Kass på att vara föräldraledig

[Amk]

Jag har varit helt ledig från mitt jobb i snart ett år, och har ungefär en månad kvar tills jag ska börja jobba. Nu är barnen ett respektive 2,5 år gamla och jag är den som avgjort varit hemma mest av oss två föräldrar. Vissa dagar och stunder kan jag uppskatta det till fullo, medan det andra känns så jäkla... tråkigt? Det är som att min hjärna långsamt löser upp sig till grötkladd och kroppen skriker efter att få vara ifred och jag vill bara ha möjlighet att göra klart ett femminutersprojekt utan att hjälpa någon att kissa under tiden, rädda bebis som för trettionde gången ramlar och slår i huvudet eller ha någon som krälar längs benet så att det inte går att förflytta sig. Ni fattar?

Min önskan är väl att passa på och göra det bästa av den korta tid som är kvar, men känner mig rätt tom på idéer efter en lång sommar där jag varit själv med båda barnen nästan hela tiden. Jag är hästmänniska med eget stall, har bil och är intresserad av natur, politik, kultur, musik, matlagning, psykologi... inte så intresserad av att bygga lego, diskutera förskoleplaceringar, hur roligt det är att köpa flickkläder eller vilka mellanmålsmuffins som barnen gillar.

Har ni några förslag på vad en kan hitta på med två minisar? Det vi alla gillat är att cykla på utflykt, gå på museum (tyvärr har vi ganska långt till närmsta), hänga på biblioteket, gå på promenader i naturen och ibland gå på öppen förskola om jag har turen att hitta roliga föräldrar att prata med. Nu har vi dock ägnat oss åt ovan nämnda aktiviteter i ett år, och jag börjar känna mig lätt uttråkad.

 

[Guldaskig]

Är också hemma med två barn, den äldsta går dock på förskolan 15 h/v. Håller med dig om att man känner sig lätt hjärndöd ibland när man endast umgåtts med barnen en hel dag. Vi gör ungefär samma saker som er även om minsta tyvärr är för liten för cykelturer (tyvärr, mycket bra och roligt tidsfördriv annars). Är ni nåt i stallet? Finns det något lekland i närheten? Gå på bio, fik och liknande. Baka är ju alltid kul även om man behöver ett visst mått av energi eftersom det ofta blir kaos vi går även på skogspromenader med hunden och har med oss matsäck. Att komma hemifrån uppskattar oftast både jag och äldsta barnet, om det så bara är för att handla mat för veckan.

Du har säkert gjort allt detta förut, men det är väl vad vi brukar pyssla med.

 

[Guldaskig]

Här finns förresten ett föräldranätverk, några som anordnar föreläsningar och liknande för föräldrar och sen äts det lunch tillsammans. Såklart är barnen välkomna. Min sambo var ofta på det när han var hemma med äldsta, kanske finns något liknande där du bor.

 

[SaraXX]

Nu var det ett tag sen jag var föräldraledig men jag kommer ihåg att jag liksom önskade att jag skulle tycka att det var roligare än vad det var. Och då hittade vi ändå på massa grejer.

 

[westernsuzie]

Jag har varit helt ledig från mitt jobb i snart ett år, och har ungefär en månad kvar tills jag ska börja jobba. Nu är barnen ett respektive 2,5 år gamla och jag är den som avgjort varit hemma mest av oss två föräldrar. Vissa dagar och stunder kan jag uppskatta det till fullo, medan det andra känns så jäkla... tråkigt? Det är som att min hjärna långsamt löser upp sig till grötkladd och kroppen skriker efter att få vara ifred och jag vill bara ha möjlighet att göra klart ett femminutersprojekt utan att hjälpa någon att kissa under tiden, rädda bebis som för trettionde gången ramlar och slår i huvudet eller ha någon som krälar längs benet så att det inte går att förflytta sig. Ni fattar?

Min önskan är väl att passa på och göra det bästa av den korta tid som är kvar, men känner mig rätt tom på idéer efter en lång sommar där jag varit själv med båda barnen nästan hela tiden. Jag är hästmänniska med eget stall, har bil och är intresserad av natur, politik, kultur, musik, matlagning, psykologi... inte så intresserad av att bygga lego, diskutera förskoleplaceringar, hur roligt det är att köpa flickkläder eller vilka mellanmålsmuffins som barnen gillar.

Har ni några förslag på vad en kan hitta på med två minisar? Det vi alla gillat är att cykla på utflykt, gå på museum (tyvärr har vi ganska långt till närmsta), hänga på biblioteket, gå på promenader i naturen och ibland gå på öppen förskola om jag har turen att hitta roliga föräldrar att prata med. Nu har vi dock ägnat oss åt ovan nämnda aktiviteter i ett år, och jag börjar känna mig lätt uttråkad.

Bland det bästa jag vet att hitta på med barnen är att vara ute i skogen med dem, upptäcka nya naturreservat och friluftsområden, ha med matsäck och göra upp en eld och grilla korv eller något annat. Ibland har jag haft med en gjutjärnspanna och pannkakssmet och stekt pannkakor åt kidsen, supermysigt och uppskattat stort plus för att ungarna är rejält trötta och avrastade efter ett sånt äventyr om ni gillar uteliv och naturen kanske det kan vara något?
Under senaste föräldraledigheten varvade jag sådana utedagar med att hänga i stallet och att träffa lite folk och gå i någon affär och luncha/fika för att få se folk typ.

 

[Jordgubblime]

Håller med ovan och att försöka hitta andra föräldralediga med liknande intressen/som du trivs med. Finns en speciell sida som är inriktad på föräldralediga där det går att lägga in/svara på "kontaktannonser".

 

[FengurLaugar]

När jag var föräldraledig ville jag knappt träffa folk Men jag var mycket ute hos djuren och grejade på gården ihop med barnen och gick ofta till skogen på picknick osv. Men jag förstår att man ibland känner sig totalt malplacerad ihop med två småbarn. Jag har än idag svårt att definiera mig som förälder och då är ändå min äldsta 7 år.

Badhuset var vi på ibland också, uppskattat av både mig och barnen.

 

[Amk]

Bland det bästa jag vet att hitta på med barnen är att vara ute i skogen med dem, upptäcka nya naturreservat och friluftsområden, ha med matsäck och göra upp en eld och grilla korv eller något annat. Ibland har jag haft med en gjutjärnspanna och pannkakssmet och stekt pannkakor åt kidsen, supermysigt och uppskattat stort plus för att ungarna är rejält trötta och avrastade efter ett sånt äventyr om ni gillar uteliv och naturen kanske det kan vara något?
Under senaste föräldraledigheten varvade jag sådana utedagar med att hänga i stallet och att träffa lite folk och gå i någon affär och luncha/fika för att få se folk typ.

Det låter mysigt, jag ska ha upplägget i bakhuvudet när sonen blir lite äldre. Just nu är han i en fas där han kryper i 180 och stoppar tusen farliga saker i munnen, så det känns lite stressigt att samtidigt göra upp eld och laga mat. Jag får börja med grillen här hemma efter en skogspromenad.

 

[Amk]

När jag var föräldraledig ville jag knappt träffa folk Men jag var mycket ute hos djuren och grejade på gården ihop med barnen och gick ofta till skogen på picknick osv. Men jag förstår att man ibland känner sig totalt malplacerad ihop med två småbarn. Jag har än idag svårt att definiera mig som förälder och då är ändå min äldsta 7 år.

Badhuset var vi på ibland också, uppskattat av både mig och barnen.

Hur överlever man badhus med en tvååring och en bebis? Eller rättare sagt, hur får man barnen levande därifrån?

 

[lilleknodd2]

Hur överlever man badhus med en tvååring och en bebis? Eller rättare sagt, hur får man barnen levande därifrån?

Man håller sig i barnpoolen

 

[Guldaskig]

Hur överlever man badhus med en tvååring och en bebis? Eller rättare sagt, hur får man barnen levande därifrån?

Skulle jag aldrig våga mig på ensam

 

[Amk]

Man håller sig i barnpoolen

Jo, jag förstår att en inte försöker sig på att simma några längder, men ändå. Bebisen behöver hållas mer eller mindre konstant, men det kanske funkar. Känns dock enklare att bara trycka ned oss alla tre i badkaret här hemma...

 

[Guldaskig]

Jo, jag förstår att en inte försöker sig på att simma några längder, men ändå. Bebisen behöver hållas mer eller mindre konstant, men det kanske funkar. Känns dock enklare att bara trycka ned oss alla tre i badkaret här hemma...

Jag tänker på alla moment runtomkring också. Byta om, duscha innan och efter, snorhalkiga golv, mm.

 

[FengurLaugar]

Hur överlever man badhus med en tvååring och en bebis? Eller rättare sagt, hur får man barnen levande därifrån?

Nu är det ioförsig 3 år mellan mina så det kanske blir skillnad. Men jag kan inte minnas att det va så krångligt.