Orkar helt ärligt inte. Men jag var i branschen sas när organisationen startade och det var väldigt mycket som var tveksamt, bla nekande av medlemskap utan vettig grund (utöver att tongivande medlemmar inte ville ha dem). Sedan är jag inte alls övertygad om att deras djurhälsokrav är så mycket bättre.
Plus att godkänna KRAV-märkning på äpplen från Nya Zeeland? Totalt oseriöst.
Som KRAV-bonde, så förstår jag inte vad du menar med "sekt" och odemokratiskt?
Hur det var när det startade, har jag ingen aning om, men idag är det definitivt inte någon sekt, eller att någon som uppfyller kraven, som vägras medlemskap. Det tog väl ett antal år innan det satte sig som en fullt ut fungerande organisation, och, som så ofta, så fanns det väl rivaliserande fraktioner i uppstarten?
Odemokratiskt? Tja, inte mer än vad andra väldigt stora organisationer är. Det mesta av de grundläggande reglerna styrs idag från Bryssel, och är alltså EU-regler för hur ekologisk produktion ska definieras. Det som styrs från EU är väldigt odemokratiskt, och blir inte sällan "lite konstigt" för svenska förhållanden.
Den delen av reglerna som svenska KRAV styr över, helt eller delvis, remitteras som förslag till oss KRAV-producenter årligen för revision, och vi har möjlighet att tycka till om reglerna, endera som enskilda medlemmar, eller via våra intresseorganisationer som t.ex. Ekologiska Lantbrukarna.
En del regler gillar jag inte alls, t.ex. att lamm alltid blir oekologiska om de måste få mjölkersättning även som tillägg.
Det är inte bra för tackan att tvingas ge di till alla lammen en fyrlingkull eller ens trillingkull, det ökar risken att tackan får juverinflammation, och det sliter på tackan.
Reglerna styr i just det fallet till en sämre djuromsorg, eftersom det kostar pengar för bonden när ett lamm blir konventionellt istället för KRAV. Fast just den regeln kommer inte från svenska KRAV, utan kommer från EU:s regelverk för ekologisk produktion...
Annars så bygger ekologisk produktion på det naturliga kretsloppet, och att lantbruksdjur äter foder som produceras på den egna gården, snarare än importerade kraftfoder t.ex. Dessutom så finns det högre krav på utrymme, utevistelse och möjligheten till naturligt beteende än i konventionell produktion.
Sverige är faktiskt världsbäst på att använda minimalt med herbicider och pesticider i det konventionella odlingen, och vi har sedan länge slutat med att använda antibiotika förebyggande eller att använda t.ex. tillväxthormoner i djuruppfödningen, så skillnaderna mellan "Ekologiskt" och "konventionellt" är mindre i Sverige än på väldigt många andra håll i världen.
Men för vissa former av produktion, så är det ändå så att det blir en väldigt liten, eller ingen sänkning alls av produktiviteten genom att driva den enligt KRAV:s regler. Lammuppfödning är ett sådant exempel.
Samtidigt, så vad avser Sverige, så är åtminstone jag av den åsikten, att det vore bra för vår beredskap, och för möjligheten att producera mer biodrivmedel bl.a., att mer åkermark vore i fullt bruk.
När man kommer bort ifrån de allra bästa odlingsjordarna, så har mycket åkermark tagits ur produktion, och t.ex. planterats med gran, därför att det är svårt att få tillräckligt betalt för grödorna, och/eller att man befinner sig i områden där grödorna bara ibland når den kvalitet som behövs för humankonsumtion. Om då Ekologisk produktion gör att det behövs mer åkerareal, för att få fram en viss mängd av en gröda, så betyder det att vi kan vända utvecklingen där mer och mer mark försvinner ur produktion, och blir skog, eller i bästa fall bara får växa igen.
Om mer av den nedlagda åkermarken vore i bruk, så vore det en fördel för oss, att den fungerar när den verkligen behövs, i en krissituation av något slag, eller helt enkelt för att "mer människor behöver mer mat". Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel är skrämmande låg.
Vad avser beredskap, så är Ekologisk produktion mer hållbar, när/om det uppstår brist på konstgödsel och bekämpningsmedel i en krissituation, eftersom man inte använder konstgödsel alls, och de flesta bekämpningsmedel man använder är enkla naturprodukter, så importberoendet i odlingen är minimalt.
Jag har tagit tillbaka ett antal hektar, som fått växa igen eller varit planterade med gran, och det tar flertalet år att få åkerjorden att börja fungera igen, så att den ger en rimlig avkastning. För jord som det vuxit gran på, så kan det ta fem-sex år innan PH normaliserats, och mikrolivet kommit igång. Så det är ingen quick-fix att återskapa åkermark, man kanske inte har fem-sex år på sig i en avspärrningssituation.
En jag inte gillar är att utländska produkter kan bli KRAV-märkta.
Jag vet att jag kontrolleras minst en gång per år av en KRAV-revisor, som stämmer av att jag följer reglerna. Revisorn byts ut regelbundet, och minst vartannat år, så kommer det en oförberedd inspektion, där jag bara får veta dagen före, att det ska bli en kontroll, så det går liksom inte att gömma undan fuskande så lätt.
Utländska produkter kollas inte av KRAV:s egna revisorer, utan av andra liknande organisationer, som jag inte har fullt förtroende för.
De borde ta bort de där utländska produkterna, så att varumärket inte skadas.
Andra produkter är jag inte lika noga med, men försöker handla lokalt och efter säsong.
