Imorgon har det gått två veckor och senast igår fick jag en sån där gråtattack igen för det känns så overkligt att Pipis inte finns här längre.
Jag förstår dig, jag tror nog aldrig jag kommer att kunna tänka på Nikita utan det där hugget i hjärtat och tårar . Men det klokaste jag gjorde var att Megara flyttade hem till mig så snart efter även om det då kändes som ett enormt svek mot Nikita då.
Är evigt tacksam min vän som drev på att jag måste skaffa en ny katt så snart som möjligt.