst måndag och tisdag åt mig). Sen arbete på vanliga jobbet torsdag och fredag.

Jag blir ärligt talat utmattad bara av att tänka på det. Men jag vet ju att många människor jobbpendlar på olika vis. Hur orkar man?

(Jag hade sökt uppdraget om det hade varit beläget där jag bor.)
Jag veckopendlade i nästan 15 år och de sista åren var jag rätt trött på det. Jag tycker numera att det är vansinnigt skönt att få komma hem varje dag efter jobbet. Samtidigt så tyckte jag under väldigt lång tid att set var ett trevligt arrangemang.

Det som jag kanske skulle tycka vore mest jobbigt med ditt tänkta arrangemang är att det är pendling på deltid. Jag förutsätter alltså att du är kvar på deltid på ditt nuvarande jobb. Frågan är om det så enkelt går att planera och hålla isär de två? Rätt vad det är så krävs det att man är på plats även andra dagar än de dagar man har planerat att vara i sin jobbstad. Det var nog mest sådant som jag tyckte var jobbigt med mitt pendlande på slutet. Det blev väldigt många hela veckor trots att jag bara hade föresatt mig vara på jobbet tisdag till torsdag.
 
Jag kan bara utgå från mig själv och jag är ingen människa som klarar av att pendla. Jag mår dåligt av lång pendlingstid och det är för mycket stress för mig. Samtidigt har jag vänner som mer än gärna pendlar längre sträckor och trivs superbra med det. Jag tror det helt enkelt beror på vem man är och hur man reagerar på lång pendlingstid. Själv är jag en person som stressar upp mig om jag blir försenad på en resa t.ex och hatar att stå och vänta på försenat tåg till exempel. Men det är ju inget som hindrar att du söker detta och diskuterar upplägget med dem om du kommer på intervju.
 
Jag kan bara utgå från mig själv och jag är ingen människa som klarar av att pendla. Jag mår dåligt av lång pendlingstid och det är för mycket stress för mig. Samtidigt har jag vänner som mer än gärna pendlar längre sträckor och trivs superbra med det. Jag tror det helt enkelt beror på vem man är och hur man reagerar på lång pendlingstid. Själv är jag en person som stressar upp mig om jag blir försenad på en resa t.ex och hatar att stå och vänta på försenat tåg till exempel. Men det är ju inget som hindrar att du söker detta och diskuterar upplägget med dem om du kommer på intervju.
Jag håller med dig om det!
Jag är en sådan person som gillar att pendla. Hade jag inte varit ensamstående med barn och haft mina funktionsnedsättningar hade jag testat på att pendla mer längre sträcker och på annat sätt än jag gör i dag. Nu tar det från dörr till dörr på morgonen till mitt jobb 1 h och 40 minuter och hem tar det samma sträcka 1 h och 55 minuter. Jag känner att det är slitigt nu, men det är pga min ork och energi som inte räcker till längre pga funktionsnedsättningarna. Själva pendlandet i sig har alltid givit mig ro istället för stress annars. Jag brukar sitta och vila ögonen och inte göra något annat, när jag sitter på tåget. det brukar ge energi!
 
Men det finns ju människor som pendlar på olika vis, tex veckopendlar? Hur orkar de? Hur gör de tex för att kunna använda helgerna till något mer än ren vila och återhämtning?
1. De har inte häst
2. De jobbar inte heltid med nåt utöver jobbpendlingsjobbet
3. De har nån hemma som möjliggör veckopendlandet alt. har ingen hemma alls som får täcka upp under tiden en är borta

:p

Skämt åsido men det är min pessimistiska analys. Min mamma veckopendlade i flera år mån-tors, 22 mil enkel väg. Men hon hade vuxna barn då, bara pappa ick hemma och han klarade si ju själv, samt då inga direkt intressen mer än vad som kunde täckas in av en helg dvs vara ute i naturen, träffa vänner, gympa ibland.
 
Jag har råkat snubbla över ett uppdrag som jag funderar på om jag kan söka. Men restiden mellan hemorten och den arbetsorten, är runt fem timmar med tåg.
Är de fem timmarna en raksträcka utan byten, eller har du ett gäng byten på det också?
Det är ju en grej att sätta sig på tåget och liksom sitta där och jobba eller vad man nu vill i 5 timmar, men det är ju en helt annan grej att hålla koll på byten, vänta ute i snöstorm mm.

Jag hade dock sökt jobbet. Det kanske inte alls är såsom du tänkt när du varit på intervju och pratat med dem. Då är det ju en icke-fråga. Är det supertoppen och allt klaffar så får man ju ta det då.

Men ska du bara vara borta en natt i veckan behöver du ju inte krångla med övernattningslägenhet speciellt inte om det är på en ort som har bostadsbrist. Då ringer du något hotell och skaffar en bra rabatt där. Det blir billigare, och du slipper att städa och tänka på mat eftersom frukosten är serverad.
 
Jag skulle inte tycka att det var skönt, annat än undantagsvis eller så. Men frågan är om jag kan leva med det?

Den där tidsplaneringen jag tänkte mig när jag startade tråden, är också lite mer arbetsgivarvänlig, så att säga, än jag egentligen tror skulle vara nödvändigt. En natt borta per vecka borde räcka.
Jag känner bara VARFÖR???
Alltså om jobbet inte är sjukt kul.
Du inte kan motiveras med sjukt mycket pengar.
Du får mindre tid för hästen.
Du blir mer splittrad.

Eller har du mörkat alla de fantastiska fördelarna som gör att du överväger det? Jag ser liksom inga plus i det du skriver och om man bara tänker att "det här blir stressigare och jobbigare än det jag redan gör" så känns det rätt onödigt.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp