Modig_Korn
Trådstartare
En av mina klasskompisar mår riktigt kasst just nu och har försökt ta livet av sig flera gånger. Senast för knappt en månad sen. B ligger efter i skolan i nästan alla ämnen vilket stressar hen otroligt mycket. B har berättat om att hen varit utsatt för sexuella trakasserier och sexuella närmanden på sin arbetsplats men har för dålig självkänsla för att våga säga något till sin arbetsgivare eller polisanmäla händelserna. B har en partner som tycks leva i ett slags vakuum där ”det man inte vet, lider man inte av och det man vet, pratar man inte om, därför finns det inget att lida av” gäller. Partnern vill flytta ihop med B men B är rädd att återvända till orten B bor på pga det som skett på arbetsplatsen. Jag vet inte om det är mer som spökar, jag är inte mest insatt i hens problem men jag känner till några av dem sen innan.
Vi har pratat med lärarna om situationen (utelämnat självmordstankarna/försöken) och bett dem att inte gå fram så hårt mot B och försöka reda ut vad som fattas betygsmässigt. Vi uppmuntrar B om skolarbetet, hjälper B på traven men hen är inte jättemottaglig för uppmuntran och uppskattning. Vi har försökt få B att prata med någon psykolog eller kurator eller motsvarande men hen tycker att det är för dyrt och vet inte om hen skulle våga/vilja prata om sina bekymmer med någon som hen inte känner. Jag har tipsat om att svenska kyrkan inte kostar något/mycket men hen bara skrattar och avvisar förslaget, hen har gått ur svenska kyrkan och har sexualitet som ryms inom HBTQ och tror därmed att det skulle innebära något problem (antar jag). Nu efter det här senaste självmordsförsöket och hens prat om att överdosera ämnen med skadlig/dödlig utgång så har vi insett att vi får dra upp ansträngningarna för att göra en intervention. Att få hen att gå och prata med någon om sina problem. Men hur exakt vi ska gå tillväga eller vart vi bör vända oss är den stora frågan just nu. Därför frågar jag buke, hur och vad ska vi göra?
Vi har pratat med lärarna om situationen (utelämnat självmordstankarna/försöken) och bett dem att inte gå fram så hårt mot B och försöka reda ut vad som fattas betygsmässigt. Vi uppmuntrar B om skolarbetet, hjälper B på traven men hen är inte jättemottaglig för uppmuntran och uppskattning. Vi har försökt få B att prata med någon psykolog eller kurator eller motsvarande men hen tycker att det är för dyrt och vet inte om hen skulle våga/vilja prata om sina bekymmer med någon som hen inte känner. Jag har tipsat om att svenska kyrkan inte kostar något/mycket men hen bara skrattar och avvisar förslaget, hen har gått ur svenska kyrkan och har sexualitet som ryms inom HBTQ och tror därmed att det skulle innebära något problem (antar jag). Nu efter det här senaste självmordsförsöket och hens prat om att överdosera ämnen med skadlig/dödlig utgång så har vi insett att vi får dra upp ansträngningarna för att göra en intervention. Att få hen att gå och prata med någon om sina problem. Men hur exakt vi ska gå tillväga eller vart vi bör vända oss är den stora frågan just nu. Därför frågar jag buke, hur och vad ska vi göra?