Kris!!!

[Snorpan]

Har precis kommit hem från stallet och nu är mitt självförtroende så nerkört i botten som det någonsin kan bli känns det som

Jag har ett treårigt halvblodssto som jag på senare tid har börjat rida lite mer. De senaste två - tre veckorna har hon blivit ganska tjurig. Hon blir väldigt irriterad då jag borstar henne, sadlar henne och har börjat gå iväg eller back när jag ska hoppa upp.

Jag vet att jag är ganska dålig på att vara självsäker inför henne och hela tiden måste jobba på mitt ledarskap. Därför tänkte jag göra lite ledarskapsövningar med henne idag. Jag släppte henne på ridbanan. Meningen var att lägga lite press på henne att trava runt mig tills hon gav med sig och sen ska hon kunna följa efter mig. Det har fungerar mycket bra innan. Hon är dock väldigt envis så ibland har jag fått hålla på ett tag.
Idag började hon dock med att bocka och sparka som en gaaaaling. Då hon lugnade sig en aning så försökte jag börja tvinga henne till att byta varv för att hon skulle lyssna noga på mig. En gång lyckades jag inte få henne att vända utan vi stod öga mog öga och då stegrar hon sig tre gånger mot mig. Det var väldigt obehaglig och jag blev allvarligt talat rädd. Jag gick nära henne för att lugna henne lite. Sen testade jag ifall hon gick efter mig och jo minsann... hon knatade efter mig så snällt. Detta blir jag inte klok på!

Det finns tre anledningar till detta beteendet som jag kan komma på:
1. Hon har ont någonstans (ska låta en kiropraktor titta på henne om nån vecka).
2. Hon är pressad och får för mycket krav på sig (jag har försökt sänka kraven något och försöker lägga in massor av gos och positiva vibbar).
3. Hon är helt enkelt trotsig och bestämmer över mig.

Vad tror ni?

Jag behöver verkligen massor med tips, pepping och förslag på övningar eller folk som kan hjälpa mig!!!
Snälla! Hjälp mig att känna lite hopp innan jag går och lägger mig!


/Snorpan - snart helt utan hopp :smirk:

 

[caballus]

Tycker det låter som om du inte har bestämt dig hur pass hårt du kan gå fram och bestämma över din häst för tillfället.

Att hästen far runt som en galning reagerar jag inte direkt på men att när du försöker vända den, den stegrar mot dig och du går fram och gosar förstår jag inte sammanhanget i.
Jag skulle nog blivit vansinnig om min häst kom fram till mig i rent trots och stegrade sig! Just i det ögonblicket ska hästen istället fösas bort, den har ju varit olydig, så låt den springa i ett tempo som du bestämmer tills den kommer på andra tankar. Inget mys när den gör fel. Du är ledaren, det är din minsta vink den ska följa.
Skulle du gå fram till din chef och peka långfingret skulle du sannerligen få en massa skit att stå för. Samma sak gäller hästarna. De måste också rätta sig efter vissa beteenderegler för att bli accepterade i sin hjord, och bryter de dessa regler så ska de få ta konsekvensera för det också.

Du måste i första hand bestämma dig vad du vill få ut av varje övning. Sen ska du med alla medel se till att hästen följer dina kommandon. Man får faktiskt vara bestämd och aningen tyrannisk ibland för att få det att gå ihop utan att behöva ha skuldkänslor.

 

[Snorpan]

"Tycker det låter som om du inte har bestämt dig hur pass hårt du kan gå fram och bestämma över din häst för tillfället."

Så sant, så sant...
Eftersom jag inte känner mig säker på om det rätta är att ta i med hårdhandskarna eller om jag ska ge henne tid och lugn och ro.

Gullade gjorde jag inte utan jag gick och ställde mig bredvid henne och bara stod där. Inga krav... vi tog en paus och började liksom om från början.

Jag vet vad jag vill ha ut, jag blir vansinnig så som du skulle ha blivit men samtidigt blir jag rädd och vet inte hur jag ska betee mig för att vinna över henne. Ökar jag pressen på henne när hon trotsar emot så ökar ju hennes ovilja lika mycket om inte mer.

Skulle du våga ställa hårda krav på en häst som står på bakbenen och ser redo ut att gå till attack?!?


/Snorpan

 

[martha]

det som slår mig direkt är pälssättning...det behöver inte vara svårare än så ..om hon nu har varit lynnig i ca 3 veckor så kan det gott vara så....visserligen skall hon inte stegra mot dig, men det är ju onödigt att provocera tills tiden är över...en del hästar blir som helt förbytta under denna tiden...ömma och allmänt stingsliga

 

[Snorpan]

Det kan jag med 99% säkerhet säga att det inte är.
Hon har aldrig reagerat så tidigare plus att hon satte sin päls tidigt.

Dessutom så ska hon inte betee sig sådär även om hon sätter päls, brunstar eller vad det nu kan vara. Det tolererar jag inte... hon får aldrig vara ens i närheten av farlig. Om hon är lite småtjurig periodvis så skulle jag inte bry mig så mycket men detta är mer än småtjurig. Problemet är ju då hur ska jag kunna visa henne ordentligt att jag inte tolererar hennes sätt att bete sig.

Jag är nog för feg och för osäker.
Jag ska nog försöka hitta någon i min omgivning som kan hjälpa mig lite! Ingen som känner någon bra i Stockholmstrakten (norra)? Nån här kanske som känner för att bearbeta en trotsig, envis men otroligt gullig och trots allt snäll dam?


/Snorpan - som nog behöver lite hjälp...

 

[Jarrah]

Jag skulle tro att hon inser att hon har ett övertag och utnyttjar det.
Det är väldigt starkt att kunna erkänna att man inte hanterar situationen själv. Det är det inte många som kan, tyvärr. En eloge till dig!

Får du lite hjälp nu så har du troligen en jättefin häst om ett tag istället för att kämpa på själv och misslyckas.

Dessvärre vet jag ingen i Stockholmstrakten, men det finns säkert andra här som vet.
Lycka till!

 

[Snorpan]

Tack!

Det där kändes skönt att höra.


Jag ska verkligen försöka få lite hjälp och jag tar med stor tacksamhet emot tips från alla håll och kanter!


/Snorpan

 

[lilla_mamma]

Det finns faktiskt en fjärde möjlighet, som jag tycker det skulle kunna vara värt att fundera över, nämligen att DU gjorde fel och var otydlig. Vissa hästar är så känsliga att minsta centimeter åt fel håll, eller otydlighet i kroppshållningen leder till förvirring och frustration.

Det är främst det att du säger att hon är envis och att du inte lyckades vända henne som får mig att undra om felet inte ligger hos dig själv. Markarbete på det sätt som du beskrev är en sådan grundläggande kommunikation att hästen knappast kan välja att inte lyda, med mindre än att man själv är otydlig. På samma sätt som att hästar inte helt plötsligt börjar utmana ens ledarskap, om man själv inte börjar sväva på målet.

Jag tror det var helt rätt att släppa på kraven och börja om när det låste sig, hellre än att ta upp kampen, vilket kan vara farligt med en helt låst och frustrerad häst. Att hon följde dig efteråt tyder ju också på att det inte egentligen handlade om någon maktkamp.

Vissa hästar reagerar på frustration genom att fly, andra genom att slåss, speciellt om det känner sig trängda och inte kan komma undan. Om du har turen att ha en sådan känslig häst krävs det oerhört precis och känslig information av dig. Det gäller att känna av sig själv och kanske helt avstå från jobb de dagar man inte är riktigt fit for fight. Oändligt frustrerande och utmanande, men oändligt lärorikt.

 

[Snorpan]

"nämligen att DU gjorde fel och var otydlig"

Så rätt så rätt... eftersom jag började tveka så bara måste ju det synas på mitt sätt att agera. Dock tycker jag att jag var tydlig den gången jag bad henne vända och hon inte gjorde det. Kanske var jag för tydlig och på så sätt satte för mycket press?!? Hm... jag kanske ska filma mig själv eller ha någon som tjatar på mig hur jag beter mig.

"Det är främst det att du säger att hon är envis och att du inte lyckades vända henne som får mig att undra om felet inte ligger hos dig själv."

Hon är envis. Fösta gångerna jag gjorde denna övning fick jag hjälp utav en tjej som sysslat med liknande övningar en hel del (hon har tyvärr flyttat så henne kan jag inte få hjälp av längre). Vi fick hålla på länge de första gångerna innan hon gav med sig.

Ett exempel till på en grej som inte fungerar för oss (kanske gör jag fel här med):
Då jag ska sitta upp så har hon på senare tid börjat gå iväg. Då har jag vänt på henne några varv tills hon ska tycka att det är skönare att stå still. Hon verkar ge sig och jag stannar henne igen... men nejdå, hon står inte still utan går iväg igen. Vänder jag henne då ännu fler varv för att vara 100 på att hon ska ge sig så blir hon sur tillslut och kan hugga efter mig eller små kicka! Ska jag då fortsätta vända henne eller gör jag fel där också?!?

"Att hon följde dig efteråt tyder ju också på att det inte egentligen handlade om någon maktkamp."

Mmm... det där gör mig lite förvirrad och som du säger kanske hon har accepterat mig. Bara att jag kanske är för stark i mitt kroppsspråk då jag ställer krav på henne men kanske för svag i mitt kroppsspråk då jag inte ställer några krav utan bara ska vara naturlig ledare.
Eh... undrar om det är någon som hänger med i min flummiga förklaring.

/Snorpan

 

[lilla_mamma]

Det är förstås omöjligt att säga vad som har hänt när man inte var med. Jag baserade mitt antagande helt på egna erfarenheter i liknande situationer.

För det första har jag själv en mycket känslig häst, och vi har flera gånger hamnat i riktiga konflikter. Dock utan slagsmål, min häst är en sådan som flyr. Och jag har muttrat "eländiga, envisa, hopplösa hästkräk". Men vartefter jag har lärt mig mer och verkligen rannsakat händelserna har jag kommit fram till att det inte en enda gång har berott på att hästen varit envis eller istadig, utan på att jag har krävt något som hästen inte förstått eller inte klarat, eller att jag krävt på fel sätt. Inte kul att behöva konstatera, men ack så nyttigt.

För det andra har jag iakttagit när andra jobbar med sina hästar från marken, och faktum är att det är MYCKET ovanligt med folk som verkligen har koll på sitt kroppspråk. I princip är det bara professionella instruktörer som klarar det fullt ut, alla vi vanliga amatörer är mer eller mindre odugliga. Sorgligt men sant.

Alltså är det mest relevanta när något går snett att titta på sig själv och försöka fundera ut vad som hände och hur man ska komma tillrätta med det. Tyvärr är ju det ungefär som tulipanaros, lätt att säga men svårt att åstadkomma. Men i alla fall mycket mer konstruktivt än att leta fel hos hästen.

 

[Sar]

"Jag har ett treårigt halvblodssto som jag på senare tid har börjat rida lite mer. De senaste två - tre veckorna har hon blivit ganska tjurig. Hon blir väldigt irriterad då jag borstar henne, sadlar henne och har börjat gå iväg eller back när jag ska hoppa upp."

Jag skulle tro att det är ett ganska klassiskt tecken på att något är fel. Det kan antingen bero på irritation vid pälssättning, att man gått för fort fram ridningsmässigt, växtvärk eller att hon har ont någonstans (ryggen?). Passar utrustningen? Hur långa pass rider du? Växer hon för tillfället? Har hon fått ordentliga vilor?

"Jag vet att jag är ganska dålig på att vara självsäker inför henne och hela tiden måste jobba på mitt ledarskap."

Jag tror det är där du har en del av problemet. Försök bara vara tydlig med vad du vill, spela inte en roll som du inte riktigt behärskar. Självklart får inte din häst stegra mot dig men jag känner mig tveksam till att du verkligen är tydlig med henne. Jag tror hon blir så frustrerad av olika budskap att hon till sist provar vara aggressiv. Lägg ledarskapsövningarna på hylla ett tag och koncentrera dig på speciefika problem och försök lösa dem.

Uppsittningsproblematiken kan förstås bero på någon av orsakerna jag räknade upp, har hon ont i ryggen så försöker hon givetvis gå iväg från uppsittningen! När du eliminerat alla tänkbara orsaker och är säker på att det beror på trots tycker jag att du ska göra följande när du sitter upp på en ung häst. Använd gärna pall, är du inte otroligt lätt och vig så är det svårt för den unga hästen att "hålla emot" vid uppsittning. Var också rätt så snabb i början, unga hästar har ofta dåligt tålamod men blir bättre med tiden. Använd dig först av medhjälpare som kan hålla i hästen, prova sedan själv då hom har huvudet mot en vägg. Att hoppa av och fösa omkring henne motsäger egentligen ditt första kommando, att hon skulle stå still. Var hela tiden konsekvent och beröm mycket vid minsta steg åt rätt håll.
Du har en ung häst, var inte rädd att lägga in lite vilor (helst före det börjar kärva) så hon får tid att tänka efter. Jag rekommenderar att du kolla henne både vetrinärt, kiropraktiskt, sadelmakare och tandläkare så att du helt säkert vet att hon inte har ont. Lycka till!

 

[Snorpan]

Jag måste säga att jag fått många bra och kloka svar!

"Jag skulle tro att det är ett ganska klassiskt tecken på att något är fel. Det kan antingen bero på irritation vid pälssättning, att man gått för fort fram ridningsmässigt, växtvärk eller att hon har ont någonstans (ryggen?). Passar utrustningen? Hur långa pass rider du? Växer hon för tillfället? Har hon fått ordentliga vilor?"

Pälssättning tror jag inte det är (se tidigare inlägg). Ridningsmässigt har jag backat en aning i kraven fast har börjat rida lite oftare (råd från min nyblivna tränare). Växtvärk funderade jag på igår. Tyckte baken kanske växt en aning (tyvärr har jag inte mätt den... bara manken ). Hon kanske har ont någonstans... ska låta en kiropraktor titta på henne. Utrustningen tycker jag passar. Har för inte så länge sen bytt bett och det gick hon mycket bättre på. Hon har ingen utrustning (bara grimma) när jag släpper henne på ridbanan. Jag rider korta pass (max 20-30 min). Hon har inte växt så att jag kan se det. Har ju dock som sagt endast mätt mankhöjden. Vila har hon fått mycket. Jag har tagit det lugnt och gett henne mycket vila. De senaste veckorna har jag dock ökat lite. Kanske ska jag låta henne vila nått år tom och se ifall hon växt färdigt då (både fysiskt och psykiskt)! Fast det vill jag nog höra ifrån någon som kan och sett henne live in action så att säga.

"Lägg ledarskapsövningarna på hylla ett tag och koncentrera dig på speciefika problem och försök lösa dem."

Ja, det ska jag nog göra. Tills jag hittat lite hjälp!

Uppsittningarna har inte varit något problem innan. Jag började som du sa med hjälp utav andra. Det fattade hon fort och stod still (oftast iallafall ). Hon har alltså blivit, som jag uppfattar det, trotsig och tjurig på alla plan typ samtidigt.

"Jag rekommenderar att du kolla henne både vetrinärt, kiropraktiskt, sadelmakare och tandläkare så att du helt säkert vet att hon inte har ont."
För två veckor sedan gick hon igenom en veterinärsbesiktning där han då tittade henne i munnen. Om nån vecka blir det kiropraktor och hjälper inte det ordentlig munkoll och så ryker varenda minsta lilla ynka vargtand som kanske kan irritera!

Min plan för övrigt är ta det lite lugnt men forsätta med ridning och lite så som vanligt tills jag hittar någon bra hjälp. Då ska vi ta ett ordentligt tag i problemet och se till att lösa det. Efter det är det nog lämpligt för en längre viloperiod.

Ja, vi ska nog lösa detta... det har jag gett mig fasen på!


/Snorpan - som minsann inte tänker ge upp i första taget :smirk:

 

[frust_frust]

Det kan bli ganska mkt jobb om det blir värre. Hon kan ha kommit till en fas där hon känner att du börjar bli "svagare" som ledare för henne eller så har hon en test period. Men självklart måste du först kolla så att hon inte har ont någonstans.
Men om det skulle vara så att hon testar måste du försöka dölja rädsla när hon testar som mest. Jag känner inte din häst men den bästa "medicinen" är att vara lugn, inte ge sig och aldrig ge efter så att hon "vinner" i sina testningar.
LYCKA TILL!

 

[Snorpan]

Håller med!

Ofast blir jag inte rädd men då hon stod på bakbenen så vågade jag inte. För att komma ibukt med detta tänker jag försöka ta hjälp utav någon. Då tror jag den rädslan som jag kände kommer att försvinna. Då kan jag känna mig säkrare i mitt betende.

På ett sett vann jag dock. Jag fick henne att vända och gå det hållet jag bad henne om... hon följde efter mig i skitt utan att jag ställde några krav... dock behöll hon inte traven som jag först hade tänkt mig. Men som jag lärt mig då det gäller unghästar så får man modifiera sina krav ibland. Man ber om skritt men får trav och det är inte fel utan man ska berömma hästen.

Med detta menar jag inte att jag nöjer mig/eller tycker det som hände var bra men det var åtminstone bättre än om hon skulle vägra följa med mig och fortsätta tjura.

/Snorpan

 

[Ramona]

Skulle du våga ställa hårda krav på en häst som står på bakbenen och ser redo ut att gå till attack?!?

Javisst!! Det ar da man ska ga till attack!!
Inte djalvar ska en hast fa hota att skada mej. En hast som man inte har under kontroll ar farlig for bade dej och din omgivning. Tank om hon nagon gang under era "ovningar" blir sa enivs och tjurig att hon sparkar dej pa benet. Kanske du ramlar och hon sparkar dej igen, men denna gangen traffar dej rakt i pannan??
Kanske kommer det aldrig att handa, men det kanske hander nasta gang du forsoker ta kommandot.

Som nagon annan skrev forrut: Ibland maste man vara hard, och nastan tyrannisk for att visa att man menar allvar.
En hast ar mycket starkare an en manniska, och de maste vara sa lydiga att de inte gar eller hotar med att ga till anfall.

Hade en hast inne i stallet eller nagon annanstans stegrat sej och hotat mej hade jag tagit longerpiskan i hogsta hugg...jag vill behalla den halsa jag har, inte ens tanka pa att hastarna kanske hotar med nagonting.
Om en hast sparkar i golvet, eller hotar med att bita, far den kanna pa vad ramonarunds ar kapabel till.
Men sa har vi valdigt fa surpuppor eller elakingar i stallet, de brukar skarpa till sej ganska snabbt.

 

[ScissorHands]

din häst är ju rätt ung så hon skulle kanske känna sig stressad eller så, att hon tycker det är mkt?

 

[Cheswick]

För ett år sedan kom min häst in i en period där han jäklades ganska mycket med mig. Jag hade haft honom i ett par månader då och han började vänja sig vid den nya miljön, bli ganska självsäker och väldigt KAXIG mot mig. Det blev till slut en ond cirkel - jag blev mer och mer osäker och han bufflade på. Inte så kul...
Men jag hyrde in hjälp, så att jag hade någon att "hålla i handen" när han stökade.
Numer är jag aldrig osäker eller rädd när jag hanterar min häst - och det känner han såklart. Han verkar också mycket tryggare och lugnare nu när vi vet var vi har varandra.

Och en sak till; på med hjälm och säkerhetsväst när du tex longerar så känner man sig inte så sårbar!!

 

[Snorpan]

Låter precis som mitt problem... och precis så som jag skulle vilja lösa det!

Hur hittar man "hjälp att hyra in" då?
Några tips?


/Snorpan

 

[stranger]

Det kan ju faktiskt vara så enkelt som att hon har fysisk eller psykisk växtvärk. Med psykisk växtvärk menar jag givetvis spökande hormoner. Jag har själv en 3-åring och jag har aldrig varit med o m en häst som varit brunstig så mycket och hit och dit som hon var i SLUTET på sommaren nu. Jämför bara med hur man själv var i puberteten tidvis obekväm med sig själv på ett eller annat vis. Jag skulle inte göra så stor affär av det än!! Ge henne en vecka eller två och gör i princip ingenting alls. Börja sedan där du slutade eller ännu lite lägre nivå fortsätter problemen sedan ialla fall DÅ tar du tag i det på allvar. (alltså skaffar hjälp osv.) Hjälp ska man väl iofs ha med jämna mellanrum hela tiden men jag menar det är ju onödigt att förstora upp något som inte behöver bli något IFALL det handlar om något så enkelt som växtvärk och hormoner!!

 

[maiagull]

Hej
Vi har väl ett liknande problem jag och min häst. Och det som känns bra är faktiskt är att det inte är så ovanligt. Men det är svårt att veta hur man ska tackla en som gör sitt bästa att komma undan. Men jag tror att högre krav i kombination med pälssättningen. (han började ungefär då) gör att vi är redigt osams rätt ofta. Men det känns som att jag får lösa det olika varje dag. Men en kombination mellan att vara arg och gulla, berömma och "störa av" verkar funka minst dåligt. (Igår var jag nära att byta honom mot en hamster). Han har hållit på i drygt 2 veckor, så det är bara att härda ut, för jag GER MIG ALDRIG. Och vi har än aldrig gått hem förrän jag har bestämt det. Han hade en sån här period i fjol också men det blev bra tills nu. Så jag vet att det ska gå. Så det jag menar är bara att vara mer envis än hästen, snäll fast inte mesig, och bara inte tolerera vissa saker. Som att han sparkade mig på hälen igår . Så ikväll ska vi bara helt kravlöst knata runt ridplan en kvart. Det skall bara vara roligt idag. (Hoppas jag . Så Lycka till (med din hamster )