Labradoodle (utbruten från Oseriös avel 2021)

Labradoodle beskrivs med en mängd positiva egenskaper som sociala, trygga, glada, lättlärda, vänliga. En pudel delar många av de här egenskaperna med Labradoodle. En väsentlig skillnad för oss som bär på allergianlag är att Labradoodle är mer allergivänlig och går att få med fluffig fleecepäls:-) Jo - en pudel är absolut ett tänkbart köp.
Och jag har träffat många labradoodle med mindre bra mentala drag. Rädda och instabila och dessutom väldigt många med allergier. Jag tycker pudeln är en bättre hund.
 
Hos katter så finns det vissa raser som är mera allergivänliga än andra, dock så brukar man påpeka att det är viktigt att besöka någon med kattrasen så att man kan testa och se om man själv är någon som reagerar eller inte på just den kattrasen då det finns inga garantier.
Är detta likadant hos hundraser möjligen?
Ja, det är det.

Men det är svårt, jag förmodar det är likadant bland kattägare: olika individer reagerar olika. En del bygger upp tolerans, andra blir mer och mer överkänsliga.

Många allergiker reagerar mer på valp-päls än på vuxenpäls, och perioden de byter från valp till vuxen kan vara jobbig.
 
Hos katter så finns det vissa raser som är mera allergivänliga än andra, dock så brukar man påpeka att det är viktigt att besöka någon med kattrasen så att man kan testa och se om man själv är någon som reagerar eller inte på just den kattrasen då det finns inga garantier.
Är detta likadant hos hundraser möjligen?
Det finns hundraser som en del allergiker klarar av också. Jag får hiskeliga utslag av labradorer, staffar, boxer och liknande pälsar. Pudlar (och många andra) går bra.
Skulle jag köpa hund skulle ju pudel stå högt på listan, av många anledningar. Varför jag skulle välja en doodel förstår jag inte. Den sk allergivänligheten kommer ju från pudeln.
 
Jag är ingen uppfödare utan äger en Labradoodle på 1 år. En helt underbar varelse som många andra hundar. Frisk, mentalt stark & social. Så många hundköpare kan inte ha fel! Läs gärna på mer om Labradoodle på http://www.labradoodleklubben.se/om-labradoodle.html# och https://www.wala-labradoodles.org/
Jag fyller snart 41 år och har alltid dragits till hundar och de har dragits till mig. När jag mött hundar och vi fått hälsa på varandra har mindre sociala/osociala hundar antingen bara kikat på mig med milt ointresse eller viftat lite på svansen lite grann när jag pratat med den, som för att bekräfta att den också säger typ hej men att den är ointresserad av mer språkighet med mig än det lilla. De som är sociala har däremot alltid hälsat, vissa mycket översvallande, andra mer lugnt, men positivt.

Labrador-pudelkorsningen jag mötte backade och skällde när jag försökte närma mig och när jag pratade med den. Detta har alltså aldrig hänt förr. Man kanske inte ska döma alla hundar efter det beteendet, men jag har aldrig förstått varför man parar labrador med pudel, och förstår ännu mindre nu. Vad är det man vill åt? Hunden gav inte intrycket av att vara vare sig vänlig eller mentalt stabil. Har garanterat många positiva egenskaper med sin ägare, men en hund bedöms ju inte enbart i ägarens händer.
 
Så dom stora kennlarna som numera finns dussintals av som tar 50 000 k för sina valpar är inte lycksökare utan vill bara ta fram en ny ras alltså?
Dom 9-10 kennlar i Sverige som är ansluta till WALA drivs säkert av olika skäl. Däremot måste dom följa strikta reglementen i sin avel. För att skapa bra avelslinjer i Sverige så köps tikar för 100-150 tusen kronor från England och USA. En köpare får betala 30-50ksek kronor för en multigenerations valp vilket kanske är 20-20-30ksek mer än för ex en Pudel- eller Lagottovalp. Betänk då att du har utgifter runt 200ksek under hundens livslängd vilket ger en merkostnad på runt 10% för en Labradoodle valp.
 
Jag fyller snart 41 år och har alltid dragits till hundar och de har dragits till mig. När jag mött hundar och vi fått hälsa på varandra har mindre sociala/osociala hundar antingen bara kikat på mig med milt ointresse eller viftat lite på svansen lite grann när jag pratat med den, som för att bekräfta att den också säger typ hej men att den är ointresserad av mer språkighet med mig än det lilla. De som är sociala har däremot alltid hälsat, vissa mycket översvallande, andra mer lugnt, men positivt.

Labrador-pudelkorsningen jag mötte backade och skällde när jag försökte närma mig och när jag pratade med den. Detta har alltså aldrig hänt förr. Man kanske inte ska döma alla hundar efter det beteendet, men jag har aldrig förstått varför man parar labrador med pudel, och förstår ännu mindre nu. Vad är det man vill åt? Hunden gav inte intrycket av att vara vare sig vänlig eller mentalt stabil. Har garanterat många positiva egenskaper med sin ägare, men en hund bedöms ju inte enbart i ägarens händer.
Så kan det säkert vara ibland. Det skriver om är givetvis rasen Labradoodle (ex Australiensk Labradoodle) där tik och hane har stamträd bakåt i flera led med endast Labradoodle. Alla dessa som jag mött är helt underbara varelser - sociala, lättlärda, vänliga.
 
Dom 9-10 kennlar i Sverige som är ansluta till WALA drivs säkert av olika skäl. Däremot måste dom följa strikta reglementen i sin avel. För att skapa bra avelslinjer i Sverige så köps tikar för 100-150 tusen kronor från England och USA. En köpare får betala 30-50ksek kronor för en multigenerations valp vilket kanske är 20-20-30ksek mer än för ex en Pudel- eller Lagottovalp. Betänk då att du har utgifter runt 200ksek under hundens livslängd vilket ger en merkostnad på runt 10% för en Labradoodle valp.
Det är ju detta som är så konstigt. Vad är det som motiverar de där extrema kostnaderna på just dessa hundar om det inte handlar om att tjäna pengar och ge bild av att vara exklusiv?
Det är liksom jättekonstigt att de som föder upp labradoodle inte ifrågasätter de skyhöga kostnaderna för en avelshund. Det kostar knappast mer att hålla en labradoodle än vilken annan storvuxen pälsras som helst. Vad är det för strikta krav dessa uppfödare ska följa som skiljer sig ifrån renrasaveln? Mer än att man tydligen kan utvärdera sina egna avkommor och hitta på resultat till hälsotester.
 
Så kan det säkert vara ibland. Det skriver om är givetvis rasen Labradoodle (ex Australiensk Labradoodle) där tik och hane har stamträd bakåt i flera led med endast Labradoodle. Alla dessa som jag mött är helt underbara varelser - sociala, lättlärda, vänliga.
Och jag möter mest rädda, fjäskiga och rätt osmarta individer. Till exempel tolkar ju en ovan hundägare hundens fjäskande pga osäkerhet oftast som att hunden är så himla glad och social i människor när det egentligen är tvärtom. Och så blir de förvånade när det fjäskiga beteende går över i ett tjuvnyp när det blir för mycket.
 
Har du läst vad du länkar till?

"Utifrån flera stora internationella forskningsstudier går det att fastslå att allergivänliga hundraser är en myt"

De trycker på att det finns INDIVIDER som är mindre allergiframkallande, inte RASER.

Säg efter mig: inomgruppsvariationen är alltid större än mellangruppsvariationen. inomgruppsvariationen är alltid större än mellangruppsvariationen. Inomgruppsvariationen....
 
Dom 9-10 kennlar i Sverige som är ansluta till WALA drivs säkert av olika skäl. Däremot måste dom följa strikta reglementen i sin avel. För att skapa bra avelslinjer i Sverige så köps tikar för 100-150 tusen kronor från England och USA. En köpare får betala 30-50ksek kronor för en multigenerations valp vilket kanske är 20-20-30ksek mer än för ex en Pudel- eller Lagottovalp. Betänk då att du har utgifter runt 200ksek under hundens livslängd vilket ger en merkostnad på runt 10% för en Labradoodle valp.
Vilket pyramidspel.
 
Dom 9-10 kennlar i Sverige som är ansluta till WALA drivs säkert av olika skäl. Däremot måste dom följa strikta reglementen i sin avel. För att skapa bra avelslinjer i Sverige så köps tikar för 100-150 tusen kronor från England och USA. En köpare får betala 30-50ksek kronor för en multigenerations valp vilket kanske är 20-20-30ksek mer än för ex en Pudel- eller Lagottovalp. Betänk då att du har utgifter runt 200ksek under hundens livslängd vilket ger en merkostnad på runt 10% för en Labradoodle valp.
Vilka oberoende utvärderingar görs som motiverar kostnaderna och säkerställer att man arbetar mot avelsmålen? Finns något test som visar graden av allergivänlighet?
 
Det är ju detta som är så konstigt. Vad är det som motiverar de där extrema kostnaderna på just dessa hundar om det inte handlar om att tjäna pengar och ge bild av att vara exklusiv?
Det är liksom jättekonstigt att de som föder upp labradoodle inte ifrågasätter de skyhöga kostnaderna för en avelshund. Det kostar knappast mer att hålla en labradoodle än vilken annan storvuxen pälsras som helst. Vad är det för strikta krav dessa uppfödare ska följa som skiljer sig ifrån renrasaveln? Mer än att man tydligen kan utvärdera sina egna avkommor och hitta på resultat till hälsotester.
Det handlar säkert mycket om balansen mellan tillgång & efterfrågan. Rasen är relativt ny och stor vikt läggs på att få fram sunda avelslinjer. I det arbetet ingår genetiska tester som görs på varje avelshund (WALA). Under de senaste 15-20 åren har forskningen kommit långt när det gäller att kartlägga hundens DNA (= arvsanlag) och de gener som kan bära på olika sjukdomsanlag. Arbetet med DNA har kunnat födas in i arbetet med avelslinjer - ett arbete som inte varit möjligt på samma med de raser som idag ingår i SKK.
 
Det handlar säkert mycket om balansen mellan tillgång & efterfrågan. Rasen är relativt ny och stor vikt läggs på att få fram sunda avelslinjer. I det arbetet ingår genetiska tester som görs på varje avelshund (WALA). Under de senaste 15-20 åren har forskningen kommit långt när det gäller att kartlägga hundens DNA (= arvsanlag) och de gener som kan bära på olika sjukdomsanlag. Arbetet med DNA har kunnat födas in i arbetet med avelslinjer - ett arbete som inte varit möjligt på samma med de raser som idag ingår i SKK.
Men ett DNA test kostar liksom max några tusenlappar och behöver bara göras en gång i hundens liv och varför skulle det inte vara möjligt för SKK-raser? Tvärtom används DNA-tester flitigt inom renrasaveln så det är fortfarande ingen förklaring alls till varför en labradoodle som ska användas i avel kostar 120.000 kr. Inget motiverar den kostnaden mer än att tjäna pengar. Att grundaren till den australienska labradoodles ångrar det han gjorde säger väl ändå allt.

Det finns dessutom otroligt mer genetiskt material från renrasiga hundar då de flesta raser funnits betydligt längre än labradoodles. Konstiga argument alltså.
 
Vi tar emot rätt många doodles av alla möjliga olika varianter på hotellet (de är nog snäppet vanligare här i UK än i Svea till och med.) och det är ju bara helt vanliga hundar liksom. Lite fluffy eller scruffy beroende på, en del är vänliga och andra är det inte, en del är stora och en del är små. Många är väldigt intensiva och fjäskiga, men det tycker jag ju att många labradorer och spaniels ofta också är. :) Jag förstår inte vad som gör dem så speciella hellt enkelt, och homogena är de icke.

Pengafrågan är en populäritetstävling tror jag kort och gott. En modegrej, det har ingenting att göra med "produktionskostnaden".
 
Nej, det är ingen ras. Det tar som sagt många generationer och hängivet arbete för att komma dit. Inte köksavlande för att casha in.

@starcastle har goda kunskaper i hur det sker.

Det finns ingen universell definition av vad en hundras är.
Alltså finns det nästan lika många tolkningar som det antal människor du frågar :D

Somliga är helt insnöade på FCI. Är rasen inte erkänd av FCI, inte ens om den är nationellt erkänd någonstans, då är det ingen ras.

Andra nöjer sig med att rasen är nationellt erkänd i något land.

De flesta är ense om 2 saker.
Att hundarna ska ha ett förutsebart och typiskt utseende samt temperament och att det ska finnas en STÄNGD stambok!

Och det är ju sen bara starten i arbetet för att få en ras erkänd av kennelklubbarna.

Personligen tycker jag väl att en sluten stambok, rasstandard man avlar mot, aktiva rasklubbar, är det minsta man kan begära för att ens bli betraktad som ras under utveckling.

Att ha en helt öppen stambok där man tar in kombinationer där båda föräldrarna är av annan ras än den man ägnar sig åt, d v s en helt ny F1-kombination (som Pudel och Labrador t ex), då har man inte ens uppfyllt grundläggande krav på ras som jag ser det.

Att man tillåter inkorsning för genetisk variation, under strikt formulerade regler och former, det är en sak, men då använder man en ny Founder och korsar tillbaks på en hund i rasen. Man börjar inte om från början totalt med en ny "Pudel+Labrador".

Har man inte kommit längre än att behovet kvarstår att göra dessa basala korsningar så har man inte kommit så långt att det är en ras under utveckling. Det är ännu så länge en icke-ras som jag ser det.

Att tillåta vem som helst, hur som helst att göra korsningar och sen bara ta in dom i en stambok, det känns inte ens en gnutta seriöst.

Alla inkorsningar bör vara kontrollerade, man bör uppfylla vissa villkor för att få delta i sånt projekt, specifika krav bör finnas på individen man använda som ny Founder, rutiner för hur varje ny FX generation ska utvärderas måste följas. Och det måste finnas strikta regler med krav på de invidider man efter ett korsningsprojekt väljer att ta in i stamboken.

Det måste alltså finnas utvärdering inom klubbarna, kommitteer sannolikt där medlemmarna besitter sådana kynologiska kunskaper att dom är kompetenta till att göra sitt jobb.

Att bara låta kreti och pleti korsa hejvilt, ständigt skapa F1-kombo efter F1-kombo.
Det är bara blandrasavel, det har ingenting alls med rasavel att göra.
 
Jag är personligen också tveksam till första generationen av avel mellan ex pudel och labrador. Sen är det så att de vilda hunddjuren består av drygt 30 arter med olika storlek och utseende, men gemensamt för dem alla är att de kan springa fort och de kan springa uthålligt långa distanser. De är relativt lika i sin konstitution och med ganska lika proportioner. Om man jämför utseendet på raser för 100 år sen med det utseende de har nu har de blivit mer extremt utformade.
Så frågan är vad aveln tagit vägen under dessa 100år?
Nja, definiera ras isåfall.
"Min" ras har sett exakt lika ut i 500 år, och det finns dokumenterat från målningar från den tiden. Nej, inte bara EN målning - många målningar under alla århundraden. Så vad menar du?
 
Så kan det säkert vara ibland. Det skriver om är givetvis rasen Labradoodle (ex Australiensk Labradoodle) där tik och hane har stamträd bakåt i flera led med endast Labradoodle. Alla dessa som jag mött är helt underbara varelser - sociala, lättlärda, vänliga.
Hunden jag mötte beskrevs som en "labradoodle" precis som du skriver om. Jag, däremot, tycker att det tar emot att kalla det för ras och inte labrador-pudelkorsning när det rent faktiskt INTE är en ras i dagsläget. för mig spelar det ingen roll att flertalet avlar och kallar det för något, är det inte en godkänd ras är det inte en ras som har det namnet som sägs, det är en blandras helt enkelt. Ungefär som kvinnan som ville avla dobermann och rottweiler och kalla det för dobweiler.... Ja jag skrattade lika högt då, åt dumheterna i det.

Jag tyckte det var intressant dock, att träffa en osäker labrador-pudelkorsning, som ju beskrivs med så positiva ordalag och som ett under för funktionsnedsatta, och där stod funktionsnedsatta jag framför en osäker sådan individ! Den enda som faktiskt skällt på det viset på mig och vägrat komma fram. Och jag la ifrån mig blindpinnen innan jag gick några steg åt hundens håll ifall det var den den reagerade på. Vilket i sig skulle vara konstigt. Jag möter många hundar, den absoluta vanligaste reaktionen till min pinne är nyfikenhet och intresse ("wow, vad är det, jag vill fram och lukta") och som nummer två är totalt ointresse. Som min egen hund. 9 månader gammal när jag köpte honom, en husky. Jag tog min pinne och tog hans koppel och så gick vi....han har aldrig sett en sån innan och är otroligt ointresserad av den fortfarande i dag. Han är å andra sidan social, lättlärd och vänlig.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp