Ett tag funderade jag på att skaffa mig en tredje arm så att jag kunde ha en pisk att peta bakben med men när det inte var praktiskt genomförbart
så tänkte jag till på andra sätt så nu gör jag som så att jag skifftar mkt mellan låg och hög form, samlar genom att bromsa ett bakben taget tills hästen nästan står stilla och trampar och sen länger jag ut den och går vanligt ett tag.
När man gör så så släpper kontakten helt med hästens mun när den trampar djupare och djupare in och sen får man den igen när man länger ut den.Rätt eller fel? Ingen aning men det känns rätt iallafall.
Min tanke bakom detta var att jag skulle samla dem på detta vis längre sträckor men mina hästar är så väldigt sammarbetsvilliga att de sätter sig så mkt att de inte orkar så många steg i taget därav att jag hela tiden skiftar mellan låg och hög form.
En trevlig bieffekt av det hela var att jag förmodligen listat ut hur man lär en häst att piaffera :-) för den ena gör det numera så fort jag bara kramar den ena tömmen.
Men ännu tråkigare blev det då för nu orkar de göra ännu kortare bit så nu får jag skiffta hela tiden vilket gjort tömkörning till en alldeles ypperligt svår historia som kräver yttersta försiktighet och tanke hos mig hela tiden.
Dessutom så blir jag tvungen att korta ner passen till ett par minuter i taget för att inte totalt köra slut på pållehästarna.
Nu kämpar jag med att komma åt ett speciellt bakben på ett bättre vis under trampandets gång och jag tycker att det är "lätt" att göra i sluta men i öppna blir det svårare. Funderar på att kanske börja gå bredvid istället för bakom men då blir jag ju en sån där barrocknisse som jag vägrar bli :-).
Det är skitsvårt när man börjar komma en bit på väg, kräver nästan att man tar hjälp av tränare men jag vill ju RIDA på mina lektioner, inte tömköra så jag har en liten intresekonflikt där :-)
