Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så olika det kan vara!!Jobbar natt så jag känner mig trygg i min arbetssituation. Dock är jag som mest otrygg i skogen och helt trygg i stan. Otryggheten ligger i att jag inte ser min eventuella mördare typ: varulv, vampyr, spöke. Sånt som inte finns! Men jag upplever mig mer trygg när det finns gatlyktor.
Pratade med en killkompis om just det här med ensamma kvinnor på natten - han undrade om det var bättre att han som man gick förbi med raska steg eller saktade ner för att kvinnan skulle känna sig mindre rädd/osäker. Sa till honom att det inte finns något universalsvar, vissa kvinnor gillar nog att mannen går förbi, andra blir stressade av att höra stegen närma sig. Korsa vägen till andra sidan gatan om det hände i stan var alltid bra.
OT: Min syster anklagar alltid mig för att göra henne mörkrädd (total lögn!) Hon måste varit ca fem år så jag gick nog i tvåan eller något sådant, hon är fyra år yngre. Hur som, första gången hon får ha en kompis att sova över. Jag har en kompis. Syster påstår (lögn!) att hon och hennes kompis inte var otroligt jobbiga och försökte komma in till oss hela tiden. Jag och min kompis blev trötta på småglinen. Tar ett lakan, ställer oss i rad, lakanet över, en ficklampa hos den längst fram, en tamburin hos den bakom. Vi tågar in i systers rum. Hennes kompis blir hysterisk, skriker, gråter och vägrar vara kvar så hennes pappa fick komma och hämta henne. Mamma skällde ut oss (obefogat?) Och syster var mörkrädd efter det. Hah! Säger jag.![]()
Så längre jag har pannlampan är jag inte det minsta rädd, men jag vill som jag skev innan se vildsvinen innan jag står mitt bland dom då det har hänt att jag först märkt dom när jag är mitt i flocken.Intressant att läsa om de som är rädda för skogen men känner sig helt trygga i stan. För mig är det helt tvärtom. Känner mig iofs sällan otrygg i stan men i skogen är jag hemma, vad är det läskiga? Möta en älg eller vad? Nej så mycket jag rört mig i skog och mark alla tider på dygnet vore det konstigt om det inte kändes som det mest naturliga att göra. Bra pannlampa så man kan orientera sig bara.
Jag tycker personligen att ett helt nyktert och ganska oengarerat "Hej!" (eller valfri neutral hälsning då) neutraliserar situationen om jag hamnar ensam med en okänd man. Även under en mörk parkpromenad. Det lediga tonfallet och den neutrala hälsningen känns mycket bättre för mig än om människan stirrar ned i marken och ökar eller minskar på stegen utan att säga någonting.
Inte mer än så. Bara ett "hej" så att man ser varandra som två civiliserade människor.
Intressant att läsa om de som är rädda för skogen men känner sig helt trygga i stan. För mig är det helt tvärtom. Känner mig iofs sällan otrygg i stan men i skogen är jag hemma, vad är det läskiga? Möta en älg eller vad? Nej så mycket jag rört mig i skog och mark alla tider på dygnet vore det konstigt om det inte kändes som det mest naturliga att göra. Bra pannlampa så man kan orientera sig bara.
Tråkig läsning, och jag vill minnas att svaren var annorlunda i en gammal tråd med samma fråga.
För min del är det samma. Jag är aldrig rädd, inte för män i stan, inte för mörkret på landet. Känner mig trygg oavsett om jag går i Malmö, Köpenhamn eller Lund.
Fast nä, när en främmande man i mörkret ökar farten så han kommer upp jämsides med mig och säger "hej" är inte jag den som vänligt säger hej tillbaka. Jag frågar "vad i helvete vill du?" och gör mig redo att illvråla alt lägga benen på ryggen. Samma sak gäller för män som försöker påkalla min uppmärksamhet när jag är uppenbart upptagen och ointresserad och t ex sitter med hörlurar på i tunnelbanan. Inte för att jag har tappat nåt eller så, nej nej. Jag må hamna i det rabiata facket men jag har numera minimal stubin med män och friheterna de tar sig.
Jag hade förmodligen dragit fram min överfallsspray direkt om någon random snubbe sagt "hej" till mig under en mörk parkpromenad.Jag tycker personligen att ett helt nyktert och ganska oengarerat "Hej!" (eller valfri neutral hälsning då) neutraliserar situationen om jag hamnar ensam med en okänd man. Även under en mörk parkpromenad. Det lediga tonfallet och den neutrala hälsningen känns mycket bättre för mig än om människan stirrar ned i marken och ökar eller minskar på stegen utan att säga någonting.
Inte mer än så. Bara ett "hej" så att man ser varandra som två civiliserade människor.
Jag tänker att det kräver lite ansträngning att gå vilse? Man måste gå bort från stigen och gå en stund. Annars är det ju bara att gå tillbaka samma håll som man kom ifrån. Om man varken har karta, mobil eller lokalsinne (innan man irrat sig riktigt långt bort) så kan man ju låta bli att gå bort från stigen.Jag tror att en del av ändringen av svaren handlar om man känner sig trygg rent allmänt. Hade frågeställningen varit: Känner ni er (o)trygga när ni ser en man hade svaren antagligen varit annorlunda. Om jag ser en man där jag ligger i diket så skriker jag av glädjeMänniskor har aldrig skrämt mig eller gjort mig otrygg.
Däremot 'utomhuset' är inte min melodi. Paniken att irra runt i en skog totalt vilse, ja det skrämmer mig definitivt. Dag eller natt. Och nej, att jag varit där flera gånger innan hjälper inte ett dugg.Man kan inte fråga en älg om vägen hem.
Jag tänker att det kräver lite ansträngning att gå vilse? Man måste gå bort från stigen och gå en stund. Annars är det ju bara att gå tillbaka samma håll som man kom ifrån. Om man varken har karta, mobil eller lokalsinne (innan man irrat sig riktigt långt bort) så kan man ju låta bli att gå bort från stigen.