Kontakt...

[Scata]

Tack!
Jag är intresserad även av samling därav läser jag i detta forum.
Det jag opponerade mig emot från allra första början var att man ska jämföra hela tiden mot "andra" ridstilar - DET gillar jag inte.
Alla ridstilar har sitt syfte (OBS! dock ej avarter) och om man lär av dom istället för att peka ut dom som "dumma" så lär man sig mycket mer :smirk:

 

[SabinaOchSara]

Håller fullständigt med!!

Jag pratade en gång med en tjej vars häst sa: "Ridning är att kunna ge hästen den balans den har i flocken, när den är i från flocken." På ett ungefär.

Rätt bra sammanfattning på det hela...

 

[eldfaengd]

jamen, just det ja, nu slår det mig att det är ju samma person som sa det till mig också, det borde jag ju ha förstått! Emelie, eller hur. Jag skickar dig ett privat svar.

 

[fio]

så tänkte jag till på andra sätt så nu gör jag som så att jag skifftar mkt mellan låg och hög form, samlar genom att bromsa ett bakben taget tills hästen nästan står stilla och trampar och sen länger jag ut den och går vanligt ett tag.

När man gör så så släpper kontakten helt med hästens mun när den trampar djupare och djupare in och sen får man den igen när man länger ut den.Rätt eller fel? Ingen aning men det känns rätt iallafall.




Men det här måste vara en växling mellan bär och skjutkraft eller hur , så brukar jag oxå göra ibland.
Jag tycker det känns väldigt rätt iallafall och i bärdelen har jag oftast ingen kontakt alls utan bara i skjutdelen fast det är bara i ett par steg, annars hade jag nog krävt en viss kontakt på yttertygeln, ja.

Men hade det handlat om tex en piaff med 7-8 tramp så hade jag begärt kontakt i tygeln för att jag måste känna att hästen vill gå framåt för ur den piaffen skall det oxå komma en passage och skall man få till den övergången perfekt i ett GP program så måste man ha kvar det där suget i bettet.
Att ha hästen bara på sätet i dom momenten är alldeles för svårt i ett tävlingsprogram där man gör så många övergångar från skjut till bärkraft och tvärtom. Det skulle bli väldigt hackigt tror jag om man inte skulle ha kontakten på yttertygeln för man behöver lite förhållningar där efter tex ökad trav osv.

Det blir en enorm skillnad att göra en rörelse var för sig eller att sätta i hop det till ett GP program på 6 minuter för det är enormt mkt svårare.

Min tanke bakom detta var att jag skulle samla dem på detta vis längre sträckor men mina hästar är så väldigt sammarbetsvilliga att de sätter sig så mkt att de inte orkar så många steg i taget därav att jag hela tiden skiftar mellan låg och hög form.

Men hur blir sökningen framåt nedåt med helt hängande tyglar?? Blir inte risken att nacken viks in lite för att hästen inte orkar, jag menar man känner ju direkt om man har kontakt med tygeln om hästen slutar söka sig till bettet . På hängande tyglar tror inte jag att det är fullt möjligt att känna när hästen istället knäpper av än dock lite.

En trevlig bieffekt av det hela var att jag förmodligen listat ut hur man lär en häst att piaffera :-) för den ena gör det numera så fort jag bara kramar den ena tömmen.

Fast jag upplever det som svårare att piaffera med kontakt på tygeln än med lösa tyglar men det beror nog på att min häst släpper ryggen lite och arbetar inte riktigt genom kroppen på lösa tyglar då blir det benlyft bara och det är inte så svårt

Med kontakten på ytter har jag ju bakbenen och ryggen lite på känslan i handen om du förstår, jag vet att hästen söker sig till bettet och måste använda sin kropp därav mkt jobbigare.
Jag är inte så skicklig att jag skulle kunna piaffera på lösa tyglar helt korrekt, det behöver jag kontakt på yttertygeln för att göra.

 

[Snorkis]

Re: Kontakt... *DELETED*

Inlägg raderat av jegra

 

[fio]

Hur orkar du?? Skaffa dig ett liv istället

 

[Spider84]

Tänkte slänga in min åsikt i det hela.

Som alla redan påpekat så är ju kontakt så olika för olika personer, så jag får väl defineria det först. Kontakt för mig är helt enkelt att jag kan be min häst om något...med andra ord inget som har att göra med tyglar, bett eller annat specifikt.

Jag anser i alla fall att man inte behöver ha sträckta tyglar (oavsett hur mycket man håller i dem eller inte) för att kunna få en häst i rätt form eller bärig. Jag strävar efter att ha hängande tyglar och bara ta i dem i en förhållning som omedlebart följs av en eftergift (hängande tygar).
Dock tycker jag att en häst ska kunna gå i form fastän man har sträckt tygel, utan att spänna sig.

Kan säga att filmen orkade jag inte kolla på.


Som djurjouren skrev att hennes häst/hästar släppte kontakten (sträckta tygeln) när den kom mer och mer under sig med bakbenen, något som jag tycker visar att när hästen är bärig och i balans behöver den ingen sträckt tygel.
Och det är ju i alla fall det jag strävar efter hela tiden även om formen för de allra mesta inte är så bärig som i de halva stegen.

 

[Djurjouren]

Njae beros på hur du menar. Jag rider ju aldrig med sån kontakt som du kallar kontakt, får trots att vi rider för samma tränare aldrig ha sån kontakt som du blir tillsagd att ha utan mkt mkt mindre, faktiskt i ordets rätta bemärkelse bara ett mkt lätt sug, typ tygelns vikt eller nått annars gnäller hon :-).
Men vad som är viktigt så är det att när jag än släpper deta minmala sug så ska hästen altid söka sig neråt, det är därför jag vill gå ur samlingen mkt fort för annars så blir det de där rycket när man likosm skrämmer dem för att våga söka sig neråt.Så ett sug för mig är att vijan att mjukt söka sig nerå alltid finns där och att jag där får en kontakt igen.
De får aldrig rycka sig neråt utan bara mjukt länga ut sig.

 

[Djurjouren]

Oh, ett konstruktivt svar :-)
Du får inte glömma att jag jobbar med islänningar, ett djur som mk större grad än de flesta andra raser tillbringar all sin tid med att crawla sig fram på bogarna med bakdelen hängande efter sig. Studerar du en islänning så är det väldnans svårt för dem att gå på ett rakt spår fast att de är relativt välskolade. När vänster bak lyfts så ramlar höger fram dem åt höger och sen lyfts höger bak och de ramlar åt åt vänster. Därav all hemsk ridning man ser på islänningar, det är helt enkelt för svårt och tidskrävande att skola dem.
så några tankar åt GP har jag ej, och att skifta mellan piaffa och passage........hm...ja det är väl en kul sak :-)

De går alltid i skjutkrafft, extrem sådan, därför är det så svårt att samla dem långvarigt, man måste alltid översamla och skifta, ofta, ofta.
Framåt vill de alltid gå men som sagt, de har inte olikak varanter av bärighet utan antingen ramlar man eller så bär man typ så det är väldans svår att göra bäriga växlingar, men jag ska börja tänka på det, att låta den gå ur samlingen succesivt.För när jag tänker på det nu ( har inte gjort det inan du skrev det) så stannar de nog till lite väl mkt.För att få dem på ytter så använder jag sluta, lär väl ta ett tag men det går framåt...

Kontakten på lösa tyglar?Det har jag löst genom det jag skrev om att skifta ofta, länga och korta, tvingar den att inte låsa fast sig och vika in nacken men ofta misslycas jag.

Jättekul att få lite synvinklar på det hela, ska ta och fundera med på yttertygeln, har nog inte tänkt så mkt på det.

 

[true_blue]

Min tanke runt kontakt är att alltid ha så lite som MÖJLIGT. Men så mycket som behövs för att hästen skall gå rätt. Ofta ge eftergifter för att testa för självbärighet - men kontakten, där hästen följer bettet, behövs för att kunna länga ut halsen.
För mig handlar det om att göra bettet så trevligt för hästen att den gärna har det i munnen och att man känner de små rörelserna i tungan. T_B

(Att jag länkade till western pleasure var bara för att jag började tänka på det här när jag såg filmerna.)

 

[Djurjouren]

Så bra, jag trodde i en hemsk sekund att du tyckte filmen var trevlig :-)
Tycker nog som du ang. kontakt, så lite som behöves men oxå så mkt som behövs.

 

[Rikkan]

Trevlig fundering.

Jag har märkt att mitt sto nästan saknar skjutkraft och tidiagre, före skadan, var mycket fin i kommunikaitonen till bettet i alla situationer och fungerade harmoniskt även i balansen med ryttaren.
Nu när bakbenen inte länger fungerar som dom borde så är är det inte kommunikation. Kontakten är bruten. <- Det är fruktansvärt, men hade jag inte har möjligheten att känna på henne frisk så hade jag kanske trott att den vi har i dag är precis som det ska vara?

Visserligen är nuet alltid nuet, men jag har funderar på ifall det kanske kan vara svårt att sträva efter något som man inte har en aning om hur det ska vara när det är som bäst?

Utan fungerande bakben = ingen kommunikation?
, så känner jag det.

 

[Asa_S]

"kontakten, där hästen följer bettet "

för mig är det precis detta som är det fundamentala. När jag "samlar" hästen så att jag tappar kontakten med bettet, kan jag inte längre länga ut halsen, och även om det inte är det jag vill just i det läget, är det ändå ett krav för mig att hästen alltid är beredd att göra det. Hästen ska i alla lägen söka sig framåt(/nedåt). Släpper hästen den kontakten, så är den inte tillräckligt musklad för det jag satt den i. Se även Dag Nätterkvists hemsida. / Å

 

[Jessica]

Håller inte riktigt med.

Min häst "släpper" kontakten med bettet när jag har fått till en bra samling för sitsen. Jag kan sedan utan problem uppmuntra honom att söka sig framåt/nedåt, med sug mot bettet, så fort jag slutar att be om samling, men jag har inte nödvändigtvis mer "stöd" i tygeln.

mvh Jessica

 

[true_blue]

Då kanske man kan säga att du har den finaste graden av kontakt? Stöd är en grov inledande kontakt innnan hästen är skolad. Eller vid hopp eööer uteritt.
(Eller så har hästen backat bakom handen, men du säger ju att den går fram på lätt anmaning.) /T_B

 

[Spider84]

Ja och sökningen framåt-nedåt och längning av överlinjen ses ju lite olika av olika personer.

Längningen av övertlinjen får man ju inte tappa om man börjar komma till det att det man utför faktiskt ser/är bra.

Håller med dig om det med sits och bettet.


Sen som T_B säger så kanske det är lite finare kontakt än det med bettet, men jag tror också det beror på vilken sorts häst man har. Vissa verkar ha lättare för att följa just sitsen medan andra har lättar för att följa bettet. Sen har man ju fördel av de som följer sitsen bättre, men jag tycker att man ska kunna få lika fin kontakt på bettet som med sitsen...

Hm...det blev lite snurrigt, men jag får hoppas att ni andra också förstod hur jag menar.

 

[the_connemara]

Kunde inte se filmen men iaf

Jag tror precis som någon skrivit att kontakten varierar beroende på utbildningsgrad. Kommer man så långt så att man kan allt från samla, böja och länga överlinjen bara mha sitsen så behöver man ju ingen tygelkontakt.

Jag rider iaf med lätt kontakt på tygeln, mkt lättare än innan när jag enbart red "tävlingsdressyr". Hade missuppfattat tygelkontakten inom tävlingsdressyren och hade alltså stöd i handen. Nu är pållan ännu gladare än innan

 

[Jessica]

Ärligt talat är det här en helt ny känsla för mig. Jag tror inte att hästen har backat bakom handen eftersom han svara på så lätt anmodan att gå framåt. Jag kan alltså utan problem göra vad jag vill när hästen går "utan kontakt". Jag kan fatta samlad galopp, jag kan öka traven, jag kan gå i öppna och sluta och jag kan samla lite till om jag har lust (men hästen är inte tillräckligt stark än).

Det är lite frustrerande att inte ha någon som kan hjälpa mig att se om jag gör rätt eller fel, men min mamma stod bredvid mig och tittade och hon sa att "framdelen höjdes och bakbenen vinklades" på hästen när jag gjorde såhär.

Tycker det låter rätt i alla fall.

Måste försöka lägga ut lite bilder så jag kan få mer tips och synpunkter av er "kloka" här på Buke.

mvh Jessica

 

[eldfaengd]

Hej Jessica!

jamen precis! Härligt.

det BLIR en helt ny känsla därför att när man enbart använder sig av kontakten i det lilla området vid sätet där ryttare och häst kan mötas så får man använda sig mer av känslan.

Mitt tips är att du litar på din känsla och på din häst.

Den kontakten kan du få barbacka utan huvudlag, utan tyglar, utan bett, utan någonting. Enbart rädslan (eller sunt förnuft ..??) står emellan.. Allt kan du göra tillsammans med din häst när du upprättar den kontakten, andas, och behåller ditt fokus som -som någon annan här på bukefalos uttryckte rätt bra- fokuset ska inte ska vara koncentrerat så det smalnar utan fokuset ska vara brett och "öppet".

Men visst, när jag använder huvudlag, nosgrimmor, bett o grejer, vad det nu kan vara, då är det så lätt att man börjar använda sig mer o mer av kontakten med huvudet, nosryggen, munnen. Speciellt om någon/några tittar på och man inte har tålamod att invänta hästen och kontakten till hästen med sitt lugn, andningen och fokuset, medvetandet.... jag blir lika besviken på mig själv varje gång. Kanske det beror på att det är som du säger en ny känsla och att jag får anstränga mig för att hitta dit varje gång..?? och det blir svårt när man spänner sig.

/Vägen är lång, men målet är självklart.....