Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Red min häst idag för första gången sen i somras, ett lätt skrittpass på småvägar här omkring. Hon var pigg och glad men kändes ändå förvånansvärt samarbetsvillig, förutom att jag inte kunde få henne att stanna med mindre än att jag höjde handen ca 2-3 dm. Varför?
Det var busenkelt att flytta sidvärts, vända på bakdelen, samla-länga, men nästan omöjligt att stanna utan att ta hjälp av handen. Vad är det som inte fungerar när man inte kan få hästen att stanna? Hur ska jag jobba henne för att få ordning på det här?
Från marken följer hon mig som en hund och kan både korta, länga och stanna utan att gå förbi mig. Men så fort jag kommer upp på henne så är dom som att stoppsignalerna helt enkelt inte fungerar...
Gitza, Gitza... Jag tror hon föddes utan broms. Skämt å sido, det jag använde mig av både med henne och min d-ponny som var av samma typ fast ännu mkt startare efter många år i ponnykarusellen på div stångbett, var att böja henne då jag ville stanna. Jag tänkte liksom öppna. Denna minimala böjning fick kroppen att hejda sig och man kunde sakta av/stanna utan dragkamp. Funkar även om man vill bryta en högre gångart.
Jag blir tokig på henne när hon bara lufsar vidare i skritt, saktare och saktare utan att stanna! Böjning funkar inte heller, då bara trampar hon iväg sidvärts... Är som att hon helt enkelt inte förstår vad jag menar
Idag gick de iaf lite bättre, så troligtvis var det mest bara överskottsenergi i lördags.
Nu letar jag iaf stallplats för fullt i Örebro, så snart kommer vi förhoppningsvis igång och tränar igen på allvar! Jag tror Gitza saknat ridningen lika mycket som jag gjort, det verkar som det iaf...
Varför?
