Vad mer tycker du behövs?
Intressant tråd och utveckling!
Hm. Ja, alltså, jag har tankar, men inte så många raka svar. Som historiker har jag ett intresse för de långa linjerna i historien, och för vårt förhållande till natur; och natur som koncept är lite avhängigt av att det finns något som inte är natur, vilket jag lite vill ta bort. Jordbruket ska inte vara en kamp
mot naturen, som den mycket setts som/är idag, utan ett samarbete med den natur vi ju faktiskt är en del av. Och jag vet att många gärna vill sätta sådana tankar i "flummig stadsmänniska"-facket, men jag hoppas att vi någon gång ska komma förbi det. Jag må ha akademisk bakgrund, men jag var sju år när jag var med och slaktade min första gris. Med mina egna händer. Jag har bönder i släkten på alla sidor, och har sett många olika sätt att bruka jorden och leva med (eller mot) naturen. Så jag hoppas på en ny typ av tänkande där uppdelningen natur-civilisation inte finns. Jag skriver allt det här för att sätta mina mer konkreta tankar i perspektiv; det som står nedanför är inte något som kan införas över en natt, och det kräver större skiften i värderingar i samhället i stort för att faktiskt fungera. Det betyder dock inte att det är omöjligt, särskilt inte eftersom jag sett med egna ögon (och läst otaliga historiska
och nutida perspektiv som inte kommer från det västerländska industriella jordbruket) att det finns andra sätt att vara på och tänka.
Så, med det sagt: Jag tycker att det behövs att maten blir dyrare. Eller, att
viss mat blir dyrare. De EU-bidrag vi har idag är på det stora hela likadana som efter andra världskriget, och fokuserar på billigt kött, billig mjölk, billigt spannmål genom storskalig produktion. Jag vill se mindre produktionsenheter med mer diversifierad produktion på mindre ytor, som alla föder lokalsamhället i första hand. Det vill säga, en bonde har både frukt och grönt, spannmål, kanske viss djurproduktion, bönor, potatis - och såklart måste detta anpassas efter lokala förhållanden, och sorter och arter inom t.ex. gruppen "spannmål" också ha bredare genetisk bas (det vill säga vara flera sorter). Samtidigt önskar jag att de bidrag som ges också stöttar faktiskt bevarandearbete i själva jordbruket, det vill säga att konflikten mellan "miljömuppar" och "bönder" tas bort, eftersom de bör om de inte är samma person, åtminstone jobba i samklang. Det gäller att skapa livsmiljöer för bred biologisk mångfald som ett inslag i odlingslandskapet, insprängda skogar, lieslåtter, våtmarker m.m. Likaså effektivare konflikthantering när de uppstår, t.ex. bättre stöd för de som har problem med rovdjur eller skadedjur. Stöd som söks efter behov på den punkten, möjligtvis. Tycker också att yrket bonde ska ha mycket högre status i vårt samhälle, och inte vara så undanskymt på landsbygden, utan något som även de som bor i städerna har aktiv kontakt med genom livet, en dialog och förståelse ska finnas där, inte konflikt och okunskap (på båda hållen).
Detta är några tankar. Har många, många fler, och allt samspelar såklart. Och, viktigast av allt: Det är inte någon färdig lösning. Jag har inte alla svar. Då hade jag inte suttit här och skrivit utan varit och knackat dörr på Rosenbad och SLU och i Bryssel. Men jag gör mitt bästa med det jag har, och jag tror inte att förändring åstadkoms genom att en snubbe helt plötsligt har en lösning på ALLA problem, utan genom att många människor samtidigt testar en massa olika saker och försöker hitta rätt tillsammans. Och gudarna vet att vi måste försöka hitta rätt, nu när allt går fel. Bina dör, skogar brinner, människor svälter... Jag tänker då inte gå genom livet och rycka på axlarna. Jag tänker försöka.