Kejsarsnitt - upplevelser

Fick igång amningen med pumpning, men bebis var också för svag för att orka amma då.
Efter tre veckor helammade jag :). Så inga problem här heller.
 
I förra graviditeten blev det igångsättning pga stor bebis, som resulterade i ett akut snitt. Jag ville verkligen, verkligen inte ha snitt utan såg så mycket fram emot att föda vaginalt. Dels för att få den upplevelsen, dels för att jag trodde att ett snitt skulle försvåra amningen som jag verkligen ville få till och dels för att jag absolut inte ville ha några restriktioner kring att kunna hantera mitt egna barn. Men, nu blev det som det blev och det blev ändå så jäkla bra! Amningen har fungerat perfekt från första stund, jag var uppe och gick själv till toa så fort dom tog bort katetern, jag kunde hantera sonen perfekt från första stund, vi åkte hem från BB en dag tidigare än normalt, jag åkte direkt till affären och handlade, jag var ute på långpromenad med vagnen första dagen hemma osv. Snippan var ju helt opåverkad vilket också var skönt. Det var verkligen en toppenåterhämtning efter snittet!

Nu är jag gravid igen och kommer försöka föda vaginalt denna gång, även om jag mentalt förbereder mig på en kämpigare återhämtning då! Jag fick dock höra att det eventuellt blir planerat snitt när man får två så tätt inpå varandra (kommer har 17 månader emellan) och den första kom med akut snitt, men det måste jag kolla upp. Jag vill helst undvika planerat snitt då jag fått berättat för mig att bebisen har en väldigt fördel av att ha fått gå igenom ett förlossningsarbete. :)
Jag hade 16 mån mellan mina två första där ettan kom med akutsnitt och det var aldrig tal om något planerat snitt pga tätt mellan barnen.

Och i det avseendet gick ju den vaginala förlossningen bra, dock så centrerade sig värkarna till ärret vilket var obehagligt. Fick också veta att "helst" ville de inte lägga någon epidural pga att man då känner smärtan sämre om livmodern skulle brista (:crazy:)
 
Jag hade 16 mån mellan mina två första där ettan kom med akutsnitt och det var aldrig tal om något planerat snitt pga tätt mellan barnen.

Och i det avseendet gick ju den vaginala förlossningen bra, dock så centrerade sig värkarna till ärret vilket var obehagligt. Fick också veta att "helst" ville de inte lägga någon epidural pga att man då känner smärtan sämre om livmodern skulle brista (:crazy:)

Nej, jag tyckte också att det lät lite konstigt, det är ingen som har sagt något till mig heller. Å andra sidan har jag bara varit på inskrivningen på MVC än så länge så vi har inte direkt pratat om förlossningen.

Det lät obehagligt! För mig satt smärtan bara i ryggen förra gången, blir spännande att se om det blir samma lika denna gång.
 
Jag har gjort ett akut kejsarsnitt som gick jättebra, förutom lite komplikationer med barnet - men det löste sig till slut så barnet är helt friskt och glatt idag som tur är :)
Fick en spinal, och hade fått två epiduraler innan. En av epiduralerna gick lite snett och satte sig i ena benet och det hade jag lite känning av i några månader efteråt, inte så att man såg det på mig, men det kändes lite som att den ena benet inte riktigt hängde med + att jag även inte kände mig kissnödig "på samma sätt" som innan, eller hur jag ska beskriva det? Det var som att jag liksom inte kände mig lite kissnödig först, utan jag kände inte av det alls förns jag var jättekissnödig! Men det var aldrig nått akut, och nu är det ingen fara längre.

Ärret läkte fint, nu två år efterår så har jag väl nästan full känsel i hela. Det är ganska synligt så, och lila-aktigt. Men det kan ju bara vara hur ärr ser ut på mig och hur min hud är. Det sitter bra så det är inget som kommer synas (och gjorde det det så är väl inte det hela världen för mig just.)
Magmusklerna gick ihop helt och jag märker i princip ingenting av att jag har vart gravid, nu har jag ju börjat träna och gått ner i vikt så jag är i bättre form nu är nånsin typ!

Efter snittet hade jag ju ont såklart, fick morfin i typ 3 dagar medans vi var i Uppsala (vi låg där på neonatalen i 4 dygn med dottern på kylbehandling), men efter det gick det bra med alvedon/ipren.

På det stora hela är jag väldigt nöjd med hur vi blev bemötta och behandlade, även om det var traumatiskt med komplikationerna på dottern såklart. Men personalen och sjukvården var fantastisk mot oss hela tiden!

Det som var största nackdelen med snitt som jag upplevde det var att man inte fick lyfta tungt på så länge! Väldigt besvärligt när man är van vid att alltid klara sig själv med stall och ja, allt!

Ja just ja! Jag blev också sådär superskakig under snittet! Men jag trodde att det var av chocken, dels stort ingrepp och dels att dom sprang iväg med dottern direkt (hon andades inte) och att då pappan följde med henne. Jag frös nått så överjävligt minns jag!
 
Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!
Upplevde, det var ganska kort och odramatiskt. Akut kejsarsnitt. Det kändes men gjorde inte ont.

Ingen aning om för och nackdelar för jag har inte provat vaginal (antar att du redan vet om det här med allergier osv (det är dock statistik, tex just individen mitt barn har inga ännu).

Ärret tycker jag är typ osynligt men det går ju att se det som ett vitt streck i bikinilinjen. Muskler, min mage är lite mindre finfin och inte så platt direkt. Men det är kanske brist på yoga och den var inte platt som en pannkaka innan heller. Men kanske är det en liten effekt av avskurna muskler som fluffar ut över ärret. (om de skär av dem?) (jag red inom en månad igen, dock inte sittande dressyrtrav...)

Komplikationer, usel info av sjukgymnasterna -be dem berätta hur du tar dig ur sängen! direkt! inte efter tre dagar. Be dem berätta att du ska upp och gå, blodproppsrisk. Eller usel info? ingen info, de glömde lägga in ett blad och de struntade i att dyka vilket de hade lovat.

Jag höll på att förblöda på uppvaket så om inte personalen kikar till dig ibland, under täcket och kontrollerar att livmodern dragit åt sig så du inte ligger i en pöl av blod så ring på dem och säg till... för du har inte så mycket känsel där.
 
Ja känslan när de grävde i magen utan bedövning, aj! Glad att de sövde mig direkt men hann ju ändå känna allt under den korta tid det tog från det att de skar upp till det att de insåg att bedövningen inte tagit. Vi låg kvar på sjukhuset i en vecka och efter det att vi kom hem åt jag inget smärtstillande alls, behöver aldrig det efter operationer som tur är :)
Jag kände allt, men det gjorde inte ont, så det var ingen fara. Men intressant sval känsla när de skar och liksom knögglig när de skruvade ut barnet :D

Det var likadant när de opererade ihop ett benbrott på epidural, liksom känslan av ben och bänd.
 
Skriver under på att amningen funkade perfekt trots akut snitt. Hade bara fått höra innan att det absolut inte skulle funka blabla men det gick så bra! Jag tog första långpromenaden dag 7, men det var för att vi var tvungna att stanna på sjukhuset tills dess eftersom jag hade blodförgiftning under förlossningen.

Jag kommer föda nästa barn med planerat snitt men hade egentligen helst haft som sist att förlossningen startar spontant men att man avslutar med snitt, just för att bebisen är mer redo då. Men vet inte om man gör så, kan säkert vara svårt att lösa praktiskt.
Också om amning kl: Amningen gick väl sådär men han blev helammad i alla fall i 4-6 månader (alltså smakisar sen också) :D tror inte det var snittets fel att det blev sår på bröstvårtorna.
 
Jag kände allt, men det gjorde inte ont, så det var ingen fara. Men intressant sval känsla när de skar och liksom knögglig när de skruvade ut barnet :D

Det var likadant när de opererade ihop ett benbrott på epidural, liksom känslan av ben och bänd.
Jag kände det som att de bröt av mig på mitten alt försökte döda mig, klart det mest smärtsamma jag någonsin upplevt. De sa innan att det kan kännas men det ska inte göra ont, jag kände ju direkt att det gjorde ONT så jag skrek att de skulle sluta först för att sen övergå till att bara skrika. Min sambo fick inte vara kvar då när de sövde mig men han sa att det lät som att jag höll på att mördas. Ingen tvekan att bedövningen inte tagit, det gjorde så jävla ont, vill aldrig bli knivhuggen iaf :p
 
Också om amning kl: Amningen gick väl sådär men han blev helammad i alla fall i 4-6 månader (alltså smakisar sen också) :D tror inte det var snittets fel att det blev sår på bröstvårtorna.
Man brukar ju mer säga att vid snitt kommer inte amningen igång/det kan vara svårare, inte att man får sår på brösten. Jag fick aldrig sår på brösten så vet inte hur en motverkar det. Vid ett akut snitt under en förlossning som startat spontant ska dock amningen funka bättre än vid planerat snitt. Får se om det stämmer när det är dags för nästa unge.
 
Just ja, stor nackdel med kejsarsnitt enligt mig. Att jag fick ta fragminsprutor i en vecka - och på mig svider de nåt så jävligt :p. Detta pga risk för blodpropp.
 
Just ja, stor nackdel med kejsarsnitt enligt mig. Att jag fick ta fragminsprutor i en vecka - och på mig svider de nåt så jävligt :p. Detta pga risk för blodpropp.
Fick också det, men sjuksköterskorna/barnmorskorna gav mig det så behövde aldrig ta det själv i och med att vi låg kvar så länge på sjukhuset. Bisarraste var en kväll/natt när en barnmorska gav mig en spruta i låret när jag sov ''jag ville inte väcka dig'' nä men jag vaknar ju om någon sticker mig i låret... De hade glömt ge den tidigare under dagen så därför fick jag den sent.
 
Fick också det, men sjuksköterskorna/barnmorskorna gav mig det så behövde aldrig ta det själv i och med att vi låg kvar så länge på sjukhuset. Bisarraste var en kväll/natt när en barnmorska gav mig en spruta i låret när jag sov ''jag ville inte väcka dig'' nä men jag vaknar ju om någon sticker mig i låret... De hade glömt ge den tidigare under dagen så därför fick jag den sent.
Jag fick det också av sköterskorna men det sved lika mycket som när jag fick ta det själv vid överstimuleringen under vår IVF.
 
Vill gärna höra hur ni upplevde kejsarsnittet.
Fick ni några komplikationer? För och nackdelar jämfört med en vaginal förlossning?
Hur ser ärret ut idag och har själva operationen påverkat buk och magmuskler på något negativt sett långt efter att såret läkt?
Vill veta så mycket som möjligt. Både positiva och negativa upplevelser!

Jag har akutsnittats i narkos pga primär förlossningsrädsla.
Upplevde inget större negativt med snittet, reagerade på suturerna så tog lite tid innan snittet läkte helt men det var inte så farligt. Var väll 1v innan jag kunde börja gå promenader mer än ute på gården och en månad innan jag kände mig helt normal. Nu har jag opererats av annan orsak i samma ärr igen men det är som bara att smalt rött streck även nu efter operation 2.

För och nackdelar är lite svårt, har ju bara genomgått en halv vaginal förlossning och den upplevelsen var inte så trevlig. Men alla är ju inte lite knäppa och känsliga som jag ;)
Jag är lite ambivalent vad jag vill ha för förlossning om jag ska ha fler barn. I teorin tycker jag att vaginalförlossning har stora fördelar (speciellt i fråga om detta med att kunna bära när man redan har ett barn) men jag tror att jag i praktiken inte kommer att ta mig igenom annat än ett snitt.

Behövde inte ta några fragminsprutor då jag inte hade några större riskfaktorer, samt att jag är spruträdd och tror de var rädda att jag skulle hamna i någon förlossningspsykos :p
Inga problem med amning eller så heller förutom att jag inte trivdes så vi valde att flaskmata istället efter någon vecka.
 
Behövde inte ta några fragminsprutor då jag inte hade några större riskfaktorer, samt att jag är spruträdd och tror de var rädda att jag skulle hamna i någon förlossningspsykos :p
Inga problem med amning eller så heller förutom att jag inte trivdes så vi valde att flaskmata istället efter någon vecka.
Jag var också spruträdd men mig stack dom med spruta varje dag på BB samt sambon en vecka efter vi kommit hem :nailbiting: jag var helt blå på båda benen... Till mig sa dom att man tillhörde riskgrupp som gravid samt efter ett kejsarsnitt.
 
Jag var också spruträdd men mig stack dom med spruta varje dag på BB samt sambon en vecka efter vi kommit hem :nailbiting: jag var helt blå på båda benen... Till mig sa dom att man tillhörde riskgrupp som gravid samt efter ett kejsarsnitt.

Det vägdes nog mot att de var rädd för psykos för mig (fick inte vara själv med barnet på BB de första 24h, varken jag eller mannen var dock särskilt oroliga för det efter snittet), sen kunde jag ju röra mig rätt omgående eftersom jag inte fått någon spinal utan endast vanlig narkos vilket minskar risken (tillsammans med att jag inte var så tung, inte över 40 och inga genetiska riskfaktorer).
 
Det är olika rutiner för blodförtunnande eller ej. Efter mitt första snitt fick jag sprutor, det är rutin i det landstinget. Efter andra snittet (annat landsting) fick jag inte, där rekommenderar de istället stödstrumpor på dagtid i 6 veckor efter snittet om man inte har några särskilda riskfaktorer. Nu går jag upp väldigt mycket i vikt under mina graviditeter och har fått mängder av fula åderbråck på ena underbenet så jag hade gärna tagit sprutorna denna gång faktiskt. Bara graviditeten i sig ger ju en riskökning.
 
Det vägdes nog mot att de var rädd för psykos för mig (fick inte vara själv med barnet på BB de första 24h, varken jag eller mannen var dock särskilt oroliga för det efter snittet), sen kunde jag ju röra mig rätt omgående eftersom jag inte fått någon spinal utan endast vanlig narkos vilket minskar risken (tillsammans med att jag inte var så tung, inte över 40 och inga genetiska riskfaktorer).
Jag var inte heller över 40 eller överviktig eller annan riskfaktor men fick ändå fragmin. Iofs fick jag någon form av bedövning i ryggen, vet faktiskt inte exakt vad, för jag var så sjuk när vi kom till förlossningen att jag knappt visste var vi var så jag minns bara att de stack mig i ryggen. Det är konstigt att det är olika rutiner i olika landsting tycker jag haha.
 
Jag var också spruträdd men mig stack dom med spruta varje dag på BB samt sambon en vecka efter vi kommit hem :nailbiting: jag var helt blå på båda benen... Till mig sa dom att man tillhörde riskgrupp som gravid samt efter ett kejsarsnitt.

Läste först att din sambo fick ta sprutorna i en vecka efter hemgång, blev lite fundersam över varför han behövde ta det :laugh:
 

Liknande trådar

Hästvård Jag fick hem en häst för drygt tre månader sen som i nuläget har en del bekymmer med sina hovar. Hästen har gått skodd hela livet utan...
Svar
1
· Visningar
1 048
Senast: super
·
  • Artikel
Dagbok Efter allt trassel med boende vid flytten till min nya stad så trodde jag att jag hade köpt mig ett hus som jag skulle kunna trivas i...
Svar
4
· Visningar
1 514
Senast: kma
·
  • Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir...
2 3
Svar
44
· Visningar
7 774
Senast: Dimmoln
·
Kropp & Själ Kanske lite konstig fråga, men jag skriver en fiction där ena karaktären går på antidepressiva. :) Jag har bra koll på hur det kan...
2
Svar
27
· Visningar
1 762
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp