Klara sig på 10 000 i månaden

[Wille]

Jag tycker nog också att det inte saknas sinne för ekonomi i det jag läser. Däremot ser jag en diskrepans mellan förväntningar på ekonomi jämfört med verkliga förutsättningar och det blir ett skav, lite i onödan.

Att ”lösa” en ekonomi utan inkomst, då hjälper inte världens bästa kunskaper i ekonomi. Då behöver man helt enkelt få in något att låta kunskaperna jobba med.

Det gick hyfsat att leva på blodpudding och vitkål under ganska långa perioder. Och märkligt nog har halvkilot blodpudding knappt ökat i pris sedan det var min huvudsakliga kost i början av 90-talet (vitkålen har det däremot). Men det löste ju inte min situation, i helt avsaknad av tillgångar och inkomst så fanns ändå inte pengar till vare sig det eller hyra. Allt annat fick helt enkelt läggas på is. Jag var väldigt mycket ”sjuk” den perioden för att slippa träffa kompisar som ville fika eller ta en öl eller bara göra något. För utan inkomst eller sparade pengar är inga utgifter möjliga. Då fanns socialkontoret som till slut betalade hyra för tak över huvudet och den summa som krävdes för mer nudlar, blodpudding och vitkål. Jag kunde till och med få spela fotboll ett tag till på den summan, innan Bingolotto knäckte den möjligheten.

Kanske har jag åter trillat i fällan att tänka att "där det finns en vilja finns det en väg". Och kanske är vägen att göra sig av med både bil och katter, men konsekvenserna av det kan bli katastrofala. Att jag totalt deppar ihop (som om jag inte redan var jävligt deppig) och inte kan ta mig någonstans. Det är för långt att gå till matvarubutiken och jag har ingen fungerande cykel. Orkar inte cykla heller. Måste ju hur som helst kunna ta mig till jobb/arbetsintervjuer.

Maten är väl det enda jag kan dra in på tror jag.

 

[Pilot]

Jag tror ju det enklaste skulle vara att fixa till alla fysiska fel, dvs se till att träna, medverka i utredningen som är på gång och utvidga vad man söker för jobb. Man kanske får lov att ta själsdödande jobb så pengar kommer in. Sen är det helt klart en stor nackdel att du bor där du bor samtidigt som du är väldigt begränsad till hur långt du kan pendla och att du bara kan jobba när det är ljust ute. Det är kanske där du ska lägga energi att försöka utvidga dina gränser.

Jag tänker lite likadant. Att även om det är bra att renovera så är det kanske bättre att hyra ut rum som det gjorts tidigare. Eller dela ut tidningar en period för att kunna fylla på sparkontot.

Att spara 10% av inkomsten (eller lite mindre blir det kanske?) är inte rimligt med så pass låg inkomst just nu.

Bättre att spara pengar till ett räkningskonto där du tar vid behov när du har större räkningar och sparar en hundralapp till det långsiktiga nu när du har den ekonomiska situationen du har.

Alternativt lever riktigt billigt i 3 månader och sparar så mycket du kan (behöver inte vara 3 månader på raken) för att fylla på sparkontot.

Jag levde ett halvår på pasta och ketchup med en klick smör, mådde inte super på det men det drog ner matkostnaden rejält. Åt det till lunch och kvällsmat (och ibland gjorde jag någon utsvävning) men åt "vanlig frukost".

 

[hundtant]

Det beror helt på vad du menar med "det löser sig". Om det är att köpa en Tesla på avbetalning utan en susning om hur du ska betala så är det ganska idiotiskt och ansvarslöst. Däremot är det knappast ansvarslöst, att konstatera att budgeten är snål men att inte bekymra sig för den utan ta dagens som den kommer och de möjligheter den bjuder att hålla budgeten. I värsta fall får man köpa nudlar och havregryn för sista 100-lappen så man slipper vara hungrig sista veckan. Håller man ögonen öppna och är öppen för möjligheter finns det mer chans att det funkar än om man sitter och våndas över kalkyler som inte går ihop.

Tja, av alla råd jag kan komma på till en som har skral ekonomi så kommer nog "ta dagen som den kommer" bland de minst användbara.

 

[hundtant]

Jo, jag får ut mer än 10000. Tanken är att 10000 ska räcka för att leva och att resten ska sparas. Jag behöver spara som en tok.

Men om 10´ inte är en faktisk existerande gräns utan bara en summa som du tycker låter lagom så får du nog släppa den. Du ser ju att den inte är realistisk, du har högre utgifter än så.

 

[Alexandra_W]

Tja, av alla råd jag kan komma på till en som har skral ekonomi så kommer nog "ta dagen som den kommer" bland de minst användbara.

Fast även jag har just nu rått till det. Andas, låt det vara som det varit. Se hur det blir i framtiden med jobb och hälsa. Eftersom just nu skulle det som kan påverka (bort med bil eller katt) få TS att må sämre.

 

[Wille]

Träning hjälper mot smärtan, utredningen för sköldkörteln har du ju på G, se till att medverka i den. Har inte påstått du inte medverkat, utan att du ska försöka ta dig igenom den även om det är jobbigt. Kan ju hjälpa dig en hel del både kroppsligt, psykiskt och ekonomiskt om du får ordning på din kropp.

Är ryggen okej kanske du kan jobba på fler jobb, tex lager, industri, städning, jobba i butik och fylla på varor. Inte vet jag men måste väl finnas något mer du klarar av en kontor och trädgård?

Du svarar inte på hur jag med mina exekutiva svårigheter ska klara av att träna. Jag har liksom försökt hur många gånger som helst (att träna yoga). Klarar ej heller av att borsta tänderna dagligen.

Såg ett lagerjobb idag. Det krävdes truckvana. Det har inte jag. Städjobb har jag inte lyckats få. Industrijobb ser jag inga som jag klarar. Sökte jobb på Jysk men fick inte jobbet. Har spontanansökt i ett varuhus men inte fått svar. Skickade även en spontanansökan till granngården men har inte fått svar. Sökt jobb på ett företag som säljer produkter för kriser men har inte fått svar där heller. Så jag anser att jag söker brett. Inte bara kontor och trädgård.

 

[sjoberga]

Fast även jag har just nu rått till det. Andas, låt det vara som det varit. Se hur det blir i framtiden med jobb och hälsa. Eftersom just nu skulle det som kan påverka (bort med bil eller katt) få TS att må sämre.

Jag tycker inte heller att rådet är helt fel. Det är inte förrän tillgångarna är på noll som det är katastrof. Innan dess är det bra om man tar steg mot balans, men att riskera en ännu sämre hälsa riskerar bara att minska möjligheterna till riktiga lösningar.

Läs ”katastrof” på rätt sätt. I vårt land är det inte en fråga om överlevnad. Man får hjälp till det när man tömt alla andra möjligheter.

 

[Wille]

Men om 10´ inte är en faktisk existerande gräns utan bara en summa som du tycker låter lagom så får du nog släppa den. Du ser ju att den inte är realistisk, du har högre utgifter än så.

Jag går back. Hela tiden. Det är inte hållbart.

 

[Wille]

Jag tycker inte heller att rådet är helt fel. Det är inte förrän tillgångarna är på noll som det är katastrof. Innan dess är det bra om man tar steg mot balans, men att riskera en ännu sämre hälsa riskerar bara att minska möjligheterna till riktiga lösningar.

Läs ”katastrof” på rätt sätt. I vårt land är det inte en fråga om överlevnad. Man får hjälp till det när man tömt alla andra möjligheter.

Ja, man kan hållas vid liv rent fysiskt. Jag känner dock att det nog inte är värt det.

 

[Lobelia]

Tja, av alla råd jag kan komma på till en som har skral ekonomi så kommer nog "ta dagen som den kommer" bland de minst användbara.

Vad tyxker du man ska göra istället? Våndas över sin situation och oroa sig? För mig är det motsatsen till att ta dagen som den kommer.

Sen skrev jsg inte riktigt det jag skrev utan du fulciterar och klipper ut valda delar av meningen. Då här skrev jag:


" Däremot är det knappast ansvarslöst, att konstatera att budgeten är snål men att inte bekymra sig för den utan ta dagens som den kommer och de möjligheter den bjuder att hålla budgeten."

Du missade det mesta med ditt fulcitat.

 

[sjoberga]

Ja, man kan hållas vid liv rent fysiskt. Jag känner dock att det nog inte är värt det.

Jag hölls med tak över huvudet och ett minimalt liv med överlevnad fram tills att jag fick börja studera. Med CSN blev det som manna från himlen när man hade levt på existensminimum (och mindre) i nästan ett år. Till och med lingonsylt till blodpuddingen!

Går inte att jämföra. Men nog är det mycket värt att vi håller varandra under armarna så att vi kan få chansen att jobba vidare för att vända tillbaka.

 

[Niyama]

Tja, av alla råd jag kan komma på till en som har skral ekonomi så kommer nog "ta dagen som den kommer" bland de minst användbara.

Jag försökte tänka så när jag levde på väldigt lite pengar. Hade inte överlevt om jag hela tiden skulle oroa mig för utgifter flera månader bort. Det fick duga med idag har jag mat, mediciner och hyran är betald. Så jag tycker det är ett bra råd till de som, precis som jag, har en tendens att hela tiden oroa sig för vad som ska komma och gräva ner sig i värsta tänkbara scenariot. Inte bra råd till den som glatt tar fler och fler lån utan nån tanke på hur det ska lösas sen.

 

[Alexandra_W]

Du svarar inte på hur jag med mina exekutiva svårigheter ska klara av att träna. Jag har liksom försökt hur många gånger som helst (att träna yoga). Klarar ej heller av att borsta tänderna dagligen.

Såg ett lagerjobb idag. Det krävdes truckvana. Det har inte jag. Städjobb har jag inte lyckats få. Industrijobb ser jag inga som jag klarar. Sökte jobb på Jysk men fick inte jobbet. Har spontanansökt i ett varuhus men inte fått svar. Skickade även en spontanansökan till granngården men har inte fått svar. Sökt jobb på ett företag som säljer produkter för kriser men har inte fått svar där heller. Så jag anser att jag söker brett. Inte bara kontor och trädgård.

Fast där angående träna så föreslog jag sjukgymnast, men då handlade det om att ha tiden och råd att åka dit. Men kanske är det framöver sådana saker du behöver prioritera. Och då kanske på bekostnad av något annat. Men JUST NU känns som helt galen tid att göra det. Just nu har du en AFU och en provtagning som är betydligt viktigare och som jag antar tar mer än nog av ork, och energi (både mental och fysisk). Så fokusera på en sak i taget och försök andas också emellan

 

[Gnist]

då blir det en matkostnad på knappt 500 i månaden för två katter.

Detta har gnagt lite i min hjärna. Vad ger du för foder och hur mycket äter de egentligen?
Mina två hundar äter för ca 120 kr/styck Och månad. Dvs ca 240 kr/månad för båda och de äter ett bra foder. Katten för ännu mindre.

Borde gå att göra en besparing på kattfodret tänker jag.

 

[Wille]

Jag hölls med tak över huvudet och ett minimalt liv med överlevnad fram tills att jag fick börja studera. Med CSN blev det som manna från himlen när man hade levt på existensminimum (och mindre) i nästan ett år. Till och med lingonsylt till blodpuddingen!

Går inte att jämföra. Men nog är det mycket värt att vi håller varandra under armarna så att vi kan få chansen att jobba vidare för att vända tillbaka.

Fast jag kommer ju inte att kunna "komma tillbaka". Jag mister allt och får en outhärdlig tillvaro där jag knappt ens kan existera. Där finns ingen möjlig väg framåt.

 

[Wille]

Fast där angående träna så föreslog jag sjukgymnast, men då handlade det om att ha tiden och råd att åka dit. Men kanske är det framöver sådana saker du behöver prioritera. Och då kanske på bekostnad av något annat. Men JUST NU känns som helt galen tid att göra det. Just nu har du en AFU och en provtagning som är betydligt viktigare och som jag antar tar mer än nog av ork, och energi (både mental och fysisk). Så fokusera på en sak i taget och försök andas också emellan

Och så alla bilproblem på det också.

Detta har gnagt lite i min hjärna. Vad ger du för foder och hur mycket äter de egentligen?
Mina två hundar äter för ca 120 kr/styck Och månad. Dvs ca 240 kr/månad för båda och de äter ett bra foder. Katten för ännu mindre.

Borde gå att göra en besparing på kattfodret tänker jag.

Jag vet inte hur mycket de äter. De har inte ätit upp första säcken ännu. Ska räkna lite sen när jag vet hur lång tid det tog att äta upp allt. Köpte säcken 5 mars.

De får Bozita för steriliserade katter. Spannmålsfritt och 87% protein från animalier.

 

[sjoberga]

Fast jag kommer ju inte att kunna "komma tillbaka". Jag mister allt och får en outhärdlig tillvaro där jag knappt ens kan existera. Där finns ingen möjlig väg framåt.

Jag tror du underskattar din egen förmåga. Jag uppfattar en ganska kompetent person med goda förmågor i mycket, även om det också finns gott om hinder.

Jag tror till exempel att det skulle kunna bli en helt annan situation om du hittar ett jobb som du trivs med på halvtid. Och det är ingen omöjlighet även om det är sjukt svårt när man har för många bivillkor i ekvationen. Fortfarande tror jag det skulle kunna utgöra en stor vändning. Så jag hoppas att du får chanser snart!

 

[gammalek]

Fast jag kommer ju inte att kunna "komma tillbaka". Jag mister allt och får en outhärdlig tillvaro där jag knappt ens kan existera. Där finns ingen möjlig väg framåt.

Det vet du faktiskt inte.

Konkret tips på billig mat: Jag brukar koka ärtsoppa och frysa in. Om du odlar kan jag rekommendera att riva morötter och squash och steka, salt och peppar på. Jättegott!

 

[Gnist]

Och så alla bilproblem på det också.


Jag vet inte hur mycket de äter. De har inte ätit upp första säcken ännu. Ska räkna lite sen när jag vet hur lång tid det tog att äta upp allt. Köpte säcken 5 mars.

De får Bozita för steriliserade katter. Spannmålsfritt och 87% protein från animalier.

Mtp ekonomin kanske det går att köpa annat foder, men samma märke och för steriliserade katter för halva priset/10 kg säck.

Länk

 

[Wille]

Jag tror du underskattar din egen förmåga. Jag uppfattar en ganska kompetent person med goda förmågor i mycket, även om det också finns gott om hinder.

Jag tror till exempel att det skulle kunna bli en helt annan situation om du hittar ett jobb som du trivs med på halvtid. Och det är ingen omöjlighet även om det är sjukt svårt när man har för många bivillkor i ekvationen. Fortfarande tror jag det skulle kunna utgöra en stor vändning. Så jag hoppas att du får chanser snart!

Psykologen som gav mig autismdiagnosen uttryckte också att jag på många sätt är en kapabel person.

Men jag tänker att om jag mister mitt hus så kommer jag aldrig mer att ha ett hus. Jag kommer aldrig att kunna skapa en skogsträdgård (börjar bli för gammal för det men har hunnit börja här).

Boendet är så jätteviktigt för mig. Jag vill ha frihet.