Kejsarsnitt

[Voeux]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

 

[Ainon]

Mitt planerade kejsarsnitt var fantastiskt, allt som jag önskade en förlossning skulle vara! Visst det var hemskt med ryggbedövningen och urinkatetern men när det väl var klart så tänkte jag att jag kunde tänka mig ett till barn bara för att det var en så häftig och fin upplevelse (nej blir inga fler då mina graviditeter är hemska så räcker med två).

Man får ju lite eftervärkar som är mindre skönt med ett opsår på magen men det är inte så farligt tyckte jag även om det var värre med barn 2 än 1 (1an blev akutsnittad pga förlossningsrädsla) som det tydligen brukar vara.

Jag har mått bra efter snitten. Var lättare efter senaste med ryggbedövning jämfört med när jag var i full narkos då jag efter narkosen var lullig och yr i ett dygn vilket gjorde att jag inte kunde stå på egna ben. Nu duschade jag själv samt hasade runt på avdelningen samma kväll (snittades på morgon/förmiddagen). Var uppe och promenerade runt på hela sjukhuset relativt obehindrat men försiktigt dagen efter. De uppmuntrar försiktig rörelse så snart som möjligt för att minska risken för blodproppar. Vi åkte hem direkt efter proverna denna gång när bebis var 48h gammal. Har kunnat göra allt hemma som inte involverat lyftande men tog väll ungefär 1-2 veckor innan jag kände att jag kunde ta en vanlig avslappnad lite längre promenad utomhus med vagnen och strosa. Fram till dess höll jag mig till att dagligen gå till postlådan 500m bort och tillbaka. Efter 1 månad har jag känt mig återställd, men väldigt svag såklart.

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

 

[Ainon]

Kan tillägga att det svåraste har varit att ta sig upp när man lagt sig och vilat eller hasar ner skönt i soffan. Lite jobbigt då man sitter mycket tillbakalutat då man matar bebis. Står man väl på benen så har det ,iaf för mig, mesta varit lätt och obesvärat efter snitten.

 

[Osthyvel]

Jag utelämnar vissa detaljer så om det är svårt att hänga med så är det därför. Jag tror att jag är en av få här inne som gjort 4 planerade kejsarsnitt. Hade dock gärna fött vaginalt istället då alla kejsarsnitt varit traumatiska på olika sätt.

Kejsarsnitt 1. Stod på benen med stöd redan på kvällen. Sonen är född på eftermiddagen då hans tid sköts upp hela tiden pga akut fall. Hade inte speciellt ont och gick runt på sjukhuset hela tiden pga rastlöshet tills vi blev utskrivna. Gick långpromenad efter 4 dagar, då bodde vi på tredje våningen utan hiss.

2. Stod på benen på natten med stöd. Sonen hamnade sen på neonatalen, och jag låg på BB. Jag gick fram och tillbaka för tidigt efter så det kostade på återhämtningen och jag åt värktabletter länge efter. Det var samtidigt en enormt stor bebis på ca 5,3 kg vid födseln och 12 kg vid 6 månaders ålder. Promenerade 6-8 km flera dagar i veckan så fort det blev bra väglag. Sonen är född i december.

3. Komplicerat snitt som gav mycket smärta så jag hade svårt att ta mig upp dagen efter. Fick stanna ofta på väg till duschen då det gjorde så ont. Mycket värktabletter länge men samtidigt så körde jag barn flera gånger om dagen från att sonen var 3 veckor. Även han en tungviktare som precis som ovanstående bror vägde drygt 12 kg vid 6 månader.

4. Komplicerat snitt som fick smärtfritt men fick stora komplikationer på uppvaket. Detta snitt var i Göteborg där de har uppvak ihop med bebis, ovanstående tre syskonen som är födda på annat sjukhus så vistades man på förlossningen efter snitt. Det tog tid att ens kunna sätta mig på sängkanten trots en aktiv eda (inget man normalt får vid snitt). Åkte rullstol mellan BB och IVA-neonatalen där bebis låg från födseln (immuniseringsbarn). Hade det smärtsamt länge men läkarna var eniga om att det berodde på omständigheterna för det komplicerade snittet. Dvs en föreliggande previa, tre tidigare snitt och en stor bukplastik med sydda magmuskler. De tog katetern nästan 2 dygn efter då jag inte var rörlig nog att ta mig till toaletten samt duschade inte förrän dottern var 2 dagar av samma anledning. Tog första promenaden när hon var 1,5 vecka då det var först då som hon fick lov av sjukhuset att följa med ut. Vi låg på neonatalen i 2 veckor. Började sen träna försiktig när dottern var 3 veckor. Nu är hon 3,5 mån och jag styrketränar hyfsat lätta pass flera dagar i veckan. För mig är det lätta pass men för en ovan är det säkert tuffa pass.

 

[Kilauea]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

Sticker inte under stol med att jag hade rejält ont i början, men hade ju inte heller haft en fungerande bedövning utan blev sövd då det var rätt bråttom.

Upp ur sängen kom jag redan dagen efter, med hjälp (sonen föddes vid 17.30). Och var ute på långsamma promenader efter några dagar.

Vad menar du med värkarbete efter snittet? @Voeux Eftervärkar kan man få, var som grov mensvärk tycker jag. Då vi var inskrivna två veckor efter mitt snitt fick jag Alvedon365 på dagarna samt morfin till natten, vilket fungerade bra.

 

[Voeux]

Kan tillägga att det svåraste har varit att ta sig upp när man lagt sig och vilat eller hasar ner skönt i soffan. Lite jobbigt då man sitter mycket tillbakalutat då man matar bebis. Står man väl på benen så har det ,iaf för mig, mesta varit lätt och obesvärat efter snitten.

Samma som att vara höggravid då

 

[Voeux]

Vad menar du med värkarbete efter snittet? @Voeux Eftervärkar kan man få, var som grov mensvärk tycker jag. Då vi var inskrivna två veckor efter mitt snitt fick jag Alvedon365 på dagarna samt morfin till natten, vilket fungerade bra.

Värkar som drar ihop magen/sammandragningar förstod jag det som, alltså inte stilla värk som mensvärk eller molvärk utan att magen liksom drar ihop sig och släpper och att det kan göra ont eftersom man har ärr. Men jag kan ha missuppfattat det.

 

[Ainon]

Värkar som drar ihop magen/sammandragningar förstod jag det som, alltså inte stilla värk som mensvärk eller molvärk utan att magen liksom drar ihop sig och släpper och att det kan göra ont eftersom man har ärr. Men jag kan ha missuppfattat det.

Så kände mina eftervärkar, inte så skönt men hanterbart

Samma som att vara höggravid då

Inte blivit särskilt stor och otymplig, enda fördelen jag haft , men då är man ju mer klumpig, efteråt gör det ont/känns som att magen ska gå sönder om man råkar använda magmusklerna lite för mycket för tidigt. Men är eg ingen fara bara man tänker efter och det gör man efter man glömt bort en gång

 

[Badger]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

Kejsarsnitt 11 år sedan, akut. Kunde rida lite efter någon månad eller två? (läs det som sitta på häst och styra) (skulle säga drygt en men vågar inte riktigt det var så länge sedan, min man hade inga som helst problem att ha barnet själv i 2-3 timar med ersättning som möjlig backup redan från start, de har alltid kommit mycket väl överens och barnet har aldrig haft några större preferenser i någon riktning. En fördel med kejsarsnitt kanske, pappan kan få mysig egentid och vana med babyn direkt.) men red typ galopp och skritt inte ngt sittande trav eller sådant (på ganska länge utan körde lätt sits osv). (varning här för att jag verkligen inte frågade någon om det var ok, utan det kändes ok och det gick)

Inga problem alls promenera, fast jag kan inte säga att jag promenerade långt antagligen.

Ärret syns typ inte alls men magen är lite putig o degig ovanför bikinilinjen.

Sättet att ta sig upp ur sängen första dagarna (om sjukgymnasterna glömmer berätta det, som de gjorde för mig) var i alla fall då att lägga sig på sidan och putta sig upp till sittande med händerna och då få fötterna utanför sängen och då stå. För situps var liksom inte grejen första veckorna. Den andra ordern var att röra sig så man inte fick blodpropp eller dyl.

Jag tränade friskis fram till sista månaden innan, men jag tränade inte friskis förrän flera månader efter. Det var dock sommar så då brukar jag inte jumpa ändå.

 

[KarinStarfighter]

Två akuta kejsarsnitt här. Har kunnat gå upp och gå redan samma dag. Det som varit kämpigt har varit att komma upp ur sängen (ta sig från liggande) den första veckan men man får instruktioner kring hur man ska göra.

Promenader har jag kunnat sätta igång med efter ett par dagar. Cyklade efter tre veckor sist.

Det som varit bekymret för mig har varit skadade nerver i området och ett tydligt ”bukhäng” precis vid snittet. (Låter värre än det är).

Jag har varit nöjd med mina snitt

 

[orkide]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

Tyckte inte eftervärkarna var så farligt, hade dock haft värkar i 72 h innan snitt så allt var väl bättre än det.

Återhämtningen gick smidigare än förväntat! Jag blev sjuk under förlossningen och fick en infektion så det tog givetvis på krafterna men jag var uppe på benen och gick på toaletten 12 h efter snittet. Den enda smärtlindring jag fick var Alvedon och Ipren, och klarade mig bra på det. Jag såg det som positivt att inte vara för smärtlindrad, vilket gjorde att jag kände vilka rörelser som inte var bra. Det jag upplevde som svårast var helt klart att komma i och ur sängen hemma, men efter ett par dagar så satt den tekniken. Jag var otroligt försiktig (som man ska!) med att bära i början, men att promenera var inga problem. Började med att gå någon kilometer och utökade med 10 minuter varje dag, när bebis var fem veckor tror jag att jag var uppe i 1,5 mil om dagen. Efter 6 veckor började jag åka och handla och sånt själv - men var supernoga med lyftteknik när jag bar matkassar, babyskydd osv. Red första gången 8 veckor efter - men hade kunnat rida betydligt tidigare men det kändes inte viktigt. Rörelse är jätteviktigt för återhämtningen! Efter 3 månader kände jag mig helt återhämtad och började springa/gå på gym igen. Många av mina kompisar som fött vaginalt har haft problem med stygn osv längre än så.

Om jag hade fått önska något kring mitt snitt (som var akut efter långt värkarbete och att jag blev sjuk) så hade det varit att vi inte hade blivit separerade under uppvaket, så tips är att kolla upp dom möjligheterna. Har en kompis som födde sitt första barn med snitt pga sätesläge, och sen födde andra barnet vaginalt relativt okomplicerat. Det får mig, som hade en tydlig önskan om vaginal födsel, att få lite hopp inför vårt nästa barn.

Jag hoppas du får en fin födsel, tänk att du snart får träffa bebis!

 

[Sleepan]

Akut för min del, men jag är positiv till upplevelsen, även om jag gärna sluppit den första delen av förlossningen och haft planerat snitt direkt - men sånt är ju omöjligt att veta innan

Ryggbedövningen satte de på förlossningen, när jag hade värkar. Jag har varit extremt nålrädd och gått i terapi för det. Tycker fortfarande inte att det är så fett, men det funkar. Tyckte således det kändes jobbigt med bedövning, men det var absolut inte så farligt. Den behöver du inte oroa dig för.

Jag var uppe och gick samma kväll, och då snittades jag först 15.30 typ. Tycker kroppen fungerat rätt väl hela tiden (fast mitt största problem var typ att magen inte funkade och det gjorde ont, men tja, laxerande finns ju ).
Det är jobbigt att ta sig ur sängen i början, men det funkar med rätt teknik.
Kunde gå korta sträckor med hunden inom en vecka
Återhämtningen har gått väldigt bra tycker jag, och jag kan absolut tänka mig snitt igen i framtiden.

Du kommer ha en jättefin upplevelse är jag säker på. Tycker alla man pratar med som gjort planerade snitt är nöjda

 

[Mirtai]

Akutsnitt för snart 8 år sedan pga sätesbjudning.

Snittet var helt okomplicerat, upplevde varken ryggmärgsbedövningen eller katetern som svåra. Sonen hade lite andningsproblem direkt så han kördes upp till neonatalen omedelbart vilket gjorde att jag bara fick se honom på håll i kuvösen. Hade en del problem med blodtrycksfall så de funderade på om jag skulle få åka till uppvaket istället för tillbaka till rummet men slapp det.

Sedan var det kaos och tog massor med timmar innan jag fick veta ngt alls om bebisen och hur han mådde, vilket såklart var skitjobbigt men det var mer olyckliga omständigheter och personalbrist.

Sonen föddes ca kl 14 och jag var uppe ur sängen (rullstol) på kvällen för att få åka till neo och se honom. Nästa morgon var jag på benen igen och kunde duscha osv.

Märkte inte av några eftervärkar öht. Hade ordentligt ont morgonen efteråt när jag skulle upp/ner ur sängen men mådde i övrigt väldigt bra. Slutade med värktabletter bara några dagar efter snittet.

Vi låg inne på neo i en vecka men direkt när vi kom hem började jag gå promenader med vagnen. I mitt fall var det mer foglossning som var begränsande i efterhand än snittet! Var igång och sprang och tränade inom några månader.

Såhär 8 år senare har jag känselbortfall runt delar av ärret, och ett litet överhäng.

 

[inverterad]

Planerat snitt 2016. Hela upplevelsen var positiv och jag kände mig trygg och mycket väl omhändertagen. Ryggmärgsbedövningen kändes i princip inte (blev distraherad av trevlig narkosläkare som berömde min muskulösa rygg - smicker funkar alltid!) och operationen gick jättebra. Hade såklart ont men kunde stapplande gå på toaletten redan samma kväll (opererades runt 15-tiden på eftermiddagen). Mackan jag fick på kvällen efter operationen var nog bland det godaste jag nånsin ätit (varit fastande sen tidigt på morgonen).

Första veckan hade jag ont men det var helt hanterbart med hjälp av vanliga Alvedon + Ipren-kombon. Framför allt att resa sig från liggande är knepigt, en får ha en viss teknik. Hosta gjorde ont, liksom att skratta - minns att jag hade en kudde som jag tryckte mot snittet vid såna tillfällen. Men jag tog korta promenader direkt från att vi kom hem från sjukhuset, och gick i trappor osv. Efter två veckor var smärtan i princip helt borta, jag kunde gå promenader och röra mig. Fick inte bära tungt vilket var svårt att komma ihåg.... eftersom det inte gjorde ont. Det en inte ska göra som nyförlöst, även om kroppen känns bra, är ju att springa, men det gäller ju även de som har haft en vaginal förlossning.

Snittet läkte jättefint, det är en liten "kant" ovanför ärret men inget som på något sätt stör mig. Är jättenöjd och skulle göra om hela processen igen om det nu blir fler barn.

 

[Eloise]

Båda mina snitt har varit planerade pga förlossningsrädsla.
Den första blev ett akut snitt då sonen ville ut en vecka innan planerat. Hade värkar i 12h innan det fanns plats på operation.

Jag har mått bra efter båda snitten.
Sonen föddes strax innan kl 17, jag fick ha man och barn med på uppvaket då jag var helt ensam där.
Blev mobiliserad och gick några steg strax innan midnatt.

När dottern föddes gick allt som planerat. Hon var ute strax innan 11 på förmiddagen. Min bedövning släppte strax efter jag var hopsydd, fick vara ensam på uppvak men komma ner på rummet till man och dotter vid 12.30.
Blev av med katetern och tog en dusch på egen hand vid 14.

Har inte haft ont efteråt, gjorde stallet (i lugnt tempo!) själv nio dagar efter första förlossningen.
Sex veckor efter andra förlossningen trimmade jag ett dressyrpass.

Gå med vagn i uppförsbacke har varit motigt första två veckorna, har varit försiktig med att bära. Men har läkt helt otroligt fort, och bra.
Supernöjd med allt efter snitten.

Du kan få eftervärkar, men det är vanligast om du haft ”riktiga” värkar innan snittet om jag förstått det rätt. Du ska inte sitta stilla efteråt. Promenader är superbra. Långsamma, med korta steg. Jag blev trött i ländryggen snabbt när jag stod eller gick. Gick tre korta promenader om dagen första veckan med dottern.

 

[McFlurry]

Jag har själv inga barn men jag kan tipsa om att bloggaren Vanja Wikström har både skrivit mycket om och filmat sina två planerade kejsarsnitt. Finns på Youtube och på hennes blogg. Tänker att framförallt filmerna kan vara av intresse för att få en bild av hur det kan gå till. Hon är väldigt nöjd med sina snitt så det är inga skräckhistorier

 

[vemsomhelst123]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

Jag och en annan mamma som snittades 2 dagar innan gick nog 5 km med vagn ca två veckor efter. Man ska inte lyfta tungt eller belasta magen men promenera till smärtgräns är inga problem.
Akut snitt men okomplicerat på alla sätt!

 

[ameo]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

Stillasittande i två månader? Har de kommit med nya rön om det?
Jag kan inte påstå att jag var särskilt stilla efter mina snitt, Fick inte lyfta tungt (tyngre än barnet, var gränsen) men i övrigt kunde jag göra allt som kändes bra att göra.
Sen kanske det inte var lämpligt att visa upp en ponnyhingst på hingstvisning knappt 3 veckor efter ett av snitten, men det funkade (med gördel runt magen som höll den stilla)....

Jag utelämnar vissa detaljer så om det är svårt att hänga med så är det därför. Jag tror att jag är en av få här inne som gjort 4 planerade kejsarsnitt. Hade dock gärna fött vaginalt istället då alla kejsarsnitt varit traumatiska på olika sätt.

Jag har också gjort 4 planerade kejsarsnitt... (utan trauma)

 

[Kilauea]

Värkar som drar ihop magen/sammandragningar förstod jag det som, alltså inte stilla värk som mensvärk eller molvärk utan att magen liksom drar ihop sig och släpper och att det kan göra ont eftersom man har ärr. Men jag kan ha missuppfattat det.

Eftervärkar, alltså. Kändes inte i snittet för mig. Mitt snitt har varit väldigt okomplicerat efteråt. Har inte full känsel på varenda cm runtom, men annars inga problem. Hade inga problem med det vid följande graviditet eller förlossning heller (igångsatt).

 

[BernT]

Som jag skrivit om i vinterföräldrar-tråden så får jag ett planerat kejsarsnitt första veckan i februari. Jag vet att det är fler här på Buke som fått snitt så tänkte om vi kunde dela våra erfarenheter lite! Helst inga skräckhistorier just nu dock

Jag håller på att lyssna ingen kejsarsnittsguidens podcast och hörde där att man kan få värkarbete efter kejsarsnittet. Någon som fått det och hur var det?

Jag är orolig för stillasittandet första två månaderna. Jag mår inte alls bra när jag inte får röra på mig och känner redan hur huvudet börjar förpestas av karantän och att vara höggravid, jag blir låg och ledsen. Hur var återhämtningen för er? Vad har ni kunnat göra och inte? Jag förstår att jag inte kan träna och kommer givetvis inte att försöka mig på detta. Men hur var det med promenader? Vara utomhus? Hushållspyssel?

Jag tycker återhämtningen gick jättebra! Började promenera direkt vi kom hem. Vi fick stanna i ca 7 dagar pga att jag var sjuk så typ dag 8 började jag promenera. Började gymma ganska kort därefter, hade med mig dottern i vagn och hon var alla pensionärer på gymmets ögonsten
Gick flera promenader om dagen, det var så himla mysigt och noll smärta.

Tog några år att få känsel i huden igen men mitt snitt är så tunt och litet, förstår inte hur man gick ut ett helt barn där. Hade tur och fick inte sån bulle/hylla heller.

Att nysa däremot herregud smärta! Så lärde mig nysa utan magmusklerna och gör fortfarande.

Fick inte städa eller sånt hemma för min sambo/man så han gjorde allt sånt blev 100 % uppassad och det tycker jag att man förtjänar.