Klimakterietråden

Jag är nog i förklimakteriet. Det värsta tycker jag är mindre ork och att jag så lätt blir stel i kroppen och får ont här och där. Så stretchar jag och har på liniment och när det gått över så får jag snart ont på något annat ställe istället. Mindre med muskler och långsam celluppbyggnad så det tar längre tid att öka kondisen och sen sjunker den hemskt snabbt om jag måste vila några dagar. Jag har läst om en privatklinik i Norge som är bra på hormonbehandling. Utöver det vanligaste så går det att få testosteron också. Säkert dyrt att söka hjälp där, men kanske i värsta fall....
 
Ts , jag hade lågfeberinfektioner. Det var under tänderna i käkbenet. Sjukvården såg inget och tandvården var inte ansvarig för annat än det vita. Snacka om att hamna mitt emellan stolarna. Kontrollera tänderna och du måste be tandläkaren röntga rötterna ordentligt, dvs längre ned. Titta på plåtarna själv.
 
Överallt i skelettet. Känns som jag har blåmärken invärtes.
Ska inte vara en like som i att jag gillar det, utan att jag känner precis likadant.

Toppen att du fick en tid så fort!
Tips om du också har dåligt minne; skriv ner på en lapp när du kommer på problem och annat som tillkommit och att du måste få ta proverna som kollar hormonstatus.

När jag var på Endokrin så hade dom tagit dom proverna men talade inte om det för mig O_o utan det var läkaren på vc som såg det och vill gå vidare på det spåret eftersom proverna sa att jag var i klimakteriet...
Typiskt bristande samarbete inom vården!
 
Ts , jag hade lågfeberinfektioner. Det var under tänderna i käkbenet. Sjukvården såg inget och tandvården var inte ansvarig för annat än det vita. Snacka om att hamna mitt emellan stolarna. Kontrollera tänderna och du måste be tandläkaren röntga rötterna ordentligt, dvs längre ned. Titta på plåtarna själv.
Tack för tips! Det ska jag be om extra koll på när jag blir kallad nästa gång. Vi röntgar alltid mina tänder iom autoimun sjukdom och medicin som ger muntorrhet (munterhet ville autokorrekt ha det till :cautious:)
 
Nu har skiten äntligen försvunnit på mig sen förra året men jag har haft ett helvete i nästan 4 år. Hamnade där tidigt , redan när jag var 44 med horribla värmevallningar dygnet runt, depressioner och extrem trötthet. Ville inte egentligen äta Östrogen och provade allt annat möjligt först utan något större resultat. Var bara att kapitulera inför östrogenet är 2015 eller ta livet av sig, ja det var nästan så illa. Efter det fick jag livet tillbaka. Slutade med östrogenet förra året och kan ha någon enstaka vallning emellanåt, mest i samband med stress.

Jag skulle inte varit så enveten med att inte ta Östrogen från början, hade gärna sluppit det helvetet i 4 år.
Tack för att du delar med dig!
Jag läser och begrundar allt som alla skriver. Det där med att kapitulera eller ta livet av sig är tankar som jag har...

För att leva med och i detta helvete - nej det går inte länge till...
 
Tack för att du delar med dig!
Jag läser och begrundar allt som alla skriver. Det där med att kapitulera eller ta livet av sig är tankar som jag har...

För att leva med och i detta helvete - nej det går inte länge till...

Nej så kände jag med. Men jag började först med en tablett varje dag i några månader och sen räckte det med varannan dag och sen var tredje dag.
 
Tack för att du delar med dig!
Jag läser och begrundar allt som alla skriver. Det där med att kapitulera eller ta livet av sig är tankar som jag har...

För att leva med och i detta helvete - nej det går inte länge till...

Jag har mått skit länge och vet inte om det beror på förklimakteriet eller för att vantrivs på mitt jobb.

Förra veckan när jag väntade på tåget stod jag och funderade på hur fort man dör om man hoppar framför tåget.
 
Jag undrar om jag inte är på väg in eller är i klimakteriet. Sover dåligt, vilket iofs kan bero på oregelbundna tider och mycket som maler i huvudet och har svårt att koppla av, men nu har jag iaf semester. Alltid trött, vilket beror på att jag sover dåligt. Svettats mycket under brösten, men jag har stor byst och det är fortfarande varmt. Deppig men det tycker jag varit länge och det finns orsaker jag deppar över, men ändå kanske det finns mer än bara sömnproblem och annat trassel som kan vara en starkt bidragande orsak, jag har åldern inne.

Ska nog ta ett snack med min husläkare.
Det tycker jag låter som en bra idé.

Det du skriver är ju dom problem som man tydligen får iom klimakteriet. Det låter som du har dom funderingar som jag har.
Undrar om det är lite typiskt oss kvinnor att liksom bita ihop och kämpa vidare trots att vi går i en motvind som bara blåser mer och mer :meh:
När vi väl söker vård så har vi hamnat i "ta livet av sig-stadiet" fast det fattar inte vården. Vilket är lite konstigt med tanke på alla kvinnor som jobbar där O_o
 
Jag är nog i förklimakteriet. Det värsta tycker jag är mindre ork och att jag så lätt blir stel i kroppen och får ont här och där. Så stretchar jag och har på liniment och när det gått över så får jag snart ont på något annat ställe istället. Mindre med muskler och långsam celluppbyggnad så det tar längre tid att öka kondisen och sen sjunker den hemskt snabbt om jag måste vila några dagar. Jag har läst om en privatklinik i Norge som är bra på hormonbehandling. Utöver det vanligaste så går det att få testosteron också. Säkert dyrt att söka hjälp där, men kanske i värsta fall....
Efter att jag gick en hormonkurs så började jag ta reda på så mycket jag kunde om hormoner. Rätt var det var dök jag in på testosteron för kvinnor som opererat bort livmoder och äggstockar. Testosteron är gottgörande även för kvinnor :D Hormoner är så spännande.
 
52 och har väl varit klimakteriekärring i typ 2 år. Blir triggad av värme och får vallningar som är otroligt intensiva, så förra sommaren var hemsk. Kan inte ta östrogen då jag haft DVT. Har alrig i mitt liv svettats typ, nu svettas jag i hårbotten och i ansiktet - hur märklig känsla som helst.
Har ledvärk, är typ 93 år vissa dagar och har betydligt längre återhämtningstid både fysiskt som psykiskt. Och minnet - jisses, jag tappar ord, har vakuum i hjärnan. Blivit valhänt, tappar saker, känner mig klumpig. Är socialt trött, orkar inte med folk. Huden, hela jag är torr som fnöske och det har jag varit hela livet och alltid måst smörja huden 1.2 gånger dagligen men nu måste jag även använda vagiatorer och smörja näsan med olja för att inte krackelera.
 
32 år och kom in i någon slags klimakterie efter operation. Efter operationen gick jag upp 10 kg på fem veckor bara på rumpa och lår trots att jag var rörligare efter operationen än innan... kraftiga värmevallningar, svettades på hela kroppen bara av att gå en trappa upp i huset. Väldigt trött och börjat märka av det någon tidigare skrev i tråden, blåmärken innanför skinnet. Humöret är fram och tillbaka, gråter för typ allt. Har aldrig bytt kläder så många gånger om dagen som nu.

Har tidigare haft hormonfria p-piller, fick nya med östrogen och hoppas på att det ger med sig :D
 
52 och har väl varit klimakteriekärring i typ 2 år. Blir triggad av värme och får vallningar som är otroligt intensiva, så förra sommaren var hemsk. Kan inte ta östrogen då jag haft DVT. Har alrig i mitt liv svettats typ, nu svettas jag i hårbotten och i ansiktet - hur märklig känsla som helst.
Har ledvärk, är typ 93 år vissa dagar och har betydligt längre återhämtningstid både fysiskt som psykiskt. Och minnet - jisses, jag tappar ord, har vakuum i hjärnan. Blivit valhänt, tappar saker, känner mig klumpig. Är socialt trött, orkar inte med folk. Huden, hela jag är torr som fnöske och det har jag varit hela livet och alltid måst smörja huden 1.2 gånger dagligen men nu måste jag även använda vagiatorer och smörja näsan med olja för att inte krackelera.
Vad är DVT? (Du behöver såklart inte svara om du inte vill.) Jag googlade mig till Djup Ven Trombos? Men vet inte vad det innebär.

Det måste vara fruktansvärt att må som du gör och inte kunna få hjälp :(
Finns det inget annat du kan få? Måste det vara just östrogen?

Det du beskriver att du är, så är jag också förutom torrheten.
Men efter att flera har beskrivit här i tråden att dom mår som du och jag så känner jag mig faktiskt lite lugnad, konstigt nog. Lugnad i den bemärkelsen att det är vanligt att må som vi gör i klimakteriet, jag har alltså inte blivit drabbad av någon okänd sjukdom utan bot :nailbiting: Det är en av rädslorna jag har haft i min uppfuckade hjärna.
 
Efter att jag gick en hormonkurs så började jag ta reda på så mycket jag kunde om hormoner. Rätt var det var dök jag in på testosteron för kvinnor som opererat bort livmoder och äggstockar. Testosteron är gottgörande även för kvinnor :D Hormoner är så spännande.
Tänk om jag eller mina läkare vetat det.
Jag trodde aldrig jag skulle få problem,, varken min mor eller mormor hade haft problem. Min livmoder togs bort pga tumör, äggstockarna togs bort några dagar senare, livet blev ett helvete, mest pga svettningar.
 
Vad är DVT? (Du behöver såklart inte svara om du inte vill.) Jag googlade mig till Djup Ven Trombos? Men vet inte vad det innebär.

Det måste vara fruktansvärt att må som du gör och inte kunna få hjälp :(
Finns det inget annat du kan få? Måste det vara just östrogen?

Det du beskriver att du är, så är jag också förutom torrheten.
Men efter att flera har beskrivit här i tråden att dom mår som du och jag så känner jag mig faktiskt lite lugnad, konstigt nog. Lugnad i den bemärkelsen att det är vanligt att må som vi gör i klimakteriet, jag har alltså inte blivit drabbad av någon okänd sjukdom utan bot :nailbiting: Det är en av rädslorna jag har haft i min uppfuckade hjärna.
Ja, djup ventrombos. Sista ett-ett och ett halvt år innan min menstruation upphörde, hade jag extremt kraftiga blödningar, vilket är vanligt innan man går in i klimakteriet. Det var typ katastrofblödningar, inget skydd räckte till och mina redan låga blodvärden blev hårt prövade. Men det är ju n o r m a l t säger de ju. Precis som alla krämpor en gravid kvinna drabbas av är 'normala' så får en som klimakteriekvinna inte så värst mycket engagemang från vården för allt kläms in i intervallet 'normalt' bekvämt nog - fast inte för vare sig den gravida kvinnan eller kvinnan som går in i menopaus..

Iallafall så slet jag av vadmuskeln vid mma-träning. I ärrvävnaden i skadan uppstod trombos/propp, flera stycken. Jag sattes på blodförtunnande och DET var inte så bra när man blöder per dygn mer än vad ett normalt slakteri gör en genomsnittlig vecka liksom... 😉Även fast jag upplyste akutläkaren om detta sattes jag på blodförtunnande. Vilket sen innebar att jag på grund av akut blodbrist kröp in på akuten och fick blodtransfusion. Fick då gulkroppshormon som skulle stoppa blödningarna vilket försatte mig i ett kemiskt klimakterie över en natt, det var fruktansvärt. Jag svettades så det rann om hela kroppen, och tappade hår. Jag slutade med de där gulkroppshormonen och fick livet tillbaka. Det är nu genomlevt och mentruationen är borta sedan två år, och jag får icke ta östrogen. Känner inte riktigt för att behandla mig med hormoner överhuvudtaget faktiskt. Slutade med preventivmedelshormoner efter att yngsta barnet föddes och har alltså inte tagit hormoner på över 20 år, och vill definitivt inte ta hormoner i någon form nu.

Har kommit till insikt om att jag är i förändring, motsasen till den stormiga tonåren. Jag tränar, går och går och går mycket när kroppen värker för mycket - det hjälper allra bäst. Lyssnar på min kropp, och min själ. Har blivit mycket mer restriktiv med vad jag utsätter mig själv för. Jag pallar inte att jobba på 3 olika jobb, samtidigt som jag ska vara social om jag inte bita hälsenan av folk liksom.
 
Tänk om jag eller mina läkare vetat det.
Jag trodde aldrig jag skulle få problem,, varken min mor eller mormor hade haft problem. Min livmoder togs bort pga tumör, äggstockarna togs bort några dagar senare, livet blev ett helvete, mest pga svettningar.
Det finns läkare som har kunskapen kring detta (även i Sverige) men då måste patienten veta vem de ska se till att få träffa:up: Även om du har opererat bort dina största könshormonproducerare (könshormoner =Progesteron, Östrogen, Testosteron) så producerar även binjurar lite. Inte tillräckligt. Jg gissar att du tar någon form av hormonbehandling? Jag vill tillägga att det är inte brist på östrogen som skapar kända klimakteriesymtom (vallningar, oro, mörka tankar, nedstämdhet, torrhet osv) Det är ofta avsaknaden av Progesteron (gulkroppshormon) När vi kommer in i förklimakteriet så har vi sällan regelbunden ägglossning. Detta kan börja i rätt tidig ålder -typ före 35 även om det är individuellt. Ägget för med sig en stor mängd progesteron vid ägglossning som utsöndras i kroppen och förbereder den för att bli gravid. Inget befruktat ägg =progesteronet sjunker och tillslut får vi mens. Sen startar cykeln igen. När vi inte har regelbunden ägglossning så ökar heller inte progesteronet. Ju äldre vi blir ju färre ägglossningar =ännu mindre progesteron och bollen är i rullning. Så märker vi runt 45-50 att vi inte riktigt är som förut (om inte annat så märker omgivningen det före oss
35355
) Kvinnokroppen ska ha högre nivå progesteron än östrogen. När det blir tvärtom så får vi tillslut klimakteriesymptom. Det är nu många kvinnor testar östrogen och mår bättre för det finns progesteron tillsatt i preparaten o form av gestagener.
Min personliga teori är att det är i första hand ökad nivå progesteron kvinnor ofta behöver.....inte östrogen. Om man har livmoder och äggstockar dvs.
 
Det talas om bioidentiska och kemiska hormon, är det något som du vet något om?

Bioidentiska hormoner är något som hittills bara finns i alternativsvängen (om inga nya beslut fattats på senare tid). Här i Göteborg finns dock en gynekolog som skriver ut dem.

Om du mådde skit av hormoner förr så tror jag inte att du behöver göra det igen om du får östrogen mot klimakteriebesvär. Tvärtom säger många att de blev "normala" igen när de började med östrogen, sömnbesvär, vallningar osv försvann.

(Jag har dock själv avstått östrogen eftersom jag är rädd att få mer migrän av det. Tar bara östrogen vaginalt mot torra slemhinnor)
 
Bioidentiska hormoner är något som hittills bara finns i alternativsvängen (om inga nya beslut fattats på senare tid). Här i Göteborg finns dock en gynekolog som skriver ut dem.

Om du mådde skit av hormoner förr så tror jag inte att du behöver göra det igen om du får östrogen mot klimakteriebesvär. Tvärtom säger många att de blev "normala" igen när de började med östrogen, sömnbesvär, vallningar osv försvann.

(Jag har dock själv avstått östrogen eftersom jag är rädd att få mer migrän av det. Tar bara östrogen vaginalt mot torra slemhinnor)
Nya riktlinjer är på gång :) https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/10/17/nya-riktlinjer-vid-klimakteriebesvar/
 
Bioidentiska hormoner är något som hittills bara finns i alternativsvängen (om inga nya beslut fattats på senare tid). Här i Göteborg finns dock en gynekolog som skriver ut dem.
Såvitt jag har förstått så består alla östrogenpreparat som skrivs ut mot klimakteriebesvär idag av bioidentiskt östrogen.
Syntetiskt östrogen används i p-piller.
Däremot är det progesteronet som det har debatterats en del om. Det vanligaste hittills har varit att skriva ut gestagen-läkemedel, dvs syntetiskt progesteron. Bioidentiskt progesteron har bara kunnat skrivas ut på licens av läkare, men har däremot förekommit i olika varianter på div webshopar mm. Men nu är nya riktlinjer på gång som gör att det ska bli lättare att förskriva bioidentiskt progesteron.

För den som vill lära sig mer om klimakteriet så finns det en hel del bra info, själv följer jag både klimakteriepodden.se och klimakterieportalen.se och har lärt mig jättemycket! :)

Personligen har jag varit hormonellt obalanserad större delen av mitt liv, vilket tyvärr ökar risken för att jag ska få ett svinjobbigt klimakterium... :( Jag började få förklimakteriesymptom vid ca 41 års ålder för 6 år sedan, men än så länge inga tecken på att jag närmar mig menopaus (jag håller dels koll på ägglossningssymptom och dels har jag låtit mäta mitt FSH-värde). Pga att min hälsa tidigare har blivit väldigt förstörd av p-piller så är jag ytterst tveksam till att använda hormoner. Så jag har istället försökt lära mig så mycket jag kan och pluggat på om hormoner och hormonell balans, och försöker jobba för att balansera upp mina hormoner så gott det går med hjälp av kost och livsstil. Jag är dock fullt medveten om att det kanske inte kommer att räcka, men än så länge funkar det hyfsat.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har verkligen snöat in på att lära mig mer om hormoner och hälsa nu, och jag älskar verkligen känslan av att vara driven av ett...
Svar
0
· Visningar
1 517
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Det här blir jättelångt och lite personligt men jag är så himla uppgiven just nu. För mer än ett halvår sedan fick jag hjärnskakning och...
Svar
16
· Visningar
4 461
Senast: Skogstokig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp