Läraren jag hade mellan ettan och trean (alltså lågstadiet) var ett stort fan av kollektiva bestraffningar. Och ja, det var kollektiva bestraffningar på riktigt. Vi hade en grupp med fyra pojkar i klassen (fyra, i en klass på 26!) som var ganska bråkiga och stökiga när vi gick på lågstadiet, de bråkade egentligen mest med varandra i det här bråk-gänget, men inte direkt med någon annan. Jag vet inte hur många gånger läraren har kastat ut dessa fyra i korridoren och sen skrikit så spottet flög på oss andra 22 om hur förbannad hen var för att dessa inte skötte sig. Det var frågan om nästan varje dag i tre års tid. Ingen annan i rummet hade gjort något, och var ytterst sällan ens inblandade som "offer" eftersom de mest bråkade med varandra.
Samma lärare hade jag själv problem med eftersom jag hade (och har) stora problem med maten och inte klarade av att äta (de flesta) maträtter i matsalen. Det är också ett oräkneligt antal gånger som läraren har sagt "hela klassen sitter kvar, ingen får ta rast, förrän Kiwifrukt har ätit upp", oftast slutade det med att jag kräktes för att jag försökte tvinga mig så mina klasskamrater fick gå på rast. Det har på riktigt traumatiserat mig för resten av mitt liv, jag klarar inte av lunchrum och dylikt på jobbet än idag i vuxen ålder för det.
Vi råkade också ut för situationer som den
@Badger beskrev innan, typ någon misskötte sig och pratade eller fnissade under en redovisning (hej, vi var små barn), så då ströks någon "roligare" lektion som bild eller slöjd och det blev matte för hela slanten som straff.
Men. Jag tycker det är långt ifrån det som det verkar handla om här. Här verkar det handla om så allvarliga saker att polisen är inblandad och då kan jag ändå tycka att det är bra att skolan verkligen går till botten med vad som har hänt och vilka de inblandade personerna är. Det kan ju till och med bli farligt för alla om inte bråket är utagerat så att personerna tar upp sitt bråk under lektionstid?