Lågaffektivt bemötande

[Kattennizze]

Om det gäller sådana rätt extrema situationer som du beskriver, att ett barn flera gånger i veckan förstör andra barns saker, gör de andra barnen rädda och mobbar andra barn, då tänker jag att barnet med diagnos är på fel plats från början. Det behöver för sin egen skull och för de andra barnens skull gå i en resursklass eller liknande.

Jag håller med dig om att det är ju lätt att luta sig tillbaka som kurator på bup och låta ett barn slå sönder inredningen, det är ju inte kuratorns saker. Det är svårare hemma, när sonen går loss på tvn. Då funkar ju inte lab utan då får man typ lyfta bort barnet.

Ja eller lyfta bort teven. Vi har inte en enda hel kökstol. Vi spikar ihop dem när de slagits sönder och så fortsätter det.

 

[Raderad medlem 19815]

Ja eller lyfta bort teven. Vi har inte en enda hel kökstol. Vi spikar ihop dem när de slagits sönder och så fortsätter det.

Vi är inte riktigt i samma liga. Men jag förstår att det kan vara nödvändigt att ta bort tvn.

 

[Scata]

Tack, det är min intuitiva känsla. Att bara låta bli att diskutera för att man tycker att en person inte har korrekt åsikt är härskarteknik. Att hantera kriminellt beteende som förstörande av allmän egendom är inte det som jag pratar om.

Jag tvivlar att jag fortsätter denna diskussion för jag är litegrann ” ute på hal is” . Vilket ni anande vem har sagt att ledarskap är enkelt?

Om du är intressead av att läsa om LAB på mer vuxen nivå så kan jag rekomendera en bra bok skriven av Carol S Dweck.
https://www.adlibris.com/se/bok/mindset-du-blir-vad-du-tanker-9789127822139

Den tar just upp det här med bemötanden, för det är det som det handlar om, att kunna bemöta utan att gå upp affekt - eller att bli smittad av den affekt som den man bemöter redan är inne i - att kunna avleda någon som är upprörd utan bråk, tillrättavisningar eller bannor.
Det är alltså inte att lämna utan att kunna bemöta

 

[Badger]

Men antagligen känner man barnen. Vet om att ett visst barn provoceras av X, eller att just vid matte har hen jobbigt. Då undviker man det, ger rum. Kanske barnet vill sitta ifred? Kanske bakom en avgränsarvägg

Jo men om vi nu ska vara ännu mer precisa så är det inte alls så att detta hänt tidigare mellan dessa två barn, även om det hände igen efteråt. (och ja det var inte möjligt att prata med ett barn förrän efter fyra timmar.)

Och det var btw vikarie på plats, vilket naturligtvis antagligen påverkade situationen. Men få skolor kan nog alltid ta höjd för att inte ha vikarier, alternativt inte ha dåliga vikarier. Skolan följer inte heller såvitt jag vet lågaffektivt bemötande när det gäller hur man säger till barn. Och ursäkt ficks och situation löst. Men använder det som exempel på vad som kan hända.

Vad jag menar är helt enkelt att en metod som saknar väg att lösa problem där läraren inte var inblandad från början, som händer plötsligt, där det inte gick att förutse, där det kan drabba annan egendom än skolans, där det fysiskt kan drabba annan person än personal osv inte känns helt komplett att införa som enda acceptabla metod på en skola.

Eftersom barns egendom kan vara inblandad -dvs det kanske inte är ok för skolan att låta som exempel alla barns lerfigurer förstöras utan att försöka hindra det, även om det är ok för skolan att låta en elev slå sönder TVn och all annan utrustning i klassrummet och sedan ta höjd för att ersätta.

Samma sak med slå annan elev, det kanske måste få vara ok att ta tag i och flytta ett barn som slår ett annat. Eller som sagt ta tag i ett barn som riskerar skada sig.

Men jag kan inte se att dessa situationer nämns just i metoden. Även om självklart alla rimliga människor då lämnar metoden och just flyttar, håller osv.

Men som sagt tycker att det verkar super som en utbildningsinsats för alla lärare.

Det behöver inte vara just ett enda barn i klassen, med en diagnos som kan flippa, vem som helst av 27 elever kan flippa om det varit stress hemma eller efter många vikariebyten osv. och barnet behöver inte flippa pga att läraren ställt för höga krav, utan det kan vara eftersom kamraterna ställt för höga krav.

 

[Badger]

Jag ser ingen motsats mellan lågaffektivt bemötande och att visa sina känslor som vuxen. Att man är arg innebär inte att man måste agera i affekt och gå i klinch. Man kan vara arg, visa det men ändå vara behärskad och varken höja rösten eller sänka den till en otäck nivå. Man måste inte agera på känslan på ett destruktivt sätt. Grejen är ju att inte gå i klinch, att inte möta ilska med ilska på ett destruktivt sätt utan att ge utvägar istället. Är jag och min fiktiva femåring arga på varandra så kan det vara bättre att sitta i varsin hörna av huset en stund tills båda känner sig redo att prata om vad som blev dumt istället för att ta det där och då när känslorna svallar. Självklart går det inte alltid att göra så och ibland är det inte lämpligt men man får lösa situationerna när de uppstår med de medel som finns till hands. I den bästa av världar så kan man med lågaffektivt bemötande förhindra att situationen uppstår. Det är ju det som är själva kärnan, att förebygga att det går så långt att båda/alla står där som åskmoln och det utan att tassa på tå och låta barnet härja fritt eller att aldrig våga ta diskussionen.

Att bli arg, glad, ledsen, sur, irriterad eller vilken känsla det nu är man känner är ju inte fel, det är snarare enormt viktigt att lära sig att hantera alla känslor, att lära sig identifiera dem och hantera det man känner och det gör man som barn genom att härma de vuxna i sin närhet så självklart ska man som vuxen visa sina känslor på ett normalt sätt. Fel blir det när man agerar destruktivt på känslan istället för att ta det hela när det har lugnat sig. Tar man det i affekt blir det kaos istället.

Nej att lågmält, typ väsa mellan tänderna, spänna ögonen i osv. är såklart inte heller bra men det är inte heller det lågaffektivt bemötande förmedlar ska göras.

Jag har inte nämnt lågaffektivt bemötande kontra visa känslor alls. I den posten menade jag inte kontra lågaffektivt bemötande. Jag tror jag skrev det i förra och förrförra posten också.

(Jag pratade bara om visa känslor kontra inte visa känslor, utan metodkoppling. Jag tror inte lågaffektivt bemötande ens fanns som metod på 70-talet när mina väninnor uppfostrades eller ej.)

Jag tror jag beskrev att vara arg behärskat i varje inlägg också. Utan att skrika osv osv.

 

[Badger]

Ja eller lyfta bort teven. Vi har inte en enda hel kökstol. Vi spikar ihop dem när de slagits sönder och så fortsätter det.

Precis, jag förstår verkligen hela poängen när det gäller ett barn på en plats. Som just det barnet, bara det barnet, har problem med kontrollen. Men inte när det är 20+ barn på en plats, och rent akut kan nästan vilket som helst av dem, få problem med kontrollen, utan att man visste vilket innan.

Eller tex en elev river sönder andra elevers arbetsböcker på lektionerna, att då ta bort alla elevers arbetsböcker? Alla lektioner? Bara ha muntliga lektioner utan att man arbetar med papper eller ritar el dyl? Hur gör man?