Känslig femåring

[Mirre]

Vår tjej fyller 5 på söndag och är inne i någon otroligt känslig period. Minsta lilla sak ger enorma reaktioner med skrik, gråt och högljudda uttryck som att hon aldrig får göra någonting, ingen tycker om henne osv. Det är otroligt påfrestande för alla och jag blir så trött på det. Är det vanligt vid den åldern? Killarna var inte så men det kanske är vanligare bland tjejer? Hur hanterar vi det bäst? Just nu är det som att ha en hormonell tonåring med pms, men som är 5 år gammal

 

[Lingon]

Vår tjej fyller 5 på söndag och är inne i någon otroligt känslig period. Minsta lilla sak ger enorma reaktioner med skrik, gråt och högljudda uttryck som att hon aldrig får göra någonting, ingen tycker om henne osv. Det är otroligt påfrestande för alla och jag blir så trött på det. Är det vanligt vid den åldern? Killarna var inte så men det kanske är vanligare bland tjejer? Hur hanterar vi det bäst? Just nu är det som att ha en hormonell tonåring med pms, men som är 5 år gammal

Det kallas lilla tonåren av en anledning.

 

[Roheryn]

Vår tjej fyller 5 på söndag och är inne i någon otroligt känslig period. Minsta lilla sak ger enorma reaktioner med skrik, gråt och högljudda uttryck som att hon aldrig får göra någonting, ingen tycker om henne osv. Det är otroligt påfrestande för alla och jag blir så trött på det. Är det vanligt vid den åldern? Killarna var inte så men det kanske är vanligare bland tjejer? Hur hanterar vi det bäst? Just nu är det som att ha en hormonell tonåring med pms, men som är 5 år gammal

Min dotter var lite så just runt 5 år. Av någon anledning tyckte hon det var skitjobbigt att jag hämtade henne på dagis/förskolan och kunde få utbrott bara av att ta på sig overallen för att gå hem... Och någon gång ilsknade jag väl till och sa åt henne att nu går vi bara. Det resulterade i ett nytt utbrott med anklagande "Maaammmaaaa, du ääääälskar inte mig!!!!"

Vi hade under den perioden några stycken samtal om att man faktiskt KAN bli arg på dem man älskar utan att det betyder att man slutat älska dem. Jag uppfattade den här tiden som ett hopp i utvecklingen - många nya känslor, många nya tankar som liksom behövde sorteras. Vill minnas att vi hade det så under en höst/vinter, så det gick ju över på några månader. Aningens påfrestande medan det pågick, men vi överlevde ju det också (dottern är 23 nu, så vi har ju haft fler "perioder" efter det och överlevt dem alla!)

 

[Mabuse]

Vår tjej fyller 5 på söndag och är inne i någon otroligt känslig period. Minsta lilla sak ger enorma reaktioner med skrik, gråt och högljudda uttryck som att hon aldrig får göra någonting, ingen tycker om henne osv. Det är otroligt påfrestande för alla och jag blir så trött på det. Är det vanligt vid den åldern? Killarna var inte så men det kanske är vanligare bland tjejer? Hur hanterar vi det bäst? Just nu är det som att ha en hormonell tonåring med pms, men som är 5 år gammal

Min ena son hade en sån period. Tror inte det har med kön, att göra, det är nog bara att man är olika. Det går över.

 

[Kilauea]

Storebror hade (har?) en sån period. Känns som det börjar bli lite lugnare nu närmare 6, men långt från över.

 

[Araminta]

Inte alls ovanligt med såna perioder. Utvecklingen går fort och inte sällan i otakt. Prioritera sömn och mat, sänk kravnivån (välj striderna noga) och lägg lite extra tid på att förbereda inför övergångar mellan aktiviteter. Ta hand om dig som förälder och våga söka stöd/avlastning i nätverket (förskola, släkt, vänner, BVC).

 

[Tilly_85]

Tror också det är en utvecklingsfas. Barnet är stort men fortfarande litet, hjärnan är i utveckling och barnet börjar se annorlunda på sin omgivning och ger uttryck för missnöje på ett nytt, ibland på ett dramatiskt och för oss vuxna frustrerade sätt. Försök planlägg och förbered både praktiskt med att tex göra färdigt ytterkläder till dagen efter men också prata med barnet om hur morgondagen ska se ut, vad ni ska göra etc. Försök se förbi hur barnet reagerar när det blossar upp stora känslor och försök att själv vara lugn och förstå vilka behov som ligger bak de stora reaktionerna (lättare sagt än gjort). En liten tröst nu kanske men det är en fas som går över.

När barnen har gått en hel dag på förskolan är dom ofta väldigt trötta och när då den personen kommer som dom känner sig som mest trygga med kommer så kommer "allt" och dom får gärna en liten kollaps (utbrott) och släpper på alla jobbiga känslor dom samlat på sig på dagen tex kall, trött, törstig, hungrig, saknat mamma etc små känslor är gärna stora för små barn som inte än har lärt sig/kan hantera känslor lika bra som oss vuxna än. Man kan försöka påminna dom om att nu ska vi åka hem, säga vad vi ska göra hemma, att man har saknat dom hela dagen och ge en stor kram och att det ska bli så skönt att komma hem och vila tillsammans nu

Dom vill gärna börja bestämma mer själv också, så att få vara med att bestämma middag, väljer kläder själv ( inom rimlighet) och andra vardags saker kan man låta dom få känna sig lite större och mer en del av det som dom stora gör