Kan någon förklara för mig...

[Midsommarblomster]

Men cå ignorerar ju du också?

Fast då beter du dig själv exakt som du vill att andra inte ska göra? Eftersom du aldrig hälsar så kanske de antar att du inte vill dela hälsningsfraser med dem. Hur kan man ens veta vem som känner igen först och därmed ”ignorerar” först. Låter omöjligt.

Mnja alltså, om jag får ögonkontakt med någon som snabbt bryter den och ökar takten i stegen förbi mig med blicken i backen så hade jag nog också tolkat det som att personen inte ville hälsa. All kommunikation är ju inte muntlig, utan kroppsspråket kan tala ganska tydligt. Nu framgår det ju inte hur personerna agerat kring TS, men som ett exempel.

 

[animalasia]

Jag hälsar aldrig först och tillhör typen som försöker gömma mig om jag ser någon jag känner i affären
Inte för att jag ogillar dem, jag är bara extremt introvert och tycker det är skitjobbigt att hälsa och småprata är ren ågren.

Min man är rektor så vi åker till en annan kommun för att handla, för att inte riskera att träffa någon från hans jobb.

 

[Bulldoozer]

Jag känner inte igen folk utanför rätt sammanhang och ibland inte ens i rätt sammanhang . Fattar inte att folk kommer fram och pratar med mig och har stenkoll och jag kan för mitt liv inte placera dem om de inte har sin hund med sig (om det folk jag teäffat i såna sammanhang vilket typ är min enda sociala aktivitet ) . Då kan jag ha träffat dem massor av gånger ändå, pratat med dem osv. men har ändå otroligt svårt att placera dem vilket är otroligt pinsamt när folk kommer ihåg mig, samtliga hundar, maken mina tidigare hundar osv osv.
Jag har liksom passerat min egen bror på gatan utan att "se" honom fast honom känner jag definitivt igen.
Sen kan jag missa att hälsa på folk som hälsar på mig för när jag går i egna tankar kan det ta en stund att processa att nån hälsade på mig och de har liksom hunnit vidare. Antar att jag kan uppfattas som sjukt otrevlig men vad ska man göra .

Att folk inte hälsar på mig är inget jag har ett problem med, då slipper jag lägga energi på att lista ut vem det är. Hälsar nån försöker jag hälsa tillbaka även om jag inte känner igen dem, det har varit lite kul de gånger det inte är nån jag känner utan de egentligen hälsat på personen bakom mig .

 

[warg]

Mnja alltså, om jag får ögonkontakt med någon som snabbt bryter den och ökar takten i stegen förbi mig med blicken i backen så hade jag nog också tolkat det som att personen inte ville hälsa. All kommunikation är ju inte muntlig, utan kroppsspråket kan tala ganska tydligt. Nu framgår det ju inte hur personerna agerat kring TS, men som ett exempel.

Jag vänder mig bara mot detta att utgå från att de andra ignorerar för att de inte vill hälsa. Det finns, som många sagt, massor med orsaker till att personen inte hälsar. En av dem kan vara att man uppfattar att personen som aldrig själv hälsar inte vill bli hälsad på.

 

[Midsommarblomster]

Jag vänder mig bara mot detta att utgå från att de andra ignorerar för att de inte vill hälsa. Det finns, som många sagt, massor med orsaker till att personen inte hälsar. En av dem kan vara att man uppfattar att personen som aldrig själv hälsar inte vill bli hälsad på.

Absolut!

 

[sjoberga]

Mnja alltså, om jag får ögonkontakt med någon som snabbt bryter den och ökar takten i stegen förbi mig med blicken i backen så hade jag nog också tolkat det som att personen inte ville hälsa. All kommunikation är ju inte muntlig, utan kroppsspråket kan tala ganska tydligt. Nu framgår det ju inte hur personerna agerat kring TS, men som ett exempel.

Fast då har ju inte du heller hälsat. Och det skulle också kunna vara icke igenkänning.

Jag menar mest att det är lite onödigt att störa sig på andras uteblivna hälsningar när man själv sitter med uteblivna hälsningar. Störningen är väl mer relevant om man hälsar tydligt och motparten inte gör det.

 

[Krålus]

Fast då har ju inte du heller hälsat. Och det skulle också kunna vara icke igenkänning.

Jag menar mest att det är lite onödigt att störa sig på andras uteblivna hälsningar när man själv sitter med uteblivna hälsningar. Störningen är väl mer relevant om man hälsar tydligt och motparten inte gör det.

Precis @Barbabelle jag hälsar om jag möter någon när jag är ute och går till och med oavsett om jag känner dem eller ej faktiskt.

 

[bettysmatte]

Precis @Barbabelle jag hälsar om jag möter någon när jag är ute och går till och med oavsett om jag känner dem eller ej faktiskt.

Det gör jag också. Det känns så konstigt annars.

 

[sjoberga]

Precis @Barbabelle jag hälsar om jag möter någon när jag är ute och går till och med oavsett om jag känner dem eller ej faktiskt.

Jo, det gör jag också om frekvensen av möten är < 1 per 5 minuter eller så. Och oftast hälsar på alla mötande bilar på sista 5 kilometrarna hem. Men det hänger mest ihop med att det är väldans få bilar.

 

[Catsu]

Jag träffar otroligt många människor genom mitt arbete så jag hejar på alla som ser vagt bekanta ut eller som söker ögonkontakt. Vilket har gjort att jag har hejat på diverse kändisar eftersom de ser bekanta ut men jag kan inte placera dem.

För många år sen flyttade jag till Halmstad. Jobbade som IT-tekniker på sjukhuset. Första veckan träffade jag enormt mycket nya människor och hade inte en chans att lägga alla på minnet.

En dag var jag inne på en bokhandel och såg en man som kändes vagt bekant. Jag hejade för säkerhets skull. Han typ blängde på mig men sa ändå hej.
Senare kom jag på att det var en medlem i Gyllene Tider

 

[sjoberga]

Företaget jag arbetar på hade franskt-brittiskt ägande förut och min chef som var boss över hela sajten i Grenoble, ord- och handhälsade varje dag på varje medarbetare han mötte. Och det var en dödssynd att hälsa på någon en andra gång samma dag.

Insåg snabbt att jag skulle vara oduglig i hans position med runt 1000 underställda.

 

[hastflicka]

Företaget jag arbetar på hade franskt-brittiskt ägande förut och min chef som var boss över hela sajten i Grenoble, ord- och handhälsade varje dag på varje medarbetare han mötte. Och det var en dödssynd att hälsa på någon en andra gång samma dag.

Insåg snabbt att jag skulle vara oduglig i hans position med runt 1000 underställda.

Nar mina barn borjade pa Amerikanska skolan hade vi en Irlandsk vise rektor som var fantastisk. Lag-mellanstadie campusen hade runt 1200 elever och hon kande varje elev med namn. Ungefar en manad efter att sonen borjat dar traffade jag henne I en koridor. Hon visste vilket barn pa skolan som horde ihop med mig, hon kunde mitt namn, lillebror's namn, och namnet pa storebror pa "hogstadie" campusen. Hon kunde till och med namnet pa chaufforen som hamtade sonen fran skolan.

 

[miumiu]

Det har jag hittils inte vågat, deras blickar säger typ snälla säg inte hej till mig.

Fast kan det inte vara att du läser in någonting som inte finns där? Många människor känner anspänning inför att säga hej till bekanta och halvbekanta, behöver verkligen inte vara nånting personligt eller mer än så.

 

[Snurrfian]

För många år sen flyttade jag till Halmstad. Jobbade som IT-tekniker på sjukhuset. Första veckan träffade jag enormt mycket nya människor och hade inte en chans att lägga alla på minnet.

En dag var jag inne på en bokhandel och såg en man som kändes vagt bekant. Jag hejade för säkerhets skull. Han typ blängde på mig men sa ändå hej.
Senare kom jag på att det var en medlem i Gyllene Tider

När maken skämdes som värst var när jag glatt hälsade på den dåvarande förbundskapten i hockey. Han såg sjukt bekant ut inne på Ica så jag bara antog att det var någon jag borde känna. Men han hälsade lika glatt tillbaka. Sen förklara maken vem det var och lite senare såg han lite mer lidande ut när en annan kund försökte förklara hur han borde ta ut landslaget.

 

[Sel]

Generellt tror jag att vi i vårt eget huvud gör oss själva betydligt viktigare för andra än vi egentligen är. Lite det där att om man ser någon viska eller om vi inte förstår vad de säger tänker: "de kanske pratar om mig...?". Varför skulle de?
Tiden jag lägger på att tänka på andra människor så till den grad att jag skulle orka aktivt undvika en speciell person (eller för all del sakna eller aktivt söka upp någon) är verkligen minimal. Flyktigt bekanta i princip inte alls. Då är det betydligt lättare att säga hej och trava på.

Med det sagt menar jag givetvis inte att det inte förekommer utfrysning och mobbing, men sådär generellt i livet när man är ute och far.

 

[hastflicka]

Det har inte ens fallit mig in att det skulle vara nagot att skammas over att man halsar pa nagon man inte kanner ... eller en kandis. Det hander sakert dagligen for officiella personer och de ar beredda pa att vilt frammande halsar.

 

[Krålus]

När maken skämdes som värst var när jag glatt hälsade på den dåvarande förbundskapten i hockey. Han såg sjukt bekant ut inne på Ica så jag bara antog att det var någon jag borde känna. Men han hälsade lika glatt tillbaka. Sen förklara maken vem det var och lite senare såg han lite mer lidande ut när en annan kund försökte förklara hur han borde ta ut landslaget.

Hade kunnat vara jag. Häromdagen hade dottern konsert med kulturskolan en chef hos en kund till jobbet säger varför känner jag igen dig? Ja jag målar ditt gods du tillverkar men det är klart jag har fel kläder på mig.

Jag hejar och kommer på att det är nån på Ica eller nåt typ. Första massörskan vi hade på jobbet sa förlåt jag kände inte igen dig I kläder andra höll på att dö när jag sa så...

 

[Bison]

Min man är rektor så vi åker till en annan kommun för att handla, för att inte riskera att träffa någon från hans jobb.

Jag förstår honom!
Jag vill gömma mig även när jag ser min bästa kompis I affären
Hon är helt fantastisk men är jag inte mentalt förbered på att prata med någon blir det fruktansvärt jobbigt.

 

[Mia_R]

Det har inte ens fallit mig in att det skulle vara nagot att skammas over att man halsar pa nagon man inte kanner ... eller en kandis. Det hander sakert dagligen for officiella personer och de ar beredda pa att vilt frammande halsar.

Förr när jag flyttade till Sthlm så brukade massor med folk hälsa på mig, även taxichaufförer när de körde förbi. En helt okänd skakade hand med mig på Stureplan och såg jättebesviken ut när vi presenterade oss, jag måste varit väldigt lik någon för även en del kändisar hälsade på mig, som Robban Broberg och Adam Alsing.

Jag vet fortfarande inte vem de trodde jag var.

 

[Midsommarblomster]

Inne i stan hälsade man givetvis inte på folk man inte kände, det hade ju tagit sin lilla tid. Däremot här i vår lilla förort kan folk ibland hälsa bara för att man går förbi varandra på gatan. Sjukt ovant. ”Hej fellow neighbour”, typ