Bukefalos 28 år!

Labradoodle (utbruten från Oseriös avel 2021)

Jeg er ikke for eller imot krysningsavl. Dårlig avl er jeg motstander av, uansett.
Men jeg leser her og de fleste steder en veldig motstand mot krysningsraser. Jeg lurer da på hva som gjør helseproblemene og mentale utfordringer hos en krysning så mye verre enn hos en raseren hund? De fleste raser har store problem med både fysikk og psyke, det er godt kjent. Hvilken plan skal redde de godkjente rasene fra å bli totalt ødelagte? Kanskje en planmessig krysningsavl kan redde flere?
Ingen fasit, bare noen tanker jeg gjør meg.
 
Jeg er ikke for eller imot krysningsavl. Dårlig avl er jeg motstander av, uansett.
Men jeg leser her og de fleste steder en veldig motstand mot krysningsraser. Jeg lurer da på hva som gjør helseproblemene og mentale utfordringer hos en krysning så mye verre enn hos en raseren hund? De fleste raser har store problem med både fysikk og psyke, det er godt kjent. Hvilken plan skal redde de godkjente rasene fra å bli totalt ødelagte? Kanskje en planmessig krysningsavl kan redde flere?
Ingen fasit, bare noen tanker jeg gjør meg.
Jag tror orsaken till motståndet är att som ägare till en hälsotestad,snygg,Bph:ad labrador/pudel så använder jag inte dom i fulavel, till det tar man skräpet som inte klarade testerna så duger dom till något.
 
Det var egentligen inte meningen att kritisera andra raser, deras ambitiösa avelsprogram eller SKK. Dom behövs och gör många gånger ett seriöst och nyttigt arbete. Det jag i grunden vänder mig mot är den grundlösa kritik som så många visar mot en ny och seriös hunduppfödning. Eftersom rasen blivit så eftertraktad så dras den tyvärr med en oönskad svans.

Hööks som var tidiga med Australiensisk Labradoodle gör följande tester på sina avelshundar. https://www.labradoodle.se/labradoodle-fakta/fragor-och-svar/hur-testas-hundarnas-halsa/
Men alltså allt det som alla skrivit till dig visar ju att kritiken inte alls är grundlös, utan snarare på att 99 % (om inte mer) av alla doodle-uppfödning är oseriös? Och jag och andra seriösa hundmänniskor riktar ju kritik mot dålig SKK-avel också, så det har inte alls någonting att göra med att det är ”ny” uppfödning.

Hur många av alla de som säljer doodles/poos tror du ens gör några tester? Och har någon individ ens gjort bph (Hööks som du hänvisar till verkar inte göra det, även om de ofta framhålls som de mest seriösa doodle-uppfödarna)? Och på vilken oberoende plattform registreras informationen (röntgen, tester, bph) så man kan utvärdera ”rasen”? Det räcker liksom inte att titta på en valps föräldrar, man behöver ha koll på släkten bakåt för att veta någonting.
 
I deras hälsoenkät antyder dem att labradoodler har sällan problem med leder, men sedan framkommer det att endast drygt 18%, låter höftleds- och armbågsröntga sina hundar. Men så få hundar som röntgas är det ju omöjligt att säga hur rasens HD/AD status faktiskt är.

Jag reagerade även på att ca 50% av alla hundar var kastrerade och då var genomsnittsåldern enbart 3 år. Är det ett krav/rekommendation från uppfödaren för att dem ska fortsätta vara ensamma med att producera valpar och tjäna pengar och slippa konkurrens eller?
Jag är absolut för kastrering om ägaren själv vill det, men att så mycket som 50% av en liten "ras" är kastrerad är ganska illa när det kommer till att föra avelns framåt i framtiden.
 
Jeg er ikke for eller imot krysningsavl. Dårlig avl er jeg motstander av, uansett.
Men jeg leser her og de fleste steder en veldig motstand mot krysningsraser. Jeg lurer da på hva som gjør helseproblemene og mentale utfordringer hos en krysning så mye verre enn hos en raseren hund? De fleste raser har store problem med både fysikk og psyke, det er godt kjent. Hvilken plan skal redde de godkjente rasene fra å bli totalt ødelagte? Kanskje en planmessig krysningsavl kan redde flere?
Ingen fasit, bare noen tanker jeg gjør meg.
De flesta raser har inte några stora problem med varken fysik eller psyke. Däremot har de olika rasföreningarna full koll på de sjukdomar som är vanliga inom rasen, och upplyser om det. I motsats till majoriteten blandrasuppfödare som varken kollar hälsa eller mentalitet. Det betyder inte att problemen inte finns.

Planmässiga inkorsningar för att förbättra en ras är en sak, men doodle-aveln går ut på att skapa ytterligare en ras. De försöker inte förbättra pudlar eller labradorer.
 
I deras hälsoenkät antyder dem att labradoodler har sällan problem med leder, men sedan framkommer det att endast drygt 18%, låter höftleds- och armbågsröntga sina hundar. Men så få hundar som röntgas är det ju omöjligt att säga hur rasens HD/AD status faktiskt är.

Jag reagerade även på att ca 50% av alla hundar var kastrerade och då var genomsnittsåldern enbart 3 år. Är det ett krav/rekommendation från uppfödaren för att dem ska fortsätta vara ensamma med att producera valpar och tjäna pengar och slippa konkurrens eller?
Jag är absolut för kastrering om ägaren själv vill det, men att så mycket som 50% av en liten "ras" är kastrerad är ganska illa när det kommer till att föra avelns framåt i framtiden.
Många uppfödare har som krav att dom ska kastreras eller ej får gå i avel,fri konkurrans är inget an vill ha tydligen.
 
Många uppfödare har som krav att dom ska kastreras eller ej får gå i avel,fri konkurrans är inget an vill ha tydligen.
Vilken betyder oseriösa uppfödare, en seriös uppfödare vill ju få fram fina avkommor, och skulle dem ha sålt någon avkomma som blev extra fin är det ju inte ovanligt att uppfödaren frågare ägaren om dem kan få låna hunden för avel för att föra aveln framåt. Kastrering gör ju att dessa fina avkommor går förlorade i att föra sina gener vidare. Sorgligt att folk luras av dessa "uppfödare" :(
 
Dom 9-10 kennlar i Sverige som är ansluta till WALA drivs säkert av olika skäl. Däremot måste dom följa strikta reglementen i sin avel. För att skapa bra avelslinjer i Sverige så köps tikar för 100-150 tusen kronor från England och USA. En köpare får betala 30-50ksek kronor för en multigenerations valp vilket kanske är 20-20-30ksek mer än för ex en Pudel- eller Lagottovalp. Betänk då att du har utgifter runt 200ksek under hundens livslängd vilket ger en merkostnad på runt 10% för en Labradoodle valp.

😳 :rofl: Om det kops Labradoodle tikar fran USA for sadana summor finns det en del mycket intelligenta och smarta affarsman/kvinnor I USA ... Inte nodvandigtvis arliga eller etiska, men de har lyckats salja en ide om hur de hundar de har ska gora dem rika nar Svenskar knackar pa.

Nu vet jag inte någon som importerat en hund som redan gått i avel, men importera renrasig valp brukar bli ungefär samma som ett valppris i Sverige inkl transportkostnader. Evtl något dyrare om den kommer långt ifrån som Asien eller USA. Vi pratar alltså närmare 20.000 kr och inte 120.000 kr.

Har i USA kostar (enligt labradoodle sites lika val som allmanna "hund till salu" sites) en labradoodle allt fran $150 till $3000 (1,200-1,300 sek till 25,000 -26,000 sek) En mycket val avlad rottweiler valp kostar mellan 2,500 och 3,500 ... det ar de basta hundar bade pa utstallning, seiger shower, och IPO (IGP). Rottisen raknas som en ganska dyr ras ...

Att flyga med en hund fran Newark till Stockholm kostade mig $120 (eller precis daromkring) och det blev faktiskt lite mindre per hund nar jag flog med tva.
Med andra ord finns det inte nagon som helst anledning att en doodle valp skulle kosta sadana summor nar den kommer till Sverige. Om inte de Svenskar som importerat hundar vill imponera och sager att de kostade sa mycket trots att det inte alls var vad de har betalat.
 
😳 :rofl: Om det kops Labradoodle tikar fran USA for sadana summor finns det en del mycket intelligenta och smarta affarsman/kvinnor I USA ... Inte nodvandigtvis arliga eller etiska, men de har lyckats salja en ide om hur de hundar de har ska gora dem rika nar Svenskar knackar pa.



Har i USA kostar (enligt labradoodle sites lika val som allmanna "hund till salu" sites) en labradoodle allt fran $150 till $3000 (1,200-1,300 sek till 25,000 -26,000 sek) En mycket val avlad rottweiler valp kostar mellan 2,500 och 3,500 ... det ar de basta hundar bade pa utstallning, seiger shower, och IPO (IGP). Rottisen raknas som en ganska dyr ras ...

Att flyga med en hund fran Newark till Stockholm kostade mig $120 (eller precis daromkring) och det blev faktiskt lite mindre per hund nar jag flog med tva.
Med andra ord finns det inte nagon som helst anledning att en doodle valp skulle kosta sadana summor nar den kommer till Sverige. Om inte de Svenskar som importerat hundar vill imponera och sager att de kostade sa mycket trots att det inte alls var vad de har betalat.
Jag köper absolut att en renrasig Rottis med dom meriterna och hälsotestad släkt kostar 26.000 kr, men jag köper inte att en blandras där evtl kanske avelsdjuren blivit hälsotestade kostar tio gånger mer. Lurendrejeri!
 
Jag är som jag har svarat i andra inlägg bara en hundägare som valt att ha en Australiensisk Labradoodle. Några frågor från dig blir därför obesvarade. En ganska vanlig beräkning är att en hund totalt kostar 150-250.000kr under sin livstid om 12-14år. Varför en så hög andel kastrerade hanar ligger nog mest i det kontraktsvillkor som WALA använder samt det faktum att rasen inte tävlar.

Mina frågor är också obesvarade!

Det var en billig hund som bara kostade upp till 200.000 under sitt liv! Jag vet det ofta kostar betydligt mer än så att äga hund. Men jag förstår inte vad det har med inköpspriset att göra? Hos blandraser är det tillgång och efterfrågan som styr inköpspriset. Som du ser i denna tråd kostar dessa hundar inte alls lika mycket i USA. Antingen har de lägre efterfrågan i förhållande till tillgången där. Samma kommer hända i Sverige om allt fler börjar föda upp "labradoodles" vilket de uppfödare som nu tjänar stora pengar absolut inte vill ska hända, de vill ha hög efterfrågan och liten tillgång. Det är liksom inte ett dugg dyrare at föda upp dessa hundar än andra raser så de har nog en oerhört stor vinstmarginal per valp i de flesta kullar. Man köper importhundar utomlands i de flesta andra raser också eller tar in sperma vilket också är rätt dyrt.

Min ras har en extremt stor efterfrågan och de flesta av uppfödarna har mycket långa köer till sina kullar men vad jag vet är det ändå ingen som tar mycket mer betalt bara för att de skulle kunna få mycket mer betalt. De väljer det hem som de tror bäst kan förvalta hunden och blir glada om någon eller några hundar de har fött upp går vidare i avel. De flesta ser även till att sälja till köpare som röntgar och mentalbeskriver sina hundar vilket gör att vi har en hög del röntgade och mentalbeskrivna hundar.

Vad är det för kontraktsvillkor WALA har och vad är syftet med dem?

Ska man starta en "ny" ras så bör man vara väldigt mån om att så många hundar som möjligt är intakta och kan bli nya avelshundar efter att deras kullar (de själva samt i princip alla deras syskon) är utvärderade hälsomässigt och mentalt och hundarna minst 3 år eller äldre. Ny uppfödare ska välkomnas och utbildas. Man måste ha en tydlig avelsstrategi som alla arbetar gemensamt emot.

Vaddå inte tävlar? det enda du inte kan tävla i med en blandras är väl utställning (fast det finns tydligen inofficiella sådana för blandraser) och bruks. Alla övriga grenar (det finns många) kan du tävla med vilken hund som helst om du vill. Skulle du komma till mästerskap på FCI-nivå (typ VM) går det dock inte att starta en blandras. Sen förstår jag inte varför man skulle kastrera en väl fungerande hund bara för att man inte har tävlingsambitioner.
 
Det var egentligen inte meningen att kritisera andra raser, deras ambitiösa avelsprogram eller SKK. Dom behövs och gör många gånger ett seriöst och nyttigt arbete. Det jag i grunden vänder mig mot är den grundlösa kritik som så många visar mot en ny och seriös hunduppfödning. Eftersom rasen blivit så eftertraktad så dras den tyvärr med en oönskad svans.

Hööks som var tidiga med Australiensisk Labradoodle gör följande tester på sina avelshundar. https://www.labradoodle.se/labradoodle-fakta/fragor-och-svar/hur-testas-hundarnas-halsa/
Problemet är ju att uppfödningen inte är seriös. Uppfödaren du länkar till visar inte upp några som helst resultat på deras hemsida för sina hundar. Och enbart avelsdjuren blir testade (påstår dom, bevis finns inte att se). Plus att de inte använder en oberoende mentalutvärdering utan gör den själv, så det blir extremt partiskt. Inte heller för mentalutvärderingen kan du se några resultat på hemsidan.
Sen är de också oseriösa i att enbart avelsdjuren testas, så det spelar liksom ingen roll om avseldjuren har perfekta armbågar eller höfter om resten av deras syskon har höftleds- eller armbågsfel då dessa gener också kommer nedärvas till avkommorna, oavsett hur bra höfter föräldrarna har.
Hur kan du anse att de är seriösa i det dom gör när de säljer grisen i säcken, för otroligt överpris dessutom?
Det är ju hemskt att man inte ens nämner något om de rasrelaterade problem med mentalitet och allergier som finns.
Att jämföra pest med kolera som när du dras upp trubbnosaveln rättfärdigar inte aveln på labradoodles. Om du varit mer insatt så skulle du förstå att de flesta inte stöttar dålig avel, oavsett om det handlar om renras eller blandras.
 
Jag är rätt neg mot mycket av renrasaveln (men de senaste åren har jag börjat förstå att den är nog det minst onda sättet att förse mänskligheten med hundar)

Jag vill se ett ökat fokus på hundars arbetes egenskaper och hur de olika raserna skiljer sig i kynne.

Jag skulle inte vara mot att man öppnade för att mönstra in individer (eller göra en planerad outcross med) som arbetar på ett sätt som är önskvärt i en ras - men då måste man hitta bra sätt att utvärdera och dokumentera önskade egenskaper. Jag bryr mig inte ett iota om att de som arbetar med renvallare inte gör skillnad på lapphundar och lappska. Skulle det visa sig att jägare ibland glömde exakt vilken stövarras de har, så... :angel: Det är synd att de hundarna normalt sett inte kan registeras (en del raser har kryphål), för sådan avel ger ibland resultat som skulle bredda genbasen och stärka arbetsegenskaperna i en ras.

Jag skulle också tycka att det vore intressant och faktiskt värt att stödja att ta fram bra hundar att agera servicehundar även om det skedde i form av en ny ras eller en mycket medveten blandrasavel. Sådana hundar skulle också kunna vara mycket dyra. Men då handlar det inte om köksavel. Då handlar det om att systematiskt leta reda på de individer som besitter önskvärda egenskaper. Avla på dem. Utvärdera resultatet och bara bygga vidare på de individer som hade de aktuella egenskaperna. Upprepa detta ett antal generationer och man kan ha skapat en ras optimal som t.ex. servicehund (jobba målmedvetet med t.ex. golden och du når dit snabbare - med en större genbank att ta till om din delpopulation blir för begränsad). Både israeler och ryssar har jobbat på det här sättet för att ta fram specialsökshundar.

En sådan avel skulle inte ge sällskapshundar - annat än som en biprodukt. Och nycklarna är målmedvetet, systematiskt utvärderat, över tid. Vad gäller labradoodle så saknar man verktyg att utvärdera både arbetsegenskaper och t.ex. allergivänlighet. Hundproduktionen är så splittrad att systematiken saknas (för att projektet labradoodle skulle kunna fungera krävs att BARA de hundar som har testats och besitter önskvärda egenskaper och nedärver dem är labradoodles - övriga sorteras bort. Men med tusentals uppfödare kommer det inte att råda samsyn). Systematiken gör det också svårt att sälja hundarna som valpar och då i synnerhet till sällskapshem. Dels riskerar du att sortera bort hundar med önskvärda egenskaper om du inte testar dem i vuxen ålder, dels får du aldrig någon bekräftelse på att avelsdjuren kan nedärva önskvärda egenskaper om du inte testar en stor andel av avkomman.
 
Ohh - vad trött jag blir på många av er i den här tråden. Många av de traditionella raserna har problem. Den traditionella aveln tenderar att hela tiden bli alltmer extrem och fokus ligger på utställningar/skönhetstävlingar och där funktionen är underordnad. Problem med andning, ögon och höftleder.

Ställ er i stället frågan vad många nya hundägare söker idag. Smarta mentalt starka och emotionella hundar som sällskap. Ex WALA organiserar uppfödare av Labradoodle och säkerställer att de följer en fastställd rasstandard. Det finns hälsoprogram som gör att uppfödare har tydliga riktlinjer att följa för att bara avla på friska, mentalt sunda och utseendemässigt rastypiska hundar. Visst går det att diskutera priset på dessa nya hundraser men ofta är inköpspriset en mindre del av att ha en hund under 12-14 år.

Alltså du går ut väldigt hårt med helt felaktiga påståenden, om det på nåt forum olika problem inom olika raser lyfts till diskussion så är det på Buke. Sen har många raser både fördelar och nackdelar och dessa tycker jag oftast lyfts fram i diskussioner. Ingen har heller påstått att vissa raser inte har mer problem än andra så jag förstår inte var angreppet kommer ifrån.
Att sen i nästa andetag framhäva "sin" ras eller blandras som den friskaste och en mentalt överlägsen hund jämfört med de kring 400 andra raser som finns utan att ha läst på om ens sin egen hund, ja då är man ute på tunn is. Otroligt dryg och trist attityd när man sen inte ens kan svara på basic frågor om sin hund"ras".

Jag säger varken bu eller bä om korsningsavel men det finns en hel del problematik kring detta (precis som det finns inom rashundsavel fast av annat slag). Tex priserna för en poo eller doodle som är oerhört överprisade (alltså ingen vettig hund kunnig människa jag känner skulle betala de priserna för en hund oavsett ras) , eller problematiken med hälsotestar som lyfts fram, att många uppfödare hävdar att de skulle vara allergifria när man inte ens vet vilket päls slag de kommer få, att man så fräckt utformar kontrakt som inte har lagligt stöd (juridiskt så får man inte skriva in avelsförbud eller kastrering i köpeavtal) är höjden av oseriositet..

Någonstans undrar jag varför varningsklockorna inte börjat klämta hos dig genom posterna i tråden att du kanske kanske trots allt gått på ett PR jippo och borde känna dig lurad?
Om inte så får du gärna ta fram statistik, forskning och underlag från oberoende part om just din "ras" om du vill framhäva den framför alla traditionella raser..

"Smarta mentalt starka och ementionella hundar.." Jag skulle vilja att du utvidgar detta för allt detta låter som floskler och säljsnack, inget av detta är mätbart eller går att bedöma på nåt tillförlitligt sätt så det blir bara tomt snack som låter bra. För övrigt har jag aldrig ens hört talas om ementionella hundar som begrepp och det är definitivt inget jag skulle vilja ha. Ementionell är synonymt med känslig och känslofull och begreppet får mig främst tänka på reaktiva proböemhundar med nerverna utanpå 😖.
 
Jag är ingen uppfödare utan äger en Labradoodle på 1 år. En helt underbar varelse som många andra hundar. Frisk, mentalt stark & social. Så många hundköpare kan inte ha fel! Läs gärna på mer om Labradoodle på http://www.labradoodleklubben.se/om-labradoodle.html# och https://www.wala-labradoodles.org/
Ohh - vad trött jag blir på många av er i den här tråden. Många av de traditionella raserna har problem. Den traditionella aveln tenderar att hela tiden bli alltmer extrem och fokus ligger på utställningar/skönhetstävlingar och där funktionen är underordnad. Problem med andning, ögon och höftleder.

Ställ er i stället frågan vad många nya hundägare söker idag. Smarta mentalt starka och emotionella hundar som sällskap. Ex WALA organiserar uppfödare av Labradoodle och säkerställer att de följer en fastställd rasstandard. Det finns hälsoprogram som gör att uppfödare har tydliga riktlinjer att följa för att bara avla på friska, mentalt sunda och utseendemässigt rastypiska hundar. Visst går det att diskutera priset på dessa nya hundraser men ofta är inköpspriset en mindre del av att ha en hund under 12-14 år.

Du har helt fel. Definitionen för en ras är en population vars utseendemässiga särdrag är definierade enligt särskilda rasstandarder. Alltså är Labradoodle en hundras. För Labradoodle finns det en fastställd rasstandard och det finns ett hälsoprogram som är till för att uppfödare ska göra allt dom kan för att endast ta valpar efter friska, mentalt sunda och dessutom utseendemässigt rastypiska hundar.

Tyvärr är många hundägare av raser inom SKK blivet lite inskränkta och indoktrinerade. Läs gärna på om WALA. https://www.wala-labradoodles.org/
För det första: ingen kan säga om en hund som bara är ett år gammal är "frisk". Om det var en frisk hund vet man egentligen först när hunden är död. Det är då man kan göra bokslut. Jag har under mitt snart trettioåriga hundliv haft tre hundar som dött i förtid av allvarliga sjukdomar. Ingen av dem hade uppsökt veterinär för något annat än vaccinationer till de en dag plötsligt och traumatiskt rycktes bort. De var då knappa tre (två av dem, två olika raser och sjukdomar) respektive fem år. Var de "friska" hundar?

För det andra: på vilket sätt är det viktigt vad "nya" hundägare vill ha? Skulle de, dvs marknaden, vara en viktig faktor för att påverka hundavel? Jag tycker inte det. Det är ett faktum i många fall men nu talar vi om levande varelser inte om någon modepryl som kan ställas undan i ett skåp när de influencer-påverkade hundköparna har tröttnat. Hundavel måste vara ett långsiktigt arbete.

En annan sak är att hundavel naturligtvis till viss del måste följa samhällsutvecklingen. Den ställer andra krav på kanske främst mentalitet idag än för säg hundra år sedan när majoriteten av människorna fortfarande bodde på landet, då de allra flesta hundar var arbetshundar (och arbetssätt/uppgifter kan fö vara rasdefinierade - hur kan du å ena sidan klaga på utställningar och å andra sidan hävda att det bara är utseendet som definierar en ras? :confused: ) och rena sällskapshundar var förbehållet vissa samhällsklasser. Men det är en annan sak.

Jag tycker att dina inlägg är intressanta, då de för mig tydliggör vad hela den här doodle-boomen egentligen är. En ren fluga där smarta affärsmänniskor säljer in ett koncept till en ny kundgrupp som i många fall inte har kunskapen att genomskåda tugget. Varför skulle labradoodle-avelsmaterial vara så mycket dyrare än vilken avelshund som helst? För att uppfödarna säger så? Jag tycker att hela den här rörelsen har klara kopplingar till influencer-trenden. Det är inte traditionella hundägare som är indoktrinerade (även om det naturligtvis finns exempel även här).

 
Jeg er ikke for eller imot krysningsavl. Dårlig avl er jeg motstander av, uansett.
Men jeg leser her og de fleste steder en veldig motstand mot krysningsraser. Jeg lurer da på hva som gjør helseproblemene og mentale utfordringer hos en krysning så mye verre enn hos en raseren hund? De fleste raser har store problem med både fysikk og psyke, det er godt kjent. Hvilken plan skal redde de godkjente rasene fra å bli totalt ødelagte? Kanskje en planmessig krysningsavl kan redde flere?
Ingen fasit, bare noen tanker jeg gjør meg.
Det handlar väl inte om motstånd mot blandrasaveln per se (förutom den goda poäng som dobbis gjorde), utan framför allt när blandrasavel framställs som frälsning och lösning på alla renrasproblem. Men förespråkarna av blandrasavel kan väldigt sällan förklara hur ekvationen "en hundras med hälsoproblem" + "en hundras med hälsoproblem" = "en 'hundras' helt utan hälsoproblem" går ihop (Givetvis för att den inte gör det, och för att det är bullshit och billiga säljknep).
 
Mer generellt - jag saknar det som vi i övriga frågor värdesätter i samhället. Mångfald, tolerans och öppenhet för det som är nytt. Så det så😘

Precis det jag ogillar med ”designavel”. Det sker på djurens bekostnad enbart för att människor antingen vill tjäna pengar eller tror att det inte redan finns en ras som passar dem - det finns det.

Själv har jag labrador och en blandras och kallar den just för det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp