Nja, missbildning är väl när något inte "ser ut som det ska"?
Då missuppfattade jag dig.Men jag har ju inte frågat vad en missbildning är för något :P
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nja, missbildning är väl när något inte "ser ut som det ska"?
Då missuppfattade jag dig.Men jag har ju inte frågat vad en missbildning är för något :P
Det där är ju helt galet!Nja, missbildning är väl när något inte "ser ut som det ska"?
Precis. Om snoppen inte ser ut som den ska är det en missbildning men om en kvinna (genetiskt) önskar en snopp istället för slida för hon anser sig vara man så handlar det om önskemål om personliga preferenser.Det där är ju helt galet!
En kropp med kromosomuppsättning XX "ska" ha kvinnlig fenotyp (bröst, kvinnliga könsorgan) medan en kropp med kromosomuppsättning XY ska ha manlig fenotyp dvs pung med testiklar samt penis.
Det handlar inte om missbildning om fenotypen stämmer med genotypen.
Om sedan den upplevda könsuppfattningen/könstillhörigheten inte stämmer med geno- och fenotyp så handlar det om annan problematik än missbildning.
Vilket var precis vad jag sa i min sista mening i inlägget.Jag har dock bara pratat om binära transpersoner för att försöka förenkla det i den här diskussionen. Är inte helt på hundra med demigirl och liknande..
Men trans är inte att känna att man inte passar in i en stereotyp. Det är mer som ett skavsår. Något är fel. Folk säger till dig att du är x, men det är du ju inte. De tvingar på dig stereotyper som känns fel, men felet ligger snarare i tvånget. Därför kan många känna att de sparkar bakut mot stereotypen, när det egentligen ligger i tvånget.
Men ja, det är svårt att förklara. Skavsåret är det närmaste jag kommer, ett skavsår som finns där så länge och man vet inte varför, och sen blir det större och större. Något är fel, och en dag får man ett ord på det. Och det där ordet för att allt faller på plats. I deras fall kanske det var demigirl, i mitt fall var det transman. Det är som om det förklarar att man får existera, och det där skavsåret försvinner.
Jag tror dock att jag droppar diskussionen här, för jag kan inte riktigt göra mig förstådd känner jag. :/
Däremot hade jag kunnat känna mig som en man och vilja byta kön, för att jag är placerad i fel kropp och det känns så. Men det känns som en annan sak än demigirl -flicka som inte bara älskar det flickor ska tycka om i USA.
Gillar, men funderar. Är det möjligen så att om du hade varit man och levt så som du gör, med de kläderna, men ville vara kvinna istället och genomgå en könsoperation. I så fall hade du varit tvungen att ha klänning jämt och bara baka och laga mat istället, dvs performa sjukvårdens könsstereotypa "kvinna" för att få tillåtelse att byta kön. Hmmm. Samtidigt antar jag att de måste ha något slags kriterier så de inte råkar göra fel och någon blir helt förtvivlad när han upptäckte att han faktiskt ändå var man, det var ett annat problem, kanske ett psykiskt problem, men det är för sent. Så lite antar jag att man måste förstå dem i så fall.Fast vaddå "könsstereotyper"?
Jag är född kvinna.
Det kunde vara mer praktiskt med en manlig kropp utan mens och påföljande blodbrist och mensvärk, utan bröst.
Men "könsstereotyper"?
Jag är uppenbarligen av kvinnokön.
Har nog ingen traditionell kvinnoroll: bor ensam på gård på landet, tar hand om djur. Har ett jobb inom högavlönad sektor.
Klär mig i det som är praktiskt, bryr mig inte om modesvängningar.
Använder inte kosmetika.
Vad innebär det, utifrån "könsstereotyper"?
Att jag är mer typiskt manlig i beteende? (antagligen, ja, men jag tror inte att någon som ser mig ens hemma misstar mig för en man)
Att jag medvetet bryter mot könsstereotyper? (nej, det gör jag inte. Jag lever som jag vill leva, oavsett kön)
Om jag skulle sminka mig och klä mig fint i kjol, betyder det då i dina ögon att jag "performar könsstereotyp"???
Jag inser att jag är privilegierad som väljer mitt liv själv utan att bry mig om vad som möjligen förväntas - om det nu förväntas att jag beter mig annorlunda än jag gör.
Och förresten: vad gäller resten av mänskligheten: jag funderar inte så mycket på vilken könstillhörighet andra människor har eller vill ha eller saknar, förrän temat möjligen kommer upp på agendan och då ser jag ingen anledning att ifrågasätta.
Jag kan möjligen inse att personer som identifierar sig med "motsatta (biologiska) könet" känner sig ifrågasatta men jag misstänker att känslan av att vara ifrågasatt nog många gånger är starkare än det verkliga ifrågasättandet.
Jag tror att väldigt få människor skulle ställa frågan "hur identifierar du dig"?
Om/när ämnet tas upp, misstänker jag att det är vanligare att den person som identifierar sig som något annat än det biologiska medfödda könet, själv berättar det och därmed ställer sig i hetluften.
Men det är ju mest spekulation utifrån mina erfarenheter där jag fått veta att mina homosexuella kompisar är homosexuella, just genom att de berättat det för mig (innan de skaffat fast partner).
Problemet är säkert i högsta grad verkligt och aktuellt för de personer detta handlar om, men i minimal grad aktuellt i vardagen och i relativt ytligt umgänge.
Eller så är det jag som är avvikande genom att inte ens vara nyfiken på vem som vill leva tillsammans med vem, vilket kön man identifierar sig med och inte (hur man nu ska kunna prata om att identifiera sig som man om man inte får definiera man och kvinna utifrån biologiskt perspektiv).
Asch.
Långt och lite osammanhängande.
Men lika fullt ifrågasättande om det här med könsstereotyp.
Jag är antagligen jättekonstig som inte känner behov av att följa någon speciell stereotyp, om den sedan må vara manlig eller kvinnlig.
Som kvinna så är jag också skeptisk till att acceptera en kvinna i en manskropp fullt ut. Jag ser helst att jag slipper dela omklädningsrum etc med denne. Vem som helst kan påstå sig vara i situationen och både män i kvinnokropp och snuskhumrar med helt andra intentioner.
Jag har dock bara pratat om binära transpersoner för att försöka förenkla det i den här diskussionen. Är inte helt på hundra med demigirl och liknande..
Men trans är inte att känna att man inte passar in i en stereotyp. Det är mer som ett skavsår. Något är fel. Folk säger till dig att du är x, men det är du ju inte. De tvingar på dig stereotyper som känns fel, men felet ligger snarare i tvånget. Därför kan många känna att de sparkar bakut mot stereotypen, när det egentligen ligger i tvånget.
Men ja, det är svårt att förklara. Skavsåret är det närmaste jag kommer, ett skavsår som finns där så länge och man vet inte varför, och sen blir det större och större. Något är fel, och en dag får man ett ord på det. Och det där ordet för att allt faller på plats. I deras fall kanske det var demigirl, i mitt fall var det transman. Det är som om det förklarar att man får existera, och det där skavsåret försvinner.
Jag tror dock att jag droppar diskussionen här, för jag kan inte riktigt göra mig förstådd känner jag. :/
Precis. Om snoppen inte ser ut som den ska är det en missbildning men om en kvinna (genetiskt) önskar en snopp istället för slida för hon anser sig vara man så handlar det om önskemål om personliga preferenser.
Som kvinna så är jag också skeptisk till att acceptera en kvinna i en manskropp fullt ut. Jag ser helst att jag slipper dela omklädningsrum etc med denne. Vem som helst kan påstå sig vara i situationen och både män i kvinnokropp och snuskhumrar med helt andra intentioner.
Det där är ju helt galet!
En kropp med kromosomuppsättning XX "ska" ha kvinnlig fenotyp (bröst, kvinnliga könsorgan) medan en kropp med kromosomuppsättning XY ska ha manlig fenotyp dvs pung med testiklar samt penis.
Det handlar inte om missbildning om fenotypen stämmer med genotypen.
Om sedan den upplevda könsuppfattningen/könstillhörigheten inte stämmer med geno- och fenotyp så handlar det om annan problematik än missbildning.
Precis. Om snoppen inte ser ut som den ska är det en missbildning...
Som kvinna så är jag också skeptisk till att acceptera en kvinna i en manskropp fullt ut. Jag ser helst att jag slipper dela omklädningsrum etc med denne. Vem som helst kan påstå sig vara i situationen och både män i kvinnokropp och snuskhumrar med helt andra intentioner.
Och det jag fetmarkerade var precis det jag menade. Att en missbildning väl är när något inte "ser ut som det ska"?
Ditt sista stycke är bara förfärligt hemskt och ledsamt!
En missbildning är ett organ som inte bildats på rätt sätt.
Så som du uttryckte dig verkade det som om du tycker att det är upp till var och en att avgöra vad som är att "se ut som det ska".
En normal manlig eller en normal kvinnlig kropp är inga missbildade organ. Små bröst, stora bröst, hängande bröst, platta bröst är olika normalvariationer och inga missbildningar.
Att prata om missbildning i relation till upplevd felaktig kropp till det kön man upplever sig vara född till, handlar verkligen inte om missbildningar.
Att prata om missbildning i relation till upplevd felaktig kropp till det kön man upplever sig vara född till, handlar verkligen inte om missbildningar.
Jag uppfattade - tydligen helt fel - att det var så du menade, ja.Är det någon här inne som har sagt emot det?
Jag uppfattade - tydligen helt fel - att det var så du menade, ja.
Ja menar givetvis omklädningsrum där man klär om helt och hållet som exempelvis gym och badhus och gärna inklusive dusch, inte där man hänger på sig en rock eller byter om till ridkläder.Där har jag svårt att se problemet. Jag brukar ju inte dansa runt spritt språngandes i omklädningsrummet. Om en person som en gång var en kille men nu ser ut som en tjej vore där så vet jag inte hur jag skulle märka det. Om hon fortfarande/eller alltid hade snopp så gissar jag att problemet vore att jag fick se snoppen och rodnade, inte att hon såg min snippa. Antingen så går hon inte på av snippor eller så är hon lesbisk precis som en viss procentandel av övriga i rummet. (Gissningsvis om hon inte trivs med sin snopp så bresar hon inte jättemycket i bastun heller, utan kanske har handduk.)
Ännu mer bisarrt är pratet om män i cowboyhatt på flicktoan. Flicktoaletter har bås och om en transkvinna gick in skulle hon kanske (pga det tidigare beskrivna) inte ha cowboyhatt och skägg utan tighta jeans och topp eller klänning så det skulle kanske märkas mindre än när transmannen med just skägg, cowboyhatt och ev penis gick in på flicktoaletten. Med herrtoaletter är det såklart värre eftersom de står och kissar i urinoarer där alla kan se dem "nakna". Men även de borde ju hoppa till mer om en (trans)kvinna i högklackat och klänning gick in (eftersom damtoan är förbjuden) än om en man gjorde det.
Eller för att vara kort. Jag skulle reagera mer på en kvinna som gick in på herrarnas eller en man som gick in på damernas än tvärtom. Transpersoner ser väl ofta ut som det de så att säga är, så det är så det skulle se ut. -En uppenbar man som går in på damernas och vice versa. Istället för en person som ser ut som en dam som går in på damernas och där beter sig och ser ut som en dam (ev med handduk runt magen och bysten) .
I min värld använder man frågetecken om man frågar om något, jag kan inte tolka det som annat än en fråga. Du kanske ska börja med att anpassa dig till det om du inte vill bli missuppfattad. Vad jag vet är det generellt accepterat att använda frågetecken vid frågorOch det jag fetmarkerade var precis det jag menade. Att en missbildning väl är när något inte "ser ut som det ska"?
Ditt sista stycke är bara förfärligt hemskt och ledsamt!